måndag 27 december 2010

Isläget

Jag hade inte tänkt göra nåt mer med Thallatha i år, men när jag ändå var till tappen och fyllde upp tanken på bilen efter julhelgens besök hos släktingar i västra Sverige, passade jag på att köra ner till båten för den dagliga tillsynen. Jag bor ju ganska nära, så det blir ju i regel ett  besök i hamnen i stort sett varje dag, även om jag inte går ombord. Det var en strålande dag. Vindstilla och solsken.

När jag ändå var nere vid båten med bilen kunde jag ju passa på att ta iland en del saker som måste bort innan jag fortsatte att färdigställa förra vinterns påbörjade ombyggnad av förpiken. Madrasser, täcke och kuddar mm. Hade snöskyffeln i bilen så jag passade på att skotta fram till Thallatha. Skall man gå ett antal gånger fram och tillbaka, kan det va skönt att slippa pulsa i snön. Det hade väl inte kommit så mycket sen jag skottade sist, men nog en 5 cm.




När jag fyllt bilens lastutrymme med madrasser och allehanda andra skrymmande prylar, tog jag en promenad runt hamnen. Vid A-bryggan hade en odjur av arten Homo Sapiens hade dristat sig att gå över isen och lämnat tydliga spår i snön.





Stannade till vid "Lilla Hjärtat´s" - vår bohusjulle´s - plats och kände tacksamhet att jag tog tjangsen och seglade ner henne till Guleskär förra gången det var en riktigt fin dag. I fjol dröjde jag ju allt för länge, så att hon frös fast. Nu står hon i garaget och börjar väl i det närmast ha torkat. Jag har redan börjat skruva loss beslag och randgårdslist, samt skrapat bort en del lacksläpp. 

Bojen låg ensam och övergiven, infrusen i väntan på att isen skall gå och det blir sjösättning igen.

En bild från nocken på A-bryggan mot aktern på Thallatha och den inre hamnbasängen, där sjösättningsrampen ligger. Den hamnbasängen har varit istäckt länge vid det här laget. Där rinner ju också dagvattnet från stora delar av Kungshamn ut, och det blir ju ganska mycket tillskott av sötvatten i den basängen.




Dessvärre syns det ju ganska tydligt att Thallatha är skitig i aktern, av oljerök från dieseln. Så mycket seglande har det ju inte blivit i somras, men väl ett antal resor för motor. Hunnebostrand, Lysekil och ett antal gånger fram och tillbaka till Smögen.



Thallatha´s boj på D-bryggan låg infrusen, lika ensam och övergiven som "Lilla Hjärtat´s". Hela hamnen har ett istäcke. Isen är dock inte värre än att fiskebåtarna hade brutit sig ut.



Annars sträcker  sig isen så långt man kan se. Ända bort till Bohus Malmön. Startlinjen  för 24-timmarseglingarna vid "Fôttelyckta" är istäckt. Om det är nån is ute på havet har jag inte kollat. Hade tänkt gå till Smögen och fylla dieseltanken full, men den resan får vi nog ställa in. Det blir att fylla på i tanken med mina sex 5-litersdunkar i stället, efterhand som värmaren förbrukar oljan som finns i tanken.

En sista bild över Tångenhamnen och Springets småbåtshamn. Solen har redan börjat gå i moln och jag åker hemåt. Kaffedags och så har jag ju ett par seglingar på Sailonline att passa. Tasman Double 1 (Sydney to Hobart) 2010 och Weddell-Berkeley TIMED Race (runt delar av Falklandsöarna - ett kort lopp som man kan starta hur många gånger som helst - har startat fyra gånger hittills och ligger för tillfället som bäst på 45;e plats).


Gott nytt år

torsdag 23 december 2010

Ensamsegling

På Maringuiden skapade någon för ett tag sen en tråd med rubriken "Funderingar kring ensamsegling"

Jag har ensamseglat sen början av 1990-talet, så ämnet ligger mig varmt om hjärtat. 

I tråden rekommenderades boken "Ensamsegling" av Erland Kruckenberg. Läste boken för ett antal år sen, men den gav mig då inga större aha-upplevelser. Tyckte mest det var gammal "skåpmat". Lånade ändå hem den från biblioteket. Fick beställa den, då enda kvarvarande exemplaret, här inärheten, fanns på Hamburgsunds bibliotek.

Alla böcker går att beställa. Det finns alltid något ex kvar på något bibliotek i Sverige. Här i Sotenäs kostar det inte något att att beställa hem böcker som inte finns på biblioteket (det gjorde det tidigare).

