666D3 på Maringuiden väckte en gammal, men obesvarad tråd till liv. Tråden handlade om att besöka Gotska Sandön med egen båt. I fjol vår diskuterades ämnet på Sailguide.se efter ett inslag i Packat och Klart". Har själv en särskild förkärlek för öar, gärna lite svåråtkomliga och Gotska Sandön hade länge varit en dröm. Vi hade också under ett par år talat om att ta turbåten från Nynäshamn.
Under några dar före midsommar 2009 hälsade vi på vår dotter i Stockholm och tisdagen i den veckan gick turbåten från Nynäshamn till Gotska Sandön. Trotts att väderprognosen för helgen före inte var så speciell bra, lovade prognosen för tisdagen mycket fint väder. Vi kollade vädret varje dag och prognosen för tisdagen stod sig. På måndagen ringde vi Resestugan på Gotland och bokade biljett.
Tisdag morgon kom med kanonväder och båten la ut från Nynäshamn 08.30. Nån gång efter kl 11 angjorde vi Gotska Sandön. Resan över på ca tre timmar var angenäm, men för en annan som alltid har att göra med att segla och navigera blev nog turen en smula enformig. Det var ju i alla fall gott om tid både till att läsa, äta och även bara titta på havet, som låg i det närmaste spegelblankt.
Båten lade till vi den stranden på norra sidan av ön, som något fantasifullt kallas"Las Palmas"s, strax före kl 12. Namnet sägs komma från ett spanskt skepp som kapsejsat där för länge sedan. Efter den, för oss dagsbesökare obligatoriska genomgången med en guide, där man gick igenom ordningsregler och gav tipps på hur vi bäst skulle utnyttja dagen, gav vi oss iväg.
Första anhalten var naturligtvis den stora översiktskartan över ön som stod en liten bit upp i backen, inte långt från där båten lade till. Att vi inte skulle hinna att se hela ön på de ca fem timmarna som vi hade till förfogande var ju självklart. Vi la upp en ungefärlig rutt som innebar att vi skulle gå in en bit till ön, sen gå åt nordväst upp till fyrbyn och sen gå tillbaka till båten. Jag har i efterhand ritat ut hur vi gick. Det var en alldeles lagom promenad och vi hann att se det vi tänkte oss. Det finns en bättre karta på denna länk än min avfotograferade.Öppna gärna i ett nytt fönster. Det går tyvärr inte att styra länkarna i bloggen.
Vi följde de stigar som fanns och som gick i den tilltänkta riktningen. När vi kom in en bit på ön ledde en "telemast" oss till den högsta punkten. Att tala om en strålande utsikt från den högsta punkten, är nog att ta i. Snarare var det nog så att man "inte såg skogen för bara trä" och inte så mycket annat heller för den delen. Vi tog oss ner från Höga Åsen åt sydost och tog oss fram till vägen som går till lägerplatsen och fyrbyn.
Ganska snart kom vi fram till det sk. Schipkapasset. Det något märkliga namnet lär det ha fått under byggandet. När Schipkapasset grävdes genom Höga Åsen på 1870-talet, gick det långsamt. Rapporter från ett långdraget skyttegravskrig på Balkan rapporterades "från Schipkapasset inget nytt", så även Sandöpersonalen började säga, "-från passet inget nytt", som blev -"från Schipkapasset inget nytt."
Från Schipkapasset var vägen ganska rak fram till kapellet. En rogivande promenad på knappt två km. Vi hade naturligtvis med oss rikligt med kaffe, smörgåsar och fikabröd och frukt med för den delen och naturligtvis rent vatten att släcka törsten med emellanåt. Så nån fikapaus blev det ju under vår vandring, mitt i denna grönskande natur.
Från Schipkapasset var vägen ganska rak fram till kapellet. En rogivande promenad på knappt två km. Vi hade naturligtvis med oss rikligt med kaffe, smörgåsar och fikabröd och frukt med för den delen och naturligtvis rent vatten att släcka törsten med emellanåt. Så nån fikapaus blev det ju under vår vandring, mitt i denna grönskande natur.
Gotska Sandöns första kapell byggdes 1894 och fungerade som både kapell och skola, men brann ner 1934. Det ny kapell stod inte klart förrän 1950.
Den större båten under täckan är en båt som under svåra förhållanden i September 1944 kom till Gotska Sandön hårt lastad med flyktingar från Estland.Fyren vid Bredsand ritades av Nils Gustav von Heidenstam, som föddes i Blekinge 1822. Han förordnades redan vid 27 års ålder till ingenjör vid Fyr- och Båkinrättning och kom att ägna resten av sitt liv åt detta arbete.
