lördag 19 maj 2018

Lilla Hjärtat


Sjösatte min lilla bohusjulle för ett par veckor sen. Lyckade polera över skrovet och bottenmåla i den trånga boden där jag förvarar den på vintern.

thumbnail_20180420_111706_resized_1.jpg.ed2563f2ef118d9ccff4a6dc2461f642.jpg

Har målat allt invändigt med Internationals däcksfärg. Grått på gångytorna och reling och sittbänkar vita. Egentligen är det det dummaste man kan göra att måla en yta med den vita däcksfärgen. Den blir oerhört skitig för nästan ingenting. Men det var ett medvetet val därjag prioriterade halkskyddet framför hur skitigt det kan bli.




thumbnail_20170612_105243_resized.jpg.61d398876bd31178d75423b814970afd.jpg

Efter ha används en sommar i sjön, legat en vinter i min bod och sen sjösatts och körts till min båtplats var det vita ganska  skitigt. En flaska Vim. Jif eller vad det nu heter idag inköptes och en ganska hård skurborste.
















Efter att ha fixa förtöjningarna skurade jag över hela båten invändigt. Det lossade väldigt mycket skit. Tog slangen med färskvatten och spolade över hela båten invändigt - den automatiska länspumpen pumpade ur det vattnet som hamnade på kölen.

La Vimflaskan och skurborsten i en plastpåse och skulle lägga den i akterstuvet.

När jag öppnade luckan var hela akterstufett fullt med nåt rött balongliknade som jag aldrig sett förut. Det var min uppblåsbara flytäst. 

När jag spolade vatten inne i båten kom det lite vatten som droppade på utlösningsmekanismen som löste ut och blåste upp flytvästen. Dessutom satt den uppblåsta flytvästen  stenhårt fast. Kunde inte rubba den.

Funderade ett tag på om jag skulle ta kniven och punktera flytvästen, men till slut fick jag tag på en rem och lyckades så småning om att dra fram den så mycket att den lossnade.

Fick i alla fall konstaterat att uppblåsningsmekanismen fungerade.

Nu har jag köpt ny utläsningsmekanism och gaspatron och packat om flytvästen.

Alltid lär man sig nåt


fredag 13 april 2018

Nyrenoverade båtplatsen

Dagarna efter mitt misslyckade utbrytningsförsök från den tillfälliga vinteplatsen lovades det rengigt och dåligt väder. Isen låg ju tjock mellan pontonbryggorna, men regn och vind har ju en god, eller kanske dålig inverkan på isen.



På Torsdagen, när jag var ner och kollade till båten, så isen väldigt "mökig" ut efter regnet och rapporten lovade över 20 m/sek västlig vind över natten - det blev som max 22 m/sek.

När jag kom mer på fredagen, var det helt isfritt mellan pontonbryggorna.



Kastade loss och gick till min ordinarie plats.


Det var verkligen vår i luften.

Ett svanpar var ute och simmade i Tångenhamnen.


Gick in och la mig på min nygamla plats.


Det var bara en liten platsbåt som tagit bryggan i bruk.

Förtöjde tillfälligt

Plockade med mig tågvirk, förtöjningsfjädrar mm hem. 


Tänkte jag skulle splitsa öglor på alla de permanenta förtöjningsöglorna och sen avpassa dem, så det bara är att ta linan och lägga öglan över respektive knap.


Splitsa är ganska enkel - när man väl kommer på knepet.

Det är väl med mig som arbetskompisen alltid brukade säga - med lite norsk brytning;
"Han splitsar dåligt - men rullar gott"

Gunolf - som arbetskompisen hette - var duktig på allt. Var det nåt som skulle splitsas på jobbet, så gjode han det. När splitsen var klar la han den på golvet eller marken och satte på sina skor - med storlek 47 - å så rullade han splitsen. Efteråt är den hur jämn och fin som helst.


Efter lite jobb vid köksbordet, hade jag i alla fall linorna till de fyra förtöjningslinorna i fören klara, plus att jag splitsade öglor på de två repstumparna som blev över.


