tisdag 15 november 2011

Mitt första segel

Var och arbetade i ett hus intill Smögenbrygga. Vid "snusfronten" låg Olof Ottossons båt och han och Bobo Syversen höll på att ta ner storseglet.

Gav dem ett handtag att ta iland seglet på bryggan och vika ihop det för vidare transport till Bobos segelmakeri som är inhyst i ett hus ett stenkast från bryggan.


Syversens segelmakeri eller som det heter idag UK-Syversen, flyttade ju för ett tag sen till Göteborgstrakten från sina lokaler på Kleven



I samband med flytten hittade man en del gamla anteckningsböcker med skisser och uppgifter på beställningar på segel från den tid då Syversens segelmakeri låg på Smögenbryggan, några meter från snusfronten. 




Bobo fick böckerna och när han tittade i dem fick han se mitt namn. Han bad mig komma in på segelmakeriet när jag gick för bi.

Hade lite svårt att hitta info om företaget men här är adressen till hemsidan. http://www.sailors.se/



Företagets mest trogna medarbetare och förste kundmötare fanns som alltid på plats på utsidan huvudentren. Möjligtvis att han kan fatta posto alldeles på insidan dörren är det är riktigt svinkallt ute och definitivt ingen väder ens för en hund. 





Segelmakarn själv satt bakom symaskinen och höll på med en mindre justering av Olofs storsegel.













Han gick och hämtade anteckningsboken. Den var påbörjad i oktober 1967















När han bläddrade i boken fick jag se en annan beställning på ett segel till en J10 från SMU i Kungshamn. Det var till en av de två scoutbåtarna jag hade ansvar för. Jag hade kryssat genom Tångenränna och när jag gick överstag brast fiolstagspridaren  pga ett gjutfel i mässingen. Vantet lossade därmed och masten bröts av vid däcket.

Scoutkåren köpet en ny mast och nya segel. Den gamla masten reparerade jag och monterade på den gaffelriggade bohusjullen Bris, vars storsegel av bomull hade skörat.

När jag började bygga min  PoP16 på hösten 1967 var bland det första jag gjorde att beställa segel av Bobos pappa Ingemar. Anteckningsboken var den orderbok och segelritning som behövdes. Idag "behövs" det ju betydligt mer sofistikerade tekniska utrustningar för att överhuvudtaget kunna utföra något i ett förtag. 



För en kunnig segelmakare skulle det naturligtvis gå ann att sy ett segelställ till en PoP16 enligt uppgifterna i  boken. Fast med tanke på de nya materialen och de hårda krav som kappseglare idag ställer och kanske därmed många nöjesseglare med för den delen, behövs nog den nya tidens teknologi. Det är ju andra tider än när Bobbos farfars far 1888 startade sitt segelmakeri på Smögen.

Seglet jag köpte uppfyllde helt mina krav. Att det ser ut som det gör på en av de få bilderna på båten med seglen uppe får vi skylla på fotografet. Troligtvis håller vi på att gå över stag. Storseglet har just slagit över men inte fyllts och vi bräcker fortfarande med focken. 

Det är jag som sitter till rors. Vem det är som är med ombord kommer jag inte ihåg och inte vem som tog bilden heller.

Bilden måste i varje fall va från sommaren 1969. Sidorna på ruffen är klädda med mahognyplywood, vilket jag gjorde våren 1969. När jag byggde båten vintern 1967-68 var ruffen av furuplywood som jag hade laserat åt mahognyhållet. Det såg inte riktigt "pent" ut så jag klädde ruffsidorna. Seglade med båten två sommrar 1968 och 1969, sen kom den beryktade höststormen och båten slet sig och blev illa skadad. Seglen som låg i ruffen försvann.

