torsdag 30 augusti 2012

Teknikens underverk

Äntigen hade ja fått båten färdig  och kommit igång med segling, varit på öppet varv både
på Henån och Ellös, kommit på hur jag skall lösa detaljproblemet med solcellsplanelen som skulle bli en "spayhood"över skjutluckan som läcker när det regnar, och dessutom lyckats genomför träarbetet och montera det hela. Dessutom hade jag tid att skriva blogginlägg på kvällarna vid fotogenlampans sken. 

Fast fotogenlampan över bordet i däcksalongen har jag försåss inte hunnit montera, men det låt ju ganska bra att skriva som jag skrev. Men jag har alla monteringsdetaljerna med och fotogenlampan i säkert förvar i akterruffen - så vem vet. Vill det sig väl kommer den kanske upp redan i kväll.


Hade tänkt skriva ett blogginlägg varje kväll när jag låg i min ensamhet i nån ödslig naturhamn i norra Bohuslän. Se är det ju mycket som skall skötas via internet. Segling på "Sailonline" inte minst och så kolla  vädret och faktasök i bloggandet. Jag har ju bredband ombord via Net1, som fungerar ganska bra.

Så första kvällen så börjar batteriet ta slut på min bärbara dator. Startar "invertern", och ansluter nätaggregatet. Det blir lite si och så med laddningen. Trodde först att jag kommit åt anslutningen i datorn. När jag trycker på kontakten kommer ladningen igång igen. Efter upprepade gånger gjorde det inte det. Spänningsmätnimg visar att det är 230 V in i nätaggregatet, men ingen klenspänning i kontakten som skall sitta i datorn.

Jag har ju efter ett helt yrkesliv i elbanchen blivit alergisk mot elgrejer som inte fungerar och alltid just när man som mest behöver dem. Skulle väl kunna skurit sönder den helgjutna kontakten och på nåt sätt vridit ihop trådarna, men jag kommer ihåg hur det gick sist som ett nätaggregat till en bärbar dator krånglade. Jag fick isär det hela och det blev skit utav allt ihop. Då var jag bara två mil från ett Elgigantvaruhus och de hade ett passande nätaggregat. 

Det finns ju spänningsomvandlare som omvandlar från 12 V till 19 V eller vilken spänning det nu skall va (ställbart). Jag har haft sådana till alla mina tidigare bärbara datorer ombord. Men till min nuvarande dator fanns det ingen kontakt som passade, så jag har kört den på invertern.

Kom, för en stund sen, på att jag kunde nåw texterna via min android läsplatta som jag har som navigator inne i däcksalongen. Just nu käns det som det inte är nåt speciellt bra alternativ för att skriva blogginlägg - åtmintone inte för en gammal gubbe.

Det var mycket bättre förr när man använde papper och blyertspenna - eller!?


måndag 27 augusti 2012

Och äntligen kom den



lyder en rad i Carl-Anton Axelsson´s sång "Om maskros och tjärdoft"

Började mitt förra inlägg med "Det är synd om oss män i övre medelålder som med stormsteg närmar oss pensionsåldern." Speciellt synd om oss är det väl egentligen inte. Det var mest skrivet med lite ironi.

En grupp som jag däremot tycker lite synd om - den här sommaren - är de som vi här ute kallar för badgäster. Turister påstås det egentligen heta, men för oss är det badgäster. Man betalar stora pengar för att va här ute en vecka och så är det bara skitväder. 

När de flesta badgästerna åkt hem, den sk turistsäsongen var i huvudsak över - då kom sommaren. Rena högsommaren. Thallatha var naturligtvis inte klar för några längre turer, men några dagsturer i närområdet blev det, varvat med lite båtjobbande.



Bilden är från vårt besök på Hållö. Vi var iland på Stora Kornö en av dagarna, men då hade jag glömt mobilen hemma, som  just nu är min enda fungerade kamera.


Den veckan efter midsommar som jag ägnade helt åt att jobba med båten, fick jag ju dit dieseltanken och placerat batterier. Men det var ju lite jobb kvar för att jag skulle anse båten klar för att användas för lite längre turer än dagsturer.

