torsdag 22 maj 2014

Farligt på vägen

Fick göra en hastig tur på Ondagen till Uddevalla för att försöka skaffa ett nytt nätaggregat till ett elpiano.

När jag kom ett par mil hemifrån, vid Nedre kärr, mellan Askum och Nordens ark blev det stopp på vägen.

Några små gruskulingar av vildsvin sprang och "örade" på vägbanan och i vägkanten. De verkade helt förvirrade och skrek i stort sett hela tiden - efter mamma?


De gick så småningom in till vägkanten och jag kunde köra förbi.

Ett par km längre fram sprang ett rådjur över vägen - fast bara ett. De brukar ju i regel komma två. Det är inte helt riskfritt att va djur i vår natur.

Undra hur det gick med griskultingarna - om de hittade sin mamma eller om det hänt henne något - påkörd?

tisdag 20 maj 2014

Kusträddarna

Vi tog en promenad, min fru och jag, på Ramsvik på Första Maj. Ja egentligen på Soteleden från bron över Sotekanalen mot Habby, som är den södra delen av de som många tänker Ramsvik. Ramsvik ligger väl i den norra delen av den ö som bildades genom att Sotekanalen grävdes 1931 - 1935.

På den tiden jag var ung och vacker, cyklade vi ungar ofta till nån plats på Ramsvik i norr eller, Habby i söder och gick ibland tom på gärdsgården över till Tyryggö

Habby.JPG

Klicka på kartan så blir den större.

Nu ställde vi  bilen på parkeringsplatsen på landsidan av bron och följde den blå sträckningen. Ganska skapligt och lättframkomlig väg. Den röda sträckningen var väldigt blöt och de som vandra denna väg har skapat en alternativ väg på sidan om. För en annan som har lite problem med ben och knä var det relativt besvärligt. Den gröna delen var det oerhört vackert med mycket blommor.

Orange delen, längs vägen, är markerad som artrik vägsträckning. Kanske mer för den som förstår mer än skillnaden mellan Fur och Tall och som förstår att alla gröna strån inte är ogräs. (dvs - inget för mig  :blink: )

Mötte rätt många personer som var ute och vandrade på denna natursköna vandring, Bl.a. ett par som vi mötte på ängen vid ledens gröna och nordvästra del som var ute tillsammans med sina två hundar.

När jag kom till parkeringsplatsen vid Habby bukt hade jag rätt ont i knät, och min fru gick och hämtade bilen. Satte mig på ett vägräcke och lutade ryggen mot den förrådsbod som stod strax intill. Mitt emot, en 25 meter bort låg en stor hög med plastskräp som såg ut att komma från nån av vrakvikarna.

Nedskräpad vrakvik.JPG

Nedskräpad vrakvik - bilden stulen från Seniorseglarens hemsida. Förlåt Göran Weiler. 

Tog tyvärr inga egna bilder - vilket jag beklagar nu.


Medans jag satt och väntade kom paret med hundarna. Frun släppte in hundarna i bilen och mannen kom med en stor börda och gick mot skräphögen. Han bar en fiskekorg till brädden fylld med plastskräp, en annan gul behållare också den fylld med skräp och nåt rött ganska stort som såg ut som underdelen på en trasig vägkona.

Han ställde allt snyggt och prydligt ( det går faktiskt att ställa även skräp snyggt och prydligt) Sen satte han sig i bilen som frun kört fram och de åkte från platsen.

Jag blev väldigt imponerad över parets handling. Brukade de ta en daglig promenad och ta med sig skräp tillbaka varje dag eller är det många som gör på samma sätt.

Det blev en väckarklocka för mig. Vi hade ju kunnat gjort likadant. Om alla som går förbi nåt skräp tog med sig lite skräp hem eller till närmaste soptunna skulle vi ha en betydligt renare natur. 

Att handla så fick man ju lära sig redan som liten scout - lämna alltid en plats finare än när du kom dit. Tyvärr så började minnet svikta ganska tidigt.

Kom att tänka på en organisation som heter "Håll Sverige rent" med mottot "Ett skräp om dagen" som har det budskapet. En underavdelning "Kusträddarna" ägnar sig åt just stränder vrakvikar.  http://www.hsr.se/kustraddarna

Städning på Habby är utlyst som en gemensam auktion är utlyst till den 10:de Maj. Men det är ju inget som hindrar att  man gör som paret jag såg. Tar med sig lite skräp varje gång man är ute.

