Vill du bada?

Det kom in en båtgranne till mig i Thallatha, när jag var nere och jobbade i Fredags för en vecka sen (12/3 -10). Det var just den frågan han började med;"Vill du bada".

Så mycket is som vi har haft i hamnen, ja i hela närområdet, denna vinter har vi inte haft på många år. Så har det väl nästan varit i hela Sverige. Isen låg under en period över en landmil på utsidan Smögen. Havsisen är ju borta sen länge och även en hel del inomskärs, men just i vår hamn är det långt till öppet vatten. Att plast- och stålbåtar fryser fast, har egentligen ingen betydelse. Det farligaste är när isen ger sig iväg. Den närmsta båten har isen tryckt upp mot en påle så att det har blivit en permanent skada i avbärarlisten.

Bjarne, som kom och hälsade på mig hade börjat bli lite orolig för sitt roder som han har på akterspegeln. Han hade lagt ner ett väldigt arbete på att borra och hugga upp en vak i aktern. Han talade om en istjocklek på närmare en meter. Hans båt ligger lite längre in mot land.

Thallatha ligger närmast den bassängen där dagvattnet och även avrinning från flera bäckar inne i land rinner ut. Det har ju smält mycket vatten och det syns på Thallathas babordssida. Den har under hela vintern varit fruset nästan ända in till skrovet. Jag har ju haft värme ombord hela vintern pga av de arbete jag gör och dessutom varmkört motor varje vecka och då låtit propellern snurra åt ena eller andra hållet. Detta har gjort att Thallatha aldrig frusit fast. Nu har isen börjat ge sig på babordssidan. Dels är det ju i söderläge, så solen är stark på den sidan och dels rinner det nog ut mycket smältvatten som skall ut genom det relativt trånga inloppet till hamnbassängen innanför alldeles vid Thallathas babordssidasida.

Bjarne hade skaffat en dränkbar länspump, som han hade satt ner i hålet. På bara några timmar hade den öppnat en skaplig vak. Det var i den han erbjöd mig bada. Som alltid på en mindre ort vet man i regel vem alla är men vi känner inte varandra närmare, så det är knappast troligt att han vet vilken badkruka jag är. När det gäller att bada brukar jag  hävda att det skall vara minst 25 grader i vattnet och det är väl egentligen bara i rehabbasängen på Tumlaren, som håller närmar kroppstemperatur, som jag går i frivilligt

Sist jag var och tittade till min bohusjulle, "Lilla Hjärtat", som frös fast i väntan på att jag skulle städa i garaget så att båten gick att få in. När jag skottat ur så mycket snö jag kunde ur båten, noterade jag att det ena propellerbladet hade frusit fast i isen.








Inspirerad av Bjarne och med tanke på Bosse i Karlstad, som bor i båten och hållit en vak öppen runt sin båt hela vintern smet jag in till Claes Olsson i Uddevalla och köpte mig en dränkbar länspump av samma sort som Bosse  (KillerBoo) har kört hela vintern.

 Den kostar strax under 500 kr och det kan det va värt att få loss båten och framför allt propellern och rodret.

Så snart jag fick tillfälle smet jag ner till båthamnen, utrustad med yxa, spett, en smal skyffel, lång sladdvinda, liggunderlag och länspumpen.

Som pojken i Povel Rammels visa kokosnöten; "Med min lilla yxa högg jag tills jag....." inte kunde komma djupare. Som tur var fanns det inget bord som kunde få hack eller nåt parkettgolv som kunde spricka, men en grop i isen blev det. När jag inte kom djupare med yxan blev det att ta till spettet. När jag huggit med det senare så jag var helt slut hade jag ändå inte kommit igenom. Ganska snart efter att jag började hugga med spettet fylldes hålet med vatten och det var skönt att ha den smala spaden att efter hand gräva ur de isbitar jag högg loss.

Satte mig på bryggkanten och hämtat andan en stund, gick sen till bilen och hämtade sladdvindan. Jag är ganska harig av mig, när det är nåt jag inte är säker på. Det var med mycket stor försiktighet jag gick över isen bort till Thallatha och drog sladden efter mig. Isen höll trots min vikt på närmare 1/8 ton. Den var väl åtminstone en halvmeter tjock, men med flera stora sprickor närmast land. På väg tillbaka till "Lilla Hjärtat" gick jag till bilen och hämtade pumpen.