När jag läste igenom boken, med lite andra ögon  än förra gången, fann jag att den var riktigt bra. När jag läste den sist, läst jag den bara "för egen del" och konstaterade att det mesta var sånt jag brukade tillämpa själv. Sånt jag av mina misstag och erfarenheter har lärt mig. Har man seglat i närmare 50 år har man nog råkat ut för det mesta, åtminstone när det gäller kustnära segling.

När jag läste på nytt  med tanke på nån som inte har seglat så mycket, så innehåller boken många värdefulla och vettiga tipps inom de flesta område.  

Baksidestexten säger;

"Det här är en bok för dig som redan kan segla, men som tvekar att ge dig ut ensam med din båt. Boken vill visa hur du kan segla din helt vanliga båt ensam - utan stora eller kostsamma extraarrangemang. Författaren visar på många praktiska anordningar som du lätt kan åstadkomma själv. Du får också tipps om hur du kan få ut mer av din båt - utan att behöva besvära anhöriga, vänner och bekanta, som kanske vill ägna sig åt något annat än segling.

UR INNEHÅLLET
Utrustning; Båtens storlek, Säkerheten,   Jollen,   Motorn,  Roderlås,  Riggen,   Focken,   Storseglet,   Revningsanordningar,   Ankardon,   Tågvirke och fendrar,    Pentryt.

Manövrering; Att ro ut ett ankare,   Att gå från boj,   Att lätta ankar,   Att gå från land,   Att gå från trång hamn,   Att stoppa tillfälligt,   Att lägga bi,   Att reva,  Att slå ut rev,   Att skifta försegel,   Att sätta spinnaker,   Att ankra,   Att fånga boj,   Att gå till land,    Att gå in i trång hamn med båtar i,    Att gå till sin egen plats i trång båthamn,    Att gå in till en okänd strand,    Att navigera,    Att klara blött väder,    Att klara hårt väder,    Att klara kallt väder,    Att klara långa tråkiga vakter."



Det är mycket man skulle kunna skriva i ämnet, men allt väsentligt finns med i boken. Författaren börjar sitt förord med att skriva; "Den här boken är inte skriven för dem som vill ensamsegla över Atlanten eller jorden runt...................Det är bara en liten bok om konsten att segla sin båt ensam, sin helt vanliga båt, i helt vanliga vatten"


Nu är väl boken inte enbart bra för den som seglar ensam, utan kan va lika giltig för den som seglar med en ovan familjebesättning eller andra som inte är invigda i seglingens "mysterium". Det är en liten lättläst bok på 101 sidor, med många teckningar och skisser. Låna den på biblioteket och läs den.

Jag brukar lite på skämt men till största delen med stort allvar säga;
"Det finns tre punkter som är viktiga när det gäller sjömaskap och navigation cool
1. Håll dig alltid kvar ombord.
2. Håll alltid reda på var du är.
3. Akta dig för land - det farligaste på havet är nämligen land."

Jag vill önska eventuella läsare en God Jul och ett Gott nytt år. Förhoppningsvis blir båtåret 2011 ett bättre båtår än 2010 har varit - åtminstone för min del.

måndag 20 december 2010

Ur isens grepp

 När våran Hållöjulle byggdes sattes en kraftig kloss i fören på relingen som man skulle kliva på när man gick ombord. Sen skulle man kliva ner en halvmeter till durken. Dessutom är ju båten i det läget inte speciellt stabil och det finns egentligen inte så mycket mer än det ganska slacka förstaget att ta sig i. Börjar man bli gammal och "stöpplebent" är det inte helt enkelt och en ganska stor olycksrisk.


Vintern 06-07 tog jag in Hållöjullen "Lilla Hjärtat" i garaget för jag ville göra en del förändringar. I stället för den ganska lilla klossen i fören tänkte jag lägga ett "halvdäck" från fören och som vilade på masttoften. Då blev det en ordentlig yta att kliva på och dessutom fick man ju lite stuvutrymme för segel och annat under. Målat med halskyddsfärg var det ju en ganska säker yta att kliva på. 

Hade också tänkt göra nya och bättre sittbänkar i aktern. Jag hade fått tag på två spillbitar durkplyfa som skulle passa perfekt. Gjorde en mall, la på mallen på ena plyfaskivan och sågade till den. När jag skulle såga ut den andra skivan var räckte den inte till. Jag hade vänt mallen fel när jag sågade ut den första skivan. Skruvade tillbaka de gamla bänkarna för tiden var knapp till sjösättning. Luckorna till stuvutrymmet under halvdäcket hann jag inte heller montera.

