Snöskottning

När jag på måndagen fått "pallat" mig ner till båten och precis börjat att skära till isolering för montering på skrovsidorna, ringde dom från Båtklubben i Munkedal. Jag borde nog titta till mitt båthus. Det stod fortfarande upp till skillnad från vissa andra. Det hade ju snöat ofantligt den sista veckan och nu hade det dessutom börjat töa och snön började bli allt tyngre. När jag limmat fast de bitarna jag hunnit skära till och börjat stryka lim på, åkte jag hem och hämtade några olika modeller med skyfflar. Med långa skaft och korta., smala och breda.

När jag köpte Fjord 28 cs låg den vid Munkedals Båtklubbs upptagningsplats en bit upp i Örekilsälven vid Ellingsröd. http://www.munkedalsbatklubb.se/

Den tidigare ägare hade ett båthus till Fjorden en liten bit från kranen. Klubben godkände att jag fick överta båtskjulet som en del i affären. Skjulet var väl inte i det bästa skicket, men hade i varje fall plåttak. Marken hade sjunkit på högersidan ner mot älven. Allra värst är det längst bak där man pallat under en halvmeter efterhand.

Presenningarna runt om hade även de sett sina bästa dagar. För mig som alltid håller på att greja med båtar, är det ju perfekt att ha ett eget permanent båtskjul även om det ligger några mil hemifrån. Närmare bestämt fyra. Att det sen är lite att göra med skjulet är väl ok. Man kan ju inte få allt.

När jag hämtat hem Fjorden tog jag upp min storfidra och ställde in i skjulet. Jag har för avsikt att fixa till lite smådetaljer som inte blivit klara av de ombyggnader jag gjort innan jag säljer henne. Dessvärre har varken ork eller tid ännu räckt till - ännu. Men till sommaren - då !!!!?

När jag får ut storfidaran tänkte jag rätta upp skjulet och fylla upp marken. Funderar på att lägga i Markfrigolit, som ju inte väger nåt, i hålet på närmare en meters djup vid bakväggen. Men sådana smådetaljer får vi lösa efter hand.

Jag tror egentligen inte det var så farligt med mitt båtskjul, men det är ju hyggligt att man från klubbens sida har omsorg om en. Det kan ju även drabba de andra båtägarna om det skulle hända nåt. Jag hade sån tur att en kille som just varit och skottat taket på sitt skjul och var på väg hem, hade en stege som jag fick låna. Tack Valter.

Reste stegen på gaveln. Spikade i två stora spik högst upp så att stegen inte kunde glida i sidled. I roten kunde den inte glida. Det var ca en meter djup snö där jag ställde den. Fick skotta mig en gång fram till stegen så det var någorlunda drägligt att ta sig fram till stegen. Tog med mig min stora snöskyffel med det längsta skaftet och en mindre med kort skaft upp och skottade bort så mycket snö som jag nådde. Flyttade stegen till vänstra långsidan och skottade bort snö som jag nådde från stegen. Det blev ett tag över nocken. Efter att ha flyttat stegen tre gånger på långsidan och fått bort ungefär 2/3 av snön på långsidan, kunde jag inte flytta stegen mer för att nästa båtskjul stod i vägen.

Dessutom var det hög tid att äta. Eftersom det bara var ett par mil till Uddevalla körde jag dit och åt. Jag hade ändå varit tvungen att åka till Ö&B och köpa mer liggunderlag till isolering av förpiken på Thallatha. I returrangen som tidigare hette Tores Färskost hade man öppnat en ny restaurang med bl.a Thai-mat.

Efter maten blev det ett besök på Ö&Bsom ligger alldeles intill resturangen Dessvärre var det slut på 10 mm liggunderlag som jag köpte sist. Det var ju jag som köpte resten liggunderlag den gången. Nu hade de fått hem nya, fast de var 6, 8 och 12 mm. Efter lite funderande köpte jag de 5 st 12 mm och 9 st 8 mm de hade. Man får inte fastna i att det inte går att få tag på det material man från början har tänkt. 

De 10 mm som jag köpt tidigare var mörkgröna. De 12 mm var grå och de 8 mm hade en klar blå färg. När jag kom hem ångrade jag lite på att jag inte köpt några 6 mm. De hade en klar röd färg. Det hade blivit snyggt när isoleringen i förpiken var klar med så många olika färger. Å andar sida kommer det ju aldrig synats när jag blev helt klar och täckt över liggunderlagen med en ljus melerad ytmatta.

När jag körde genom sista rondellen innan avfarten till båtklubben fick jag se ett stackars rådjur som kämpade i snön över en åker. För varje steg, eller skall man säga skutt det tog sjönk det ner till buken i den djupa snön. Jag kände ett visst medlidande men honom.

Jag hade under många år en arbetskompis som alltid sa; "Har man tur, så behöver man inget vett". När jag kom ner till båtklubben visade de sig att all snön på högersidan hade rasat ner från taket av sig själv. Jag tog mig på baksidan med stege och skyfflar med mycket stort besvär. Båtskjulen står tätt och det var meterdjup snö. Jag lyckade skotta ner allt utom en remsa på ca en halv meter. Jag fick loss det mesta av remsan men kunde inte få den att rasa ner, trotts att jag klättrade upp på stegen så långt det bara gick.

Efter att jag släpat fram stege och skyfflar från baksidan sjulet, med stor möda, satt jag länge på en bänk inne i båthuset och hämtade andan, innan jag satte mig i bilen och åkte hem till Kungshamn.