onsdag 31 mars 2010

Norska Sörlandet 4

 Saxat ur noteringar i loggboken från en segling med havsfidran DIS till Norska Sörlandet  i Augusti 1994.


Tisdag 23 Augusti

Bunkrar olja och vatten, handlar lite av livets nödtorft och köper dessutom två bärkassar med is. Medan jag stuvar ombord isen och matvarorna kommer en polis ner till kajen tillsammans med två pojkar i 5-7 års ålder samt deras mamma. Kan polisen ha varit deras morfar. Han förevisar polisbåten som ligger för om Dis och tar kort på pojkarna med polaroidkamera.

Jag frågar honom om den havererade motorbåten som jag sett för några dagar sen. Han var ganska säker på att det hade varit tre personer ombord som alla hade blivit bärgade.

Revar storseglet och börjar kryssa hemåt i den allt mer tilltagande vinden. Går år leden norr om Skjernö och före bron rullar jag in genuan och tar ner storseglet och går för motor genom den trånga inre vägen. Vinden stick i stäv. Ute på öppet vatten hissar jag seglen och kryssar till den fina naturhamnen Udvaar.

Det ligger en större segelbåt långsides bryggan längst in. Lägger mig på bryggan intill, även jag långsides. Blir dock liggandes en halmeter från bryggan pga för dåligt djup. Tycker inte det spelar nån roll, jag skall bara äta middag innan jag fortsätter. Precis när jag förtöjt, hissar den andra båten genuan och seglar vidare. Lossar förtöjningar och flyttar till den andra bryggan.

Tar en promenad på ön. Även Udvaar är mycket kuperad och jag går ganska snart tillbaka till båten. På andra sidan viken ligger en samling sjöbodar eller är det sommarstugor!? Här är det i varje fall väldigt mysigt.

Lägger mig en stund innan jag börjar med maten, vilket jag gör klockan halv åtta. Klockan har blivit nio innan jag är klar med disken. Blir nog ingen segling mer idag.

Onsdagen 24 Augusti

Fyra månader kvar till julafton. Skulle verkligen behöva en ny Svensk flagga. 60 cm sydd i stormduk. Byggplast beställningsnummer 1626. Pris 84 kr. Dessvärre lär väl inte tomten läsa min loggbok.

Tar in några varv till på storen så att den provisoriskt lagade travaren försvinner från likrännan på masten.. Understa lattan blev inrullad. Det blev riktigt bra. Försöker sträcka ut seglet längs bommen. Jag har aldrig tyckt om rullrev. Så bra har jag aldrig fått det tidigare.

Lämnar Udvaar kl 10.20 och börjar kryssa mot Nya Hellesund som jag seglar igenom, eller rättare sagt – går igenom för motor, då det är ganska smalt. Efter nya Hellesund blir vinden friskare och även byigare. Lägger till i Lindöbukten på Fläckerö. Brödet jag köpte i Mandal tycker jag är för sött, så jag köper en limpa och ett par äpplen. Även Hylsfett och 2,5 liter smörjolja. Motorn läcker lite olja här och var och oljetryckslampan har lyst svagt vid tomgångskörning.

Lagar till ännu en Blåbands friluftsrätt. Sjömansbiff borde passa efter en sån hård segling som dagens. Lämnar Lindöbukten klockan 18.30. Efter en stund börjar det regna. Vinden och regnet ökar. Går för revad genua norrut, mot Kristiansand, och gör vid ett tillfälle 6,5 knop. Får plötsligt se en röd och vit fyr föröver. Kan trotts ihärdigt letande inte hitta den i sjökortet. När jag tittar upp är den borta. Efter en stund får jag förklaringen. Ett antal vindsurfare är ute och seglar i den hårda vinden. De riktigt flyger fram. Det var ett rött och vitt vindsurfingsegel som jag tyckte var en fyr. Rätt som det är kommer en av dem farande några meter akter om Dis och vinkar glatt när han passerar. Hur fort det går vågar jag inte uppskatta, men han försvinner på ett ögonblick.