Vintern 07-08 tog jag in jullen i garaget igen för att göra klart föregående vinters påbörjade arbete. Luckorna till stuvutrymmet under halvdäcket monterades, skivan till sittbänken skarvades i. Det var ju en imitation av teakdurk. 19 mm pyfa med ett ytskikt av ett par mm teak, med nåt i ett ljust träslag, Tänkte skarva i zikzak och lägga i remsor av det ljusa träslaget i tvärskarvarn. Därför var jag inte helt noga med tillpassningen i den ledden. när det hela var klart övervann jag mig själv och insåg att skarvarna var tillräckligt bra så det var helt onödigt att lägga in ljust trä på tvärsen. Det hade nästan sett sämre ut. Om jag inte talar om det för nån så kommer ingen annan att märka att jag fuskat. Varpå jag lakade bänkarna med lack med halksyddsmedel.

Jag blev naturligtvis inte helt klar med jullen denna vinter heller, men i alla fall det mesta. Min arbetskapacitet är mycket begränsad och det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet.  Det som återstod var lite lackning och målning och liknande. Tog därför upp jullen hösten 08 och satte den tillfälligt på gräsmattan. La över en presenning. Jag hade lite annat att göra innan jag satte igång med julle och dessutom var jag tvungen att röja i garaget.

Jag har ett ganska stort garage. Första vintern 1979 hade vi en bekant på besök och det var svinkallt ute under den helgen. Det var innan garaget var klart och jag hade inte byggt nån arbetsbänk eller satt in några hyllor. Det gick fint att köra in både en Volvo Amazon och en Volkswagen  bubbla. Trångt - men det gick. Sen dess är det inte många nätter nån av mina bilar stått i garaget. Hållöjullen har stått inne betydligt mer än alla mina bilar genom åren tillsammans.

Dessvärre har jag en pedantisk läggning men i en stor slarvpelles kropp. Det är egentligen ett elände. Kan aldrig få något tillräckligt bra  och jag blir dessutom aldrig färdig. Speciellt inte med städning. Mitt garage är för det mesta en veritabel katastrof. Använder det som verkstadslokal när jag gör vissa projekt och dess emellan är det ett ställe där jag förvara allehanda saker. Vintern 08-09 fick jag inte städat klart i garaget så jag kunde ta in båten. Men det går ju fler tåg.

Hösten 09 skulle jag i varje fall ta in båten i garaget och göra klart - jag skulle bara röja och städa först. Innan jag hann städa klart slog den värsta vintern vi haft på mannaminne till och jullen frös fast. Det var kanske lika bra för då kunde jag ägna mig helt åt den stora båten Thallatha. Den blev heller inte klar så att jag kunde använda den i nån större utsträckning sommaren 2010.


En dag i början av november, gick det arbetet jag hade planerat att göra på förmiddagen över all förväntan och jag blev klar i ett vinkla ett. Det jag hade tänkt göra på eftermiddagen gick inte att utföra alls. Det var den härligaste dagen på länge, så jag tog och seglade ner "Lilla Hjärtat" till kranen på Guleskär. 


Jag har alltid tidigare tagit upp båten med båtkärran och en fyrhjulsdriven bil. Det har inte alltid varit helt lätt och nu ar jag dessutom inte tillgång till nån fyrhjulsdriven bil. Sjöstätta kan jag kanske göra med kärran, men jag skall alltid ta upp med kranen hos Guleskärs Marin, även om det kostar några kronor.

Började återigen röja i garaget. Det var värre än någonsin. Hade ställt in en del grejer som jag flyttat från min mors lägenhet när hon fick ett rum på ett äldreboende. Sen hade jag jobbat en hel del med både grejer till Thallatha och till huset i garaget under vintern. Fem fulla lass till soptippen i min kombibil blev det. Ett av lassen var enbart saker av typen "bra att ha". Jag överträffade mig själv med att slänga - fast det kunde varit minst dubbelt så mycket. Om man slår samman var det nog minst ett lass med wellpapp från emballage till saker som vi köpt det senaste året. Hur kan det bli så mycket skräp? Efter sista lasset såg det ganska skapligt ut i garaget. Bättre än på länge.

