tisdag 29 mars 2011

Isfritt

Jag tog en sväng ner till båten idag. Det var några dar sen jag var där. Då låg isen i hela småbåtshamnen. Det såg ut ungefär som på bilden till höger, fast den tog jag för ca 14 dagar sen. Fiskebåtarna hade brutit sig in och min sommarplats - den yttersta platsen den yttersta pononbryggan var isfri.

Beträffande båtjobbandet, så håller jag på med luckor till förpiken, hemma i källaren, men det går långsamt. Det är så mycket annat som påkallar min uppmärksamhet, och dessutom är det ju inte mycket fart på gubben.

Idag var i alla fall all is borta i hela hamnen. Det har det nog varit ett par dar. Så nu är det egentligen bara att riva täckningen, slå under seglen och sticka ut och segla.

Ja, ja. Så lär det inte bli på ett tag. Jag har ju en hel del att göra innan jag kommer att sticka ut. Och täckningen över sittbrunnen är väldigt skön att ha, dels när man kliver ombord om det är regn i luften och  dels när man skall jobba i motorrummet. Men det blir i alla fall betydligt tidigare och längre seglingssommar än ifjol.

Det där med att det är sommartid är kanske inte helt fel i alla fall!?

söndag 27 mars 2011

I denna ljuva sommartid

Nu är det sommar - ja åtminstone sommartid - fast det borde ju va samma sak.

På lördagseftermiddagen firade jag att vintertiden äntligen var slut genom att tillsammans med ett gäng anda dårar, segla var sin Linjett 40 från Stockholm till Köping.  359 var anmälda, 191 startade och 95 har i skrivande stund kommit i mål. kom in på 18;e plats efter 12 timmar 33 minuter och 30 sekunders segling. 9 minuter och 58 sekunder efter segraren. Bonkryss hela vägen och jag satt klistrad vid datorn i tolv timmar. Ja, jag hade några tillfällen där jag kunde ta en paus på 15 - 20 minuter vid några tillfällen.



Det var alltså virtuell segling på nätet det handlar om. www.sailonline.org/ Killen som lurade in mig på denna hemska sysselsättning brukade alltid skriva under sina inlägg på de olika båtforumen; "Kan man inte segla på riktigt kan man alltid segla på låtsas". På riktiga banor även om sjökorten är en aning förenklade. Det vädret man seglar i, är i stort sett det rådande. Båtarna, eller rättare sagt det polardiagram man seglar efter tillhör riktiga båtar. Ett gott råd - börja aldrig segla på nätet - det är vanebildande.

Bifogade bilden visar mitt krysspår in mot Köping. De bekvämaste seglingssträckan. Den riktiga bonnkryssen låg strax innan. Man raderar spåret efterhand. Antagligen för att spara plats på servern.

Ungefär när min båt gick i mål började sommartiden. Då hade jag redan lagt mig efter sista slaget och att ha riktat in kursen så att båten garanterat skulle gå i mål.

Under det "obligatoriska" kyrkkaffet i Smögens missionskyrka efter Gutjänsten, satt jag vid samma bord som två av mina seglingskompisar, Erik och Ingemar. Vi talade bl.a om kommande sjösättningar. Ja inte min, utan deras, och vårens 12- och eventuellt 24-timmarssegling.

Efter kyrkkaffet åkte vi direkt till Göteborg för att hälsa på min gamla mor. När vi passerat Gläborg, ca tre mil från Kungshamn började det snöa.  Vid Ljungkile upphörde snöfallet, men medan vi satt inne hos min mamma snöade det, periodvis ganska kraftigt.

På hemvägen var det ganska mycket snö runt Kungälv. Runt Kode var det ganska måttligt, men från Stora Höga och norröver blev snötäcket allt tjockare, för att minska igen strax innan Munkedal. Ett par kilometer in i Sotenäs kommun upphörde snötäcket helt.

Det fanns en man på Smögen som aldrig ställde om sin klocka till sommartid. Han hade nog i viss mån rätt.

Hur är det det står i barnvisan?

"Än är det vinter kvar, säger mor"

lördag 26 mars 2011

Sittbrunnen.se

Jag får många mail.

Vissa, en hel del faktiskt, är från bedragare.