Försöker gå i lä så mycket som möjligt. Går norrut öster om Dvergsnäset och styr sen ostsydost om Herö och Stocken i totalt ösregn. Brukar försöka att inte ligga två gånger på samma ställe när jag är ute och seglar. Men naturhamnen på Stokken lockar oerhört i det rådande skitvädret. Hamnen känner jag ju till sen mitt förra besök för några dar sen. Går in ock lägger mig längs en av bryggorna som enda båt. Det är underbart att lägga till i den skyddade hamnen och sen krypa ner i ruffen och ta av sig regnställ och dessa till trots de andra våta kläderna.

Nya fönsterlister är absolut nödvändiga.

Torsdag 25 Augusti

”Oh, en sån underbar morgon” brukar ju min kompis Rune Johansson, kårschef i Smögens scoutkår tillika sändig lägerschef på scoutlägrena på Flötemarken, sjunga när han går runt på lägerområdet på morgonen och väcker scouterna. Rune spelar kornett i musikåren och sjunger i en eller ett par körer, så någon form av musikalitet borde han ju besitta. Man måste kanske va ganska musikalisk för att kunna sjunga så oerhört falskt som han gör på denna daglig morgonvandring på scoutlägret. Hans sång skulle nästan kunna väcka upp en död. Dock inte alla scouter.

Men just så känns det när jag tittar ut ur ruffen. ”Oh, en sån unerbar morgon – Oh en sån strålande dag”.

Kontrasten till gårdagskvällen är slående. Helt vindstilla och solsken. Tar en promenad på bryggan barfota. Hänger ut våta kläder på tork. Tar upp och tömmer dingen. Gårdagens regn har fyllt den till mer än hälften. Dingen är ganska tung när jag förhalar den längst bryggan och bort till stranden, där jag kan dra upp den. Gör klart för avgång.

Kryssar ut förbi Trosö. Det går sakta. Slår ut revet. Det går lika sakta för det. Får till slut ett slag som bär mot Ulvösund.  Autohelm styr. Plötslig får jag back i focken och Dis går över stag trotts Autohelms desperata försök att styra tillbaka till den gamla kursen. Det spelar ju ingen roll. Kan ju lika gärna gå på utsidan. Lägger Dis på ny kurs ut mot havet. Slår in mot land strax för Meholmen. Nu har det börjat bli bättre fart. Vinden börja öka drastiskt. Solgångsbrisen tar fart. Tar in halva Genuan. Faller av och går in i Ulvösund i alla fall. Går in till Fiskhallen och revar storseglet.

Klockan är ju faktiskt middag. Lika bra att äta när jag ändå ligger still. Blåbands friluftsmat, den sista jag har. ”Köttfärs med ris och Champinioner”. Då kommer det en liten fiskebåt och skall lämna fisk. Ligger jag i vägen? Nej han lägger sig på bryggnocken. Dis som bara ligger med en förände, kör peket i fiskebåten. Förtöjer henne ordentligt längs kajen. Tittar på när fiskaren sorterar fisken. Havskatt, Hällerflundra, Torsk Långa och vad katten det nu är allt.

Maaten!


Den hade naturligtvis bränt i. Öser upp det översta mycket försiktigt i en ösa. Jag använder sådan, helt scoutmässigt, som tallrik. Lagom stor och hantaget bra att hålla i när man sitter ute i skog och mark, utan nåt bord. Mycket praktiskt. Påsen med friluftsmat är en till två potioner. Det som jag lyckades rädda var nog lagom till mig. Smakar inte så illa och som tur var inte alls bränt.

 Den stora segelbåten utan mast, som ligger vid sin boj, är en dröm om jordenruntsegling sen 20 år tillbaka. Ägaren använder den nån sällsynt gång som motorbåt, påstår fiskaren.

Efter ett uppehåll på ganska exakt en timme, hissar jag segel och styr mot Blindleja. Öster om Ulvön, där havet har fritt spelrum, har vinden på en timme drivit upp de största vågor jag mött på den här Norgeseglatsen. Seglar genom hela Blindleja, utom ett par trånga passager där jag får ta motorn till hjälp, ända fram till Kraksö, där jag gör en avstickare till Brekkesöd. Tittar på lanthandeln, vänder och länsar på genuan tillbaka till Kraksö. Går sen för motor till Lillesand där jag lägger till vid en av pontonbryggorna, den mittersta.

