tisdag 31 augusti 2010

Reparationer och annat trevligt

"Har man tur, så behöver man inget vett" brukade alltid en gammal arbetskompis säga.

Visst kan människor ha tur ibland, men för de som till synes alltid har tur, handlar det nog om nått annat. Det är kanske det som egentligen faller under begreppet vett. Kunskap, gott handlag och intelligens. Förmåga att göra rätt sak i rätt ögonblick och därtill en positiv livssyn. Jag har skrivit lite om detta i ett tidigare inlägg.

Jag tillhör nog den gruppen av människor som varken har tur eller vett - dessvärre. Trotts att jag alltid försöker göra så gott jag kan, går saker och ting ofta åt skogen. Se bara på det jag beskrivit under rubriken "Segelsommaren 2010". Dessutom genererar ju i regel min "otur" - eller är det brist på vett - en hel del arbete.

Att revlinan till rullbeslaget för kryssfocken trasslar sig - i varje fall när det blåser en massa - är ju ett bekymmer. Så kan man ju inte ha det. Det är ju  en klar säkerhetsrisk. Det fungerade visserligen hela förra sommaren utan problem, med det blåste nog aldrig så mycket då som förra helgen.

Funderade en hel del på hur jag skulle lösa det problemet. På Furlexen sitter det en arm med ett hål längts ut som leder revlinan in på rullen. Så här ser Furlexen ut på min storfidra. Det är den som sitter längst fram på peket. Plastimorullen som sitter på kutterstaget har ju inget sånt stöd för revlinan, utan går direkt till första blocket, på fidran på pullpits, men på Thallatha blev det ganska långt bort på första mantågsstöttan, för att få en nogorlunda vettig vinkel på revlinan.


Borrade ett hål för en liten schakels direkt i plastimorullen, i den delen som sitter fast och utgör ett skydd så att inte linan ramlar ur rullen, och hängde i ett svirvlande block. Det fungerade i varje fall när jag provade att rulla focken in och ut vid bryggan när det inte blåste så mycket.

Det skall bli intressant att prova under riktig segling. Dessvärre verkar det inte bli så  mycket vind kommande helg när höstens 24-timmarsseglingar går av stapeln. Vi kommer att segla 12-timmars. Skepparn orkar inte mer och den övriga besättningen är nöjda med det. Fungerar arrangemanget under 12-timmarsseglingen får jag väl sticka ut och testa en dag när det blåser småspik.

Det andra problemet som uppstod förra helgen var ju den läkande pumpen för att tömma septitanken i havet. Det var ju en ny pump som jag bara använt ett par gånger som länspump, men där något hände under att jag länsade båten. När jag skruvade isär pumpen tyckte jag att det bara var muttern som håller pumparmen som släppt, men det måste ha varit något mer, för när jag försökte tömma septitanken i havet, stod det en sprut av brunt skitvatten för varje pumptag jag tog. Skitvattnet rann ner på kölen. Inte så trevligt.

Lossade de två översta fästskruvarna på den blå pumpen utan problem. De två undre var helt omöjliga att få loss. Stjärnskruvar i all ära, men egentligen är det riktig skit. Lätt att jobba med när man skall skruva i med skruvdragare, men helt omöjligt att få loss om stjärnas spår blir skadad. De två undre, som sitter besvärligt till, hade jag naturligtvis dragit sönder spåren på när jag monterade dem. Konstaterade att klockan hade passerat tolvslaget. Då järnaffären stänger kl ett åkte jag ner direkt och köpte nya skruvar. Efter middag högg jag av fästöronen på pumpen. Det rann naturligtvis ut ännu mer skitvatten under den operationen. Sen skruvade jag ur skruvarna  - mm för mm - med hjälp av en polygrip. Hade nog borrat lite för små hål för skruvarna när jag skruvade i dem.

Den nästan nya Plastimopumpen då. Den stoppade jag direkt ner i en plastpåse, när jag fick loss den. och knöt ihop. Sen transporterades den hem och lades i soptunnan  som töms på måndagar. Jag var inte ett enda dugg nyfiken på att ta reda på orsaken till att pumpen läckte.

Hade köpt en ny pump, en "Gusher Titan" på Norden ett par dar tidigare. Mätte både kärndiametern på skruven och ute på gängerna och kom fram till att 5,5 mm var nog ett lämpligt borr att förborra de nya hålen med. Skruvade fast pumpen och anslöt slangarna på nytt. Nu skall det förhoppningsvis fungera.




Städade toaletten noga efter min magsjuka och försökte sanera "kölsvinet" så gott det gick. Många  spannar vatten med klorin för att skölja. Kommer ju inte åt något handgripligt under oljetanken. Förhoppningsvis fick jag bort skit och skitlukt. Det visar sig ju i annat fall, eller rättare sagt - kommer att kännas på lukten om jag inte lyckades.

Vid mitt tredje arbetspass för dagen plockade jag  bort allt jag dragit fram under mitt arbete. Det är inte klokt va mycket prylar av olika slag man drar fram för några små enkla arbeten. Efter en allmän städning av förpik och däckssalong var Thallatha åter "shipshape".

"Shipshape" är ju ett uttryck som används ofta när båten är klar och ordningen är återställd ombord. När jag skrev det funderade jag lite på just det uttrycket. Man svänger sig ju med en massa konstiga ord, utan att kanske egentligen varken veta eller förstå vad de egentligen betyder eller kommer ifrån. Googlade på ordet och hittade en ordlista hos Sjöfatsverket som förklarade. Där stod det;


"Shipshape and Bristol fashion; sinnebilden för god sjömansmässig ordning. Bakgrunden är föga rumsren, dock. Till Bristol kom slavskeppen, som både stank och var veritabla smitthärdar. Inför ankomsten skulle rårna svängas in och hela skeppet rundvaskas. Ingen fick gå iland innan skeppet inspekterats och konstaterats vara ship shape enligt the Bristol fashion. Ytterligare en bakgrund var hamnens skillnad på uppemot tio meter mellan ebb och flod. Det var oerhört påfrestande för skeppen att bli liggande i gyttjan under ebb. Sådana strapatser klarade endast skepp av högsta klass, de som var ship shape. 1803 dämdes hamnbassängen upp och 1807 förbjöd England slaveriet. Uttrycket lever dock kvar."


måndag 30 augusti 2010

Sugtömningstest i Lysekil och Kungshamn

Det har blivit en hel del skrivet om toalettproblematiken i min blogg under ett tag.