En del är reklam för allt möjligt från båtprodukter till charmkurser.

Många är från båtintresserade människor, som detta.

"Hej Tommy.
 
Upptäckte just din blogg och la genast in den bland Bästa bloggarna, under menyn bloggar på min sajt Sittbrunnen. Hoppas det är OK.
 
Sen tyckte jag att texten om Gotska Sandön var så särdeles bra att jag undrar om det skulle vara möjligt att få publicera den på Sittbrunnen. Jag tjänar eller betalar inget, så det handlar bara om äran och en länk, men jag tycker det skulle vara kul att ha den med.
 
Mvh
Niklas Krantz
 
Man blir faktiskt glad när nån uppmärksammar vad man gör och tycker det är ok.

Sittbunnen.se är en trevlig och lite annorlunda båtsida som är till för oss som seglar för nöjes skull. Den spänner över ett brett fält från"Landkrabbans seglarskola" som ger den oinvigde oanade kunskaper i sjölivets mysterium på ett humoristiskt sätt, till information om de häftigaste, för vanligt folk otänkbara båtarna.

Jag har haft Sittbrunnen.se som ett bokmärke i min webbläsare länge, men i ärlighetens namn måste jag erkänna att det var länge sen jag var inne och läste något där. Fast nu har jag lyft fram bokmärket, så att det ligger mitt i de ca tio stycken som jag oftast är inne och kollar på.
 
Att min blogg sen hamnat under samma flik som BLUR - denne gigant inom kappseglingsbloggandet här på västkusten känns extra hedrande. Jag mötte BLUR en gång på väg in till Björlanda Kile. Jag såg ju honom genast. Jag tror inte att han ens la märke till min båt, fast den bar det stolta namnet "Santa Maria" och dessutom med stora bokstäver mitt på skrovsidan.

söndag 13 mars 2011

Heidenstamnsfyr, Gotska Sandön

Hur många haverier som inträffat längs Gotska Sandöns stränder och på grundområdet Kopparstenarna ca 10 distansminuter norr därom, är det nog ingen som vet. Några finns dokumenterade, men de flesta haverier är med all sannolikhet okända.

Mellan åren 1859  fram till 1914 inträffade närmare 70 haverier runt Gotska Sandön. Albert Engström återger i sin bok om Gotska Sandön de anteckningar  om strandningar som fyrvaktaren Frans Oskar Lilja  förde fram till han slutade som fyrvaktare  1894 och efter det från notering i fyrloggen.

Fyrvaktare Lilja, som trots sin varma kärlek till spriten, förde en ytterst noggrann privat dagbok under 33 år, samt gjorde en förteckning över strandningar, påbörjad samtidigt med hans anställning vid fyren.

De olika myndigheterna hade en njugg inställning till  att man behöver en fyr på Gotska Sandön. Detta beroende på det att man vidhöll att skeppsbrott i dessa trakter var ovanligt. Fartygens rutter gick i första hand förbi Gotska Sandön och inte in till själva ön.

Detta är dock en sanning med modifikation, Kopparstenarna, grundet norr om Sandön, var vida känt även utanför Sveriges gränser. Varje fartygschef som kunde välja mellan att gå mellan fastlandet och Gotland eller Gotland och baltiska kusten valde det senare om det fanns någon liten uns av oväder i luften. Risken att förlora kursen och hamna på Kopparstenarnas grund var alldeles för stor. Detta i sin tur innebar att det ofta togs större risker med att gå på östsidan av Gotland istället för att gå i lä mellan Gotland och fastlandet/Öland.

Den största anledningen till den negativa inställningen till att bygga en fyr på Gotska Sandön var troligtvis de problem som kunde uppstå, förutom att det var svårt att grundlägga  i sanden.

Det fanns inga fyringenjörer vid Lotsverket utan man anlitade officerare från Flottans Mekaniska kår. Dessa herrar hade en övervakande funktion och man kan dra den slutsatsen att det antagligen uppstod problem många gånger beroende på att ansvarsfördelningen var diffus.

Lägger man sedan till detta, det faktum att entreprenörer och leverantörer hade sina egna åsikter, samt de ofta besvärliga transporterna ut till själva fyrplatsen, så förstår man försöken till att hejda Gotska Sandöns fyr  från de ansvariga.

