St Håskär

Ca 8 distansminuter åt NNW om Klåvskär ligger en annan "intressant" naturhamn.

Jag var för en massa år sen hos barberaren, som hade en båttidning i vilken en tjej berättade om ett besök i denna, inte helt enkla hamn, med sin träbåt. Den klippningen tog väldigt lång tid, barberaren var helt begeistrad i historien. 

På natten blev det dåligt väder och hur hon än fendrade av och förstärkte förtöjningarna kändes det så krisartat att hon till slut bar upp allt av värde från båten på det kala skäret. Både hon och båten klarade natten och hon kunde segla oskadd där ifrån, men det var en skräckblandad upplevelse. 

Besökte naturhamnen med min havsfidra strax efteråt och det låg mycket i det som skrevs. Året var 1997. Det är den lilla naturhamnen mellan skären norr om St Håskär vid Väderöfjorden jag tänker på. St Håskär ligger ungefär mitt emellan Hamburgsund och Skålholmens fyr på Väderöarna.

Hamnen ingår i de naturhamnar som kartlagts av SXK-Väst`s Hamn och farledskommite, HAK, och finns men i "Västkustens Naturhamnar Onsala till Koster" som skiss nr 583270.

Numreringen av skisserna härrör sig från positionen i nordlig längd. Hamninloppet ligger strax söder om Nord 58.32.70 och Ost 11.10.40. Att gå in och ut ur hamnen vid sjöhävning är inte lätt  och inget för den tvehågsne. Kanske inte för nån. Det är en orolig hamn, men en bra natthamn vid gott väder. Dessvärre kan det växla snabbt så långt ut i havsbandet. En besvärande ia, dvs sjön går ut och in, kan förekomma även om vädret även är fin och havet nästan är spegelblankt. Enligt SXK´s hamnskiss ligger det ett grund på 1,5 meter mitt i hamnen. Jag har ritat in dess ungefärliga läge på bilden ovan. Klicka på bilden så kommer den upp i ett större format.

Om man Googlar på St Håskär får man i huvudsak upp träffar som dykloggar och rapporter från sjöräddningen. St Håskär har naturligtvis sin historia. Det har med all sannolikhet inträffat mycket på, men framför allt runt ön under århundraden. Den har ju ett utsatt läge längst ut i havsbandet.  På toppen på ön finns det olika märken, som placerats där för att sjöfarande skall kunna känna igen ön.








Man luras att gå med i bokklubbar pga en egen snikenhet. Får ju en massa saker gratis och sen är det bara att tacka nej till alla böckerna. Det är bara det att man, åtminstone jag, glömmer att posta papperet där man tackar nej - varje gång. I nautiska förlagets bokklubb fick jag ett förfärligt stort antal böcker, som dom allra flesta var bra. Jag lyckades dock till slut säga upp medlemskapet. Droppen var när "400 motorbåtar i test" (eller vad den hette) damp ner i brevlådan. Jag fick faktiskt skicka tillbaka den. Att slänga boken bar mig emot trotts att den handlade om motorbåtar. 

En av de böcker jag uppskattade (och det var de flesta) är en kokbok av Catarina Lernhagen Mats. Jag hade fått boken hem i brevlåda något innan jag seglade till naturhamnen på Stora Håskär och  dessutom  även köpt ett väldigt hopfällbart spinspö ett kort tag före

.

Catarina hade anpassat Evert Taubes "Monsunsoppa" för båtköket och receptet fanns med som det första receptet i boken. Hade fått för mig att jag skulle inviga mitt spinnspöt och fånga en torsk och av den laga till fisksoppan. Tog därför med mig ingredienser till denna "härliga soppa". 

Den enda erfarenhet av spinnfiske låg ca 30 år tillbaka i tiden. Min 15 år äldre moster hade träffat en bondpojke från Västmanland. Han va en inbiten sportfiskare. Det gick snart ur honom. Fick följa med honom ett par gånger när han skulle ut och fiska och fick låna det av hans spö som skulle va lättast att kasta med. Under den tid det tog för mig att "gre ut" trasslet på linan som jag fick vid första kastet, hann han att fånga några berggyltor och bli nöjd med sitt fiske.

Har för mig att min mormor lagade till nån fiskpudding av berggyltorna, som inte är en helt enkel fisk att tillaga!? Min mormor hade i sin ungdom jobbat som piga i familjer i Oslo, som många flickor från Bohuslän gjorde på den tiden. Det var bara att ta båten. Stockholm visste man kanske inte ens var det låg. Hon hade turen att få jobb i en familj där modern och två av döttrarna var skolkökslärarinnor. På det sättet fick hon att laga mat, något som hon var mycket duktig på. Hon kunde sätta sig ner och vila sig, och under tiden vispade hon smeten till en sockerkaka i en bunke med en vanlig stålvisp. Det tog en avsevärd tid att få den så fluffig som hon ville ha den. Vila!?