Under min enda seglats under sommaren som slutade något snöpligt med just toabekymmer i Lysekil, som jag skrev om i mitt förra inlägg, var just sugtömningstationen i Lysekil en missräkning.



Sugstationen ligger vid  hamnkontoret och toaletterna, långt in i södra delen av hamnen och med dåligt manöverutrymme runt. Har man en större båt, med inte så god manöverförmåga  så går det nog att komma in, men det är inte så lätt att komma därifrån. Min båt är bara 28 fot, 8,6 meter. I den rådande vinden hade jag nog inte tagit mig därifrån om jag försökt vända med hjälp av motorn. När jag gick in gick jag bara rätt in och la fören mot väster. När jag skulle gå lossade jag  förändan och lät den västliga vinden, vrida runt båten så att den hängde i aktertampen. Flyttade akteränden från babord till styrbord, då vred vinden båten ytterligare lite åt färdriktningen till, innan jag släppte och gick ut.













Slangen passade dåligt i mitt nya uttag och jag blev osäker om den sög något eller inget. När jag försökt flera gånger och sugit ganska länge, bestämde jag mig för att nu får det va nog. Det visade sig ganska snart att jag inte fått sugit ut nästan nåt. Nu har jag ingen fungerande tankmätare monterad ännu, så jag kan inte se hur mycket det är i tanken.


När jag seglade hem från Lysekil gick jag direkt till sugtömningsstationen på Guleskär i Kungshamn, för att testa hur den fungerade. Jag måste ju på något sätt få tömt tanken, för att kunna byta min läckande manuella tömningspump.

Sugstationen öppnades i början av sommaren och jag har ju varit och kollat på den ett par gånger. Både före och efter att den kom igång. När jag var där efter att den öppnats, stod räkneverket på pumpen på tre. Nu stod det på 22. Det borde ju betyda att pumpen använts 19 gånger under sommaren. Det låter kanske inte så mycket, men lästa att en i sommar nyöppnad station på Orust nästan inte används alls. Stationen i Kungshamn ligger i alla fall lättillgängligt till, även för stora båtar.



Stoppade ner slangen i uttaget på däck och startade pumpen. Det fungerade betydligt bättre än i Lysekil. Dessutom fanns det ett genomskinligt rör mellan sugmunstycket och slangen, där man kunde se det bruna "skitvattnet" paserade. När det sugits en stund stannade pumpen av sig själv, möjligtvis av vakuumet.



Jag ville ju va säker på att tanken tömts ordentligt pga att jag skulle byta handpumpen, så jag tänkte fylla på vatten och sen suga igen. Det finns en vattenslang på utsidan byggnaden där pumpen sitter. Dessvärre hade man vridit av kranen och sen försökt öppna ventilen med tänger, så att de inte längre gick att få tag på tappen. Jag fick inget vatten från slangen, utan gick ner och handpumpade in sjövatten via toaletten. Sög ytterligare en gång, men det syntes inget vatten i det genomskinliga röret på slangen. Gick ner i båten och pumpade i ännu mer vatten i tanken via toaletten. Denna gång kunde jag se att det kom vatten.

Om jag ger underkänt för sugtömmingsstationen i Lysekil både vad det gäller åtkomlighet och funktion, så får stationen i Kungshamn klart godkänt på bägge punkterna. Dock är det ju lite dåligt att det inte finns en fungerande vattenslang om man vill spola av lite efter utförd tömning.

söndag 29 augusti 2010

Segelsommaren 2010

den var inte mycket att skryta med.

Ur långseglingssynpunkt var ändå sommaren 2006 ännu sämre. Då orkade jag inte ens få båten i sjön. I år låg den i varje fall i sjön - jag tog inte upp den förra hösten. Ja, jag har ju visserligen haft upp Thallatha på land för bottenmålning plus lite övrigt fix.

Ja, så kan det va när man är kriminell. Jag är kroniskt rött och min ork är väldigt begränsad och den borgerliga regeringen har bestämt att den som inte mår bra är kriminella. Jag är alltså kriminell. Att jag sen jobbat ihjäl mig för ett bolag, som inte klarar av att få ordning på sin organisation i jakten på stora övervinster och för att kunde ge de högsta cheferna miljardbonusar, har ju ingen betydelse i sammanhanget. Är man så dum så att man inte mår bra skall man jagas.

Jag fick ju i alla fall till slut båten segelklar. Sex dar innan jag skulle börja på ett arbetsmarknadspolitiskt projekt där man skulle testa min arbetsförmåga.

Sjölivet då!

Strax efter sjösättningen, under midsommarhelgen, gick vi en tur för motor genom Sunnepinan och Sotekanalen till Hunnebostrand för motor, med den äldsta dottern och hennes familj. En vecka senare gick vi, Sunnepinan och tillbaka till Springet genom "väståre Stenholms sund", med yngsta dottern och hennes familj. 

Sen har jag bogserat bästa kompisens båt till Nya Hamnen på Smögen, sen vi med gemensamma krafter, misslyckades att lufta hans motor. Jag tyckte inte att jag gjorde så mycket annorlunda än Hasse Hugosson, som har Volvo Penta-servicen. Möjligtvis kan det ha varit luftskruven på högtryckspumpen som var skadad och som till slut gick av under mina försök, som läckte in ny luft hela tiden, och kanske var det som ställde till problemet. Hasse satte dit en ny luftskruv, luftade och startade motorn.

Turen till Vallbodalens småbåtshamn i Lysekil och mastkranen därstädes var underbar, och den korta seglatsen med genunan från segelmakaren i "Nya Hamnen" på Smögen till Springet väckte en längtan efter att sticka ut och segla.