I fredags var det ett strålande väder, så jag passade på att sticka ner till Guleskär och förhala båten från pontonbryggan till bryggan vid kranen. När jag kom ner hade Stefan, som har marinan, precis åkt efter att ha tagit upp en båt. Enligt ägaren den sista för året. Ringde upp Stefan och hörde efter om han kunde ta upp min på måndag och om jag kunde lägga båten vid kranen ifall isen skulle frysa till ytterligare. Jo då, men han ville att jag skulle lägga den på nocken för att det skulle komma en båt under dagen. Halade över "Lilla Hjärtat" och förtöjde den på anvisad plats.

När jag varit på soptippen med sista lasset från garaget och blivit fördröjd ganska länge av ett telefonsamtal, åkte jag ner till Guleskär för att masta av. Då hade man redan förhalat jullen och satt längorna på plats. Det var Stefans pappa Lennart som förberett upptaget. Dessvärre kunde de inte ta upp förrän vid fyratiden. Mastade av. Halv fyra ringde Stefan att nu var de på plats igen. När jag kom ner var båten redan uppe och det var bara att backa under båtkärran.

Spände fast båten, la på masten och släpade hem den. En enkel avtvättning med varmvatten och piasavakvast. Den var ganska ren. Hade ju den uppe på Guleskär i våras och gjorde ren den i botten och ny bottenfärg. Sen var det bara att backa in den i garaget där den får stå ett tag och smälta bort all snö och is och torka. Nån gång efter nyår är det dags att börja jobba med båten. Exakt vad och hur jag skall göra vet jag inte i dagsläget. Men såna små petitesser brukar ju lösa sig.


söndag 28 november 2010

Aldrig för sen att ge upp

När jag anmälde oss till Vårens 12-timmars segling, fick jag se att Kryssarklubben även hade börjat med nåt dom kallade "Vinter 12-timmars". Man hade arrangerat seglingen hösten 2009 och jag läste nån stans att det var lika kallt under seglingen i slutet av november som det var på midsommarafton samma år. Det lät intressant och det tyckte mina seglarkompisar också när jag förde saken på tal. Thallatha har ju dessutom en invändig styrplats med värme.

Vi skulle segla "Vinter 12-timmars".

Jag har inte gjort så mycket med båten under hösten. Det lilla jag gjort har varit några detaljer inför "Vinter 12-timmars". Brukar kolla på väderprognoserna på Klart.se . De ger ju en långtidsprognos för 14 dagar. Att en sån prognos är mycket osäker det är givet, med det kan ju va intressant att se vartåt det lutar.


Den prognosen såg ju klart intressant ut. 6 m/s NordOstlig vind och mellan en och tre minusgrader. Dessutom kunde solen titta fram och ingen nederbörd. Talade med "grabbarna" och Ingemar och Erik var i alla fall intresserade. Prognosen varierade lite dag för dag, men inte förrän en vecka innan seglingen kom det inte så trevlig prognos. 14 m/s, minus 4 grader och snö hela dagen.

Vi träffades på helgen och de andra har ungefär samma inställning till väderleksrapporter som jag. Man skall lyssna på rapporten och ta till sig det som sägs - om än med en smula  "knusende ro". Vädret blir som det blir och man får göra en egen bedömning av det aktuella läget, just vid tillfället. Hur det skulle bli med segling en fick vi se på fredag eller eventuellt lördag morgon.

På söndagen hade YR.no en prognos för lördagen. 6 m/s fyra till sex minusgrader och ingen nederbörd. Så olika kan det tolkas från samma grundfakta.


På fredagen hade de olika siterna närmat sig varandra. 




Även SMHI hade nåt liknade, däremot radio och TV hade betydligt sämre prognoser. Kallare och mycket mer vind. Erik ringde till mig på fredagskvällen och sa att han tycket att det var för kallt för hans del.

 
Ingemar och jag hade stämt träff vid båten på lördag morgon 20 minuter i sex , för att starta vi "Fôttelykta" kl sex. Jag var några minuter sen och Ingemar stod tålmodigt och väntade. Vi hade haft 10 minusgrader när vi gick hemifrån.  Ett lätt snötäcke på marken och isen hade börjat lägga sig i den innersta hamnbassängen, strax på insidan Thallatha. Jag hade ännu inte anmält oss för att jag känt en viss tveksamhet. Man anmäler ju via internet och det kunde jag ju göra från båten. Efter lite resonerande bestämde vi oss för att stanna iland.

Det hade säkert kunnat bli en härlig segeltur. Jag hade en perfekt seglingsrutt för rådande vind och väderförhållande. Lysekil, Gråbesskär i Gullmarn, Snäckedjupet ner till Ellös, Islandsberg, Gråbesskär. Beroende på tiden hade vi kunnat välja att gå Lysekil hem eller seglat Ellös, Islandsberg igen och sedan Lysekil och hem.