Nils Gustav von Heidenstam  började som ingenjör på Fyr- och Båkinrättning 1849. Det första projektet som Heidenstam blev involverad i  gällde en fyr på Grimskär, en lite holme i Kalmarsund utanför Kalmar. Malörens fyr, längst uppe i  Bottenviken, ritade Heidenstam år 1851. Det blev ett vackert 17,5 m högt, koniskt trätorn. Skissen till vänster. Samma slags torn fast med mindre dimensioner uppfördes året därpå på Hjortens Udde i Vänern och på ön Fjuk i Vättern.

Nästa viktiga projekt för Heidenstam blev Gotska Sandön, vars besvärliga sanddyner ställde särskilda krav. Heidenstams förslag var två fyrar, som måste konstrueras lätta för att kunna grundläggas i sanden. Med erfarenhet från utlandet, konstruerade Heidenstam skruvpålar och ett tornskelett av järnstag, som täcktes med brädor. Fyrarna skulle bilda en enselinje och varnade för grundet Kopparstenarna beläget ca 10 distansminuter norr om ön.

Byggnadsplanerna på Gotska Sandön tog inte riktigt fart förrän 1856, då fyra engelska fartyg gick på grund utanför Faludden. (Faludden är en liten udde på sydöstra Gotland.) Det visade sig att havet mellan Gotland och fastlandet varit skyddat från vinden men att befälhavarna inte vågat ta den vägen beroende på Kopparstenarna. När denna berättelse nådde brittiska amiralitetet, skrev man ett brev till svenska Utrikesdepartementet och i mer eller mindre starka ordalag uttrycker sin besvikelse över Sveriges avsaknad av fyrar, en vid Kopparstenarna i synnerhet men även vid svenska kusten i allmänhet.

Heidenstam som blev ju anlitad för planering och utformning  ritning till fyren på Gotska Sandön redan sex år tidigare. Detta resulterade dock i att han under denna tid kunde förbättra och vidareutveckla en ny teknik som bestod i att bygga i järn istället för trä.

Resultatet av Heidenstams ritningar blev dock att det skulle uppföras två stycken fyrtorn på Gotska Sandön, ett nordligt lågt placerat och ett sydligt lite högre placerat. Finessen med denna placering var att man genom att syfta mot fyrarna hela tiden skulle kunna avgöra sin egen position gentemot Kopparstenarna.

Heidenstam ville från början ha en rak linje från ön och ut till mittpunkten av grundet men detta gick tyvärr inte så syftlinjen fick istället gå ut till den grundaste delen av revet. Det berättas att han med stort engagemang klättrade i träd för att rikta ut exakt var fyrarna skulle placeras. En annan anledning till att bygga två fyrar istället för en var att det skulle bli enklare att identifiera fyrarna, så att man inte förväxlade dem med fyrarna på Fårö och Östergarnsholm.

År 1903 släcktes och revs den södra fyren, man hade då installerat en klippapparat och bifyr i den norra fyren. Klippapparaten skapade en unik karaktär åt fyren så att identifieringen av den blev möjlig och bifyren angav positionen gentemot Kopparstenarna.

Gotska Sandöns fyr avbemannades enligt olika uppgifter 1968 eller 1970, klart är dock att den siste fyrmästaren stannade kvar på ön och fortsatte arbeta åt Naturvårdsverket som chef för en grupp tillsyningsmän.

Den nordliga fyren är idag beklädd med eternit utanpå stålkonstruktionen och är 24 meter hög. Fyrens lyshöjd över havet är 41,6 m, och dess lysvidd: 24 nm. Tio st skruvpålar, fyra meter långa,  av gjutjärn, utgör grunden för fyren.












I naturrummet i Gostka Sandöns fyrby, finns en uppskuren modell av fyren, så att man bl.a. kan se dess konstruktion. Dessvärre var jag lite slarvig när jag tog ett kort på modellen, så bilden blev en aning suddig. Naturrummet finns i den röda byggnaden på bilden till vänster, det gamla skolhuset. Bilden är taget från den plats där den andra fyren stod tills den revs 1903.