Under seglatsen från Smögen kom  jag på att hade möjlighet till fyra dygn  segling kommande vecka. Kollade väderprognosen för de fyra möjliga dygnen. Den var bra, så jag började städa. Mycket av dammet från vinterns slipjobb låg kvar i salongen.

På tisdagskvällen körde jag ner gummibåten och pumpade upp den, samt gjorde klar de sista detaljerna för avgång. Väderprognosen för mina  fyra möjliga seglingsdagar hade växlat fram och tillbaka från ganska skapligt väder till riktigt skitväder. Nu var det skitväder som gällde.

När jag kom hem från Uddevalla på onsdagseftermiddagen, kastade jag loss och gick för motor mot Keö. Tänkte på Kryssarklubbens boj där. Det är ju ganska nära, ca två distansminuter och det kunde ju va en lämplig start. Vinden var rent ostlig, så det hade varit kryss i Stallerännan, norr om Bohus Malmön om jag valt att segla.











Gick smygvägen från Örnefjorden, väster och norr om Keö.

Det låg en båt i bojen och ytterligare en för ankars. Kände inte för att ankra utan fortsatte de styva tre distansminutrarana till Näverkärrskilen.







Där var en av det tre SXK-bojarna ledig, den i sydväst. Jag högg den, om än med en viss möda. Thallatha är en aning stor när man hanterar henne själv och har ett rejält vindfång, vilket gör att hon driver lätt av när det blåser kraftigt. Man ligger bra i en boj, även om kvällen va en aning guppig pga den ostliga vinden. Vinden vred till sydväst under natten, så det blev sjölä. Morgonen kom med regn, men jag tog det lugnt. Frampå förmiddagen slutade det att regna och jag gjorde klart för att segla till Lysekil. Det ligger ju ett grund mitt i inloppet, så man får hålla Grötö kärt.

Det blåste ganska skapligt på sydvästen, dvs kulingvindar, och när jag passerat det lilla skäret på Grötös ostsida rullade jag ut kryssfocken. Seglade ju hela sommaren 2009 enbart med kryssfocken pga att CU-rullen för genuan skurit ihop och varken gick ann att rulla ut eller in. Det hade inte varit något som helst problem med kryssfocken tidigare. Nu trassalade sig revlinan runt rullen och jag fick inte ut hela focken. I och för sig spelade det ingen roll, då det blåste skapligt, men man undra ju varför. Hade ju inte gjort några större förändringar på just kryssfocken. Möjligtvis var det de schackelsar som jag hade satt i halshornet för att få upp focken ca 10 cm och därmed omöjliggöra att fallet snodde sig runt förstaget, som med sina skruvar fiskade linan. 


När jag var mitt på farleden in till Brofjorden började det regna. Jag hade inte tagit på mig regnkläder, så jag vände och seglade tillbaka till Näverkärrsviken. Väl i lä för Grötö försökte jag trassla ut revlinan. Det var ett styvt jobb i det allt mer tilltagande regnet. Blev ganska blöt innan jag kunde hugga bojen längst in i viken. Skönt att krypa in i ruffen och ta av sig de blöta kläderna. Ägnade dagen åt att läsa och hade det allmänt skönt. Det hade kommit en båt och lagt sig i den av bojarna borta vid Grötö. Han gick efter ett par timmar, men kom snart tillbaka och ankrade för natten bredvid Thallatha.


Smörjkoppen till hylsan var från börja utdragen till maskinrummet, men satt inte speciellt lättillgängligt där. I fjol höst tog jag loss delarna och tog med mig till rörmokaren och köpte rör och de anslutningar jag behövde, för att flytta det hela till ett lättåtkomligt ställe under durken i däckssalongen. Skruvade fast smörkoppen direkt i hylsan tillfälligt. Sen blev det aldrig av att jag gjorde färdigt jobbet. Smörjkoppen sitter i stort sett lika besvärligt till som tidigare och det blir sällan att man drar på den efter avslutad färd, med läckage som följd. Att fixa detta var något som, åtminstone mentalt, började närma sig sin fullbordan. 

För längesen fick jag tag på en fettpress, som var avsedd för smörjning av hylsan. Monterade den lättåtkomligt på havsfidran. Kollade både på Blocket och Tradera om det fanns nån begagnad till salu - inte. Gick in på Drevias hemsida. De hade nya. Den kostade visserligen ca 1 300 kr, men den går ju att sätta fast ordentligt, till skillnad om man arrangerar med smörjkoppen. Fyller man fettpressen  med fett klara man sig åravis mellan påfyllningarna. Man orkar lätt dra det kvarts varv som behövs för att få lite fett i hylsans packbox. 



Det går att anklaga mig för mycket, men knappast att jag är snål. Åtminstone inte när det gäller båten. Bestämde mig för att segla till Lysekil och Drevia och köpa en ny fettpress.


Gick ut samma som igår. Rullade ut genuan, men behöll några varv för att få mindre segelyta. Det blåste skapligt även idag. Vinden hade varit uppe i 20 m/sek vid Hållö. under natten. Det hade minskat något sen dess, och dessutom är det ju lite lä bakom öarna. Seglade bidevind med lite säpp i skoten. Väster om Högholmen fick jag pina. Lyckades inte gå på "rätt sida" om remmaren, utan gick mellan pricken och grundet. En härlig seglats till Lysekil. 


Gick in och la mig på en brygga på utsidan Drevia. Tjejen som expiderade mig förstod till att börja med inte vad jag ville ha, men en tillkallad mekaniker löste snabbt problemet. Det återstår och se när jag lyckas montera fettpressen, men det blir nog med all säkerhet inom de närmaste åren. (Här skulle jag vilja infoga en "smilis" om jag bara kunde.)