Men vi valde att avstå. Man får inte va sämre karl än man kan ändra sig. Om vi gjorde rätt eller fel är ju omöjligt att säga. Det var sju båtar anmälda till seglingen - troligtvis längre söderut. Hur det blev för deras del vet jag inte. Eftersom vi inte va anmälda får vi ju ingen fortlöpande information, men det visar sig ju så småningom.

Hur blev vädret då? Kall och relativt blåsigt med en kyleffekt på mellan 15 och 20 grader. Detta enligt Väderstaionen på Hållö



Och som sagt; "det är aldrig för sen att ge upp" och det kanske är ett friskhetstecken att man vågar avstå när man känner att utmaningen ligger på gränsen.

lördag 20 november 2010

Grönsåpa

Har i stort sett alltid haft nån form av dinge.

Första var en billig gummibåt som jag köpte till Biancan i början av 1970-talet. Efter nån säsong gick ventilerna sönder och det gick inte att få tag på nya. Den sommaren var vi utan dinge. Tyckte det var ett elände. På hösten hittade jag en ganska fin trädinge under en sjöbod där jag var och jobbade. Troligtvis hade man tappat den från nån båt och den var ganska sönderslagen och nästan helt platt. Frågade sjöbodsägaren och för honom fick jag järna ta den. "Spikade" ihop dingen. Lagade upp den med plyfa och divinycell och plastade den. Det blev en bra dinge som vi hade mycket glädje av. Killen som köpte Biancan ville absolut ha den så den fick gå med i försäljningen.

När jag köpt Havsfidran fick jag en pioneerjolle som var ganska dålig. Lagade upp den med en lånad värmepistol och svetstråd avsedd för ändamålet. Den släpade jag med mig under ca 10 år. Den blev inte bättre med åren och när jag skulle sälja L32;a var den helt skrot så den förpassades till Hagbytippen norr om Stockholm.

Köpte sedan en Storfidra i Kåge strax norr om Skellefteå och skulle segla den därifrån till Stockholm sommaren 2004. Att vara utan nån form av dinge var otänkbart. Köpte en gummibåt Lodestar som var 2,1 m, den minsta som såldes på Hjertmans Julrea det året. När jag kom till Svinninge Marina, Åkersberga, där jag hade min båtplats, var den ganska skiten. Hade haft den hängande på aktern där avgasröret för motorn fanns, när jag gick ut och in ur hamnarna. Röken från en gammal diesel är ju inte direkt ren. 

Tog upp den på bryggan och försökte göra ren den. Först med JES, som ju är ett utomrodentligt rengöringsmedel, sen med AJAX. Resultatet blev inte bra. Medan jag höll på kom ett ungt par och klev ombord i en ribbåt mitt emot. Jag frågade dem vad de brukade använda för att göra ren båten och svaret jag fick förvånade mig en hel del; "Grönsåpa", ja dom sa tom "Gulsåpa" vad det nu är för skillnad.

Googlade lite och hittade följande svar på frågan;

"Vad är det för skillnad mellan Grumme Grön och Grumme Gul såpa?

Svar: Grunden till färgskillnaden är historisk. Förr i tiden användes hampa för framställning av såpa i södra Sverige, vilket gjorde såpan grön. I norra Sverige däremot användes animaliska fetter, vilket gjorde såpan gul. Dessa traditioner sitter väldigt djupt rotade och många skulle aldrig köpa en såpa av en annan färg än den de är vana vid. Idag tillverkas Grumme Såpa av renaste tallolja, vilket ger en naturligt gul färg (=Grumme Gul Såpa). För att tillfredsställa allas önskemål anpassas Grumme Grön Såpa med en svag grön infärgning. Detta påverkar inte effektiviteten eller användningen på något sätt och färgämnet är helt ofarligt. "

I samband med att jag flyttade Thallatha till vinterplatsen, släppte jag ur luften ur gummibåten och stuvade in den i bilen. Då det dagen till ära var både snö och kallt på utsidan passade det ju bra att ta i gummibåten från bilen och göra ren den. Släpade in den i vår toalett och duschrum i källaren, tog fram en flaska Gulsåpa, dock inte av Grummes fabrikat, utan Konsums eget märke. Det är fantastiskt vad såpan fungerar bra. Visserligen lite trångt i duschen, men det finns ju både duschslang och avlopp och väggarna är klädd med vattentålig matta. Bara att spola hej vilt. Sen kan gummibåten få hänga där och torka länge. Det är ytterst sällan utrymmet används vintertid.

fredag 19 november 2010

Åter till vinterplatsen

I går stack jag ner till Thallatha för att jobba en stund. Jag blir ju aldrig riktigt färdig med det jag gör. När jag drog värmeslangar för en tid sen, så fick jag grovsågat till ett uttag i durken. För att den skulle passa runt slangen behövdes det en lite mindre justering med raspen.