Det påstås att alla som övernattar på Gotska Sandön har möjlighet att få ta del av en guidad visning av den norra fyren. Mycket riktigt. Under de tre dygnen vi var på Gotska Sandön  sommaren 2010 var det två visningar av fyren. När visningarna äger rum finns  anslaget på anslagstavlan på kökshuset på lägerplatsen.


Vi var naturligtvis tidiga och ganska ensamma ett tag, men efterhand samlades det en hel del personer som var intresserade  och som gick den långa trappan upp till fyren.














Lägervärden Jennifer visade oss fyren. Om jag inte uppfattade det fel hade nån av hennes förfäder varit fyrvaktare på Gotska Sandön. Hon hade mycket intressant att berätta.











Bl.a. fanns det ett staket mitt på golvet som omgärdade ett hål som var ca 2 meter djupt. Anledningen till att man grävt hålet, var ett lod, som troligtvis drev runt fyrlyktan på något sätt. Fyren var en aning för låg och man fick gräva hålet för att tiden det tog för lodet att nå till golvet var en aning för kort för att stämma med vakterna. Jag har ett bra minne men kort, men jag tror det var så hon sa.











Det fanns ett lite krypin med kamin längst ner i fyren där personalen kunde krypa in och värma sig. Mest imponerade  konstruktionen av järnstag och den höga spiraltrappan där vi fick klättra upp några i taget.











Spiraltrappen ledde upp till ett teknikrum, varifrån det gick en trappa upp till en lucka i taket som som ledde ut till den "balkong" som fanns runt toppen på fyren.











Från balkongen som omgav fyren var det en strålande utsikt runt om, även om träden nästan var lika höga som fyren. Bilden till vänster mot norr och Kopparstenarna och bilden till höger åt sydost och  St Beckrevet. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte tog en bild åt det hållet där den andra fyren tidigare stod.
På toppen av fyren  tronade naturligtvis det viktigaste - själva fyrlyktan.
Nuvarande optik: 4:e ordn. (500 mm) dioptrisk planlins med bulls-eye och inslipade ringar, 4 fack 90°, roterande samt en modern mindre roterande reservlins uppe på stora linsen. Fyrapparat: 2x1000W 120V lampor.
Övrig utrustning: Bifyr: 3:e ordn. (1000 mm) dioptrisk trumlins 30°, 2x1000W 120V lampor.    http://www.fyr.org/pdffiler/407200.pdf


Den södra fyren som revs 1903 stod på kullen alldeles intill Fyrbyn och i vars framkant ett par "jordkällare" finns.












En del faktauppgifter hämtade från  Magnus Götherström´s skrifter. http://www.reecoy.com/skrivet/artpub.html

fredag 11 mars 2011

Allt för sjön 2011

Att uttrycket "Att vara eller inte vara - det är frågan" kommer från Hamlet - en teaterpjäs som William Shakespeare skrev omkring år 1600 - vet väl det flesta. Men att även uttrycket "Eftertankes kranka blekhet"  kommer från Hamlet "det hade jag ingen aaaning om" som Hasse Alfredsson vrängde till ett uttalad av Olof Palme när Palme överrumplades av de höga huspriserna i en partiledarutfrågning.

Just uttrycket "eftertankens kranka blekhet" kom för mig när jag skulle börja skriva om mitt besök på årets båmässa på Älvsjö. För en bohusläning hade det kanske varit naturligare att åka på båtmässan i Göteborg, men jag hade gjort bort mig. Skulle ha, ett för mig ganska viktigt möte, i Stockholm. Jag bestämde dag för mötet, utan att tänka mig för. Dessutom hade jag en hel del arbete jag måste få gjort i Stockholm veckan innan mötet. Det var just den veckan som båtmässan i Göteborg pågick.

Jag lyckade i alla fall göra mig fri och befinna mig i Stockholm i början på veckan när båtmässan "Allt för sjön "gick av stapeln


Parkerade på samma ställe där jag parkerat de gånger jag varit på Älvsjömässan. Gick in genom ingången vid parkeringen och direkt in i B-hallen. En rask promenad på styvt 5 minuter så var B-hallen avklarad. Av alla plastbaljor och aluminiumbåtar som fanns, var det ingen som drog till sig mitt intresse - som vanligt. 
Skall jag var riktigt ärlig, (och det skall man kanske egentligen inte va) tittade jag faktiskt in i B-hallen i samband med att jag tog mig en kopp kaffe och en smörgås i gången mellan A- och B-hallen fram på eftermiddagen. Att jag tittade in var enbart för att ta bilden till vänster. Jag gick aldrig ens ner för trappen.