Efter middagen gick jag till gästhamnen och la mig. Installerade ju en liten toatank i våras och jag misstänkte att tanken snart började bli full. Det skall ju finnas en sugtömmningstation i Lysekil, så jag tog en promenad och hittade den vid toaletterna och hamnkontoret. Tillbaka till båten, kastade loss och gick bort till sugstationen som låg långt in och med dåligt manöverutrymme runt. Slangen passade dåligt i mitt nya uttag och jag blev osäker om den sög något eller inget. När jag försökt flera gånger och sugit ganska länge, bestämde jag mig för att nu får det va nog.












Hade tidigare en båt med tank och sugtömning. När jag tömde på Svinninge marina sa det bara slurp -så var tanken tom. Det var inte enkelt att koma från Lysekils sugstation heller. Lossade föränden och lät vinden virda runt båten så att den hängde i aktertampen. Flyttade akteränden från babord till styrbord, då vred vinden båten ytterligare lite åt färdriktningen till, innan jag släppte och gick ut och la mig på ett annat ställe i gästhamnen.


Det dåliga vädret med mycket blåst skulle bestå, så jag bestämde att ligga kvar över natten, segla in till nordströmmarna, Bassholmen, Snäckedjupet, Ellös och kanske Gullholmen nästa dag. Gick en promenad i Lysekil och köpte en Kebabpizza på hemvägen, som avnjöts i båten.


Vaknade tidigt för att jag hade magsjuka. Konstaterade snabbt att jag nog inte fått sugit ur så mycket ur toatanken - nästan som jag misstänkte. Tanken blev ganska snart full. Mitt alternativ va ju nu att pumpa ur skiten i hamnbasängen. Öppnade bottenkranen och började pumpa. Det stod en sprut av brunt skitvatten från den nästan nya pumpen. Skiten rann ner på kölen. Den nästa nya pumpen hade ju krånglat förra sommaren när jag hade den som länspump. Efter att jag bytt pump och skruvat isär den krånglande pumpen fann jag att muttern som håller pumpstången och bälgen hade lossnat. Satte fast muttern och låste den med lite sikaflex och monterade pumpen som tömningspump till septitanken - vilken tabbe. Kan ju bara konstatera att det var  ytterligare något annat fel på pumpen. Vilket det var tänker jag inte ta reda på.


Vid middagstiden hade magen stabbiliserat sig. Toaskålen full med skit och papper. Jag kastade loss och seglade hemmåt. I Stallerännan hade jag vinden stick i stäv. Startade motorn och gick till Guleskär för att tömma toatanken.

Det var min seglingssommar 2010.

måndag 23 augusti 2010

Rullfocksbeslag

Nästa moment med mitt arbete med riggen på Thallatha, var att monterar rullfocksbeslagen. Börjar bli ganska van, har haft ett antal sen början av 1990-talet.

Det första var ett litet Hood-beslag till min havsfidra. Det är nog egentligen det jag gillat bäst. Det hade ändlös lina, så att man slapp och ta hand om en massa tamp, när man rullat in seglet.

På storfidran satt det en Furlex - fungerade oklanderligt - bortsett från att man var tvungen att ta hand om en massa lina när man rullade in seglet.

När jag satte på kutterstag på Storfidran monterade jag en Plastimorulle. Den rullen har jag monterat och demonterat ett antal gånger. Första gången jag monterade det insåg jag att det borde monteras en fallledare i masttoppen för att få rätt vinkel på fallet mot förstaget. Annars kan man linda runt fallet och tom dra av förstaget. På väg till Danmark tänkte jag gå in till Donsö och montera en fallavledare, där en av den närmaste klättringsbara mastkranarna som jag kände till fanns. På väg söderut inträffade det en sak som gjorde att vi skyndsamt var tvungna att gå in till Lilla Bommen i Göteborg. När jag gick från Göteborg var både fallavledaren och Donsö bortglömda.

På väg hemåt i Limfjorden, skulle jag rulla in kryssfocken. Det gick trögt, men jag var tvungen att ha bort den, så jag la revlinan på vinschen och drog och focken rullade snällt in sig. Väl i hamn fick jag se vad som inträffat. Fallet hade snott sig runt förstaget och när jag drog in revlinan med vinschen drog jag av förstaget. Det står i alla monteringsanvisningar jag läst att man aldrig skall dra in linan med vinschen. Går det trögt, så kolla varför.

Dags för första demonteringen. När jag kom hem blev det nytt kutterstag. Hade sån tur att en av killarna på jobbet var i Kungshamn och servade gatubelysningen med skyliften när jag skulle montera förstaget och rullbeslaget på nytt och naturligtvis sätta dit en fallavledare.

När jag köpte Thallatha satt det en CU-rulle på förstaget. Monterade ett kutterstag där jag tänkt ha en kryssfock med pistolhakar. Pga kutterstagets placering så skymde kryssfocken  sikten föröver väldigt mycket när den låg på däcket, speciellt från den invändiga styrplatsen.

Under uppspänningen av riggen, knäckte jag ett lager i CU-rullen. Man har kaptförstaget och sätter in två delar med ett lager i varje. En helt vansinnig konstruktion. Kunde inte använda genuan på hela sommaren. 

Då jag hade Plastimorullen liggandes oanvänd i mitt båthus i Munkedal, åkte jag och hämtade den och monterade den på kutterstaget på Thallatha. Då kutterstaget på Thallatna var lite längre än på storfidran, blev profilen i kortaste laget. Man hade en påbyggnadssats hos UK-Syversen. Jag demonterade rullen, kapade till den nya profilbiten och monterade det hela igen. Det visade sig att jag hade tagit till lite väl mycket, så jag var tvungen att demontera det hela igen, kapa av 10 cm och montera ytterligare en gång. Nu blev det perfekt.

När jag skulle börja med riggen på Thallatha demonterade jag Plastimorullen, för att jag skulle få koll på inspänningen av stagen. Det går ju inte att mäta på ett stag där det sitter en rulle. Nu var det dags att montera rullen igen. Det gick galant. Nån fallavledare hade jag inte tänkt att det behövdes denna gång. Hade monterat ett wiregenomföringsblock när jag hade nere masten före midsommar. 