Tack Bobo för att du visade mig min första segelbeställning. Så här blev det senaste seglet du sydde om för mig.

söndag 16 oktober 2011

Frånluft

Köpte ett par solcellsventilatorer på Hjertmans julrea för två år sen. De har blivit liggandes i mitt garage. Tog med mig dem till båten för en månad sen när jag var nere och tittade till den. Packade upp ventilatorerna och kollade hur de skulle monteras och ritade på hur hålen skulle sågas ur. En skulle suga ur luft från toaletten och en från garderoben som sitter mitt emot toan. På däcket finns det ju två platser som är perfekta för den placeringen.

Batteriet var naturligtvis tomt och jag la ventilatorerna med solcellerna uppåt i däckssalongen för att de skulle få möjlighet att laddas. Efter 14 dar var batterierna lika tomma och jag ringde till Hjertmans och frågade. De gjorde samma bedömning som jag, att batterierna inte tog emot laddning för att de legat oladdade så länge, men att det var standardbatterier som bl.a. fanns att köpa på Claes Olsson & co. 

Vid ett besök i Göteborg åkte jag vägen om affären på Bäckebol  och inhandlade ett tvåpack med redan laddade uppladdningsbara batterier. Det var lite pilligt att få loss solcellspanelen för att komma åt batteriet som satt under. Gummipackningen runt glasskivan höll bra emot, men med hjälp av en morakniv gick det till slut. När jag väl fick loss skivan var batteribytet enkelt, och att få loss den andra solcellspanelen lika så. Övning ger färdighet.



Det känns alltid lite läskigt när man sätter borret i plasten. Lätt att förstöra, men inte lika lätt att återställa om man har tänkt fel.











Att såga sandwichen bestående av två lager glasfiberlaminat med balsa emellan, samt den 4 mm plyfaskiva som utgör innertaket i båten var enkelt.











Tätningen utgjordes av en gummipackning och över den skruvades ventilatorns underdel fast med tre plåtskruv i däcket.











Sen var det bara att sätta ytterdelen på plats och slutligen skruva fast solcellspanelen.











Till undersidan fanns ett par stosar montera för att täcka över eventuella missar i håltagningen. Stosen var en aning för lång, men jag monterade dit den som den va. Har ju tänkt isolera och klä i taket som jag gjort i förpiken.Väntar med att kapa av stosarna tills dess.











En enkel funktionskontroll, att ventilatorn sög ut från toalett och garderob, med hjälp av en lite bit toapapper. Fläkten höll kvar toappapret vilket visade att fläkten sög. Det fanns med ytterligare ett fläkthjul med i förpackningen som man kunde byta till om man ville att ventilatorn skulle blåsa in friskluft i stället.  

onsdag 7 september 2011

12-timmars hösten 2011

Har inte ägnat Thallatha så värst mycket omsorg i sommar. Jag har nästan inte varit nere vid båten under hela augusti - än mindre seglat. De sista dagarna före 3 september har jag dock gjort henne klar för höstens 12-timmars segling.

Åtta båtar är upptagna på startlistan. Det är bara vi som startar vid "Fôttelyktan". En  båt - norsk !? - startar vid Koster och två vid Lysekil och resten längre söderut.

24-timmars går ju på hösten på samma helg. Där startade 20 båtar. En båt startar uppe vid Strömstad, Martin Wallström, ordföranden i 24-timmas kommiten, med sin Aphrodite 29, "Kunigunde".


Bilden till vänster föreställer "Kunigunde" när vi mötte henne under 12-timmarseglingen våren 2010 strax söder om Gullholmen. Ofta är man allt för sen med kameran och ibland önskar man att man hade haft en digital systemkamera.

De andra 24-timmarsseglarna  starta söderut.


"Vi går ombord på Maria Albertina,
som ligger klar med seglena på svaj."

Så börja en gammal kuplet/visa av sjömanskarraktär. Denna association är ju ett bevis för mina ibland irrande tankegångar. Den dök upp i mitt huvud när besättningen kom på pontonbryggan och var på väg att kliva ombord på Thallatha

Det var det vanliga "gubbgänget" som klev ombord. 

