Norska Sörlandet 3

Saxat ur noteringar i loggboken från en segling med havsfidran DIS till Norska Sörlandet  i Augusti 1994.

Söndagen 21 Augusti

Lämnar Stokken och går ut Rande sund. Ute på öppet vatten hissar jag segel och börjar kryssa mot Fläckerö. Gör till att börja med ca 2 knop, som ganska snart sjunker till 0 knop. Går en stund för motor, men i sundet mellan Inre och Yttre Fläckerö får jag vind igen och börjar kryssa. Efter ett par slag dör vinden ut igen, men jag avvaktar en stund, sen får jag jämn och fin vind och loggen står snart på ca 4 knop. Dvs nästan maxfart för havsfidran. Vinden håller i sig ända fram till nya Hellesund.

Tar ner seglen och tur var väl det. Hade tänkt mig till naturhamnen mellan Kabelö och Hellö. Inloppet norrifrån är inte brett. 4-5 meter mellan två 7-8 meter lodrätta klippor och över det smala sundet sträcker sig en luftledning på 12 meters höjd. När jag kommer fram till inloppet komer 12 – 15 stora norska snipor ut genom hålet från naturhamnen och dessutom vantar några båtar på att komma in före mig.

Det känns nästan andäktigt när man styr in mellan de höga klipporna och kommer in i den väl skyddade hamnen. Längst i söder finns det ett par lediga platser. Dubbade, väl i lä. Går in på den mest skyddade. Kanske lite grunt, men det går. Förtöjer mot berget och ror sedan ut draggen, som jag ofta brukar göra, när jag ligger till så att det är möjligt. Tar hem ankarlinan när jag kommer ombord igen. Hela ankarlinan. Inte ett tillstymmelse till fäste. Botten är nog troligtvis en slät berghälla. Ror ut draggen igen, så långt linan tillåter. Nu får jag i alla fall fäste.

Till middag provar jag ännu en variant av Blå Bands lättvikts friluftsrätter. ”Pasta  med skinka och banan”. Det smakar fantastiskt gott som alternativ till stekt makrill. Följe visserligen både blötläggningstid och koktid exakt, men de borde nog ökas några minuter var. Efter middag tog jag mig en tupplur i solskenet i sittbrunnen – det är ju söndag.

Efter att ha tömt dingen på vattnet från det regn som föll igår, rodde jag över till till Hellön, för att titta på den befästningsanläggning som tyskarna uppförde 1942 till 45, ja åtminstone den del som var ovan jord. Man sprängde nämligen ur berget med ett antal gångar och bergrum. En del av de som jag mötte hade med sig ficklampor för att kunna gå ner i tunnlarna. En förening håller på att restaurera en del av anläggningen.

När man Googlar på HKB 21 / 979 Ny Hellesund 1942-45, eller andra sökord som jag sätter i samband, får man hur många träffar som helst om vad för kanoner och andra vapen som fanns på ön. Befästningen var tydligen utrustad bl.a med en kanon, 4 x 10,5 cm K 331 (f), som kunde skjuta 11 000 m. Att det var ryska krigsfånga som lär ha byggt anläggningen och om de levnadsvillkor de levde under, nämns inte med ett ord. Mellan 1941 och 1945 var det totalt mellan 80 000 och 100000 sovjetiska krigsfångar som sändes till Norge, och som utförde olika byggnadsprojekt, främst i Nordnorge.

Den ena av de befintliga kummlarna byggdes om till ett utkikstorn. Bilden till höger tog jag inifrån kummeln


Måndagen 22 Augusti

Efter frukost går jag över till bryggan på Hellö för att  diska under rinnande vatten från kranen på bryggan och bli av med soporna.  Hönökaka hade möglat bl.a.

Hissar segel och seglar ut ur hamnen åt havet. Utloppet åt söder är betydligt bredare än det norra.

Gör ca tre knop ända fram till fyren Songvaar och får tre makrillar på vägen. Efter Songvaar mojnar det och jag går för motor fram till Saeö, som består av två öar. Lilla och stora. Vid Ballastskär strax för Saeö visar loggen 200 distansminuter från Springet.  Vid Ballastskär har, enligt vad jag läst, ett otal förlisningar inträffat.

Enligt sjökortet skulle det gå fin att gå in mellan lilla och stora Saeö från havet. jag går in i sundet för full maskin. Dvs med 4,5 knop, men när jag närmar mig de trängre delen av passagen, tar min tvhågsenhet överhand och jag minskar farten till  ca två knop. Djupet i inloppet är inte vad kortet visar framstod med all klarhet när farten minskade ytterligare utan att jag dragit av på motorvarvet. Vi kom in, men det gick trögt en bit. Första grundstötningen i år. Som tur var gick det ingen sjögång.

Kom in i ytterligare en fin Lagun., som jag sett många av här på Sörlandet. Lägger till på den nordöstra udden av Stora Saeö. Intar en enklare måltid och tar sen en lång promenad runt delar av ön.

Väldigt kuperat och svårframkomligt. Flera fina sommarstugor. som tur är bor det ingen i dem vid mitt besök så här långt fram i augusti.

Ett par timmar senare lättar jag igen och går mot för motor till Sandö och Odden. Det senare är Norges sydligaste ö. Gick in mellan Sandö och Odden och la till vid bryggan på Sandö. Det gick trögt att komma intill. Grunt och med mycket sjögräs. tar först en promenad på Sandö. Det hade varit en gräs och och om inte  skogs- så i alla fall  buskbrand, för inte så länge sen. Ror över till Odden och tar en promenad runt hela ön. Ibland kan jag bara inte låta bli att ta kort på bara berget. På Odden var det oerhört vacket.

På ön finns Norges sydligaste kummel. Den sydligaste fyren finns på skäret strax söder om Odden, Oddskär. Strax norr om fyren ligger "norska sjöfartsverkets sydligaste matsal". Jag så kallade jag i varje fall den inhängnad av sten som fanns strax nedanför. Strax intill fanns fanns ett utedass. Även detta måste va Norges sydligaste.

I Viken på Odden finns också en brygga. Det ser ut att va djupare där och det hade nog varit bättre att gå in med Dis där, men det får bli nästa gång. Vid bryggan finns också en soptunna och inte långt därifrån ett utedass.

Åter i båten tar jag mig en välförtjänt kopp kaffe. Efter fikat kastar jag loss och går ut på öppet vatten, rullar ut genuan och seglar dikt bidevind norrut i 4,5 knop. Vinden ökar på eftermiddagarna tack vare "solgangsbrisen" (sjöbris på svenska).

Norr om Skjernö startar jag motorn och går den trånga farleden in mot Mandal. Vilken syn som möter mig när jag rundar Grismerö och får de sen kilometerlånga sandstranden som går ända fram till Mandalsälvens utlopp.

Går långt upp i älven och lägger mig efter kajen på västra sidan. Tar en promenad längs sandstranden och genom samhället. Äter en pizza på en Pizzeria. De norska pizzorna är inte som de svenska och jag tror jag gillar den svenska varianten bättre. Promenerar tillbaka till båten och kryper till kojs.

Fortsättning följer