Det svåraste momentet är att sätta i riggbulten vid däcket. Den skall igenom nåt av de hålen i "bandet" som sitter fast i underkant rullen, ändhylsan på förstaget och hålet i däcksinfästningen. Det är alltid bökigt. Man borde kanske varit två. Hade svårt att få i bulten i det nedersta hålet som jag hade tidigare, men fick till slut i bulten i nästa hål.

Dags att montera det nya rullbeslaget. Först trär man igenom förstaget i rullens underdel och sätter fast det hela som det skall sitta. Det visade sig att den nymonterade ögleterminalen var för grov så den inte gick genom beslaget. Hade kapat banden med hål under rullen så att det bara fanns ett hål kvar, för att få en så låg montering som möjligt. Har ju ingen vantskruv att ta hänsyn till. Satte fast rullen i stävbeslaget.

Nästa moment är att mäta längden från underkant ändhylsan i överkant på staget, till överkant på rullen. Det rekomenderas att man tar en liten schakels om går runt förstaget men inte över ändhylsan och hissar upp den till den tar i hylsan och markerar på snöret i nedkant. Nu hade jag redan monterat en fallavledare, så jag kom inte i topp med schackeln, så jag fick lägga till några cm på ett giss.

Därefter lägga ut profilerna och mäter med snöret var den översta profilen skall kapas.

För att kunna montera det hela fick jag lossa ögleterminalen. Först trär man på den liten toppdel av plast. Sen ett enkelt lager som skall centrera profilen i överkant och sen trär man i profilen, borrar ett litet hål och skruvar i en plåtskruv. Plåtskruven skall säkras  med en klick silikon. Sen trär man på toppsvirveln, som måste vändas åt rätt håll. Sätter fast fallet och en nedhalningslina - det  senare glömde jag. Sen kan man börja hissa profilen och stoppa i den inre plastprofilen och varva med att sätta på en aluminiumprofil som låses till profilen ovan med en skarvbit och två skruvar.

Man varvar aluminiumprofil med plastprofil tills man har monterat alla. Innan man stoppar i sista plastprofilen, monterar man segelinmataren tillfälligt så att man kan ta ett exakt mått på den sista plastprofilen. Sen är det bara att montera själva rullen på förstagsprofilen. För mig återstod att montera tillbaka ögleterminalen på wiren. Inte helt enkelt. Som tur var hade jag kapat förstagsprofilen 10 cm kortare än den egentligen skulle varit. Kunde skjuta upp hela förstagsprofilen 10 cm. Nypa fast förstaget med min älsklingstång, som är fantastiskt användbar till det mesta, och sen montera tillbaka ögleterminalen. Det gick på ett nödrop.

Sen kom ytterligare ett besvärligt moment. Den rostfria bult som är medlevererad med rullfocksbeslaget var för grov för ögleterminalens hål och den grövsta toggelsen jag kunde få tag på. Järnaffären hade stängt för dagen, men jag hade en 10 mm galvad bult av rätt längd. Försökte få bulten på plats genom de fyra hålen, men det var helt omöjligt. En av mina båtgrannar dök upp på bryggan och han hjälpte mig och till slut lyckades vi få i bulten. När jag tog den galvade bulten, tänkte jag bara sätta dit den över natten så att jag kunde se hur det blev och i viss mån staga masten och köpa en ny rostfri dan därpå. När vi hade fått dit bulten med mycken möda, bestämde jag mig för att bullten får sitta tills jag tar ner masten nästa gång - om ett par år. Den kommer kanske att rosta, med då får den väl göra det. Det är ju bara en utseendefråga.

Det var i detta läge som jag upptäckte att jag glömt nedhalningslinan för toppsvirvel. Lossade fallet och försökte på alla tänkbara sätt få svirvel att glida ner för förstaget. Varken att skaka eller banka på förstagsprofilen mm hjälpte. Nådde inte heller svirvel med nåt annat fall. Till slut insåg jag att jag måste upp i masttoppen på något sätt.

Jaja. "Har man gjort tabbe", som den gamle båtbyggaren, som vi brukade kalla "estländarn", brukade säga, på sin brutna svenska.

Satte fast revlinan i rullen på kutterstaget och snurrade rullen så att linan samlades på rullen. Det behöver va några extra varv, så att det finns några varv kvar när seglet är helt inrullat.  Hissade kryssfocken. Konstaterade att det blev bäst om jag satte ett antal schacklar i halshornet. Då kom fallhornet så högt att jag inte tror att det är någon risk att fallet kan sno sig runt förstaget.

Slog under storseglet och konstaterade att snörplinan i akterliket var av. Den gick av när jag var ute och seglade i fjol sommar, men jag hade naturligtvis glömt att lämna in seglet till segelmakaren.

Fick ett telefonsamtal om att det möte som jag skulle på i Uddevalla på Torsdagen var inställt och framflyttat till Onsdag veckan därpå. Torsdagen kom med ett strålande väder. Hade tidigare under våren via maringuiden.se fått ett tips om att det fanns en klättringsbar mastkran i Vallbodalen i Lysekil. Vinden var ostlig, så jag gick dit för motor. I den hamnen jag jag tänkte på fanns det ingen mastkran. Det var den hamnen som ligger vid Skalhamn. Jag insåg att det nog inte var dit jag skulle. Småbåtshamnen vid Vallbodalen hade jag inte haft en aning om att den fanns, men hittade den på sjökortet. Gick in i hamnen från söder. När jag kom in en bit såg jag mastkranarna - det fanns två - längst i norr och dessutom en låg bro till en ö på utsidan ,Valboön, som gör hamnen väldigt skydd för hamnen. Det var bara att vända och gå runt ön.

La till vid den högsta kranen och klättrade upp, försedd med en lång klen lina att fästa i svirveln. När jag bara nuddade svirvel lossnade den i sitt beknip och åkte sakta ner efter förstagsprofilen och drog med sig fallet. Hissade genuan och fann att den var ca 20 cm för lång i förliket. Lät den sitta uppe och rullade in den som det var.