Först  Göran Lundin. "Bäckevigare" precis som jag, men som pga en kvinnas list bott större delen av sitt liv på Smögen.

På bilden ser det ut som om han inte vill bli fotograferad, men hans kroppshållning har nog helt andra orsaker. Dels var han, som den yngste av pensionärgänget, alldeles för snabb när han klev ombord. Jag hann inte att få fram kameran i tid, så det blev en mycket hastigt tagen bild. Dels va han, enligt egen utsago, stel i kroppen efter enträget arbete med bergborrmaskin, kilar och snigeldynamit för att göra det lättare för honom att passera baksidan på sitt garage. 

Han påstår att han inte saknar arbetet som busschaufför, som han pensionerades från strax före midsommar. Sitt glada humör har han dock i behåll. Men det är väl samma med en busschaufförer som det man säger om scouter; "En gång scout - alltid scout" och i scouterna har man ju lärt sig att; "En busschaufför, en busschaufför - det är en man med glatt humör".

Betydligt bättre bild fick jag på Göran senare under seglingen vid en av hans "rortörnar".

Göran har hela livet ägnat sig åt motordrivan fordon. Så även på båtsidan. Idag har han en "styrpulpetare".

Nästa man att kliva ombord var Erik Olsson - en äkta Smögare. Fast det är inte helt otänkbart att Göran bott minst lika länge på Smögen som Erik. Men "en gång Smögare - alltid Smögare". Det var ju Erik som fick med mig på turen med "Soten", som jag berättade om i förra inlägget. De flesta sångerna vi spelade var "Smögensånger" av "Målarkalle" och Andor Andersson.

När vi övade innan resan kunde jag egentligen inte en enda av de sångerna. Däremot drog jag mig till minnes en visa från Hunnebostrand. En av textraderna i första versen lyder;

"Han hade trampat däck i barnaskor,
på en skuta med far ibland."

Den delen av texten till "En viking från Hunnebostrand" stämmer ju väl in på Erik, men inte resten. Erik är ju en fridens man och ingen slagskämpe.

Erik seglar en Vindö 22.

Siste man att "embarkera" var Ingemar Olaisson. Pensionerad sjökapten som seglat på  alla de sju haven och även på Mjörn. Det senare vet jag alldeles bestämt. Ingemar var nämligen med mig som seglingsinstruktör på ungdomsgården Sjövik, strax väster om Alingsås, en vecka för en hiskeligt massa år sen.

Jag kommer ihåg från den tiden "vi var unga och vackra". När Ingemar kom  till Kungshamn, ville han ofta med mig ut och segla, "så han kom ut på sjön". Han hade ju bara korsat Atlanten ett antal gånger, på tex Gripsholm eller vad det nu var för båt han för tillfället var styrman på.

Ingemars Maxi 77 ligger snett mitt emot Thallatha på samma brygga.

Jag hade ju varit lite tidigare nere vid båten och hunnit hissa storseglet, eller som vi ibland på skämt säger - mesanen. Plotter och annat var också på plats och jag hade faktiskt starta och varmkört motorn, fast det egentligen inte behövdes. Det var bara att släppa förtöjningarna och glida iväg med skepparen, tillika lillpojken i gänget - dvs mig, vid rodret.

När jag ser bilden tycker jag mig se vissa likheter med miljöpartiets förra språkrör. Ja inte Maria Wetterstrand utan snarare Peter Eriksson.

Göran fick ta hand om en av mina digitala kameror och han har tagit många av bilderna i inlägget. Bland annat denna på Fiskebåten Fylgia.

 För oss är väl kanske inte seglingen det viktigaste, men vi har väldigt trevligt när vi är ute tillsammans. Det är ju bra att ha en bestämd dag ett par gånger om året då vi kan sticker ut och seglar tillsammans. Det är ju ofta svårt att få till en gemensam tid annars, men 12- och 24-timmars är ju spikade dagar, som man kan räkna ut långt i förväg.

