Segling sôrover - 2

I förra numret berättade jag, mer eller mindre sanningsenligt, om en seglats till Hallands Väderö 1995. Ön som har kallats "Västkusten i miniatyr." Här är andra delen av min berättelse.

Måsar av olika slag finns det gott om. Jag har nog aldrig sett så många döda måsar som på Hallands Väderö. Speciellt på öns sydvästra del. Innan andra världskriget fanns det mer än 4000 par fiskmåsar på ön. Nu finns det mindre än 200 par. Gråtruten, som blev en övermäktig konkurrent ökade kraftigt fram till 1970-talet, då det fanns 8000 par på Ön. På senare tid har havstruten ökat på gråtrutens bekostnad och idag (mitten på 1990-talet) häckar ca 1200 par på Hallands Väderö. Även silltrut, skrattmås och fisktärna förekommer.

Många har upprörda sett på hur trutar nappar en ejderunge och undrat hur ejdrarna kan klara sig på Ön. 1937 häckade 150 par och nu 1700 par. När äggen kläcks samlas flera honor för att i flock simma över till fastlandet, där ungarna har större tjangs att överleva. På senare tid har Hallands Väderö blivit omtalad för sina alkor, tobisgrisslor, tordmule och sillgrisslor.

På strandängarna betar många får, en del kor och några hästar, som släppts på sommarbete. Troligtvis har djur släppts på bete på Ön ända sen bronsåldern och detta har möjliggjort en ursprunglig vegetationstyp som i dag är sällsynt på fastlandet. Hedar med ibland vinpinad ene breder ut sig över stora delar av Ön, och även slån och hagtorn förekommer.

Det växer björnbärsbuskar av flera olika arter i mycket stor mängd över hela ön, och vid mitt besök hade björnbären börjat mogna och jag kunde få mitt lystmäte mer än väl tillgodosett. Jag åt i princip björnbär ständigt under mina vandringar runt ön under den vecka jag var där.En och annan besökare  på väg till turbåten mötte jag, blodig om armar och ben, men med spänner fulla med bär.


I en skrift om Hallands Väderö läste jag "Bitvis dominerar ljungen över gräs och andra örter", men jag fick gå mycket länge och över stora område innan jag träffade på några mindre partier med ljung. All är naturligtvis relativt, och jag är kanske van vid att det finns mycket ljung i Bohuslän.









 För en person med intresse och kunskap för botanik, torde Hallands Väderö, med dess mångfalld av naturtyper som medför en artrik flora va tilltalande. Totalt har 590 kärlväxter påträffats, vilket betraktas som en hög siffra med tanke på Ön´s ringa storlek. För mig, vars största biologiska insikt möjligen kan bestå i att i någon mån ha förstått skillnaden mellan tall och furu, är den totala upplevelsen av naturens form och färg, stanken av rutten tång och doften av nyponros, ljudet av stormens dån och surret av en mygga (om jag nu mot all förmodan skulle höra det sistnämnda) det väsentliga.

På Öns östra sida finns ett flertal mycket fina sandstränder vid Sandhamn. Det är i huvudsak  där båtarna från Torekov lägger till. De flesta som besöker ön gör det nog för att bada. För den som vill anstränga sig lite finns det flera fina avskillda badställen både på östra och västra sidan av ön, och man får under promenaden dit en fin naturupplevelse.

Under 1900-talet har över hundra olika båtar varit sysselsatta med att forsla många tusentals "badgäster" till Väderön. I boken "Torekovsbornas väderötrafik" av Olle Renck, berättas om både sammarbete och kampen mellan de olika skepparna. Idag är det ett bolag, Väderöbåtarna AB, som sköter trafiken till ön.

Det är inte bara under 1900-talet människor har tagit sig ut till Hallands Väderö. Fynd av flintverktyg och vapen visar att människor ha vistats på Ön sen Stenåldern, åtminstone periodvis Under Medeltiden fick kyrkan i Torekov Hallands Väderö som en gåva av det danska kungahuset.

Mycket kund berättas om Hallands Väderö; Om fyren som byggdes 1805 och var bemannad fram till 1965. Om förlisningar, som förr inte va ovanligt längs ön´s stränder. Om den Engelska kyrkogården där engelska matroser och andra ilandflutna lik begravdes. Om fd plantskolan, inhägnad av en stengärsgård som byggdes 1805 för framdrivning av tallplantor för utplantering. Om Lotsstugan som byggdes 1844 och om kronolotsen Obertelius Benidiktus Romare som med sin familj som var de första som bodde där. I dag är Lotsstugan museum och får bidra med lotsning av väderöbesökare till att visa respekt och förståelse för Hallands Väderös natur och historia.