Började med att koppla de tre förbrukningsbatterierna parallellt med startbatteriet,  men ångrade mig när jag hade kopplat färdigt och la förbrukningsbatterierna och startbatteriet på var sida om min treläges batterifrånskilljare. Startbatteriet direktkopplat till motorn men via en bult på frånskilljaren. Förbrukningsbatteriet via frånskilljaren till elcentralen och förbrukarna. Dvs manuellt skilljerelä. Vill jag ladda förbrukningsbatterierna med motorns generator får jag ställa omkopplaren i läge 1+2. Ett antal separata säkringar direkt på förbrukningsbatterierna till länspumpar, solcellspaneler och värmaren. 


Den veckan det var högsommar var vi dessutom uppbundna på lite olika saker och dagsturer med båten tog bort mycket tid för båtarbete. Fredagen vigde jag därför för båtjobbande trotts strålande väder. Blev i stort sett klart med det som jag tyckte borde göras. Det enda som jag misslykades med var att hitta spänningsmatningen till topplanternan. Elen i Thallata går via kabelstammar med kontaktdon som i bilar. Vid motorbytet och demonteringen av den gamla motorn hade ett några kontakter gått isär, vilket gjorde att en hel del el inte fungerade. Fick det mesta att fungera - dock inte topplanternan.


Löste problemet genom att lägga den på en egen säkring direkt på förbrukningsbatteriet utan nån strömbrytare. Säkring ur - släckt lanterna. Säkring i - tänd lanterna. Enkelt men effektivt. Det är ju inte så ofta man går med lanternorna och speciellt då topplanternan tänd, men man måste ju kunna tända den.


På Lördagen var högsommaren över. Dessutom var det höstmarknad på Rabbalshede och naturligtvis regnade det.

fredag 17 augusti 2012

Syslöjd pga impulsköp

Det är synd om oss män i övre medelålder som med stormsteg närmar oss pensionsåldern. 

Det finns ju ett uttryck som säger;"Tiden går fort när man är lycklig". Måste va mycket lycklig för jag tycker att tiden bara rusar iväg. Fast det där med stormsteg. Tja - fast tiden går fort tycker jag att jag bara "andövar" mig fram, och när man andövar går det inte fort.

Ordet  betyder egentligen att hålla båten mot vind och ström så att den inte rör sig - hålla båten stilla på vattnet (vid fiske) genom att ro mot vinden. Ibland används ordet "andöva" om nåt som går framåt, men väldigt långsamt.

Varför är det då så synd om oss män i övre medelåldern?

Jo, vi har aldrig fått gå i syslöjd. wink

Madrasserna i Thallatha var erbarmligt dåliga när jag köpte henne. Har man dessutom dålig rygg som jag så är det en pina att ligga  när madrasserna är dåliga i kojen. Berättade ju i ett tidigare inlägg om hur jag gjorde nya madrasser till förpikskojerna. Det kändes ganska halvtaffligt att använda nål och tråd, men det gick bättre efter hand, även om resultatet inte blev så bra som jag hade hoppats.

I Däckssalongen var  dynorna  i varje fall betydligt tjockare än madrasserna i förpiken och i akteruffen. Men tyget var både trådslitet och fläckigt. Det var tom så att jag tyckte de var fula och tråkiga. Brukar inte ha så stora krav på hur saker och ting ser ut. För mig är funktionen viktig, men inte utseendet. 

Om man gör en jämförelse mellan  dynorna  och skepparn - på bifogad bild - så, ser ju  dynorna  ganska skapliga ut, men så är nog just den ryggdynan bland de bättre. wink

Sen kan man ju ha ha vilka priciper som helst för allt och alla, bara principerna inte gäller en själv. När det gäller utseende kontra funktion måste jag dessvärre konstatera att funktionen är ännu mycket  sämre på skepparen än utseendet.  sad Då förstår ni ju hur illa det är ställt.

La vid tillfälle  ett par blå filtar över dynorna i däckssalongen bara för att slippa se eländet. Dessvärre hade de en benägenhet att glida av, speciellt på ryggdynorna.

Var inne sen sväng på Biltema i Uddevalla för ett tag sen. Man hade staplat upp en hög med olikfärgade filtar i en korg som såldes till ett lågt pris - 39 kr styck. De blå tycktes ha haft en strykande årgång, men hittade tre som var oöppnade. Det var ju två stora sittdynor som skulle täckas och två små ryggdynor. Så tre fleesfiltar borde räcka .

