torsdag 21 april 2011

Smoegen

Hade ett ärende till Smögen, ganska nära den berömda bryggan. När jag tittade ut genom ett fönster på huset som jag besökte, var det en båt på väg in i hamnen.  En Overseas 40. Ritad av Rolf Eliasson. En ganska skaplig båt. På en kort stund kom det flera andra båtar.

Innan jag åkte hem tog jag en sväng på bryggan.

Det är inte så ofta jag som "Gravare" (Kungshamnsbo) tar en promenad på Smögebryggan. När det var senast kommer jag inte ihåg. Hamnkontoret vid fiskhallen har jag i varje fall inte sett tidigare.






Att man rivit den byggnad  där Bobo Syversens höll till  med sitt segelmakeri hade jag heller inte sett. Det låg på kajen framför den gula boden, som för länge sen var "Sewerinssons ved och kokslager". Senare blev det Bröderna Samuelssons hummermagasin. Den vita byggnaden i bakgrunden är "Syversens segelmakeri" som flyttade verksamheten till Mölndal för nåt halvår sen. Tydligen skall det bli bostäder i en stor mängd på hela denna del av Kleven.

Att säga en strid ström av båtar, är väl att ta i, men det var inte heller så få som gick in i Smögenhamnen denna tisdagskväll. När jag kom in en bit på bryggan kom en norrman och frågade om den grävmakinen som höll på att knacka ner skronstenblock till mindre stenbitar, skulle hålla på hela kvällen. Jag hade dock ingen aning, men ljudet var en aning tröttsamt att höra på.


Byggnaden som tidigare var Hugossons plåtslageri blev ju kraftigt brandskadad för några månader sen. Resterna var rivna och en ny byggnad är på väg att uppföras. Nåt plåtslageri blir det ju aldrig där mer, men det är naturligtvis många som vill ha en lokal där man kan kränga "krimskrams" till badgästerna i - sommartid.



Jag gick inte hela bryggan inåt. Det blev hastigt ganska kallt och jag vände när gästbåtarna upphörde och jag kunde se bron över "Smyghålet".

Sist jag var nere på den inre delen av bryggan, var när den reparerades. Jag blev nedskickad för att kolla på ett kabelfel på gatubelysningen. Man hade rivit en bra bit av bryggan och då åkte en del kablar med. Som tur var kunde en annan arbetskompis komma ner, så vi kunde jobba på var sida av den nedrivna bryggan. Det är väldigt långt om man skall gå runt hela tiden, när man skall felsöka. Vi hittade felet och kopplade belysningen provisoriskt. Nu såg bryggan mycket finare ut i den delen än när jag va här sist.

Det låg ett antal gästbåtar längs bryggan. Mest segelbåtar, men också en och annan motorbåt. De allra flesta var norrmän.

Förutom de seglare som rörde sig på bryggan, fans det även en och annan tidig "badgäst". Dvs såna som köpt upp nåt av husen på Smögen och tillbringar mycket av sin tid på ön.

En och annan smögare träffade jag också och det blev en pratstund med ett par av dem. Man förfasade sig över alla de lägenheter som skall byggas på Kleven. En siffra på 150 lägenheter nämndes och även en bro över hamnen.

Ett projekt som redan är klart är att i stället för det fallfärdiga ruckel som tidigare innehöll diskoteket DIX, har man byggt ett hus med 12 lägenheter. Ett pris på 2,5 miljoner för en lägenhet på 80 m2 nämdes. Om det stämmer så tycker jag inte det var så farligt, med tanke på läget. Det är den större byggnad som syns lite till höger i bild på andra sidan hamnen i bilden ovan.

När jag talar med ortens folk om turister, de vi  vanligtvis brukar kalla för badgäster, så stämmer resonemanget mycket väl överens med budskapet i Nils Amecks dikt, Badgäster.


Jä har grunna påt hundrevis gånger
ö jä trur jä järt en gång te
Hörre tar alle dässe badgäster väjen
söm en um såmmarn på brygga kan se.