Av mitt besök på mässa på måndagen tillbringade jag sen större delen av tiden i A-hallen. 











Började att kolla med de motorförsäljare som fanns på plats. En kompis till mig, som är inblandad i ett företag om jobbar med båtar och båtmotorer kom med ett förslag att jag skulle byta motor i Thallatha. Motorn är ju från 1979 sjövattenskyld och med hydraldrift. Har också ett läckage på hydralsystemet, troligtvis i expansionskärlet, som jag inte kommit till rätta med. Ja - jag har inte lagt ner nått större jobb på att leta  efter läckan heller. Sen bör ju en så pass gammal motor ha sett sina bästa dagar.











Kompisens tanke var att flytta över det befintliga hydralsystemet till den nya motorn. De som jag talade med på mässan, var inte speciellt entusiastiska över tanken. Man förlorar ju ganska mycket kraft via hydralöverföringen 20 -30% och det gällde ju att utgående varvtal från motorn stämde överens med pumpens behov. Hydralsystemet är ju dessutom lika gammalt som motorn. De olika motorleverantörerna var  alla samstämmiga, var för sig. Gick det att installera en motor med rak axel, var det det bästa. 











Det är kanske inte helt omöjligt. Satte man motorn där oljetanken sitter idag, skulle man få en rak axel. Rak och rak. Det går ju att vikla en aning med en "kardanknut". Fast de är ju inte helt gratis. Oljetanken får ju plats där motorn sitter. Visserligen innebär det en hel del jobb, men det kanske inte hade varit helt fel. Vi får mäta och kolla. I så fall ett jobb för nästa vinter. Kunde i varje fall konstatera att det fanns många motorfabrikat utställda på mässan - från Volvo Penta till Kinamotorer.

Den mest spektakulära båten var nog "ankbåten", som fick en viss uppmärksamhet.  

"Bästa båten på mässan! Den har allt! samvarorum, bastu och ger en helt ny innebörd till begreppet flybridge!!" Skrev signaturen Anders_St i ett inlägg om mässan på Maringuiden.se, även om hans uttalande nog var lite sarkastiskt.


Nu är jag ju lite udda och en gammal stofil, så mina åsikter är ju knappast representativa i många sammanhang. Motorbåtar är jag totalt ointresserad och de moderna segelbåtarna som finns faller mig heller inte i smaken. De båtarna jag har duger gott för min del och egentligen skulle jag ha sålt en av dem, men inte kommit till skott. En av de båtarna som jag stannade till och tittade på var en öppen snipa i plast. En nyproduktion av en gammal traditionell träbåt.

Den enda segelbåten i A-hallen som jag fastnade för var Scangaard 21, en välbyggd dagseglare. Linjerna är klassiskt eleganta med vackra detaljer.

Enkel att segla själv, samtidigt som den rymliga sittbrunnen har  gott om plats för 2/3 medseglare. Seglingsegenskaperna påstås vara lugna och trygga bl.a. tack vare den tradditionella långkölen. Seglar väl och har fint bett på kryssen. Riggen är medvetet enkel med svepta spridare vilken gör den lätt att hantera. Den rymliga sittbrunnen är djup och skyddad med bekväma tofter.


 I sin senaste uppdaterade version har båten gjorts längre och bredare. Kölen har optimerats vilket har förbättrat de redan utmärkta seglingsegenskaperna. Bland tillvalen märks  elektrisk inombordare, vilket ju skulle passa utmärk för denna typ av båt, och självslående fock på rulle är vilket heller inte fel om man seglar mycket själv.

http://www.humansea.se/Scangaard.htm

Sen fanns det ju några andra segelbåtar som jag stannade till vid av olika anledningar.Denna engelska, eller kanske rättare sagt walesiska båt, Bay Cruiser 23. Tyvärr, eller kanske tur för honom, talade bara representanten på plats engelska, ett språk som jag inte behärskar i sån utsträckning att jag kan prata om båtar.

Ingen båt för mig, men den stack ju i alla fall ut lite från de andra båtarna.