Har en gammal halvrund  rasp. Köpte den troligtvis nån gång i mitten på 1960-talet. Möjligtvis att det var min morfars, som jag la beslag på. Använder den från och till. Har visserligen en "Dremmel", tom två, men det blir så skitigt av allt slipdam som yr omkring, så lite handarbete med en rasp är inte fel. Det blir ju mycket slipspån från en rasp också, men det hamnar ju i regel rakt ner. Har haft min rasp liggandes i min verktygslåda. Nu var den inte där. Letade runt i båten, men raspen stod inte att finna.
Det var ganska skapligt väder och  hade startat motorn för att varmköra den direkt när jag kom ner till båten.  Brukar köra motorn en gång i veckan, när jag inte är ute med båten, eller åtminstone var fjortonde dag.  Pratade med Hans, han som har båtplatsen där jag låg förra vintern och från vars sjöbod jag tog ström., för några dar sen. Det var helt ok att jag låg på platsen kommande vinter också. Lossade alla förtöjningarna - i bryggan och på Y-bommen.

Sen gick jag i sakta mak  in i hamnen och la till på platsen. Satte fast mina förtöjningar i bryggan ungefär som förra vintern. Satte fast fem av mina större fendrar i bryggan på SB-sidan. Vi skall förhoppningsvis ut ytterligare åtminstone en gång till i år. Nästa Lördag den 27 November är det Kryssarklubbens vinter 12-timmars. Prognosen säger att det kommer att bli kallt och jag och min besättning är inte sämre karlar än vi än ändra oss. Dvs stanna i land om vi  vill segla. Det är ganska skönt att ha fendrarna fast i bryggan. Bara att kasta loss när man går och lägga till när man kommer iland igen.  Inget bök med att lossa, förvara och hänga dit fendrarna igen.

Drog min elkabel och anslöt den i båten och uttaget på sjöboden. Monterade ju med ägarens goda minne ett uttag med jordfelsbrytare och elmätare i fjol vinter. Fick också en nyckel till sjöboden när jag gjorde det jobbet. Den har jag kvar, så jag gick in och slog till jordfelsbrytaren, så det blev spänning på uttaget och skrev av mätaren. Det hade inte tagits ut nån ström via uttaget sen jag låg där sist. Det kändes gott att va tillbaka på den skyddade vinterplatsen.

måndag 8 november 2010

"Av skadan blir man vis -

men inte rik" finns ett gammalt uttryck som säger. 

Å andra sidan finns det ett annat gammalt uttryck som säger:"med statistik kan man bevisa nästan vad som helst". Det jag i detta fallet tänkte som "skada" gjorde ju att ja under föregående vinter fick mindre utgifter och därmed kunnat skjuta fram utgifterna till den kommande vinter. Om man ser statistiskt på det hela kan det nog tänkas att jag pga ränta på ränta mm har tjänat nån 50 öring på att det som skulle ha gjorts förra vintern inte kom till stånd utan kanske kommer att ske den kommande vintern.

Fast man har ju tagit bort 50-öringarna from i höst, så det hela kanske inte blir någon förtjänst i alla fall och kanske ingen förlust heller. 

Det va ju egentligen bara frågan om att få en rubrik på inlägget. Man måste ju börja med att sätta en rubrik innan man börjar skriva. Om man sedan ändrar sig, kommer ju rubriken på inlägget att va en annan än adressen till inlägget. I bloggen finns några sådana inlägg och det ser ganska dumt ut om man upptäcker det, men det är det nog egentligen bara jag som har gjort. Om det skulle va nån annan så spelar det ju egentligen inte så stor roll. 

Vad var det då jag tänkte på?

Jo - föra vintern hade jag tänkt ta upp min Hållöjulle "Lilla Hjärtat". Skulle bara städa i garaget först. Började städa, men ville göra det ordentligt och verkligen gå på djupet i all bråten. Innan jag hade fått städat så mycket att det skulle gå att få i jullen blev det islägg och" Lilla Hjärtat" frös fast i isen.