Ja, jä töcker döm verkar sö snodi
söm döm ente skulle passe alls
i lau mä vanle ordentle fölk
mä ett hart jobb te vardavals.

Nej, jä töcker döm verkar ha komme
ifrå en cirkus mä vilde djur,
men dä finns jo döm söm ä hyggle
ö ente alls skulle passa i bur.

Här kommer de stivanes brune ö svarte
mä skokräm på armar ö ben,
men tänk vecket arbe te hösten
ö skrubbe sä fullständit ren.

På nättare höller döm hemmelens testan
umaulet dä ä ö få söve.
Döm trur vesst att ve här på Smouen
ä fullständit fullkommlet döve.

Nej jä ligarnte badgäster alls
ö jä vell gärna väre i fre
förr jä har fått ett papper på posten
söm jär sager ö ting svåre ö gre.

Ja, jä har grunna påt hundrevis gånger
ö jä trur jä järt en gång te:
Hölles kan skatteverket vedda
att jä hyrt ud te badgäster för fyretusentre.

Översättning den korta versionen; Vi tycker att turister är tröttsamma, men vi vill gärna ha deras pengar. Jaja.

"Badgäster, badgäster fullt overallt ...." lyder en annan nidvisa om turister. Men i ärlighetens namn. Turisterna har nog en ganska stor ekonomisk betydelse för en liten kommun som vår.

När jag kom tillbaka till "Snusfronten", som ligger mellan den ljusgröna och ljusblå strecken på bilden nedan, träffade jag Casper Ljungdahl. Badgäst från början, men som blivit Smögen trogen. Jag fick också se bilden nedan, som var uppsatt på stenmuren  och kunde inte låta bli att ta ett kort på den. Casper, som är kunnig i Smögens historia, hade många intressanta detaljuppgifter rörande bilden att berätta. Dessvärre är mitt minne bra,men kort.


I samband med en diskussion på Marin Guiden för några år sen tog jag en bild över Smögenhamnen som i sin helhet finns längre ner i inlägget. Jag klippte ut en bit av bilden som stämmer överens med ungefär halva den gamla bilden. Markerade med olikfärgade streck byggnader som jag kan känna igen på bägge bilderna.

Rött streck - visar på det hus som i min ungdom var Strannes järnaffär. Huset på den gamla bilden brann ner och ersattes av ett nytt men på samma grund.

Orange streck - visar på det sk. läshuset, ett smalt hus, byggt av Carl Samuelsson, på vars övervåning fanns ett rum där gästande fiskare kund fördriva sin tid på Smögen med att läsa uppbygglig literatur. Exakt hur det hela fungerade vet jag inte, men jag var där en gång varje vinter, under de tolv åren jag läste elmätare på Smögen.

Gul streck - är Syversens gamla segelmakeri, där Ingemar Syversen sydde seglen till min första egenbyggda segelbåt - en PoP16.

Ljusgrönt - streck är Gamla posten på Smögen, byggt 1898. Snusfronten är väl den långa ljugarbänken på husets östra sida.

Ljusblått streck - i huset hade Putte Fredriksson herrfrisering och elfrman Andersson & Hansson verkstad och lager i källaren för länge sen.

Skärt streck - I boden hade Syversen riggverkstad.

Det finns naturligtvis mycket som gick att berätta om ett gammal bild, men för en annan som har begränsad kunskap om Smögen hade det krävts ganska omfattande faktasökning, och jag hade från början bara tänkt slängt ihop ett snabbt inlägg som ren utfyllnad. Lite fakta sökte jag ändå och hittade denna sida. http://www.smogenbryggan.se En del intressant och många fina bilder för den som vill veta mer om Smögenbryggan både historiskt och i nutid.






Jobbade som "hoppilandkalle" på färjan Ägir 1967 och 68 för skepparen Albert Hansson. Vi la till vid "snusfronten" två gånger varje timme. Så just vyn ovan har jag sett ett antal gånger.
  