Dubbla rullar på en liten båt fick mig att stanna till. Scandinavian Cruiser 20

Stil och skönhet från de klassiska skärgårdskryssarna. Idén bakom Scandinavian Cruiser är att återuppleva äkta seglarglädje, genom att gå ett århundrade tillbaka när segelbåtarna ansågs vara vackra, och segling var ett uttryck för skön marin livsstil.

Båten är designad utan att ta hänsyn till handicap, klass eller mätregler - tanken med Scandinavian Cruiser är helt enkelt att vara snabbast möjliga dagtursseglare. Roterande fristående konisk kolfibermast självslående rullfock och rullgennaker. Uppdragbar kolfiberköl med blybulb och uppdragbar kolfiberroder.


Hamnade under min rundvandring i A-hallen hos Kryssarklubben. Under mässdagarna har man en mängd föredrag. Ett nytt varje halvtimme. Det föredrag som precis börjat när jag kom hade rubriken "Ljusa kusten" och handlade om kuststräckan mellan Piteå – Haparanda. Det var  Erik Nyström som seglat sträckan Stockholm - Norrbotten 30 gånger, som berättade och visade bilder. Kände igen det mesta, då jag seglade i farvattnen år 2004. En liten nostalgitripp.


Erik Nyström var nog den föredragshållare som var mest i farten. Han berättade under veckan om de olika kustavsnitten mellan Stockholm och Haparanda. En seglats som verkligen kan rekommenderas.

Jungfrukusten -  kuststräckan mellan Gävle - Sundsvall
Höga Kusten - Härnösand - Örnsköldsvik
Låga Kusten - kuststräckan mellan Umeå - Piteå
Ljusa kusten - kuststräckan mellan Piteå – Haparanda

30 juni - 18 juli är Erik Nyström eskaderledare för en seglats till Höga Kusten med återresan via svenska eller finska kusten. Eskadern är redan fullbokad. Eskadrar i Stockholmskretsens regi sommaren 2011.  

Passade på att köpa en ny kryssarklubbsflagga då min gamla börjar bli mycket sliten efter att ha suttit uppe dygnet runt i snart tre år. Vådan av att förvara båten med masten på i sjön året runt.

Men det är ju såna smällar man får ta här i livet.  Cool



Efter att ha traskat runt i A-hallen i några timmar, talat med en massa människor, fikat och lyssnat på föredrag hos kryssarklubben började jag bli trött både i benen och i huvudet. Det var någon timme kvar innan mässan stängde och jag tog vägen genom C-hallen för att komma till parkeringen.

De gånger jag tidigare varit på mässan har jag för mig att det legat en stor heltäckningsmatta i form av ett sjökort över Stockholms skärgård vid huvudentrén. I år fanns mattan inte på plats, men väl några glada musikanter som underhöll med dragspelsmusik.

På min promenad genom C-hallen,  kom jag till monter där man sålde Japansågar. Jag har haft en dylik under många år och gilla den väldigt mycket. Det är nästan den enda såg jag använder.  Dock har den sett sina bästa dagar för läge sen. Köpte en ny på mässan i fjol, plus en liten modell, som syns nere till höger på bilden.  Den lilla sågen är fantastisk att såga med i trånga utrymme.

Händer inte så sällan att jag skall såga något hemma, då är japansågen i båten och vice versa. Hade bestämt mig för att det var två saker som jag skulle köpa på mässan. Det ena var ytterligare en japansåg och ett par reservblad till de gamla. När jag nu var på väg till bilen var det ju ett utmärkt tillfälle att göra detta inköp och slänga lite käft med försäljaren. Så slapp jag ju bära på sågarna under morgondagen.

Lyckades inte heller på Tisdagen  komma när mässan öppnade, men i alla fall lite tidigare än på måndagen. Samma parkeringsplats, samma ingång, men valde nu att gå direkt till C-hallen. Man kom ju in i C-hallen i den änden där träbåtarna fianns. De första båtarna man stöter på är i Museihusets monter och det är några  Åke Sundstedt ritad Speedy som ritades i början på -60 talet och byggda av olika privatpersoner. Inte båtar i min smak, men de som byggde hade säkert glädje av båtarna både när de byggdes och efteråt.