Skulle bygga om henne en vinter för fyra år sen. Det var vissa saker som jag inte tyckte var så bra. La bla. ett litet för däck. Blev naturligtvis inte färdig med det jag hade tänkt göra första vintern, så jag tog in henne i garaget vintern därpå och fortsatte. När sommaren kom var jag nästan färdig - det återstod bara lite lackning och några andra smådetaljer. Valde att sjösätta henne för att vi skulle kunna använda henne till det hon är avsedd till. Arbete går sällan ifrån en. Vintern därpå tog jag upp henne och satte henne på gräsmattan, men kom aldrig igång med det jag skulle ha gjort för länge sen. Och nu i vintras frös hon fast.

En fördel är att nu behövs det skapas bort nån lack. Den har i stort sett försvunnit av sig själv, men det ser bedrövligt ut och "Lilla Hjärtat" ser vanskött ut. Har inte fått städat färdigt i garaget än. Haft en tillfällig "arbetsbänk" mitt i garaget för ett par speciella projekt sen i våras och det ser värre ut än någonsin i mitt garage. Så med tanke på det så är risken stor att "Lilla Hjärtat skulle kunna frysa inne om det blir islägg igen.

Det ha blåst en hel del det sista och väderprognoserna framöver visar väl heller inget kanonväder. Men  idag var det faktiskt ganska fint. Det jag hade tänkt göra på förmiddagen gick snabbt och bra och det jag hade tänkt göra på eftermiddagen kunde inte genomföras. Tidigare har jag tagit upp "Lilla hjärtat" med hennes båtkärra med hjälp av fyrhjulsdriven bil på rampen på Springet. Jullen är lite besvärlig att ta upp på det viset  pga kölen och då jag inte längre har tillgång till nån fyrhjulsdriven bil så sliter det fruktansvärt på lamellerna på min privata som egentligen inte orkar.

Åkte ner till Guleskärs Marina och talade med Lennart Samuelson och kollade om det fanns nån plats att lägga "Lilla Hjärtat" tillfälligt. Det var inga problem. Gick ner till båten efter middag, hissade segel och kyssade mig ut till Thallatha. Gick ombord och tog på mig flytoveralen. Det är kallt på sjön.

Dragkedjan på kapellet till storseglet på seglarkompisens Ingemars  Maxi 77 hade blåst upp och kapellet stod ock fladdrade. Drog igen dagkedjan och slog en extra tamp runt masten. Kastade loss och började kryssa ut mot Tångens badplats.

Rundade det lilla skäret med kummeln öst om badplatsen. Seglar alltid vägen genom badplatsen när pontonbryggan är borta.

 

Fick plattläns i Tågeränna och valde att gå ur rännan och in mellan grunden i söder ganska tidigt.

 
 Det ha byggts ett par nya hus. Ett på den gamla trålverkstadens tomt och ett där man rev det gamla huset och byggde ett helt nytt. Många har irriterat sig på de nya husen, speciellt på det på trålverkstadstomten, alldeles nere vid sjökanten, men jag tycker de pryder sin plats.











I söder syns den inklädda Hållö fyr. Reparationen börjar närma sig sitt slut vad jag har förstått. Snart kan jag lägga om kursen och få en härlig slör ner mot småbåtshamnen på Guleskär, där jag tidigare hade båtplats till Lilla Hjärtat.











Thallatha var för stor för den platsen jag hade på Spinget och när jag fick en större plats på Springet flyttade jag Lilla Hjärtat till min gamla plats på Springet och sa upp platsen på Guleskär. Det är skönt att slippa åka till två olika hamnar när man skall se till båtana, även om det inte är så långt mellan dem.

Inga badande på badplatsen på Tjuvsund idag - konstigt va.        Det stillnade rejält när jag styrde in i inloppet till Guleskärs småbåtshamn











Sen blev det en "hård kyss" för att runda pontonbyggorna i hamnen. Hård i den bemärkelsen, att det nästan är svårare att segla när det nästan inte finns någon vind alls. Ändå tar man sig i regel framåt och åt det håll man har för avsikt - trotts avsaknad av vind. Det var först när jag styrde in mellan Y-bommarna på den plats alldeles in till kranen, som jag tänkte ockupera för ett tag, som jag fick lite fart på slören. Fördelen med en liten båt är att det inte blir så stora krafter. Bromsade upp båten genom att ta tag i den ena Y-bommen med näven.