När Äger slutade gå mellan Gravarne och Smögen köptes hon av Restaurang Magasinet och gick i några år tvärs över Smögenhamnen. Det är aktern  på Ägir som vi ser till vänster i bild, där hon ligger förtöjd vid Magasinet. Magasinet är rivet för att ge plats åt en massa lägenheter och jag hörde av Albert Hansson son att Ägir låg på Edshullshall.
Under tiden  jag stod och och talade med Casper Ljungdal, var det något i hamnen som drog till sig min uppmärksamhet - en säl. Det är ju vid såna tillfälle man saknar systemkameran.


 
Jag hade hört talas om att det skulle öppnas ett segelmakeri i närheten av Smögenbryggan. På vandringen på Sillgatan upp mot torget, såg jag skylten "Segelmakeri" på det Gula huset som har adressen Sillgatan 4.











När jag gick för huset nån da senare, va själva segelmakaren på plats. Den stackarn som fått överta pappa Ingemars roll som "min segelmakare". Bobo Syversen, som jag under årens lopp plågat med allehanda mindre jobb på mina segel. Jag har nog bara köpt ett nytt segel av honom. Men han är alltid lika serviceinriktad och brukar lösa mina segelproblem snabbt och elegant.

Nu har han flyttat närmare det gamla segelmakeriet och är nog betydligt lättare att hitta för seglare med segelproblem som ligger i Smögenhamnen. Vi får hoppas att Bobo kan fortsätta som segelmakare i många år till. Den dagen han, med ålderns rätt, slutar är det väl färdigseglat för en annan med.

Bobo är mannen med röd tröja i dörröppningen. Den vithåriga killen, eller är det möjligen en tjej, längst ner till höger i bild, är företaget trognaste medarbetare.

Sen skall de visst ha ett lite bredare sortiment  att sälja till det stora flertalet badgäster som inte drabbats av sjukan - segling.

tisdag 12 april 2011

Gotska Sandön 2010, dag 2

Sommaren 2009 gjorde vi ett dagsbesök på Gotska Sandön med båten från Nynäshamn. Det gav mersmak.

Sommaren 2010 bokade vi tre nätter på ön. Jag har tidigare berättat lite om resan dit. I ett annat inlägg berättar jag lite om Ön´s historia ur ett toalettperspektiv. Även Heidenstamsfyren har jag skrivit om i ett inlägg med utgång från vårt besök på ön 2010.

Det finns mycket mer att berätta om vårt besök på ön och de vandringar vi gjorde och de platser vi besökte.

Efter att ha ätit frukost andra dagens morgon packade vi våra ryggsäckar med det vi kunde behöva över dagen. Ett par termosar med varmt vatten, några brödkakor och tub med smältost, frukt och några flaskor med vatten samt frystorkad lättviktsmat mm.

Har på kartan markerat den väg vi gick. Kartan och bilderna kommer upp i ett större format om man klickar på dem.


Vi gick förbi toaletterna och ut på "Prästvägen" om går ner mot västra sidan. Det var ganska tungt att gå i den lösa sanden på vägen. Man kör nog på vägen med traktorer när båten lägger till på den sidan.












Trotts att det var ganska torrt i sanden fanns det många olika slags blommor, alla lika fräscha som denna gula. Tyvärr är jag igen botaniker, så jag har ingen aning om vad det är. Men jag tycker blommorna är fina ändå.














Tog första avtagsvägen till vänster och började gå söderut. När vi närmade oss havet fanns denna lilla byggnad. "Kabelboden" stod på min karta. Med ett förflutet i elbranchen associerar man lätt till elkabel. Kabel kan ju också ha betydelsen grovt, lätt elastiskt tågvirke som används till bogsering och dylikt, och jag har för mig att jag läst nånstans att boden var avsedd för förvaring av rep för räddning av besättningar från förlista fartyg .