Av de fem gamla förtöjningslinorna kommer jag nog att behålla två. 
De andra är så gamla och slitan, så de kasserar jag.

Lite pill att montera och justera den nya förtöjnngslinorna på de nya Y-bommarna.

Linorna skall ju va avpassade så att båten ligger rätt när den är förtöjd. De skall ju samtidigt va så slacka att de går att lägga på knaparna när man skall förtöja.

Det blev ett antal öglesplitsar till, som jag gjorde i båten.

Kommer nog att göra ytterligare två, men då tror jag att jag skall göra dem sittandes i min bohusjulle. Då slipper jag lossa dem på Y-bomen och sitter bekvämt i den lilla båten.


Förändarna hade jag  först fäst i Y-bommarna. Tycket inte de blev riktigt bra. Det fanns risk att änden skulle ligga och skava mot ett vasst hörn på bomarna.

Den gamla bryggan var ju väldigt dålig. Hade ju ingen bom på utsidan, utan bara en ring att fästa föränden i. I alla de många kulingar, några stormar och enstaka orkaner som Thallata legat på platsen i, hade det tagit styggt på den enda fästet på BB-sidan. Brädan den satt fast i hade fått en stor spricka och det kändes väldigt osäkert.

Köpte för några år sen ett par ringar med fäste som jag slruvade i bryggan, för att få säkrare fäste för förtöjningarna. Vi hade order att ta bort allt som var vårt, när vi lämnade platsen i höstas. Jag skruvade loss de bägge ringarna.

Satte dit dem som fäste för förändarna.

Det blåste mellan 10 och 14 m/sek när jag tog bilden ovan. Ser att jag kan sträcka upp förspringen en del, så att belastningen fördelar sig jämnare på linor och knapar när det blåser akterlig vind. Det är vind och sjö från öster som ger mest belastning.

Återstår lite plock inna jag är helt nöjd med förtöjningen, men det får vi ta efter hand.

torsdag 12 april 2018

Båtmässan i Stockholm 2018

Jo jag åkte faktiskt dit också - trots att jag varit på Båtmässan i Göteborg en månad tidigare. 

Fast mest  besökte jag Stockholmsmässan för att träffa min kompis - en Ruskig prick.

Å så köpa Sardiner i olja.



Nu kan man ju inet åka till Stockholm bara för att gå på båtmässan, men jag har ju lite annat jag kan göra. Tex jobba lite på min stuga. Hann ju inte riktigt olja färdigt fasaden på huset i höstas och nu var det ju inte lämpligt heller - nån morgon vardet 16 minusgrader. Reservjobbet under vintern har varit att kila bort lite berg på uppfartsvägen - mest för att få material till den trappväg jag skall bygga. Så blir det ju lite bredare där det är som trängts.



En eld både värmer och spräcker sönder berget.



Det inte elden tar, får man försöka få loss med spräckkilar. 

I det versiga berget som är vid min stuga vill till en kobination av bägge.


Båtmässa då.

Jag brukar alltid parkera på den närmsta parkeringsplatsen när man kommer norrifrån och gå in bakvägen, Till skillnad från min kopis som alltid vill gå i huvudantren.

Går man in bakvägen har man ju två möjligheter - precis som om man går i i huvudantren. Antingen kan man gå in längst bak i A-hallen, där alla båtarna finns, eller så kan man gå in längs bak i C-hallen, där tillbehören finns.

Tittade in längst bak i A-hallen och konstareade att som vanligt var det bara felkonstruerade båtar som man fyllt upp denna delen av hallen med.



Efter att ha konstaterat detta vände jag snabbt och gick mot C.hallen i stället.

När jag var på båtmässan i Stockholm och alla tidigare år jag varit där, har det stått utställare långt ut i koridoren, I år fanns det bara ett par kajaker där.

Sen hade man fyllt bakre delen av C-hallen med båt jag tror att man kallade "vattenlek".

Fick nästan genast känslan att båtmässan minskat en hel del. Hade fått samma känsla i Göteborg.


Veteranbåtar fanns det ju en del i den bakre delen av C-hallen.