En träbåt som är mer i min smak är denna. Nu är jag inte så insatt i gamla träbåtar. Jag kollade visserligen ganska noga på båten, och det fina träarbetet, men inte på informationen om  båten. Är det möjligtvis en segelkanot? Vacker båt och ett fint arbete. Tyckte jag såg ett par väl utförda lagningar på skrovsidan.

Utställare var i varje fall  Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar, MSF
i samarbete med  Sjöhistoriska museét.


Det fanns ju ett antal träbåtar, varav många var motorbåtar. Nu gör ju motorbåtar inget större intryck på mig även om det skulle va mycket fina träarbete. Däremot jullen på bilden får ju ens hjärta att klappa lite extra. Den ligger ju i samma klass som min spririggade bohusjulle. Riggen är visserligen väldigt mycket mer utvecklad på träjullen och det kunde ju va en inspirationskälla till en förändring och en ökad segelyta på min julle.

Jullen var byggd av elever  på  båtbyggarkursen vid skeppsholmens folkhogskola




Om man bortser från min gummibåt och en optimistjolle, så har jag tre båtar. Snart får jag ytterligare en. Jag har nämligen investerat en mindre summa i båten på bilden till väster. Jag tog en lott för 50 kr av den blåklädda mannen. Han lovade att segla hem båten för mig. Det var innan jag talade om var jag bodde. Efter det tyckte jag mig höra en viss tvekan, och det kan jag förstå. Det är ju ca 600 distansminuter från Stockholm till Kungshamn. Men jag får väl segla hem den själv. För att jag vinner den - det är väl givet - eller!?



Lotteriet är till förmån för "Föreningen Vedjakten Sofia Linnea"


Efter att ha strosat runt och tittat på tillbehör en stund var jag både trött  i benen och hungrig. Gick till kaffet vid Kryssarklubben och tog mig en kopp kaffe och en smörgås, som avnjöts under tiden jag lyssnade på Bjarne Kevin, funktionär i Kryssarklubben och eskaderledare, som berättar om Kulturseglingar ostvart. Lyssnade till Bjarne även förra året då han berättade om en eskader till St Petersburg.

28 juni-7 aug är Bjarne Kevin eskaderledare för "Lugn seglats 2011" till Åland och Åboland. Eskadern är redan fullbokad. Eskadrar i Stockholmskretsens regi sommaren 2011.





Nästa fördrag handlade om förtöjningar hölls av Björn Green, en av  författarna  till Stockholmskretsens ”Tusen tips”. För min del var det väl inget nytt han kom med. Glädjande nog hade han samma syn på användandet av pålstek som jag. En knop som i stort sett är onödig att kunna och oftast används felaktigt. Skall man kunna en knop så skall man lära sig dubbelt halvslag och alla de varianter som finns. Den som protesterar mot detta kan inte alla varianterna av dubbelt halvslag.Cool

Efter att ha vilat bena en stund grep jag ann C-hallen  igen. Kollade på en uppblåsbar Kanadensare. Det hade kanske varit nåt att ha vid sommarstugan. Har visserligen hand om en form som tillhör den scoutkår där jag varit ledare och byggde att antal kanadensare för. Byggde jag själv i formen fick jag nog åtminstone två kanadensare för priset av en uppblåsbar.

Det var fullt med radiostyrda segelbåtar igång när jag närmade mig bassängen. Innan jag hann ta kortet hade de lyft alla ur vattnet för utom en.

"Tjötade" lite med pojkarna som jobbar i Hjermansbutiken i Göteborg men som fått åka till Stockholm några dar för att få stå i Hjertmans monter. Jag skulle ju få åka hem till Västkusten redan nästa dag, medan de tvingades va kvar ytterligare en dag. Ja - det gick nog inge större nöd på dem, och så skulle de ju slippa mig.

Jag nämnde tidigare att det var två saker  jag hade tänkt köpa på mässan om det fanns.  Det ena, Japansågen hade jag reda fixat. Det andra var tätningsmassan Stay-A-float. Det var nån på Maringuiden som tipsade om den och om det  som visades på företagets reklamfilm stämde, så är den ju helt fantastisk. 