Så snart vi kom ner mot den västra sida, Gick vi upp på dynen som går längst stranden. Sanden på vägen var jobbig att gå på och den alternativa väg man kunde hitta på sidan av vägen var inte speciellt mycket lättare. Dessutom fanns nånstans i bakhuvudet att den skada varje steg man tar förorsakar, tar oerhört lång för naturen att reparera.

Utsikten från dynen var härlig. Havet och en ren sandstrand så långt ögat nådde. Den relativt hårdtrampade stigen som gick längs dynen var dessutom ganska lätt att gå. Vi fortsatte söderut











Det låg en orm på sidan på stigen. Till synes död. Finns det ormar på Gotska Sandön? Hade inte för mig det. Det var nog en plastorm någon lagt dit för att skoja. Var inte tillräckligt nyfiken för att kolla. Eller är bristen på nyfikenhet en fördold feghet?

Vi fortsatte vår vandring, och det finns ju så mycket annat vackert att titta på. Blommor tex. Dessa lila. Trodde först att det var de blommorna Evert Taube beskriver som "vinröda" i "Inbjudan till Bohuslän", men nu är jag inte alls lika säker.











Vid Vassestenen, gick vi ner på stranden och fortsatte vår vandring i vattenbrynet.












Albert Engström var under många år en återkommande gäst på Gotska Sandön, och han har skrivit mycket om ön. Han har också fått en dyn uppkallad efter sig, som han i nån skrift uttryckte sin stolthet över.

Vi gick upp på dynen och hittade ett fint ställe där vi slog oss ner för en fikastund. Efter kaffet var det skönt att sträcka ut sig på rygg och titta upp mot den klarblå himmelen mellan tallkronorna.











Vi fortsatte vår vandring på åsen. Passerade en stor sten. Läste nån stans att det fanns tre stora stenar på ön.

Om man tittar på "turistkartan" över ön, så ligger "Elefanten", ön största stenblock, 4,5x3 meter i markytan, strax söder om  Kapellet.

Viborgstenen, ligger strax sydväst om Kyrkudden. Blocket har transporterats av inlandsisen från Åland till Gotska Sandön och är av samma typ som stenarna i Viborgs fästning, rödaktig rapakivigrantit.

Torpastugan är en stor sten som ligger en bit ut i vattnet på "Västra sidan"

Vår sten är nog inte bland de tre stora, men ganska stor ändå, för det kan väl knappast va frågan om berg i dagen.











Efter att promenerat genom tallskogen, sökte vi oss ner mot stranden igen.











Vi fortsatte söderut, mot Varvsbukten. Här byggdes båtar mellan 1830 och 1850. Skog fanns det ju gott om på ön.

Ju längre söderut vi kom desto mer skräp, främst i form av plank och bräder.  Med all sannolikhet inte rester från varvsepoken, utan sånt som flutit iland. Förr tog man ju tillvara sånt som flöt iland, men det är det ju knappast någon som gör i dagsläget, om det inte är nån båt som tappar en däcklast med plankor, som det hände hemma för några år sen. Många som hade tillgång till båt bärgade så mycket man kunde. Nu var det naturligtvis under den perioden de flesta har sina båtar på land, så även jag.

Gotska Sandön är ju ett nationalpark och man kanske tom inte får ta vara på sånt som flutit iland, utan det skall ligga som det ligger.

FÖRESKRIFTER GOTSKA SANDÖN


Inom nationalparken är det bl.a förbjudet att:
• bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd, ris och buskar,
• plocka eller gräva upp växter (det är däremot tillåtet att plocka bär och svamp),
• inplantera växt- eller djurart; förbudet omfattar inte trädgårdsväxter på tomtmark vid fyrplatsen,
• insamla eller fånga insekter eller andra djur eller på annat sätt störa djurlivet,
• jaga eller fiska,
• bortföra eller förstöra vrakdelar, stenar eller andra naturföremål,
• övernatta längre tid än sju dygn i följd,
• tälta annat än på anvisad plats,
• göra upp öppen eld annat än efter anvisning av tillsynsman,
• medföra husdjur,
• under hela året beträda eller färdas inom sälskydds-området vid Säludden,
• sätta upp tavla, affisch eller dylikt,
• ordna orienteringskontroller eller markerade spår.