Fredag 26 Augusti


En orolig och regnig natt med åska. Dis rullade fram och tillbaka hela natten. Ibland mer, ibland lite mindre. När jag tömde dingen för regnvatten på morgonen låg mängden som klar tvåa under seglatsen. La ut från Lillesand 10.40 och gick ut Jaktrännan. Ute på fritt vatten hissade jag seglen och tog kurs på fyren Gassen.Styr sedan norrut och passerar Homburgsund.

Vid tretiden började det regna. Jag satte på mitt specialkapell som täcker den öppna delen av sprayhooden mot sittbrunnen, så att det blir en liten styrhytt. Satte mig i nedgången och började fundera på en kopp kaffe. Då ringde Janne Carlsson fd vattenfall, nu Lysekils elverk och frågade om vi hade nån felsökningsutrustning. Hänvisade honom till Elving – den andra arbetsledare på Sotenäs Elverk. Kaffedagset blev ”Varma koppen” och knäckebröd med norsk kryddost.

Vid 16-tiden börjar det regna riktigt ordentligt samtidigt som vinden friskar i. Tar på mig regnställ och börjar handstyra mot Inre Torungen. Hade egentligen tänkt gå på utsidan Tromö och ta hamn i en av vikarna på utsidan, men med rådande väderförhållande – frisk vind och ösregn  och därmed minimal sikt – blir det Arendal.

När jag lägger till tjugo i sex bakom en stor tysk segelbåt – en Swaan. Det kommer en norrman med en större plastsnipa för att fylla på vatten. Kranen finns alldeles intill min båt. Norrmannen  tittar på Dis och speciellt på autopiloten, som han är mycket inreserad av. Tänkte köpa en Autohelm 800 och frågar om jag visste vad de kostar i Sverige. Ger honom min Hjertmanskatalog och talar om att jag köpt min på ”julrea”, då priserna på autopiloter brukar va mycket lägre än katalogpriset.

Samtalet fortsätter i ösregnet. Om båtar och segling och om EU och det förestående valet. Han skulle rösta NEJ. Mer samarbete mellan de nordiska länderna i stället är hans alternativ. Svenskarna med sin teknologi. Danskarna med sitt "pena" sätt. Finnarna med sin ihärdiga styrka. Norrmännen med sin barnsliga envishet, fisket och oljan. Och så Island – ett fantastiskt land.

Han fortsätter i ösregnet mot Risör för att vara i Kragerö på Lördag. Jag kryper ner i värmen i ruffen.

Lördag 27 Augusti


Vaknar till en solig morgon i Arendal. Tar på mig shorts och en t-shirt. Hänger ut det mesta av mina kläder som är våta. Jeans, fiberställ, regnställ. Babords madras till stickojen i salongen är blöt och ställs ut isolen för att torka - åtminstone något. Det är på baborssidan fönsterlisterna läcker som mest.

I går kväll låg en Kungskryssare på en av de andra pontonbryggorna. Nu har han lagt sig på andra sidan den pontonbryggan jag ligger, där vattenslangen är. När jag börjar greja kommer killen som har båten fram och börjar prata. Han heter Hans Melle och båten ”Majona”, med hemmahamn i Stehag, nånstans på södra ostkusten. Är ute och seglar själv, precis som jag. Hade gått från Skagen till Arendal men Autopiloten hade strejkat pga dålig tätning. Det var den nya Autohelm 2000  med knapparna ovanpå styrenheten. Den Autohelm 2000 som jag har ser ut som en cyckelpump och har en separat manöverenhet som sitter på skottet vid ruffluckan.