Nåväl - jag gick upp på det lilla skäret i väster, norr om st Håskär och försökte kasta ut i Väderöfjorden. För varje kastförsök försvann ett drag. Jag kunde inte få linan till att löpa ut. Efter några kast var dragen slut. Alltså ingen torsk. Var så inne på att laga fisksoppan att det lilla problemet att jag inte hade nån torsk inte kunde hindra mig. Det visade sig att jag dessutom missat att ta med några andra viktiga ingredienser, så jag fick anpassa soppan ytterligare. 

 Receptet

Fräste den hackade löken tillsammans med timjan och lite vitlökspulver. Pepprade och smulade över en fiskbuljongtärning och hällde på en halvliter vatten. Kokade upp och rörde om så att buljongtärningarna löste sig. Skivade morötter och la i soppan. Rev potatis grovt rätt ner i sopan som fick koka i 15 minuter.

Ägg och grädde, som ingår i orginalreceptet, hade jag missat, men jag hittade en burk ABBA´s fiskbullar i dillsås som fick bli både fisk och redning. Soppan fick skjuda tills fiskbullarna ansågs varma. Lade i musslor från en liten burk och strödde över hackad gräslök, dill och persilja. 

Soppan blev så god (enligt mitt tycke) att jag har lagat den många gånger sen dess. Om jag seglar ensam brukar jag försöka minska på mängden soppa. Det finns tyvärr bara stora burkar med ABBA´s fiskbullar i dillsås, så jag bruka ta hälften. Det blir ändå för mycket  för en man. Har klagat hos ledande personer inom företaget ABBA, utan resultat.

 Det verkliga orginalreceptet hittar vi ju i visan, "På kryss med Monsunen" av Evert Taube

Monsunsoppa

"...när jag låg i Stenungsunds farvatten och trimmade "Monsunen"
lyckades jag experimentera fram en fisk och musselsoppa som på allvar kunde tävla
med den man får i Saintes Maries-de-la Mer på Camargue..."

"Vrakevik öppnar sin famn mellan tvärbranta, svartröda hällar,
ödsligt romantisk, med solhettad snäcksand och tångvall och svallgrus,
Kolefjord glasklara böljor de rulla så makligt och trivsamt
in på det grunda i viken, där blåmusslor skimra emot mig
när jag ror dit i min följbåt och lämnar Monsunen för ankar.

...................................."

Åtta verser senare;

"Soppan gick åt, och grevinnan som först inte ämnade smaka,
sa, när hon fått första skeden: -Jag älskar dig! Härliga soppa!
Hennes förtjusning och barnsliga glädje gav uppslag till dikten.
Sjung den, min vän, när du själv fått din soppa ordentligt serverad,
om den är kokhet så blir den just lagom när sången förklungit."


 

På tal om för mycket. Tittar med stor behållning på TV-programmet "Landet Brunsås". Där presenteras många sanningar i matfrågan. Programmet här om kvällen tog upp frågan om hållbarhet och utgångsdatum. Det är ju lite av hysteri beträffande datummärkningen. Min egen åsikt sen länge är att om maten luktar och smakar bra (i alla fall inte dåligt) så är den ok. 

Jobbade ensam på ett litet kontor i ett antal år. Varje frukost och kanske ibland även på eftermiddagen drack jag en kopp kaffe. Jag har barnasinnet kvar och kan ju därför inte dricka kaffe utan en skvätt mjölk. Mjölken inhandlades på den närbelägna  bensinstationen. Direkt när jag efter tre minuters promenad kom till kontoret med mjölken, satte jag in den i kylskåpet. Ibland hade de inte en-liters mjölkförpackningar, då köpte jag två-liters.

När jag skulle dricka kaffe tog jag fram paketen ur kylen och hällde en skvätt i kaffet. Därefter satte jag tillbaka paketen direkt in i kylskåpet. Med den förbrukningen kunde jag ha mjölk en månad efter sista förbrukningsdagen och det var inget fel på den. När den började surna märkte man det direkt och det kunde ske från en dag till en annan.

Ibland hände det att mjölken sjönk väldigt snabbt i paketen. Vid de tillfällena surnade den väldigt snabbt. Det kök som utgjorde vårt fikarum var gemensamt för hela huset. Jag misstänker att från och till var det andra personer som fikade där. Man visste att det stod mjölk i kylen. Tog fram paketet på köksbordet och lät det stå framme under fikarasten. varpå hållbarhetstiden snabbt försämrades.

En sanning som var det centrala i veckans avsnitt av "Landet Brunsås" var att det inte var en överskriden sista förbrukningsdag som var det farliga. Det som är farligt med vår mat är - För Mycket Mat.