En vrakdel från en gammal båt som spolats upp på stranden. En del av ett spant? Kan det va från en båt som förlist vid Gotska Sandön?

Det fanns gott om måsar av olika slag vid Varvsbukten. Av någon anledning har jag fått en förkärlek att ta kort på just måsfåglar. Det har blivit många genom åren. I regel blir bilderna inte alls bra, men jag har en handfull bra bilder på måsar och en riktigt bra. De är några snabba rackare. Den digitala kameran skall ju ställa in sig på en massa parametrar, och det tar ofta för lång tid. Det går ju ställa in den för hand, men man är väl för gammal och trög och lat för att sätta sig in i alla finesser. Bilden ovan är den bästa eller kanske rättare sagt minst dåliga, på en mås från Varvsbukten.

Gamla vrakdelar är lättare - de ligger i alla fall stilla.











Från varvsbukten tog vi stigen  österut uppför dynen och kunde snart se ner mot Gamla Gården.

På en informationsskyllt fanns den avfotograferade kartan till vänster och vi kunde läsa en hel del informatio bl.a. följande.

 "Gotska Sandön var i privat ägo åren 1783 -1859. Under tiden rådde en intensiv verksamhet på ön. Den förste ägaren, Magnus Benedictius, lät anlägga Gamla Gården, som först kallades Nybygget. Detta var då öns centrum och här bodde tidvis ett hundrtals personer, både män, kvinnor och barn. De första byggnaderna uppfördes 1784 och fler byggnader under följande år. Den viktigaste näringen var skogsbruk, med omfattande skogsaverkning.




Åkerbruk bedrevs under hela privatägartiden med växlande framgång. Boskapssköttsel var också en viktig näring. 1791 fanns här 400 får och ett 40-tal renar. Den siste privatägaren anställde på 1850-talet en veterinär särskilt för ändamålet. Det var Julius Bourgström som 1859 kom att bli den förste fyrmästaren. 


Av de byggnader som ursprungligen har funnits återstår idag endast madame Söderlunds Stuga och Gottenbergs Fängelse."













De byggdes på 1830 eller 1840-talet och har resataurerats av Gotska Sandöns Hembyggdsförening 1976 och 1979.











När vi kom ner från dynen låg det restar av en förfallen timra, som enligt kartan ovan var veterinärens hus. En liten bit norr om den låg Madame Söderlunds stuga. Den var som sagt restaurerad och jag fick känslan av att det var ett ganska omfattande arbete som utförts. Stugan var till synes i skick som ny. Hur omfattande ett dylikt arbete skall utföras kan man ju ha olika uppfattningar om.


Ytterdörrarna gick att öppna och det gick ann att titta in i de möblerade rummen genom de gallerförsedda dörrhålen.












Även i rummet på övervånigen kunde man öppna ytterdörren och titta in.

 "Madame", som hon kallades, hette Johanna Albertina Söderlund och var född i Bergdahl i Berga Österåker, Uppland, den 27 maj 1815. Hon flyttade till Sandön den 29 juli 1854 tillsammans med sin man, Anders, som kommit som flykting från Nuckö i Estland, och två barn, Emma och Ferdinand. 

En man vid namn Paterson ägde Sandön under 1850-talet och avverkade skog där fram till 1859 då lotsverket köpte ön och började bygga de första fyrarna på öns nordvästra del. Paterson ställde som krav, då han sålde ön, att de av hans anställda som var kvar skulle sysselsättas av lotsverket tills de hunnit skaffa sig annat arbete. 


Madame Söderlund blev tidigt änka på ön, men bodde kvar vid Gamla Gården och levde i armod. Hon  försörjde sig genom att hjälpa till med diverse sysslor och att plocka vrakfynd. Hon blev kallad "Madame", efter att ha gått klädd i fina kläder som skänkts från rika damer i Visby.