Fyren på Malören längst uppe i Bottenviken var den första fyr som Heidenstam ritade - år 1851. Det blev ett vackert 17,5 meter högt, koniskt trätorn. Samma slags torn, fast i mindre dimentioner utfördes året därpå på Hjortens udde i Vänern och på ön Fjuk i Vättern, strax väster om Mottala. Av dessa tre är fyrarna på Malören och Hjortens udde intakta idag.
Nästa viktiga projekt blev Gotska Sandön, vars besvärliga sanddyner ställde särskilda krav. Här byggdes 1859 två fyrar, som måste konstrueras lätta för att kunna grundläggas i sanden. Med erfarenhet från utlandet, konstruerade Heidenstam skruvpålar och ett tornskellet av järnstag, som täcktes med brädor. Fyrarna billdade en enselinje och varnade för grundet Kopparstenarna beläget ca 10 distansminuter norr om ön. Den nordliga fyren är idag beklädd med eternit utanpå stålkonstruktionen och är 24 meter hög. Den södra fyren revs 1903 och ersattes av en bifyr, i den norra fyren, som visar fast rött sken i en sektor över ovan nämnda grund.
Efter att ha betraktat fyren en stund, tog vi oss ner still stranden alldeles norr om fyren. Denna "bukt" är en vanlig ankringsplats för gästande båtar vid västliga och sydliga vindar. Vi slog oss ner i sanden och tog oss en kopp kaffe - tredje för dagen, vill jag minnas - och njöt av att titta på havet och att höra vågorna klucka mot stranden. Att vi kunde ha en sån oförskämd bra tur med vädret var ju fantastiskt.
Efter att tagit en lång paus började det bli dags att återta vår vandring mot Las Palmas - vi ville ju inte missa färjan. Att gå i torr sand är inte det lättaste. Bäst är att gå precis i vattenbrynet där vattnet gör sanden lite mer sammanpackad. Promenaden längs den "Norra sidan" var nog den mödosammaste biten på hela vandringen. En bit från St Beckrevet fanns det en antydan till väg som bar upp på den "väg" som går parallellt med stranden. Jag vill inte påstå att det på något sätt va lättare att följ denna.
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
Ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset .
Var inte rädd i Sanden finns det spår.
Vi slog oss ner i skogsbrynet nära stranden i väntan på båtens ankomst. Då risken för att båten inte skulle kunna ta med sig de passagerare som fanns var obefintlig, tog vi oss en sista kopp kaffe. Jag tror det var den fjärde under vistelsen på ön. Måste nog instämma med den skämtare som myntat uttrycket;"Var det inte för den goda maten - så hade jag aldrig seglat".
Vi hade kommit i mycket god tid till båtens avgång, men man vill ju inte tjangsa så att man riskerar att missa färjan, även om det var en juvlig plats att bli akterseglad på. I väntan på färjan fördrev jag tiden med att bl.a. ta ett par bilder på Stranden Las Palmas från den plats där vi satt.
Det samlades allt mer folk vid landningsplatsen. Traktorn kom med packningen för de som bott på ön några dar. Till slut anlände den specialbyggda färjan färjan och körde upp mot stranden. Under vår vistelse på ön hade hon varit en tur till Fårö.
Sista bilden över Gotska Sandön är över "Norra sidan" där gästande båtar brukar ankar när vindriktningen är lämplig. Vi hade ju suttit på stranden för ett par timmar sen och tittat ut över havet. Sen dess hade det kommit en segelbåt och kastat ankar. Är det nån som kan se den å bilden?
Det hade varit några härliga timmar på ön och jag skulle inte alls ha något emot att åka dit igen och stanna några dar. Gärna en hel vecka eller längre. Vi hade bara nuddat vid ön och bara sett en bråkdel. Men helt visst en av våra finaste upplevelser. Ett besök på ön kan verkligen rekommenderas, vare sig det sker med turbåten eller på egen köl.
Det finns mycket om Gotska Sandön på nätet och under kontroll av fakta hittade jag några intressanta sidor.Låt er inspireras.
http://www.gsh.nu/projekt.php
http://gotska.info/bilder/2008_v44/12/
Jag besökte Gotska Sandön för 15 år sedan, åkte då med turbåten som gick från Dalarö. Blev klart sugen på att åka dit igen efter att läst din berättelse och tittat på bilderna, Tack..
SvaraRadera/Uffe