Klåvskär

Jag måste erkänna.

Jag är MG-missbrukare.

Dessvärre inte bara det. Periodvis även andra diskussionssajter på nätet som behandlar båtar. Men just nu är det till övervägande delen MG. Dvs Maringuiden. http://www.maringuiden.se/ Det var i Februari 2004 som jag hittade den "hemska" sajt. Dock tog det ett par år innan jag var riktigt fast. Idag måste jag bara gå in flera gånger om dan och kolla om det skrivits nått nytt och ofta kommentera. Det senare har jag gjort 2280 gånger just idag, plus styvt 100 inlägg som jag raderade i början när jag blev trött på ett par tramspellar.

Klåvskär då!

Det händer att jag kan göra lite längre inlägg om nåt speciellt. Gillar att förstärka mina inlägg med bilder. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord. För ett tag sen la jag in en bild på min hållöjulle när den låg förtöjd i Klåvskärs "hamn". Fick naturligtvis frågan var det var nånstans.

För att inte förstöra tråden, som handlade om träbåtar, skapade jag en ny tråd och berättade lite om just denna ö - nästan ytterst i havet.

Har gjort många liknade inlägg och tycker kanske det är synd att de "går förlorade". Förlorade är de ju egentligen inte, men de kan va väldigt svåra att hitta i efterhand. Jag hade starkt för mig att jag skrivit ett liknande inlägg om Klåvskär tidigare. En mapp med bilder i min dator tydde också på det samma, men jag kunde inte hitta tråden. Den kan naturligtvis va bland de trådar jag raderade. För att bevara det jag skrev i tråden, åtminstone för mig själv, lägger jag in den här på bloggen, om än med viss omarbetning.

 Sommaren 2006 orkade jag inte få min "stora" båt, Storfidran "Santa Maria" i sjön. Däremot blev det en hel turer i hemmafarvattnen med vår spririggade bohusjulle, Lilla Hjärtat. Det riktiga långturen gick till den gamla, och sen länge nedlaggda fyrplatsen "Klåvskär" mitt på Soten. 

Det var vind mellan väst och nordväst och vi valde att gå  via "Sunnepinnan". Det var ju till att börja med kryss för vår del och vi gick första biten för motor. När vi var på det trängsta stället i inloppet från öster svänger plötsligt den största av Zitabåtarna, med "Ove på Marion" till rors, in i den trånga in/utloppet i sydost, på sin väg norrifrån mot Kungshamn. Ove höll så långt styrbord det bara gick i den trånga rännan, och jag ställde mig upp för att få maximal kontroll på det trånga utrymmet som återstod mellan Zitabåten och land. Att jag skulle försöka stoppa och backa hade varit meningslöst. Det var alldeles för lite tid för det och det hade med all sannolikhet "gått åt skogen".  Se bilden på bifogad länk på "Sunnepinan". I det hålet var det. Det gick bra och vi kunde fortsätta vår färd mot Klåvskär.

Dan Erik Mattson skriver i sin bok "Rötter i saltvatten och granit";

"Ö kan det inte kallas. Inte Holme heller. Snarare en klippa i havet. Eller skär, för så heter det ju. Klövskär. En obetydlig plats av granit som sticker upp ur Sotens vid vredgat väder fruktade vågor"

På sjökortet står det Klåvskär. På vårt hemlands vilda tungomål uttalas klåva - klôva.

 

Ön består av två delar som skiljs av en klåva. Den mindre del i väster där fyren tillika bostadshuset låg och en större del närmast land. Bägge lika kala. 

Klåvskär var fyrplats mellan 1883 och 1936. Fyren flyttades då till skäret intill - Mjölskär.

I dag finns bara några få rester kvar av den forna fyren. Granitgrunden till Huset/fyren står kvar. Enl. upg flyttades huset till Hållö när Mjölskärs Fyr togs ibruk. Vi seglade runt nordväst om ön och gick in i den norra delen av klåvan som utgör den minimala hamnen. Vår hållöjulle är inte stor, men jag fick nästan lägga draggen på land akter om båten.

Den gamla fyrplatsen Klåvskär som ligger alldeles öster om Soteskär, är också fågelskyddsområde. Till skillnad från Soteskär, där totalt landstigningsförbud gäller hela året, får man gå iland på Klåvskär vissa tider på året.

Jag hade min Bianca 27 i 10 år tillsammans med en kompis Rune. Vid ett tillfälle talade han om att han hade varit på Klåvskär med Biancan. Rune är ju ingen oärlig person, snarare tvärt om, men hans noggrannhet finns det nog en del brister i. Jag frågade om han gått in i hamnen och fick ett, vad jag uppfattade, jakande svar. 

1997 gick vi dit med vår havsfidra, som sticker 1,10. Då Bincan stack 1,50 fanns överhuvud taget inte tanken att jag inte skulle komma in. Rune hade ju varit där med Biancan. 

Vi försökte gå in i "hamnen". Efter att ha haft bottenkänning tre gånger lyckades vi komma in och förtöja. När vi var klara fick jag se skylten att landstigningsförbudet gällde ytterligare några dagar. Den Gulröda skylten sticker fram bakom kutterstaget till höger om brofundamentet. Laglydig som jag är släppte jag förtöjningarna och backade ut. Vi hade inte bottenkänning en enda gång när vi gick ut! 

Den dagen det var fritt att gå iland började också min sena semester det året. Vi gick dit ankrade och rodde iland med dingen och tillbringade en kanonfin dag på denna intressanta ö. 

Kan väl i efterhand konstatera att Rune nog inte hade en aning om vad han svarade på. Han hade nog lagt till på norrsidan, för att han varit på Klåvskär med Biancan, det är jag helt övertygad om. 

För att ta sig från Huset/fyren över till den andra sidan klåvan och till den större delen av ön fanns en hängbro, vars fundament finns kvar och syns på bilden. På den större delen av ön hade man bl.a tvättstugan och lite annat om jag förstått det hela rätt.

Så här såg Huset/fyren och bron ut på den tiden det begav sig. Bilden hittade jag på internet för länge sen. Vem som var fotografen kommer jag inte ihåg. stjäla bilder. Så får man inte göra, så fy på mig.  Ytterligare en gammal bild hittade jag på www9.vgregion.se/vastarvet/va/...

Det var ett hårt liv, men kanske också härligt, långt från nutidens jäkt. Det berättas att småbarnen bands fast i ett rep när de var ute och lekte för att de inte skulle ramla i sjön.  

På det runda fundamentet fanns det en kran där man hissade upp båtarna, för att de skulle stå säkra vid dåligt väder. Liknande anordningar fanns på många fyrplatser med dåliga hamnar.

Det berättas även att trots att båtarna var upphissade på land försvan ett par båtar i en storm. Jag tror det var vid samma storm som brunnen fylldes med saltvatten och man fick ro iland när stormen bedarrat och hämta färskvatten. 

Hällristningar av olika ålder finns på många ställen i Bohuslän. En av "hällristningarna" på Klåvskär har texten "A Olen 1905".  Anders Olén var fyrmästare på Klåvskär. När jag Googlade på Olen fick jag en intresant träff. Åke Helldner berättelse om livet på Klåvskär vaderobod.netg.se/images/litte... 

Efter ytterligare en härlig dag på Klåvskär gick vi ut genom det minimala hamninloppet med hjälp av aktersnurran, innan vi hissade seglen och seglade de 7 distansminutrarna hem till Springets småbåtshamn.