Då fyrarna tändes i oktober 1859 återstod av Patersons tjänare endast "Madame" och hennes numera tre barn. Sonen Hjalmar hade fötts 1858 och mannen hade avlidit samma år. "Madame" bodde kvar vid Gamla Gården till 1877, då hon flyttade till fyrplatsen och skötte hushållet åt sonen Hjalmar, som var fyrvaktare där. 1890 blev Hjalmar förflyttad till Tärnuddens fyr. "Madame" flyttade med och avled på Tärnudden den 8 april 1906.



När vi tittat på Madam Söderlunds stuga, slog vi oss ned i gräset norr om stugan och avnjöt vår "delisiösa" måltid som bestod av lättviktsmat som fick svälla i varmt vatten i 5 minuter direkt i påsen. En måltid som måste va höjdpunkten av alla tiders kokkonst. (här skulle jag vilja lägga in en smily om jag bara visste hur man gjorde) 

För att lyxa till det lite, hälldes röran upp i vattenskopor av plast. En företeelse som vi har som biverkning av mina många år som scoutledare. Nu för tiden har ju någon slagit mynt av företeelsen och börjat tillverka nåt som man kallar matkåsor. 

Det hade naturligtvis gått lika bra att äta direkt ur påsen med sked, men är man fin i kanten, så är man.


 









Efter måltiden gick vi bort och tittade på de två andra byggnaderna som fanns på området. ”Gottbergs fängelse” är en knuttimrad visthusbod. Den gallerförsedda gluggen på ena kortsidan har troligtvis gett boden dess namn. 

Petter Gottberg var enligt berättartraditionen  mördare, sjörövare och vrakplundrare. Han var född 1762  mellersta Gotland och kom till Gotska Sandön  som arrendator1801.

Öppnar Du den södra dörren på Gottbergs fängelse hittar du en informationstavla,  med text och  fotografier över de byggnader som funnits vid Gamla gården. Det  är från den jag hämtat mycket av informationen om Gamla gården och även fotograferat av kartan och de gamla bilderna. Med den digitala tekniken kan man ju i princip ta hur mycket bilder som helst och det är åtskilliga informationstavlor jag fotograferat av genom åren. Det går fint att i efterhand läsa texten och det går ju även att  klippa ur och förstora lämpliga avsnitt, så att det blir mer läsbart.


 










Den större byggnaden  på bilden till vänster, Skogshuggarbaracken, flyttades från Hamnudden till Gamla Gården där den byggdes upp på nytt, i början av 1980-talet. Den har sedan under årens lopp renoverats  och underhållits vid ett flertal tillfällen.

Vi fortsatte vår vandring mot kyrkogården.

I en skogsglänta, en knapp kilometer söder om Gamla gården ligger Gotska Sandöns kyrkogård. Den invigdes den 2 juli 1845, men användes redan innan som begravningsplats. Här har de flesta, som avlidit på ön, eller hittats drunknade utmed stränderna fått sin vila.



År1899, enligt Hjalmar Söderlunds anteckningar, byggdes ett mausoleum (gravkammare) av fyrvaktare Hjalmar Söderlund. I mausoleet står fyra kistor i vilka Hjalmar, hans far Anders, mor ”Madame” samt en son vilar.

Förr i tiden när det var glest mellan prästbesöken hölls begravning i vanlig ordning, ledd av någon ur fyrpersonalen. Innan graven lades igen hade en trätrumma tillverkats. Denna ställdes på kistlocket och därefter fylldes graven igen och ett trälock lades på trumman. När prästen kom till ön kunde han, genom trumman, lägga ner de tre skovlarna jord som behövdes för att begravningsakten skulle vara slutförd. En sån trätrumma syns på bilden till höger.


 









Det fanns även gravar av senare datum, tex denna där personerna hade avlidit i slutet av 1990-talet.

Det var dags att börja vandra hem till fyrbyn. Vi hade ju ungefär 6 km att promenera och vi började redan bli ganska trötta - åtminstone jag.