I övrigt såg allt ok ut i masttoppen.





Kastade loss och gick för motor hemåt igen. Vinden hade under uppehållet i Valbodalen viridit till västlig. Bestämde mig för att gå direkt till Smögenvarvet, där Bobo Syversen har sitt segelmakeri. Gick söder om Bohus Malmön. När jag passerat Draget gick en tanker ut från Brofjorden. Tog den gamla leden från "trillingarna" mot Tångerännan väster om Ramnen. La båten på Smögen över natten.

Var ute hos Bobo när han öppnade. Han hade tid att titta på  seglen direkt. Fixade först snörplinan i storseglet. Tog ett mått på genuan, kapade av det i underkant och sydde nytt underlik och halshorn. Under tiden Bobo sydde om genuan gick jag ut och slog under storseglet.

Stefan Abrahamsson hade fått en tamp med tillhörande kätting i propellern kvällen innan. Han skulle lyfta upp båten med mobilkranen och ville ha hjälp att styra båten så att den inte vred sig. Precis när båten kommit på land kom Bobo med seglet och vi hjälptes åt att hissade det. Det passade perfekt.

När jag skulle gå iland från sitt brunnen, fick jag se något som låg och flöt på insidan av båten. Det var en död sälunge. Stefan konstaterade snabbt att det var en Stockholmare. Vi undrade hur han kunde se det. "Jo - den hade inget huvud". Så snälla är Smögrarna när de sins emellan talar om badgäster.

Bobo hade en snällare variant;  En annan  ortsbo tyckte att det egentligen va synd om Stockholmarna. "Ve här ude, ve släpper i alla fall ifrå dom efter nörre vegger när de åker tebaks te Stockholm. Stockholmarne får dras me sej sjölv alltid".

Vi Gravare kallade alltid förr Smögrarne för "kannibaler" - dom levde ju på "badgäster".

När jag hjälpt Stefan att sjösätta sin båt, tog jag bilen och åkte hem till Kungshamn.











Efter middagen tog jag en promenad till Smögen över Smögenbron. Fin utsikt från bron både åt söder och åt väster.







På slipen hade man tagit upp en betongbåt, som närmast kom från Brasilien, efter att ha seglat jorden runt. För rengöring av botten och bottenmålning.




Gjorde klar båten för avgång, gick jag ut ur hamnen, rullade ut genuan och seglade till Springet.











Det var en härlig känsla. Under färden kom jag på att jag hade möjlighet till fyra dygn på sjön, efter kommande Onsdags möte i Uddevalla och farm till Söndag kväll.

Det om återstod var att sätta undervanten och montera tillbaka skyddshyllsan över akterstagssträckaren.  Efter att jag lossat och återmonterat ögleterminalen på förstaget, behövde jag ta 18 varv på akterstagsträckaren för att få 30% anspänning i akterstaget. Satte ett rött tapemärke i det läget.

Dessutom behövde "bara "städa bort allt damm mm och plocka lite i ordning, så skulle Thallata va segelklar. Tisdag kväll kl 21.30 gick jag hem från båten. Då var allt klart för avgång. Hur vädret skulle bli, var däremot väldigt osäkert.


måndag 16 augusti 2010

Riggtrim

Efter att tidigare monterat nytt förstag och ny akterstagsträckare med hanfot och två vantskruvar, var det dags att sätta ann riggen. Problemet tidigare var ju att det inte gick att få en ordentlig anspänning i förstaget pga det branta akterstaget och det flacka förstaget. Normalt är ju förhållandet tvärt om och det räcker att aktertaget är spänt till 15% av wirens brottshållfasthet för att förstaget skall få en anspänning på 20% av wirens brotthålfasthet som rekommenderas, bl.a av Seldens.



På denna något tråkiga bild, där dessutom kamerans lins var något skitig och hastigt avtorkad, har jag markerat förstaget (rött), kutterstaget (orange) och akterstaget (gult). Det är ju nästan givet att om man överhuvudtaget kan få upp anspänningen av förstaget och kutterstaget till rekommenderat värde, så blir det en enorm spänning i akterstaget. Det var av den anledningen jag valt att göra två infästningspunkter i däcket och hanfot med var sin vantskruv. Med akterstagssträckaren, kan jag ha en ganska slak rigg normalt, men sätta ann vid behov.
För mätning av riggspänningen rekommenderas tumstocksmetoden.  Den finns beskriven i Selden´s "Råd och tipps" på sidan 29.  

I korthet går det till så här; 

Har kopierat det rakt av från ett tidigare inlägg i min blogg .


2 meters tumstock, gärna två stycken.
Tape.
Skjutmått.


När masten står som den skall i längs och sidled och vant och stag har skruvats åt för hand, ställer du en tvåmeters tumstock på det ena toppvantets ändstycke. Tumstocken tejpas fast i överkanten. Jag brukar  lägga en tape runt vantet en meter upp, vända på tejprullen  och lägga ett varv med den klisterfria sidan mot tumstocken så att den inte fastnar. Tejpar man bara fast tumstocken i överkant är det lite svårt att få den att hänga kvar. Sen spänner jag toppvanten växelvis, lika många varv på vart vant, tills avståndet mellan ändstycket och tumstocken blir 3 mm. Då är toppvantet spänt till 15% av sin brotthålfasthet, vilket gäller för Mastheadriggar. 1 mm motsvarar 5% på 19-trådig vajer, oavsett tjocklek.

När det gäller förstaget, som skall spännas 20% av sin brotthållfasthet, är det ju lite svårare om man har rulle med förstagprofil, viket de flesta har idag. Då får man mäta på akterstaget. Jag brukar låta tumstocken på toppvantet sitta kvar tills jag är helt klar och sätta en annan tumstock på akterstaget på liknande sätt. Eftersom vinkeln på förstag och akterstag är olika räcker det att spänna 15% av brotthålfastheten i akterstaget på normala båtar. Vid vissa tillfällen tex på kryss, vill man ha förstaget ännu hårdare spänt - upp till 40% av brotthållfastheten. Den högre spänningen fixar man med en akterstagssträckare.