Seglingen från Skagen blev en 14 timmars rodertörn. Förhoppningsvis skulle han få tillbaka den på måndag. Reparerad och med ny modifierad tätning.Vi hade mycket att tala om. Han fick låna Kaj Hartelius bok ”Tistlarna – Strömstad” och de stenciler om att segla på Norska Sörlandet som jag fick på de träffar som hölls hos Sotefjordens Segelsälskap i Hunnebostrand i vintras. Ev skulle han komma vägen om Kungshamn på hemvägen eller skicka boken med posten om det inte blev så. (jag har fått tillbaka boken - hur kommer jag inte ihåg)

Lägger ut från Arendal strax efter middag och får en god slör mot nordost. Det soliga vädret övergår snart i regn och alldeles för Norska Havstensund tar jag hamn i norra änden av Buön. Ser fint ut på kortet, men det behöver nog va strålande solsken för att stället skall verka inbjudande i verkligheten. Vid fyratiden slutar det regna och vinden vrider till nordlig. Då är stället definitivt ingen bra hamn. Dricker en kopp kaffe och ger mig sen norrut för motor.

Solen tittar fram och snart är himmelen åter molnfri. Det blir en härlig båttur och jag passerar det stället där jag såg ”valarna” på utvägen. Nån jag talade med kallade dem för ”falska späckhuggare”. Tar natthamn i naturhamen norr om Askerön bara några hundra meter från där jag såg späckhuggarna. Några valliknande varelser ser jag inte denna gången, men väl ett svanpar med två ungar som tigger bröd.

Fortsättning följer

måndag 29 mars 2010

Norra kajen

Söndagspromenaden började och slutade på norra kajen i Hunnebostrand. Kunde inte låta bli att ta en bild. Dessvärre kunde jag inte komma närmare kajkanten pga all gammal skitig snö som kommunen lagt upp i väntan på bättre tider. Det vill säga våren och solens kraft att smälta bort snöhögarna.



Sist jag tog en bild över samma vy, var när vi var och kollade på när det sk. seglartåget våldgästade Hunnebostrand och för övrigt många ställen på kusten vecka 29 i fjol. Att det kallas "seglartåget" betyder väl knappast att det har nåt större med segling att göra, utan snarare med party och dunka dunka.

Nu är jag visserligen en gammal "stofil" som nog inte förstått "det fina i kråksången".



Visserligen är ju vår bästa tid just nu, men nog är det härligare med en massa båtar vid kajen, trotts dunka dunka, än en massa skitig snö på den.

söndag 28 mars 2010

Norska Sörlandet 3 

Saxat ur noteringar i loggboken från en segling med havsfidran DIS till Norska Sörlandet  i Augusti 1994.


Söndagen 21 Augusti

Lämnar Stokken och går ut Rande sund. Ute på öppet vatten hissar jag segel och börjar kryssa mot Fläckerö. Gör till att börja med ca 2 knop, som ganska snart sjunker till 0 knop. Går en stund för motor, men i sundet mellan Inre och Yttre Fläckerö får jag vind igen och börjar kryssa. Efter ett par slag dör vinden ut igen, men jag avvaktar en stund, sen får jag jämn och fin vind och loggen står snart på ca 4 knop. Dvs nästan maxfart för havsfidran. Vinden håller i sig ända fram till nya Hellesund.

Tar ner seglen och tur var väl det. Hade tänkt mig till naturhamnen mellan Kabelö och Hellö. Inloppet norrifrån är inte brett. 4-5 meter mellan två 7-8 meter lodrätta klippor och över det smala sundet sträcker sig en luftledning på 12 meters höjd. När jag kommer fram till inloppet komer 12 – 15 stora norska snipor ut genom hålet från naturhamnen och dessutom vantar några båtar på att komma in före mig.









Det känns nästan andäktigt när man styr in mellan de höga klipporna och kommer in i den väl skyddade hamnen. Längst i söder finns det ett par lediga platser. Dubbade, väl i lä. Går in på den mest skyddade. Kanske lite grunt, men det går. Förtöjer mot berget och ror sedan ut draggen, som jag ofta brukar göra, när jag ligger till så att det är möjligt. Tar hem ankarlinan när jag kommer ombord igen. Hela ankarlinan. Inte ett tillstymmelse till fäste. Botten är nog troligtvis en slät berghälla. Ror ut draggen igen, så långt linan tillåter. Nu får jag i alla fall fäste.