Det blev ett antal pauser under vägen. Resten av vårt medhavda kaffe - ja åtminstone det varma vattnet gick åt. Vi använder alltid pulverkaffe när vi  är ute i naturen eller i båten. Det är ganska praktiskt.

Man säger ju ibland att man aldrig skall se bakåt. Men för att få en bra bild av detta träd, som lagt sig ned och som har stöttats upp, var det nödvändigt. Vad det är för sorts träd - det är frågan. I mitt googlande för att utröna detta, hittade jag en bild på trädet, på en site med massa fina bilder från Gotska Sandön. Den bilden var en av de få som inte hade nån bildtext. Här är i alla fall länken till sida i fråga - titta och njut.

 












Trädet låg i varje fall ganska nära kapellet. På kapellet  fanns det ett anslag om att det hålls aftonbön varje dag kl. 21.00. Ny präst för veckan och önskemål om medverkande i mötet. Synd att jag inte hade nån av mina gitarrer med mig - å andra sidan är jag så försynt, så jag hade nog inte haft mod att erbjuda mina tjänster ändå.

Det var ganska skönt att komma hem till vårt rum i stugan "Gunnar" och få slänga sig på "bingen". Vår promenad var nog närmare en och en halv mil och det är hårt för en gammal orkeslös gubbe.

När jag återhämtat mig något gick jag ner till servicebyggnaden. I ena ändan finns utrymme med tvättfat. Ett utrymme för herrar och ett för damer. Längst in finns en "duschplats". Att denna inte är ansluten till solfångarna på taket framgick med all önskvärd tydlighet när jag provade. Den är direkt ansluten till Gotska Sandöns kalla och friska vatten brunnsvatten. Efteråt, när jag fått torkat mig, var det ändå skönt att bli ren från allt svett och damm. Men under tiden jag sköljde av mig var det kallt - rysligt kallt.











På väg till  aftonbönen i kapellet, tog vi vägen om Gottbergs Lada. Den uppfördes av Petter Gottberg i slutet av 1880-talet. 1977 renoverades den av Gotska Sandöns Hembyggdsförening. 10 år senare måste bottenstockarna delvis  bytas ut för att de var rötskadade. Dränering grävdes då också runt ladan.

På anslaget på väggen står det;

Gottbergs Lada
Petter Gottberg, född i Guldrupe på Gotland, sjöman i ungdomen, anställdes av Magnus Benedictus såsom underarrendator på Gotska Sandön 1801.


"Det ligger nåt djävulskt över hans minne, och intet slags brott var honom främmande" skriver Albert Engström. Gottberg var alltså sjörövare på Gotska Sandön.


Teckningen visar "Gottbergs Lada," som det berättas att sjörövaren använde, när något fartyg ankrat utanför kusten. När detta sände iland en livbåt med bemanning, för att skaffa driksvatten eller för att fånga något förvildat får, då dök Gottberg upp och bjöd in dem i sin lada på en enkel måltid. När alla hade bänkat sig, bommade Gottberg till dörrarna utifrån och genom väggarna upptagna hål sköt han ner dem. Ombord på fartyget började man såsmåningom att sakna sina kamrater och sände iland ett nytt gäng, som Gottberg väntade på med ladan städad och måltiden färdig. På detta sätt minskade han besättningen ombord tills han vågade en bordning. Sedan han plundrat fartyget kapade han ankartåget och lät fartyget driva till sjöss.


År 1816 fängslades Gottberg och fördes från ön anklagad för "tjyvnad å skeppsvrak".





Kvällsandakten i kapellet var betydligt mer rofylld än sjömännens sista måltid i Gottbergs lada.

Andakten avslutades traditionsenligt på utsidan, varefter var och en, i full frihet, kunde vandra dit var och en ville.

Vi - till en god natts sömn i vår stuga.


I ett kommande inlägg skall jag berätta om nästa dags vandring. På andra stigar och andra platser på ön.