Ett tipps från killarna på Seldéns var att skaffa sig ett digitalt sjutmått. Låta tumstocken sluta några mm ovanför ändstycket, mäta avståndet och nollställa sjutmåttet. Kollade på Biltema och det hade ett sånt skjutmått. Ett sån har jag skaffa mig.


Det finns ju riggspänningsmätare. Killarna från Seldén´s rekomenderade att man först trimmar riggen med "tumstocksmetoden" och sedan mäter med riggspänningsmätaren och noterar/markerar inställningen. Då har man ju möjlighet att kontrollmäta efterhand. Med tumstocksmetoden måste man börja från slak rigg.



Eftersom jag skulle mäta på fyra stag och vant, lyxade jag till det och använde fyra tumstockar av plast. Jag visste ju att det inte skulle bli klart på en dag, och en trätumstock tål ju egentligen inte vatten. Monterade en tumstock enligt ovan på förstaget, kutterstaget, akterstaget och styrbords toppvant.  För att jag skulle slippa lossa akterstaget en gång till trädde jag först på hylsan som skall skydda skruven på akterstagssträckaren och tejpade upp den på akterstaget. Jag var tvungen att använda en trappstege för att nå upp och fästa tumstocken i dess överkant.

Sen började jag med att spänna in vantskruvarna på hanfoten på akterstaget. Drog den så att jag fick tre mm glipa mellan tumstocken och ändhylsan på akterstaget. Det motsvar ju 15% av brotthållfastheten. Kollade på för- och kutterstag och justerade med vantskruven på kutterstaget så att de var ungefär lika inpända 6-7% av brotthållfastheten för wiren.

Hade ju valt att gå ner en mm på förstaget till 7 mm av "snålhet". En rulle som klarade 8 mm kostade dubbelt så mycket som den jag köpt som "bara" klarade 7 mm. Dvs den rullen som klarade ett 8 mm stag kostade  ca 14 000 kr och den jag köpte ca 7 000 kr. De seglatser jag kommer att göra så klarar sig ett 7 mm förstag länge. Dessutom har jag ju satt dit ett kutterstag på 5 mm och det borde ju lasta va förstaget en del.

Det är möjligt att det är en fördel ur uppspänningsynpunkt att för- och kutterstaget var klenare.

Nedanstående uppgifter om  19-trådig wire´s brottshållfasthet har jag hämtat från Hjertmans katalog

          Diam    Brottgr       15%       20%      30%
Wire  5mm     2 200kg    330kg     440kg 

Wire  6mm     3 100kg 
Wire  7mm     4 300kg    645kg     860kg
Wire  8mm     5 600kg    840kg   1120kg    1680kg



När jag hade fått balans mellan förstaget och kutterstaget, var det bara att veva på akterstagsträckaren. Kollade spänningen vid 5 varv och 10 varv och sedan för varje varv. När jag vevat 16 varv på akterstagsträckaren var akterstaget uppspänt till 30% av brottshållfastheten. Förstaget och kutterstaget var  bägge uppspänt till ca 15%.

Det sägs att om man sätter infästningen till kutterstaget ca 5% av mastlängden från toppen, så behövs inga extra backstag. Däremot blir masten kraftigt  påverkad av inspänningen och krummar en hel del. För att den masten skulle va rak, var jag tvungen att sätta ann de aktre undervanten rejält. Jag satte undervanten så att masten krummar lite akteröver när jag tagit in 16 varv på akterstagsträckaren. Provsegling under hösten får visa hur det i verkligheten blir.


När man sätter ann riggen med sådana krafter som det är frågan om, är ju frågan om hur det påverkar skrovet. Mastfoten är ju stagad undertill av en stålkonstruktion, bestående av bl.a två stycken 50 mm stålrör, så det var jag inte orolig för. Den nya infästningen för akterstaget gav dock anledning till undran. Mätte med en mätsticka, som var 421 mm lång, från underkant på röstjärnsbygeln på varje sida och ner mot skrovet. I underkant på stickan ristade jag ett streck i glasfiberlaminatet. När jag spänt upp akterstaget till maxvärde kollade jag med stickan. Att det blivit nån skillnad kunde jag inte märka, i varje fall inte mer än 0,5 mm.


Skrovet är ju 23 mm tjockt i aktern. En del kommer nog från hopskarvningen av skrovet, men en del kan va från ihoplamineringen av skrov och däck. Jag har inte kollat. Det verkar i varje fall hålla. Jag får väll kollmäta även där efterhand.


Jag är i varje fall nöjd med resultatet. Allt är ju kompromisser.

torsdag 5 augusti 2010

Akterstagssträckare

Arbetet med Thallatha går trögt. 

Bloggandet går också trögt med för den delen. Har en hel del kvar att berätta om Gotska Sandön och närmast dess Heidenstamsfyr, men det har insmugit sig lite av "skrivkramp". Man måste ju alltid ha nått att skylla på och att jag skrivit lite det sista beror nog mest på min bärbara dator. Jag är ju på något sätt "kroniskt trött" och varje arbetspass varvas med minst lika långa vilopauser på rygg ofta med den bärbara datorn på magen. Det är i regel då jag skriver, fixar med bilder, söker information på internet mm. 

Nu har datorn krånglat den senaste tiden. Är nästan trögare än Andersson själv. Fast den är väl minst två år  gammal och den förra av samma märke blev knappt ett år. Jag fick denna i utbyte för att den andra var så gammal att det inte fanns reservdelar en apparat som man köpt mindre än ett år tidigare!? Problemet med "den nya" påminner om hur det började med "den gamla". Ja, ja - nog om det.

Jag konstaterade för ganska länge sen att det nog inte blir nån större seglats denna sommaren. Ändå  har jag inte helt givit upp hoppet om höstens 12-timmarssegling och att den skulle bli en test på om den förändring av riggen jag håller på med fungerar. Men som nån tänkare sa: "Det är aldrig för sent att ge upp", så även det med 12-timmarssegling med Thallatha kanske utgår.