Som det står i den gamla söndagsskolesången; "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt" 

Denna text var en tråd som jag från början skapade på Maringuiden.se. I regel får man ju lite kommentarer, så även i den tråden.

"Hej Toaen

Jag brukar få en tår i ögat när jag läser dina berättelser från Bohuslän. Just det här inlägget berörde mig lite extra, för just i detta område har man vistats på som ung varje sommar. 
Vrakviken som du markerade på kartan kallade far och farfar för Hällingedan (stavning ingen aning) och där hade farfar hade sin eka. Tråkigt att det är så nerskräpat men det var mycket skräp även när vi var små.
Är det något jag saknar här nere i Skåne så är det somrarna på Ramsvik (Stockekärr)

Hälsningar
Niklas"

Hej Niclas

Det kallas "Hällingedalen"  än idag. Om man uttalar det med vårat hemlands vilda tungomål låter det ungefär som du skrev. Bokstaven E i slutet försvinner helt bokstaven L smälter nästan ihop med både A och N och bildar en nästa omärkbar övergång mellan A och N. Om inte det lilla fragmentet av L:et finns där, så hör ju vi som kan dialekten det med det samma och tycker att uttalet låter helt fel. 

Hur man skriver Hällingdalen på dialekt rent fonetiskt vet jag inte men skulle jag försöka så skulle jag skriva "Hällingdâl´n"


Mitt i  Hällingedalen mellan vrakviken och Soteskogsmyren ligger det en grund till ett litet hus. Upp efter berget på östra sidan. Väggar av stenblock av kullerstenskarraktär som är högre vid berget i söder och sen verkar nedrivet ju längre ut man kommer. I det främre hörnet av den cirka 3x4 mter stora grunden finns en fyrkantig upphöjning som jag skulle kunna tänka mig har varit grunden för en eldstad.

I fantasin kan jag tänka mig att det varit ett hus liknade det som finns på lansdsidan av Sotekanalen några hundra meter norr om bron. Mor Lenas stuga eller som vi alltid sagt - "Paschans stôva"


Vet du eller nån annan något om husgrunden I Hällingedalen.

Har för mig att jag sett ytterligare nåt tecken på husgrund vid den sk Soteskogsmyren längre norröver, men det var väldigt länge sen jag besökte detta  område sist.

"Jag kommer också ihåg att det fanns en ödetomt längre upp i det gröna Hällingedalen men tyvärr vet jag jag inget om det. Hade Pappa vetat något om det är jag säker på han hade berättat det för oss. 

Vi var alltid tvungna att passera Hällingedalen var gång vi skulle ut mot Sotehuvud, exempelvis vid fiske. Det är som du skrev, ganska otillgängligt när man skall ner i dalen och även uppför på andra sidan. 

Vår vandringsled var precis från centrum på din markerade vandringsled och jag minns att jag alltid var beroende av markerade stenhögar före man såg havet, för att på så sätt komma i rätt position mot Hällingedalen. 

Sista gången jag var där uppe är för ca tjugo år sedan. Tyvärr finns Pappas föräldrahem inte släktens ägo längre. 

Paschas stuga var vi ofta som barn och besökte, även den gamla skolan som jag tror låg i hyfsad närhet till Paschas stuga.

//Niklas" 


Söndagen den 11 Maj


Var ute och promenerade idag i Hällingedalen med min fru och hennes väninna och väninnans make - professor i trätorkning. Förutom att han kan det mesta om att torka trä kan han oerhört mycket om blommor och annat ogräs. Till skillnad från en annan som nästan inte förstår skillnaden på tall och furu.

Evert Taubes föräldrar träffades på fyrplatsen Klåvskär på Soten, strax väster om Haby, Hällingdalen och Soteskogsmyren  

DDSC_0157.jpg

Evert föddes i Göteborg och växte upp på Vinga, men flyttade till Stockholm i övre tonåren. Vi Bohuslänningar har förlåtit honom för det bara av en enda anledning "Inbjudan till Bohuslän"

Som blågrå dyning bohusbergen rullar 
i ödsligt majestät mot havets rand. 
Men mellan dess kala urtidskullar 
är bördig jord och gammalt bondeland. 
Dit tränger Skagerack med blåa kilar, 
och strida strömmar klara som kristall. 
Och lummig lövlund står med björk och pilar 
och ask och ek vid ladugård och stall. 
 
Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren! 
nu häckar ejder, gravand, mås och trut. 
I vildrosbuskarna och björnbärssnåren 
har finkarna och mesarna tittut. 
På slånens taggiga och svarta grenar 
syns inga gröna blad, men knopp och blom, 
som breder över gråa gärdsgårdsstenar 
ett pärlstrött flor av snövit rikedom.
 
När vi var i området förra söndagen, var det just så. De otaliga slånbärsbuskarna var översållade med vita blommor på de svarta grenarna. Nu fanns nästan inga vita slånbärsblommor kvar, men några skira gröna blad började anas. Då hade jag inte med mig kameran eller rättare sagt mobilen. Det hade jag idag. En enda slånbärsbuske som fortfarande hade vita blommor som den bredde över de gråa gärdsgårdsstenarna.
 
DDSC_0169.jpg
 
Det som den blomsterkunnige norrländske trätorkarproffessorn och han fru ville se i första hand var "Strandpiltar". 
 
DDSC_0146.jpg
 
Men även "blåvisslar" står högt i kurs för en Smögare i förskingringen eller Gravare som jag. Redan i Hunnebostrand har man ingen aning om vad en "Blåvissel" är. (Norska?)
 
DDSC_0164.jpg
 
Smögen och Gravarne var ju fiskarsamhällen som hade kontakt med både Norge och Danmark och England med för den delen. I Hunnebostrand var man ju stenhuggare.
 
DDSC_0171.jpg
 
En av de första blommorna som Peter - som den blomsterälskande trätorkarprofessorn heter - snubblade över, var "Mandelblom" Den har jag aldrig sett eller i alla fall inte förstått vad det var.
 
DDSC_0168.jpg
 
O då var vi ju där med Evert Taube igen. Även om nu den sången handla om Stockholms skärgård
 
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik.
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol
 
DDSC_0152.jpg
 
Några kattfötter såg vi dock inte, men väl ett hav av "Majnycklar" som vi på vårt hemlands vilda tungomål kallar den gula blomman.
 

 

  • DDSC_0158.jpg

En av Maringuidens  Värmlänska medlemmar kunde naturligtvis inte låta bli att kommentera mitt skämt om min okunnighet om växtriket och hade ju också fatta min ordlek.

KillerBoo, den 11 Maj 2014 - 21:03, skrev:

toaen, den 11 Maj 2014 - 20:30, skrev:
Till skillnad från en annan som nästan inte förstår skillnaden på tall och furu.
Åja, även en bohuslänning lär väl se skillnaden mellan ett träd och en träplanka? :-)


Jo du har naturligtvis helt rätt. Visst ser jag skillnad på ett träd och en träplanka. I min morfars trädgård växte det två stycken Tallar och ett Lärkträd 10-15 meter höga. Så vad en Tall är för nått vet jag faktiskt. I min morfars vedbod, som jag ärvde och som står på andra sidan gatan, mitt emot tallarna, har jag minst en kubik nästan kvistfri Furu, uppsågad till 2 tums plank.

Ändå är min botaniska kunskap mycket begränsad. Blåvisslar, Strandpiltar och Majnycklar vet jag vad det är och faktiskt även den allra finaste blomman av all - Maskrosen. Men då är det inte Evert Taube som anger tonen, utan Carl-Anton.

"Jag lät alla mina maskrosor finnas,
Fast jag vet att de kallas ogräs och bär rotas ut.
Men det är så gott att sitta och minnas,
små solar i gräset när sommarn är slut."

Peter hittade naturligtvis en massa blommor som jag inte hade en aning om, tex denna som jag redan glömt namnet på.

DDSC_0154.jpg

Det var nått med vatten och den växte i bäcken längst norr i Hällingedalen - bäcken som avvattnar Soteskogsmyren.

Hällingedalen sträcker sig ju, som många sänkor och klyftor i vårt område i nord/sydlig riktning och mynnar i sin södra ände i Haby bukt.

DDSC_0160.jpg

Det som syns längst bort i bakgrunden är ön Tryggö - dit vi ibland cyklade på första Maj och "majade". Till Tryggö går det - åtminstone förr - att gå torrskodda över det grunda sundet på en gärdsgård.