Till middag provar jag ännu en variant av Blå Bands lättvikts friluftsrätter. ”Pasta  med skinka och banan”. Det smakar fantastiskt gott som alternativ till stekt makrill. Följe visserligen både blötläggningstid och koktid exakt, men de borde nog ökas några minuter var. Efter middag tog jag mig en tupplur i solskenet i sittbrunnen – det är ju söndag.












Efter att ha tömt dingen på vattnet från det regn som föll igår, rodde jag över till till Hellön, för att titta på den befästningsanläggning som tyskarna uppförde 1942 till 45, ja åtminstone den del som var ovan jord. Man sprängde nämligen ur berget med ett antal gångar och bergrum. En del av de som jag mötte hade med sig ficklampor för att kunna gå ner i tunnlarna. En förening håller på att restaurera en del av anläggningen.













När man Googlar HKB 21 / 979 Ny Hellesund 1942-45, eller andra sökord som jag sätter i samband, får man hur många träffar som helst om vad för kanoner och andra vapen som fanns på ön. Befästningen var tydligen utrustad bl.a med en kanon, 4 x 10,5 cm K 331 (f), som kunde skjuta 11 000 m. Att det var ryska krigsfånga som lär ha byggt anläggningen och om de levnadsvillkor de levde under, nämns inte med ett ord. Mellan 1941 och 1945 var det totalt mellan 80 000 och 100000 sovjetiska krigsfångar som sändes till Norge, och som utförde olika byggnadsprojekt, främst i Nordnorge.












Den ena av de befintliga kummlarna byggdes om till ett utkikstorn. Bilden till höger tog jag inifrån kummeln


Måndagen 22 Augusti

Efter frukost går jag över till bryggan på Hellö för att  diska under rinnande vatten från kranen på bryggan och bli av med soporna.  Hönökaka hade möglat bl.a.





Hissar segel och seglar ut ur hamnen åt havet. Utloppet åt söder är betydligt bredare än det norra.










Gör ca tre knop ända fram till fyren Songvaar och får tre makrillar på vägen. Efter Songvaar mojnar det och jag går för motor fram till Saeö, som består av två öar. Lilla och stora. Vid Ballastskär strax för Saeö visar loggen 200 distansminuter från Springet.  Vid Ballastskär har, enligt vad jag läst, ett otal förlisningar inträffat.

Enligt sjökortet skulle det gå fin att gå in mellan lilla och stora Saeö från havet. jag går in i sundet för full maskin. Dvs med 4,5 knop, men när jag närmar mig de trängre delen av passagen, tar min tvhågsenhet överhand och jag minskar farten till  ca två knop. Djupet i inloppet är inte vad kortet visar framstod med all klarhet när farten minskade ytterligare utan att jag dragit av på motorvarvet. Vi kom in, men det gick trögt en bit. Första grundstötningen i år. Som tur var gick det ingen sjögång.


Kom in i ytterligare en fin Lagun., som jag sett många av här på Sörlandet. Lägger till på den nordöstra udden av Stora Saeö. Intar en enklare måltid och tar sen en lång promenad runt delar av ön.













Väldigt kuperat och svårframkomligt. Flera fina sommarstugor. som tur är bor det ingen i dem vid mitt besök så här långt fram i augusti.









Ett par timmar senare lättar jag igen och går mot för motor till Sandö och Odden. Det senare är Norges sydligaste ö. Gick in mellan Sandö och Odden och la till vid bryggan på Sandö. Det gick trögt att komma intill. Grunt och med mycket sjögräs. tar först en promenad på Sandö. Det hade varit en gräs och och om inte  skogs- så i alla fall  buskbrand, för inte så länge sen. Ror över till Odden och tar en promenad runt hela ön. Ibland kan jag bara inte låta bli att ta kort på bara berget. På Odden var det oerhört vacket.










På ön finns Norges sydligaste kummel. Den sydligaste fyren finns på skäret strax söder om Odden, Oddskär. Strax norr om fyren ligger "norska sjöfartsverkets sydligaste matsal". Jag så kallade jag i varje fall den inhängnad av sten som fanns strax nedanför. Strax intill fanns fanns ett utedass. Även detta måste va Norges sydligaste.