Att förändringarna i riggen fungerar tvivlar jag inte alls på. Det handlar ju egentligen bara att få ett nytt och så bra uppspänt förstag  som möjligt, och en ny rulle till genuan. Naturligtvis även balansera inspänningen av kutterstaget.

Vinkel mellan masten akterstaget på Thallatha är ju väldigt liten och vinkeln mellan masten och förstaget är väldigt stort i förhållande till vanligt riggade båtar med mastheadrigg. Om man spänner akterstaget 15% av brotthålfastheten för wiren i fråga, får man ca 20% inspänning i förstaget på en normal båt. På Thallatha är det blir det logiskt sett tvärt om. Jag kanske måste spänna akterstaget upp mot 30%  för att få en acceptabel spänning i förstaget och kutterstaget. Så hårt spännt vill man ju inte ha det ständigt. En lösning är ju att sätta dit en akterstagssträckare. Då kan man ju variera anspänningen efter behov.

Nu kan det väl inte spela så stor roll på en gammal motorseglare som man aldrig kappseglar med? Nej, det är klart, men ju sämre seglare det är, ju bättre trim behöver det va om man vill att den skall segla någorlunda och inte ta allt för dålig höjd på kryssen.

En akterstagssträckare skulle jag montera och för att minska belastningen på akterstagets infästning i överbygget tänkte jag göra två nya infästningspunkter och en hanfot mellan röstjärnen och akterstagssträckaren. När jag köpt båten och skulle rigga den konstaterade jag att vantskruven till akterstaget hade skurit. Köpte en ny och försökte spänna upp riggen med den. Använde mig av en för mig normalt stor skiftnyckel och drog så mycket jag kunde med den. Det svårt att komma åt att dra mellan badstegen och akterruffen, men jag drog så mycket jag orkade. Det räckte för att knäcka lagret i CU-rullen, men inte för att få förstaget någorlunda uppspänt.

Genom att monterat två infätningspunkter för akterstaget och göra en hanfot, kommer jag  bättre åt att spänna de två vantskruvarna, kunna spänna akterstaget mycket mer än tidigare och fördela krafterna till två punkter i stället för en.

Jag skaffade det mesta av de grejer jag behövde redan i vintras, men när jag skulle börja montera så fattades ju själva röstjärnsbyglarna. Några sådana, som dessutom borde va lite böjda, fanns ju inte att köpa lokalt, så jag beställde 2 st 10 mm med 18 graders vinkel, hos Hjertmans i Sundsvall. Toggles fattade också. Man skall alltid ha toggles mellan röstjärnet och vantskruven för att det inte skall bli bändningar i vantskruven. Jag fick grejerna på ett par dar.

Vände Thallatha och la aktern mot bryggan. Lyckades få repet som går från bryggnocken ut till min boj i propellern när jag backade - Grattis. Ringde Jan Thorsen, en gammal arbetskompis som är grodman, men han hade ingen möjlighet, utan rekommenderade en annan av sina badande kompisar. Han kom på 20 minuter. Linan var bara lindad 4 varv runt propperaxeln och var bara att linda av. 

Jag märkte direkt när jag fick linan i propellern och körde lite fram för att om möjligt få den att lossa, men det är ju svårt att beräkna antalet varv, så jag vågade inte köra för mycket. Jag har faktiskt lyckats nån gång att få loss en lina som fastnat i propellern på det sättet, men man kan inte ha tur varje gång.











Borrade hålen för röstjärnsbyglarna och konstaterade att de kom alldeles i kanten på den förstärkning som varvet satt för den befintliga röstjärnsbygel. Av borrspånen att döma var det rent bonnjärn. Då det blev nivåskillnader byggde jag upp en balk på sidan av den gamla förstärkningen besående av aluminiumplattjärn och epoxyspackel. När jag kom ner i någorlunda nivå i förhållande till den gamla förstärkningen, la jag dit en 10 mm aluminiumbit, som jag sågat till och fasat av, för att få en sån stor platta som möjligt. La redigt med epoxyspackel på alluminiumbiten, så att allt ev tomrymme fylldes ut innan jag dog upp den mot överbygget med en klenare bult i ett av hålen.

När epoxyn fått härda ett par dar borrade jag upp hålen. Ett av hålen på babords sida lyckades jag få snett, så jag fick slipa ur en hel del från undersidan. När jag fick ner byglarna, visade det sig att den balk jag byggt upp var i tjockaste laget, så att byglarna inte gick igenom. Funderade på olika lösningar, men insåg att det bästa var att förlänga pinnbultarna några cm. Åkte vägen om BIKAB. ett företag som är specialister på att svetsa just rostfritt. Det är ju semestertider, men det fanns en man på verkstaden, som lovade fixa det under dagen. Han skulle lägga röstjärnsbyglarna på utsida när han var klar. Betala kunde jag göra nästa vecka när cheferna var tillbaka efter semestern. Åkte upp till BIKAB vid fyratiden på eftermiddagen. Röstjärnsbyglarna låg klara på anvisad plats.











Fick göra ytterligare lite justeringar i hålen för att byglarna skulle sitta bra. Det ena hålat hade blivit väldigt stort på undersidan. Hade lite 10 mm aluminiumplattjärn kvar, så jag kapade till och tillverkade två stora brickor som jag la på undersidan. Fyllde upp allt tomrumme i hålen med Sikaflex, och drog muttrarna på undersidan måttligt.

Efter att Sikan fått härda över natten. drog jag muttrarna ordentligt och satte på en självlåsande mutter under som låsmutter. Det blir ju också betydligt fler gängor som håller.

Monterade vantskruvar, hanfot och akterstagsträckare. Kapade akterstaget och monterade ögleterminalen. I anvisningarna står det att man skall täta den övre öppningen med Sikaflex, vilket jag gjorde på alla tre ögleterminalerna jag monterat.














Nästa moment skall bli intressant. Att spänna upp riggen.