Livbåt i form av en ångbåt kanske inte är så dumt, men egentligen borde det väl va tvärt om.



Båtens namn: 
Stimmaren
Årtal då den fick sitt namn: 
1993
Tillverkare: 
Sven Jönssons Varv, Täby (radhustomt)
Tillverkningsår: 
1993
Hemmahamn: 
Åkersberga
Skrovtyp: 
Ådskär 26, ångslup, snipa plast klink,
Skrovmaterial: 
Plast, mahognyöverbyggnad
Största tillåtna passagerarantal: 
8
Skrovets längd över allt (LÖA): 
8000 mm
Skrovets längd i vattenlinjen: 
7500 mm
Skrovets bredd: 
2650 mm
Hastighet: 
5.0 knop
Djupgående: 
800 mm
Deplacement: 
2.8 ton



En del modellbåtar.





E pene plastsnipa fanns det ochså i C-hallen



Bergkilarna som jag laggt märke till i Göteborg fanns ju också utsällda.

https://www.smartasaker.se/sv/artiklar/bergskilen.html
Annars var det ju de vanliga utsällarna. Tyckte  att det var tunt och tråkigt.


Kläder och telfonförsäljare mm mm.


Alldeles vi utgången till huvudantren stod denna vackra träsnipa utställd.



Fast det var inte träsnipan som var huvudbudskapet, utan reklam för elmotordrift.
Snipan var väl mera lockbete.

På väg mellan C- och A-hallen tog vi oss en kopp kaffe.


Första som kom i blickfånget var en gummibåtsförsäljare. Min gode vän har problem med sin gummibåt. Pyspunka på ett taskigt ställe. Han har försökt att täta läckan med lagningslappar, men får inte det hela tät. Själv lyckades jag riva upp ett hål på min gummibåt, när jag skulle lasta den på en släpkärra för att köra hem den i höstas. Hade lite för brått och det var ett vasst hörn på kärran som fastnade i gummibåten. Samtalet med gummibåtsförsäljaren komm att handla om reparation av dylika problem.


En suddig bild på en man som sitter på en "Stenkista".
Om stenkistan var ett utställningsobjekt eller om den bara stod där för att fylla ut en tom plats var inget som jag ägnade en tankeå - då.



Stenkistan strax bredvid var ju en viss kontrast till denna moderna skapelse av segelbåt.
Förr var det ladugårdörrar som var breda.
Nu är det väl nästan ingen som vet vad en ladugårdsdörr är.


En kul grej som stack ut var denna självseglande båt.
Ett KTH-projekt.
Tjejerna som stod i montern var från Spanien. Syns vid fören och strax till vänster där om.



Lite mer lättförstålig text på svenska.



Sen fanns det ju ytterligar helt ointresanta oformliga skapelser.


En del stora schabrak från kända tillverkare.


Även ett hemmabygge - den stora vita båten med blå rand.


Talar man med försäljare och ägare till Hallberg Rassybåtar, så protesterar de mot att jag kallar dem för hemmabygge. Detta trotts att de är byggda hemma. Jag ser fabriken där skroven och det tunga jobbet görs från fönstren i mitt hus. Alltså är det hemmabygge. De är ju byggda här hemma i Kungshamn. Nu är ju alla så indoktrinerade att de inte förstår detta, utan menar att båtarna är byggda på Ellös. Det är ju en sanning med modifikation. 


Båtarna byggs på Hallberg Rassys skrovfabrik som ligger på Kullgrens Enkas gamla område. 
Sen körs de med lastbil till Ellös, där man skruva på en massa dyr "lull"

Nå ja - egentligen skit samma.
Kompisen och jag gick i alla fall ombord i denna skapelse. Visst var det ett snyggt arbete djupt där nere i "källaren". Tur att man inte har en båt av den storleken.

Att ta sig uppför trappan mitt i bild var inget problem ens för mig. Att ta sig ner igen var betydligt värre. Man hade kanske monterat den för att sålla agnarna från vetet. Har man svårt att ta sig ner för de lutande trappstegena, så är man inte i skick att ha en dylik båt.