På Hallands Väderö finns flera väl skyddade naturhamnar. Kappelhamn på sydöstra delen av ön är den bästa, speciellt Inre Kappelhamn som är skyddad för alla vindar, men det kan vid hård sydostlig vind bli lite skvallpigt. Dock inte värre än att man kan ligga kvar om man har goda ankardon. En jolle är nödvändigt då det är svårt att komma in till land med båten och för transport in till Ön. Bron vid "Nybro" finns inte längre.

Skissen visar några leder att ta sig in på.

 För de som kommer Söderifrån är leden märkt F1 den naturligaste. Farledsdjup 2 meter. Vid klart väder ser du Lotsstugans vita gavel på ca 1 distansminut. Den vita gavelspetsen skall du ha ens en vit fläck på Yttre Käften. Enselinjen är kurs 6 grader, och du bör ha hitta den innan du passerat Vingskärs sydspets - Torekovs kyrka. Du går på enselinjen tills 50 meter från Yttre Käften, som du sen följer på din babordssida.

Kommer du från Torekov eller norrifrån, går du på linjen mellan pricken Strömabådan (Torekovs insegling) - Kobryggan på Hallands Väderö (F6). Kurs ca 275 grader. Då går du klar 0,4 metersgrundet norr om Vingaskär. När du kommer till enselinjen Ofatet (skär väster om Vingaskär) och Hokullen (på Kullaberg) girar du babord och följer enselinjen till ca 200 meter norr om skären Rahästarna. Där girar du styrbord. om din båt klara ett farledsdjup på 1,7 meter sätter du kurs på norra udden på Yttre Käften (F4). Du går mitt i sundet mellan de små skären, med skäret med järnten på toppen om styrbord.

Om du behöver ett farledsdjup på två meter sätter du kurs 50 meter söder om skäret hamnbåden  (F5) och rundar detta på ett avstånd av 50 meter.

Nu kan du gå in ock ankra i Kappelhamn eller landförtöja väst K,et i Inre Käften. Jag har legat landförtöjd vid berget strax väster om K;et i Kappelhamn på min skiss. Båten var dock en havsfidra som sticker 1,1 meter.

Du kan också gå in i gapet mellan inre och yttre Käften. Här håller du mittsunds fram till Koens nordspets och girar sen styrbord in i inre Kappelhamn är du kan förtöja på Troedshalls östra sida. Min båt stack bara 1,1 meter, men jag behövde ändå dinge för att få iland tamparna, men här ligger du bra - för alla vindar.

I yttre delen av Kungshamn kan man komma in till land på den västra sidan eller ligga på svaj, men hamnen är inte lika bra som namnet vill påskina.





Möhamn på sydvästsidan av Ön är en bra hamn före några båtar. Det finns några gamla dubbar.

Sandhamn på ostsidan är det utmärkt att ligga på svaj om det inte var för ankringsförbudet, som Väderöbåtarna lär ha tvingat igenom. Många struntar i detta och ankrar där ändå.

Jag har av Torsten Andersson i Helsingborg fått en farledsbeskrivning mellan hamnarna på Hallands Väderö. Det är med hjälp av denna som jag redovisat inseglingen till Kappelhamn som är de viktigaste, men det finns ett antal leder till. Om någon skulle va intresserad av en kopia skicka mig ett mail. thallatha@hotmail.com så skickar jag en kopia i PDF-format.

Faktauppgifter har hämtas ur; Hervid Valin´s bok "Besök på Hallands Väderö" utgiven 1949 och 1967. Klara Wijkander´s bok "Orstnamn på Hallands Väderö" utgiven 1964. Olle Renck´s bok "Torekovsbornas väderötrafik" från 1993 Samt ur en liten skrift från Väderöbåtarna AB om Hallands Väderö, med text av Casper Holm, som tillsammans med en bra karta över Ön går att köpa i bolagets biljettkontor i Torekov.

Under den veckan jag var på ön vid mitt första besök gjorde jag dagslånga vandringar och gick i stort sett aldrig samma väg i nån större omfattning. Jag hade matsäck med mig och mina smörgåsar i en plastburk med lock. När jag ätit upp mina smörgåsar brukade jag plocka burken full med björnbär och till kvällen blev det någon variant på bjönbär. Kräm, soppa, "lättknusta" med socker, scones med björnbärssylt osv. Sista dagen hade jag med mig en hel del kärl och kraftiga plastpåsar som jag plockade fulla. Lättade ankar så tidigt att jag skulle hinna in till Torekov och köpa socker och frysförpackningar.

Sen satt jag från kl. 18.30 fram till strax före 01.00 och kokade björnbärssylt i tre små kastruller och fyllde på frysförpackningarna efter hand som sylten blev klar, Nästa morgon gick jag till fiskaffären och köpte is. Varvade de nu kalla paketera med björnbärssylt med is i isboxen. När allt var stuvat kastade jag loss och började kryssa mig hemåt över Laholmsbukten medans förtoningen av Hallands Väderö sakta sjönk i havet akter om mig.