Blå var den enda färg som jag kunde tänka mig av de som fanns, fast i skrivande stund slog mig tanken att den flerfärgade randiga kanske också hade gått bra. Men nu blev det blå. Gillar färgkombinationen blåvitt och som jag haft på de flesta av mina båtar.

Jag är ju inte nån större fotbollsentusiast, snarare tvärt om, men som den lokalpatriot jag är så måste jag ju tillstå att vårt eminenta fotbollslag, Kungshamns IF, just har den färgkombinationen på matchdräkterna. Har för mig att det finns ett annat fotbollslag från en liten fiskeläge lite söder om världsmetropolen Kungshamn, som också har blåvita matchdräkter och skamligt nog kallas just för "Blåvitt" - men dom kan nog inte va nåt vidare. wink

Trotts allt blev jag inte avskräckt för att sy efter mitt tidigare försök och att snörpa på fleecefiltarna på dynorna i däcksalongen skulle nog gå bra. Det var ju dessutom bara en tillfällig lösning i väntan på bättretider.

Började med en av sittdynorna och tog bort knapparna. Fleecefilten täckte ju väl den ena sidan, men inte den andra helt. Nåja - får väl ha dynorna liggandes med den täckta sidan upp. Sydde fast filten längs den ena långsidan sträckte upp och sydde fast längs andra långsidan. Kortsidorna var ett pill.  Dynorna  i däckssalongen har väldigt rundade hörn, men fleecefilten  var väldigt töjbar och jag fuskade till det så gott jag kunde. Tyckte inte att det blev helt fel, fast jag inte fick till det helt symetriskt.

En av mina bästa seglarkompisar Ingemar´s fru, har jobbat som syslöjdslärare hela livet. Om hon (eller nån annan) kommer ombord och fäller en negativ kommentar om mitt taffliga syförsök, kommer de att få erbjudandet att göra om och göra det bättre. Å andra sidan är nog i alla fall Ingemars´s fru Britt van vid ganska dåliga försök av ointresserade elever. Tror nog att hon som den goda pedagog hon är, kommer att ge mig beröm, kanske inte för resultatet, utan för att jag försökt.

Vi hade en skinnsoffa hemma under ett antal år. Knapparna hade en tendens att lossna, så vi skaffade en lång nål som vi använde för att sätta tillbaka knapparna efterhand som dom lossnade. Den var det perfekta redskapet att sätta tillbaka knapparna på madrassen med. Knapparna var ju snyggt klädda i det flerfärgade tyget som dynorna var. Satte tillbaka knapparna som de var. Betydligt ljusare än den nya klädseln, blev godkänt av  frun - så det får duga. 

Nu tycktes det ju gå ganska fort när man läser min beskrivning ovan, men så var inte verklgheten. Som tur var var det under perioden jag höll på med dynorna väldigt tråkiga program på TV´n, så det blev några vändor med syslöjd varje kväll. Efter tio minuter, en kvart, hade jag så ont i ryggen så jag fick sluta. Det blir ganska ensidiga och obekväma arbetsställningar och det vill inte mycket till för att ta kål på en taskig rygg.

När jag skulle börja med den första ryggdynan, visade det sig att en filt inte räckte till de bägge dynorna, så jag använde den filten till att klä en av ryggdynorna i förhoppningen om att det skulle gå att få tag på fler. En fredag, på väg till Stockholm, smet jag in till Biltema i Västerås. Dom hade hur många blå fleecfiltar som helst så jag köpte en till den kvarvarande ryggdynan och ett par i reserv.


Till slut var det dags att lägga på de provisoriskt klädda dynorna. I ett tidigare inlägg som avslutades med en kommentar om städning, där jag skrev att jag hade en bild hur det såg ut innan jag städade, men att jag inte hade nån bild hur det såg ut när jag städat klart - men den skulle komma så smånig om. Här är före städningsbilden i repris.

Och här är efter den utlovade efterstädningsbilden. En avstädad däcksalong, med nya mattor och lite taffligt omklädda dynor. En viss skillnad blev det ändå.

När jag tänker efter så har jag gjort ett syförsök tidigare. Fick en gammal spinnaker för att jag hjälpe en äldre man med lite båtjobb. I den vevan stod det i nån av våra båttidningar om hur man sydde om en spinnaker till genaker. Fick låna grannsfruns symaskin så skulle va bra på att sy såna tyger som spinnajerduk och öa ner väldigt mycket jobb.