Var tvungen att ta en sväng om min "Nya segelmakare".

Vi har ju tom haft tre segelmakare här ute i Sotenäs.

Ärevördiga Syversens, 
Piratsegel - som startades av två fd anställda på Syversens och Bobo Syversen.

Piratsegel sydde segel i Kungshamn en kort period.

Bobo tillsammans med pappan Ingemar i väldigt många år.
Bobo reparerade mina segel och sydde ett nytt storsegel till havsfidran under de ca 20 åren som han verkade som segelmakare på Smögen:

Nu har det sluta med erksamhet i Sotens allihop.

När jag behövde få reparerat mina försegel, blev det Gransegels loft i Åkersberga som uppdraget.
Dom är lika bedrövliga på att hålla utlovade tider som Bobbo var.

Bobbo kunde säga att seglen skulle va klara om 14 dagar när han tog emot dom för nån mindre reparation. Sen ringde han samma dag och sa att jag kunde komma och hämta seglen. Han gorde jobbet direkt, medans han ändå hade dem utdragna på golvet, så slapp han att lägga ihop dem. 

Dessa lata hantverkare.

Det var lika illa med Gransegel. Jag lämnade dem i slutet på November. Seglen skulle i alla fall inte bli klara före jul. Två dar senare kom ett mail, att seglen var klara. De tyckte det var lika bra att göra jobbet när de ändå hade seglen utdragna på golvet. Då slapp de lägga ihop dem en extra gång.


Sen var det lite olika båtar med segel.


Därefter var det bara motorbåtar - såna som det går 12 på ett dussin.

Gick vägen om Kryssarklubben.

Till min förvåning hade de föredrag i sin monter - som på den gamla goda tiden.

Det föredraget vi hamnade mitt i, handlade om Hollands kanaler.

Det första jag började gå på båtmässan i Stockholm, hade SXK föredrag i sin monter. 
Jag valde dag efter vilka föredrag som hölls. Brukade ta mig en paus och en kopp kaffe och lyssna på ett par utvalda föredra under mässdagen. Sen slutade man med detta. Tydligen har detta återuppstått igen. Besökarna saknade nog föredragen, även om var och ett inte var helt välbesökt.

Skall jag besöka båtmässan i Stockhol igen, så skall jag taima in besöket med SXK`s föredrag.


Sen var det dags att dra sig hemmåt.

Ett besök i matavdelningen så här på slutet.

I Göteborg köpte jag älg, ren, vildsvin och ett par andra korva. De hade en strykande åtgång.

Är fanns det en försäljare av korv från Australien. Det lät spännande.
Inhandlade kägurukorv och getkorv och ett par andra som jag inte kommer ihåg vad det var. Alla såg ganska lika ut. På hemvägen åkte jag om vår ICA-affär i Brottby och handlade lite annat av livets nödtorft. När jag öppnade bildörren efter affärsbesöket var det en besynnerlig, ite helt angelägen doft. Samma doft kom sen från kylskåpet där korvarna hamnade. tanken slog mig att det luktade get. Om det var nån skillnad i smaken kan jag inte påminna mig. Invändigt såg korvarna lika dana ut och de gav heller ingen stor längtan att i framtiden köpa fler dylika korvar, speciellt inte med tanke på priset.



Nej - man får satsa på säkra kort.

Sadiner i olja. Nu fanns det två olika, så jag köpte en kartong av varje.


Vet inte om båtmässorna börjar ha överlevt sig själv. Eller så börjar det riktiga båtintresset svalna.

Jag har ju intresanta saker att falla tillbak på. Betvinga mit berg med eld och våld.



















onsdag 11 april 2018

Värre än arbete

Hade en arbetskompis som alltid brukade säga;

"Det finns en sak som är värre än arbete - onödigt arbete".

Det finns ju ett uttryck som säger;"Han visste inte hur rätt han hade". Det är jag övertygad om att arbetskompisen visste, och säkert av egen erfarenhet. Det är ju en sak att förstå en sanning - en helt annan sak att kunna uttrycka det.