Pumpen är 35 cm hög, och när jag släppte ner den i gropen i isen hamnade den helt under vatteytan- Passade på att provköra pumpen. Den sprutade vatten vida omkring. Jag var nu åter i stånd att börja hugga i isgropens botten med spettet. Fick så småningom huggit mig igenom isen så jag kunde släppa ner pumpen till botten. Hissade upp den en halvmeter och satte i stickproppen.

Nästa morgon hade jag lovat va på Smögen kl. 10.00 för ett uppdrag. Efter frukost hade jag några minuter till godo och åkte av ren nyfikenhet ner till "Lilla Hjärtat" för att kolla vad som hänt över natten.

Ingen ting. Det hade överhuvudtaget inte hänt nån ting på en hel natt.

Över hålet hade de kvarvarande isbitarna frusit ihop. Inte värre än jag kunde dra igenom pumpen med repet. När jag fick upp pumpen såg jag vad som var problemet. En gammal "skôtdfäst" hade sugits in i pumpen och stoppat den. Nu började jag få ont om tid. Försökte få loss repet. Till slut ryckte jag till. Då gick en tredjedel av bottenplatan sönder, men repet lossade. Pumpen startade naturligtvis inte. Jag hängde ner den i vattnet alldeles under isen och jäktade iväg för att hinna i tid till mitt uppdrag. Det tog längre tid än jag räknat med och när jag kom hem vid 19.30-tiden var det mörkt.

Nästa dag åkte jag ner till båten på förmiddagen. Då hade pumpen starta och det syntes att isen hade börjat smälta i hålet och runt båten. Som Bosse i Karlstad befarade, hade pumpen snurrat runt och tvinnat ihop linan med elsladden. Dessutom hade den under sitt snurrande fått tag på samma "skôddfäst" igen.

Jag tog upp pumpen och lindade in den i myggnät av plast som jag hittade hemma i källaren. Nu skulle den i varje fall inte kunna suga i sig nån mer lösa repändar, eller anat större än några mm. Lyckades få ner pumpen mellan båten och iskanten en meter längre ut. Släppte ner den på botten för att den inte skulle snurra.

När jag på Onsdagsförmiddagen tog mig en sväng till båten var det en skaplig vak som Lilla Hjärtat" flöt fritt i. Bojen och akteränden var dock fortfarande fastfrusen. Lyfte upp pumpen. Trotts att den stått på botten hade den snurrat och tvinnat ihop linan för att lyfta den i och elsladden kraftigt. Dessutom hade den också lindat samma gammal "skôddfäst" runt sig ett antal varv.

Tog "spristaken" och surrade fast pumpen på den. Lät den sticka ut en halvmeter under pumpen. Satte ner det hela så långt akterut på styrbordssidan det gick tryckte ner "spristaken" i dyn och surrade fast  andra änden i båten. 

Liten ordlista;

"Spristake" är en lång pinne som håller ut den övre delen av det fyrkantiga seglet.

"Skôddfäst" är det rep som används till akterförtöjning när båten ligger ut och in vid en brygga.

På Torsdag var jag tvungen att åka ett ärende till Göteborg över dagen. Men var ju bara tvungen att åka ner och titta till båten och se om det smält något ytterligare innan jag styrde kosan mot Götet.

Det var ganska disigt och trist väder, men det påverkade ju isen i positiv riktning. Dvs den började smälta allt mer över det hela.

Åkte ner till båtarna strax före middag på Fredagen. Med våt sätt att räkna är var det nån gång mellan kl. 11.00 och 12.00. "Middag är det klockan 12.00 - antingen man har något att äta eller inte."
Bojen till akterförtöjningen till Lilla Hjärtat var fri, men det var inte så stor skillnad på vaken runt båten hjämfört med i Torsdags.

Hade egentligen tänkt flytta bort pumpen till Thalattha. När jag var där på Onsdagen låg det stora lösa isstycken och drev runt båten. Nu var de borta och Thallata låg helt fritt från is på sin plats. Det är nog allt smältvatten som kommer från dagvattnet som strömmar längs den östra sidan av inre hamnbassängen och rakt under bryggan och runt Thallatha som smält bort isen. En meter akter om båten är isen fortfarande tjock och dessutom trehundra meter ut till öppet vatten.

Även om isen kanske börjar att ge sig av sig själv, så ångrar jag inte inköpet av pumpen och det jobb jag lagt ner. En erfarenhet som ju kan va bra att ha ett annat år. Har jag riktigt tur kanske den dränkbara länspumpen fungerar också. Får väl köra den i sötvatten när jag tar upp den för att få bort saltet och kanske lite glykol för rosten.