Genakern blev inte bra och dessutom blev den en aning för stor. Det gav inte mersmak för syarbete. Det gjorde däremot jobbet med dynorna i förpiken och däckssalongen.

Thallatha saknar gardiner. Det får kanske bli nästa syprojekt för min del. wink


onsdag 8 augusti 2012

Författaren, seglaren Åke Mattson har seglat ut på okända vatten


Han har kallats för "en av Sveriges första långfärdsseglare i modern tid". Åke har skrivit 9 böcker, varav 8 handlar om hans långseglingar runt om i världen, ofta i mycket små båtar. På ett av bokomslagen står det: ”Åke Mattsson älskar havet, i storm och i godväder, som motståndare eller följsam vän. Han är en livsnjutare av rang, som dricker champagne ur prispokalen och kokar färskpotatis på pentryt med samma glada själ.”


Åke deltog bland annat i Single-Handed Trans-Atlantic Race 1968 med sin havsfidra "Goodwin II".

1979 fick Åke diplomet ”En svensk klassiker” efter att ha simmat Vansbrosimningen, cyklat Vätternrundan, sprungit Lidingöloppet och skidat Vasaloppet.


Åke blev 88 år. Åkes sista önskan var att hans aska ska strös i havet. Det kommer att ske vid en minnesstund från en båt senare i höst.



Segelkamraterna Hans Larsson och Bo Gustavsson



PS. Tänk gärna på Sjöräddningssällskapet www.ssrs.se. Det gjorde Åke Mattsson, PR, 194 00 Upplands Väsby.



Åkes böcker http://thallatha.blogspot.se/2010/05/ake-mattson.html

torsdag 2 augusti 2012

Fika i Björlanda kile

Just nu så känns det som om seglingssommaren 2012 blir sämre än någonsin. Varit ute med barnbarnen en gång och dörjt makrill och det ser inte att bli så mycket bättre framåt heller.

Var idag i Göteborg i ett angeläget ärende. Vi hade med oss kaffe och smörgås att avnjuta nån stans vid frukosttid. Närmade oss Björlanda kile och fick ett ryck, så vi åkte ner till hamnen. Utanför hamnkontoret fanns bänkar längs kajen med nåt bordliknande som band ihop bänkarna. Perfekt som fikaplats.

Medan vi avnjöt vår "delesiösa" måltid dök det upp en ålekråka alldeles intill. Så nära har jag aldrig varit en sån fågel tidigare. Fågeln uppehöll sig inom den orange ringen. 

Jag har en sån där smart telefon, som tydligen är betydligt smartare än mig. Innan jag hade fått upp telefonen och fått in den i kameraläge så hade naturligtvis fågeln försvunnit under vattenytan. 



Sen såg jag den ett flertal tillfälle både flygandes och simandes. Varje gång blev det lika dant. Innan jag hade fått mobilen klar för att ta ett kort hade den försvunnit.

När den äntligen låg still så länge att jag fick överlistat kameran hade den flyttat sig så långt bort att den bara ser ut som en skitfläck på dataskärmen även i kraftig förstoring.





När jag äntligen fått överlistat telefonen så att det gick att ta kort med den passade jag på att ta ett kort till vänster - västerut. I närmsta raden tronar en massa motorbåtar förutom en ensam stortriss. I bakgrunden finns det ju en skog av mastrar i denna norra Europas största båthamn med 2 400 båtplatser.





Till höger var båtarna inom synhåll betydligt intresantare. På andra sidan närmsta pontonbryggan en båt av skärgårdskryssartyp, utan mast, som sett sina bästa dagar. Den flöt i alla  fall och den kan säkert bli en fin båt igen med rätt omsorg. Var sjösättningen av den ett steg i den riktningen.

Bakom den skymtar en båt liknade en mindre Vindö. En riktigt grann båt av äldre snitt. Den blå båten ytterligare längre bort fick mig att tänka på nåt amerikanskt. 

Det där med olika båttyper är inte lätt och jag har egentligen inte varit speciellt intresserad. Hade en mycket kort stund en impuls att gå ut på pontonbryggan och kolla på skärgårdskryssaren, men kaffet var urdrucket, smörgåsen var uppäten och det var dags att jäkta vidare. 

Var detta kanske sommarens sista sjönära upplevelse i en främmande hamn.