Samtalet tog fart genast vi träffades och allehanda ämnen avverkades. Just här var ämnet den allt mer krympande fiskeflottan. På Smögen finns det bara några enstaka båtar kvar och Fisketången har de senaste åren varit den hamn i kommunen som haft flest fiskebåtar. Fiskebåten "Rimfors" lär ha sålts till Dyrön, så antalet minskar även på Fisketången.

Vi har ju nära till Starplatsen 51 mellan fyren "Fôttelyckta" och ön Voxten och vi skar startlinjen 07.04. Vind från SSW och 7 m/sek. Vi körde med Genuan och storseglet. Valde att gå mot Lysekil. Vinden började ganska snart att vrida mot ost och vi fick kryss och fick göra ett par slag. Senare under seglingen hade vi ont av väldigt stark ström, och funderar i skrivande stund om vi hade det redan från början, med mycket avdrift som följd.

Det var i alla fall skönt att komma ut på sjön. Det har inte varit allt för mycket av den varan under sommaren. En tankbåt, på väg in till Preemraff, passerade för om oss, men det var god marginal.

Vinden vred allt mer åt ost och vi även fick kryssa in mot Lysekil. Visserligen långa slag åt rätt håll och korta för att vinna höjd. Stod själv till rors och lyckades inte gå på rätt sida om den röda pricken söder om Kornö.

Det finns två grund på insidan. Ett på 1,9 meter och ett på 0,8. Hade för avsikt att gå norr om 0.8;an men tog för liten marginal och kunde konstatera att grundet låg kvar. Seglade dock loss och vidare.











Vi brukar ju säga att: "hade det inte varit för den goda maten, så hade vi aldrig seglat". Medan Ingemar stod till rors, avnjöt Göran, Erik och jag vår andra frukost för dagen. Det var Erik som bjöd på tunnbrödsrulle. Ja egentligen var det nog Erik´s Eva som som stod för skaffingen. En tradition som som vi införde under förra 12-timmars seglingen.

Jag hade varit varit och hjälpt Erik med lite eljobb i hans Vindö i våras. Eva hade skickat med tunnbrödsrullar och kaffe. Det skulle hon aldrig ha gjort. Nu är det ett oeftergivligt krav att hon skall skicka med sådana på alla våra kommande gemensamma seglatser.

Framme vid Stånge huvud hade vinden vridit till ren ostlig och vi fick bonnkryss upp till punkt 45, en linje mellan Skålholmens fyr, som ligger på ön Humlesäcken och ön Skålholmen.


Då vinden hade vridit till ren Ostlig vid Lysekil tyckte vi att det va en god ide att slöra ut till Brofjordens angöring. Punkt 47. Det var det också - i 5,5 distansminuter. Vinden vredefterhand mot  Syd. Strömmen vid punkt 47 var oerhör stark och det var med stor möda vi tog oss sista biten på kryss.

Efter rundningen satte strömmen oss kraftigt åt nord och vi valde att gå in mellan inseglingsfyrarna till Brofjorden för att åter igen kryssa oss upp mot Lysekil.

I nordvästligaste viken på ön "Tån" väster om Brandskär hade några dykare med sin aluminiumbåt gått in och lagt till. Frågan om hur de klarade att gå in där  kom upp, men vi konstaterade - utan att veta - de hade nog varit där förr.

Kryssen upp mot rundningen gick bra, nästan utan missöde. Vad det är Erik pekar på och berättar om det förtränger vi

När vi skulle gå över stag vid ett tillfälle kom vi inte förbi vindögat och vi fick hala tillbaka Genuan mellan förstaget och kutterstaget, skota hem och falla av för att få fart igen. Vi är väl inte helt samtrimmade och Thallatha är, som den motorseglare hon är, inte helt lätt att segla.


Min modifiering av riggen har både possitiva och negtiva effekter. Det kanske hade varit bättre att reva ock köra med kryssfocken istället, å andra sidan tål Thallatha mycket vind med fullt segelställ.