Ungefär mitt i Hällingedalen på dess östra sida finns rester av nån typ av byggnad.

DDSC_0147.jpg

​Vad det är och vad den används till hade varit intressant att veta. I dess sydvästra hörn finns en uppbyggd plattform som jag tolkar som att det varit grunden till en eldstad.

DDSC_0150.jpg

Nåt mer tillfälligt skydd eller en backstugusittare som byggt sig en enkel bostad av de kullerstenar som fanns på platsen!?

När vi var i Hällingedalen förra gången var viken längst i söder väldigt skräpig med mängder av plast. Ett par som var ute med sin hund tog ju med sig en stor börda med plastskräp tillbaka till parkeringsplatsen och la det i högen med skräp som fanns där. Nu var strandängen helt ren från plast och skräphögen på parkeringsplatsen borta.

​Det enda som fanns kvar på strandängen var en del ilandfluten vrakved av större format.

Kusträddarna från Organisationen "Håll Sverige rent" hade städdag på Lördagen den 10 Maj. De hade gjort ett gott  jobb.

På vägen hem kom jag lite före dom andra och blev tillbakaropad. Peter hade hittat nåt i gräset. Några fläckiga blad som han påstod var "Jungfru Marie Nycklar" http://www.p-johnsson.se/jungfrum.htm Tydligen inte så ovanlig men helt okänd för mig. Jo - namnet har jag hört.

DDSC_0162.jpg

Vi får väl ägna försommarens söndagspromenader åt Hällingedalen och se om det blir nån fin orkidée från dessa anspråkslösa blad.

Söndagen den 18 Maj

Vi var ju bara tvungna att att ta en tur till Hällingedalen på Söndag eftermiddag. Det kommer ju att dröja minst en månad innan vi får den möjligheten igen pga segling i österled.

Valde en annan väg ner än den vi gick sist och kom ner där strandängen möter vattnet. När vi var i området på 1;a Maj var ju strandängen fylld med plastskräp. Nu var den fortfarande helt ren från plast efter "Kusträddarnas" städdag förra Lördagen.

XDSC_0199.jpg

Kvar låg lite ilandflutet trä i olika former, men det är ju långt att bära och trät kommer ju att bytas ner i sinom tid.

När vi var här förra söndagen visade ju oss Peter på ett par bad av "Jungfru Marie nycklar" som gömde sig i gräset.  Nu kunde man se en mängd blad från olika plantor över ett stort område och även på flera andra ställen i Hällingdalen.

En av plantorna, var det möjligtvis den vi såg förra veckan, hade fått en blomstängel.

XDSC_0211.jpg

Synd att vi inte har möjlighet att komma hit på en månad.

Vi fortsatte vår vandring mot Soteskogsmyren och tog till vänster mot "Sote Huvud"

XDSC_0230.jpg

När vi kom ut på bergen, såg vi ganska snart "Sote Bonde". Berget är väl inte lika imponerande när man ser det från land som det är från sjösidan.

XDSC_0225.jpg

I väster syntes tydligt Mjölskärs fyr. Blev väldigt otydlig på bilden trotts att mobiltelefonens kamera har en förfärlig mängd megapixlar.  ;) En liten röd pil kan ju en viss härledning var fyren finns.

XDSC_0226RP.jpg

Mjölskärs fyr, som står på en liten klippa i havet, ersatte ju fyren på Klåvskär, lite åt nordost - där Evert Taubes föräldrar träffades. http://thallatha.blo...3/klavskar.html'

Denna i sinnet ständigt uppdykande Evert Taube - iakttagare och ordekvilibrist.

Nu börjar den strofen ur Evert Taube sång om Rönnerdal, som jag citerade tidigare, bli mer komplett vad det gäller  för Habys del. Ett litet fusk tillåter jag mig ändå, med en bild tagen vid Pite Havsbad 2004 - gissa vilken.

Tärnan har fått ungar och dyker i vår vik

0a040617-0036-x.jpg

I alla gröna dungar hörs finkarnas musik

XDSC_0212.jpg


och se så många blommor som redan slagit ut på äng

Gullviva

XDSC_0227.jpg

Mandelblom

XDSC_0243.jpg

Kattfot

XDSC_0229.jpg

och Blå viol

XDSC_0238.jpg