"I alla fall och i fockfall" (som min frus morfar brukade säga) 


Har ju legat på en tillfällig plats med Thallata denna vinter pga att komunen renoverta "min" brygga. Brukar varmköra motorn med en viss regelbundenhet. Har hänt att jag kopplat in propellren på fram, för att få lite mer belastning på motorn och därmed att motortemperaturen skulle stiga snabbare. Senaste gånge kopplade jag in den på back.

Det skulle jag inte ha gjort. Propellern fiskade naturligtvis en lina och stannade. Isen låg ju tjock runt Thallatha, så jag kunde ju inte ens komma åt att kolla.

Strömmen har ju varit avstängd på bryggorna - i alla fall har elskåpen varit låsta. Var nere på måndagen och drog fram en sladd till elskåpet, med tanke på att kontakta komunens hamnansvarig. Man kan få ström på vintern - om man betalar.

Döm om min förvåning, när jag fick se att hänglåset på skåpet var borta. Det var där dagen innan. Satte i sladden och konstaterade att det var spänning på.

Tog den dränkbara länspumpen och satte fat den på en bräda, så att den inte skulle vrida sig och så att den kom lite upp från botten.





I aktern hade kylvattnet och att jag kört med propellern åtskilliga gånge gjort isen ganska tunn. Satte ner pumpen mellan skrovet och isen  och på ett par timmar hade det strömande vattnet från pumpen tagit upp en liten vak. Fyttade pumpen föröver efterhand. Efter nåt dygn kunde jag vrida ut fören i 45 grader.



Ytterligare nåt dyng senare kunde jag lägga Thallatha längs med Y-bomen


Dan därpå hade vattnet öppnat sig på utsidan bojen till min lilla Bohusjulle - på vars plats jag delvis legat på under vintern.


Over natten hade isen frusit igen runt aktern i stället. Ett par timmar med punpen var den isen borta. Fick tag på repet som satt i propellern och det var bar att dra loss det.

I det fina vädret blev jag sugen på att flytta båten. Startade motorn. Kastade loss, girade stybord och gav full maskin fram. Thallatha hävde sig upp ett par meter på iskanten och tryckte sönder isen. Backad så långt det gick. Full maskin fram och fick tryckt sönder isen ett par meter till.

Efter femte försöket hade jag ingen koll på bojen till bohusjullen. Plötsligt stannade motorn. Jag hade fått bojen och bojlinan i propellern. Hade väl nästan konstaerat att jag inte klarade av att bryta mig ut, så det hela var ett totalt onödigt arbete.

Ett par killar hade tittat på när jag försökt bryta mig ut och förstod mitt problem. Eftersom propellern satt fast i bojen kunde jag inte ta mig iland. Dom kom ut på pontonbryggan. Sängde över en lina till democh de rog in mig så att förn kom förbi Y-bommen och in en bit på Bohusjullens plats. Ända in till bryggan var omöjligt att komma.



Fäste en lina så högt upp i riggen som möjligt och killarna sträckte upp denna. Ballanserade iland på Y-bommen, medans jag höll mig i den uppsträckta linan. Jagade reda på telefonummret till ett par olika dykare. Ringde den ene. Han kunde komma på en halvtimme.


Grodmannen skulle egentligen ha övat isdyk med barndkåren under dagen, men övningen hade blivit inställd. Att skära loss linan runt Thallatha´s propeller blev första dyket i år.


När han väl kom i vattnet var det snabbt gjort att skära loss linan och skrapa ren propellen.

Det mesta jobbet är ju att ta sig till platsen, rigga på sig utrustningen och sen ta hand om den våta dräkten och övrig utrusning efteråt. 5 minuters arbete i det kalla salvattnet kräver säkert minst tre timmars krigarbete. För en badkruka är det gott att dessa basugna pojkar finns.



 Sen var det bara att hala in Thallata på min bousjulles plats och förtöja så gott som det gick.

Återigen konstaterade.

"Det finns en sak som är värre än arbete - onödigt arbete"