En härlig seglats. Den gav mersmak. Började tveka på om jag verkligen skall ta upp så tidigt. Det skulle ju kunna bli nån mer fin seglingsdag innan ett eventuellt islägg. Tror att båten får ligga ett tag. Nu är den ju i alla fall nära kranen och Lennart vet ju vems båten är om någon skulle protestera.

Sen kom det värsta på hela seglatsen - att promenera hem iförd flytoveral.

fredag 5 november 2010

Durkvärme

Svenska språket är inte alltid lätt - hur tankarna i min hjärna vindlar sig fram är ibland inte heller så lätt att fatta.

På mitt hemlands vilda tungomål kan man säga att man är "durk". Det betyder inte att man är "golv" i en båt utan att man är genomvåt. Men rubriken avser ändå inte just värme för att torka genomblöta kläder.

För ett par vintrar sen installerade jag en dieseldriven Webasto luftvärmare i Thallatha. Anledningen till att jag köpte just den värmaren var priset. Fick värmare, monteringssats och en slangsats för en enkel installation till samma pris som en del firmor tar för bara värmaren. Hade en plan och tanke om hur den färdiga installationen skulle se ut. För att kunna bygga efter planen behövdes mer slangar av olika dimensioner och fler grenrör mm. Beställde via en lokal båttillbehörsaffär. När jag hade fått grejerna och fortsatte  arbeta på installationen visade sig att en väsentlig del var felbeställd av mig och dessutom hade jag fått en annan del än den jag egentligen beställt. Dvs två av komponenterna blev fel i leveransen. Fick ihop en fungerande anläggning, men inte riktigt som det var tänkt.


Det kommer en 75 mm slang från värmaren för att inte minska luftflödet mer än nödvändigt. Sen hade jag ner gått ner till 60 mm slang och satt en 60 mm växlingsventil, så att det går att välja defroster eller värme i båten eller båda delarna. Därefter delades varje utlopp från växlingsventilen upp på två slangar. Den tillfälliga installationen tyckte jag till att börja med såg en aning rörig ut. Kom så småningom på att det kanske inte var så smart att minska arean innan jag delade på slangarna.



Vid installationen av toatanken  och lite annan utrustning i våras var en del av värmarslangarna i det utrymmet där toatanken skulle sitta, i vägen. Rensade bort  det mesta. Det grå röret till höger i bild, är ett rör som jag plastat fast för att ha akterspegelsgivaren till ett fiskeekolod i. Har försökt på en massa olika sätt att montera givaren, men inget har fungerat. Varför förstår jag inte. Använde nu röret  i stället för att fästa växlingsventilen i med ett rostfritt band, så den sitter stadigt när man skall vrida på ratten.

Inför färdigställandet av värmeanläggningen inköptes en växlingsventil för 75 mm slang och två förgreningar med 75 mm in och två 60 mm ut. På det sättet bromsas luftflödet så lite som möjligt. Som tur var finns det ganska gott om utrymme under durken där toatanken sitter. Det blir ju en hel del slangar, både för toatanken och dess olika tömningsalternativ och vämarslangarna tar ju väldigt mycket plats de också. Om det blev mindre rörigt, vet jag inte - men det blev som det var tänkt.

Har dragit en slang som så småningom skall bli ett utblås i däcksalongen under bordet och som går vidare till  ett befintligt utblås i förpiken. På den slangen moterades en  växlingsventil under durken under salongsbordet och drog en slang till motorummet. Kommer så småningom att byta ut denna växlingsventil mot en som går att reglera med en wirereglage - när jag hittar den - den finns ombord nånstans.Växlingsventilen som antingen skickar värme mot motorummet eller förpiken sitter så till att man måste plocka bort bordet som är skruva i durken och även plocka bort durken för att komma åt.

Det var här durkvärmen kommer in. Genom att blåsa varmluft in i motorrummet, värms durken till sittbrunnen. När vi skall segla vinter 12-timmars den 27 november, dvs om ca tre veckor kan det va gott att få all värme som går. Har funderat på att öppna motorumsluckan ett par cm i akterkant under seglingen genom att lägga ett par klotsar under. Lite av den aktre delen av luckan syns för om ratten på bilden till vänster och nedan.



Då skulle varm luft från motorrummet strömma upp genom hålet i akterkant på luckan och över fötterna på rorsman och  i bästa fall upp till midjehöjd. Ja så kan man i alla fall tänka i teorin. Ja  vi får se om teorin fungerar i praktiken.

Fryser man trots det och varma kläder, får man väl gå in i däckssalongen och styra.