Vi gick öster om Humlesäcken och rundade Skålholmens fyr på andra hållet denna gången.


Vi har ju haft en del matraditioner ombord, som jag var skuld till från början. Dagens huvudmål har fram till denna seglingen bestått av rostbiff och potatissallad, oavsett vem som ansvarat för maten. Till denna seglingen hade Görans fru Lena skickat med en stor burk med pizza, och vi låt oss väl smaka. Lena gjorde nog en dumhet när hon kom med förslaget. Nu lär hon få baka pizza till alla våra kommande 12-timmarsseglingar. Om bilden är  från den måltiden, vill jag låta vara osagt, men den visar i alla fall att även Ingemar slog sig med vid matbordet emellanåt.

Nåt bildbevis på att jag fick något att äta finns ju inte, men dessvärre går det lätt att konstatera att jag inte direkt är svältfödd. Som skeppare ombord har man ju en hel del friheter, som tex ta sig en väbehövlig vilopaus efter allt slit med navigeringen.











Vi har ju både plotter och dator med digitalt sjökort ombord, men sådana tingestar är ju inte att lita på. Det har man ju fått erfara genom åren. Att segla utan pappersjökort ombord kan jag inte tänka mig. Men så är man ju också en gammal "stofil".

Thallatha är ju inte nån speciellt bra kryssbåt. Nån tänkare har ju myntat uttrycket; "måste man kryssa är man på väg åt fel håll". Dessvärre har jag  konstaterat att jag ofta är på väg åt "fel håll". Plattlänsen är ju inte heller någon höjdare. Har man då dessutom glömt att ta med den teleskopiska spinnakerbommen som jag brukar använda som spristake så blir ju Thallatha med sin stora Genua och lilla storsegel ganska hopplös på plattläns.

Dessa reflektioner har ju inget alls med Erik Olsson på bilden ovan att göra.

Efter att ha rundat Voxten, seglade vi  norr om Bohus Malmön  ner mot rundningsmärket pricken bredungen. Naturligtvis kryss och väldigt mycket medström. Vi gjorde god fart, nog mer beroende på strömmen än på vinden. Bilden på plottern är tagen när vi är på väg väster ut mot målet igen. Det syns ju tydligt. Loggen står på 0,0 knop på väg österut stod den på runt 5 knop.

Efter att ha rundat Bredungen och passerat färjan började vinden avta och motströmmen göra sig gällande. Det gick mycket sakta västerut. Vid vissa tillfällen  gjorde vi ingen fart framåt, som syns på bilden på plottern ovan.











Vid ett par tillfälle devs vi tom några meter baklänges av strömmen genom "Stallerännan".

När vi till slut lyckade passera kummeln, som syns på bilden till vänster ovan, fick vi lite mera vind. Bohus Malmön hade ju läat för oss. Vi borde naturligtvis gått på andra sida längs Björnholmens sydsida. Där hade vi nog fått lite mer vind och kanske lite mindre motström. Dessutom funderade jag på att rigga upp genackern, men latheten segrade, så jag avstod. Vi hade ju ganska gott om tid att "andöva" oss till målet.

På ett sätt var det skönt när vi äntligen kom i höjd med Smörstacken, på bilden ovan till vänster. Dessvärre innebar det också att seglingen var till ända inom några minuter. Vi skar mållinjen kl 18.40 med en seglad tid på 11 timmar och 36 minuter. Vi sammanlagda distans enligt tabellerna var 29,8 distansminuter. När jag kollade trippmätaren på GPS;en, så hade vi seglat 38,4 distansminuter.

Roade mig med att lägga upp en rutt i det digitala sjökortet på den vägen vi seglade, utan att ta med kryssbenen och det blev  31,5, så kryssen hade alltså förlängt vår segling med 7 distansminuter.

Det var hur som helst en "pen tur". Nästa 12-timmarsegling är vinter 12-timmars som går Lördagen den 26 November. Det skall bli intressant att se om vi kan delta i den.