Det rekommenderas ju att man har en träpluggsats lättillgängligt ombord, eller tom en lämplig träplugg monterad och klar att använda vid varje bottengenomföring. Stay-A-float lär täta varje typ av läcka, även sprickor i laminatet där det inte hjälper med en träplugg. Fäster på allt, även under vatten med tryck.


Jag köpte två små burkar. En som jag tänkte testa och en, som om testet utföll till belåtenhet, skulle finnas i beredskap om nåt skulle hända. Det skall bli intressant att prova.

Har funderat på det här med I-pad som en alternativ navigeringsmetod och för att ersätta lapptoppen inne i däckssalongen. Telenor, där jag har mitt mobila bredband idag, hade en monter. Jag frågade en av killarna som stod där. Han hade egentligen ingen aning om det här med navigation via I-pad eller liknade och gjorde att halvhjärtat försök att svara på mina frågor. Det är konstigt att man ställer ut på en mässa som berör båtar och inte har en aning om det senaste som gäller den produkten man säljer som har anknytning till det mässan avser. Han ville ju bara sälja på mig en ny apparat och förlänga mitt abonnemang. Jag tackade för mig och gick där ifrån.

Hade ytterligare en träbåtsbild att lägga in för att bryta tristessen i textmassan.


I en av de närmaste montrarna fanns Net 1 Fungerar ju även i Danmark och Norge utan att kosta något extra. Funderade redan förra våren att skaffa mig ett sådant mobilt bredband. Både Norge och Danmark ligger ju nära för oss västkustbor och det räcker ju ibland att man är i norra bohuslän för att mobilen skall gå via Norge. Skulle man då surfa på internet och man blir uppkopplad via Norge, så kan det bli mycket dyrt. Jag kom inte till skott under förra våren och det spelade ju heller inte så stor roll. Min segling under sommaren 2010 var ju ytterst begränsad.


Killen som jag talade med ville ju också egentligen bara sälja, men gav betydligt bättre information än killen från Telenor. Det var ju heller inte samma frågeställning.


Tiden närmade sig för nästa föredrag hos kryssarklubben. Dessutom var det dags för ett sent eftermiddagskaffe eller tidig kvällsmat och jag köpte ytterligare en macka och en kopp kaffe i kaffet vid kryssarklubbens monter. Magnus Sterky, ledamot i Kryssarklubbens Båttekniska nämnd, berättade om landström med jordfelsbrytare och lokal båtjord – utan korrosion och isolertransformatorer.

Magnus Sterky - som skriver under signaturen Seawolf på våra båtforum - har ju förmågan att uttrycka sig enkelt och begripligt, även när det gäller komplicerade saker. Tom jag fattade vad han sa.  Han har ju också gett ut en bok om elektriskt i fritidbåtar "Elsystem för båtar" och driver företaget Båtteknik. På företagets hemsida finns också ett forum där man kan ställa frågor och diskuterar framför allt eltekniska problem.


Föredraget som följde direkt efter hölls av Anders Ljungkvist som är seglande meteorolog och gav tips och synpunkter på hur använder man Internet på bästa sätt ombord? Vilka vädersajter är av intresse? Hur bygger man upp sitt surfande för att undvika de värsta fallgroparna? .
 
Kryssarklubben arrangerar Sjöväderkurs på nätet
Följ vädret under tre veckor tillsammans med meteorologen och seglaren Anders Ljungkvist. Målet är att du efter kursen ska kunna använda Internet på ett effektivare sätt och dessutom ha fått en djupare förståelse för vädret och de mekanismer som styr detta. 

Mer information om sjöväderkursen på nätet och hur du anmäler dig finns här.

När föredragen var slut gick jag via C-hallen till bilen. Det sista jag gjorde var att teckna avtal om mobilt bredband med Net 1 och hämta modem och den båtantenn som ingick. Det skall bli intressant att se hur det fungerar. De jag talat med som har Net 1 har enbart varit positiva. Tydligen skall det gå att ringa mobilsamtal via modemet om man kopplar in en vanlig telefon. Då blir det ju betydligt bättre räckvidd då man enligt uppgift skall ha täckning på 60 distansminuter från land till sommaren. Det innebär i så fall att man har mobiltäckning på hela Skagerack. Även en surfplatta skulle gå att ansluta via samma mobilabonnemang. Ja - vi får se hur det fungerar.