I Viken på Odden finns också en brygga. Det ser ut att va djupare där och det hade nog varit bättre att gå in med Dis där, men det får bli nästa gång. Vid bryggan finns också en soptunna och inte långt därifrån ett utedass.

Åter i båten tar jag mig en välförtjänt kopp kaffe. Efter fikat kastar jag loss och går ut på öppet vatten, rullar ut genuan och seglar dikt bidevind norrut i 4,5 knop. Vinden ökar på eftermiddagarna tack vare "solgangsbrisen" (sjöbris på svenska).


Norr om Skjernö startar jag motorn och går den trånga farleden in mot Mandal. Vilken syn som möter mig när jag rundar Grismerö och får de sen kilometerlånga sandstranden som går ända fram till Mandalsälvens utlopp.

Går långt upp i älven och lägger mig efter kajen på västra sidan. Tar en promenad längs sandstranden och genom samhället. Äter en pizza på en Pizzeria. De norska pizzorna är inte som de svenska och jag tror jag gillar den svenska varianten bättre. Promenerar tillbaka till båten och kryper till kojs.

Fortsättning följer

lördag 27 mars 2010

Norska Sörlandet 2

Saxat ur noteringar i loggboken från en segling med havsfidran DIS till Norska Sörlandet  i Augusti 1994.



Fredag 19 Augusti

”Västanvind och flickor – kan ingen lita på”  skriver Evert Taube i en sång. Det gäller i lika hög grad nordostlig vind från ett åskväder. Strax efter midnatt började ett fall slå  infernaliskt mot masten. Upp på däck i ösregnet  och lägger ut dirken, som är den som förorsakar oväsendet, på vantspridaren. Kryper till kojs igen.  Efter en stund börjar det igen. Denna gången var det fallet till kryssfocken. Lyckas, genom förpiksluckan,  spänna ut fallet mot vantet med hjälp av ett skot som fanns till hands.

Vinden vrider mot nord och ökar. Får vinden mot sidan. Upp och kollar några gånger under natten, men draggen håller. Sträcker upp dragglinan fram på morgonen. En arbetskompis som vikarierar för mig under min semester, ringer vid åtta. Tidigt tyckte jag, som sovit dåligt under natten. Hasse lovar att kolla upp hur man gör för att ringa från Norge.

Tar en promenad runt ön. I inloppet från sydost, det jag inte valde, finns en dubbad, väl skyddad hamn för ALLA vindar! Dessutom är det där toaletten ligger. Provar den. Den fungerar alldeles utmärkt. En modern plasthistoria med multrum och ljusinsläpp i taket. Har de moderna norrmännen tröttnat på att skita i mörker? En kvarglömd kastrull på eldstaden och tre tältspikar vittnar om att ön besökts av människor tidigare.

Att min avfärd skulle bli problematisk hade jag räknat med. Långgrunt strax i lä, och vinden rätt i sidan. Draggen skall upp. Nästan inget manöverutrymme. Stor yta på förskeppet och svag motor och dessutom en långkölad båt. Inget drömläge. Under mina många och tappra försök att få fören i riktning mot vinden, ringer naturligtvis Hasse för att tala om hur man ringer på en mobiltelefon från Norge.  Struntar i att svara och lyckas så småningom få fören åt det hållet JAG vill.

Väl ute på havet ringer Hasse igen. För att komma till Sverige slår man 09546, riktnumret utan inledande nolla och sedan abonnentnumret. Det borde jag ha kollat innan jag seglade hemifrån. Jag har ju order på att ha med mig jobbets mobiltelefon och att svara  om det skulle va nåt. Sitter ju inne med en massa information som  kanske ingen annan känner till. ”Är man dum, så blir man arbetsledare på elverket” brukar alltid en annan av mina närmaste arbetskompisar säga. Ringer upp min chef Henrik när jag lite senare passerar norska Havstensund.

Gör ut en dörj och får två makrillar. Går på länsen för bara Genuan Loggar vid ett par tillfällen 6 knop. Seglar in till Arendal och lägger till vid Essomacken. Fyller på hela 11 liter dieselolja. Så fruktansvärt mycket diesel har jag alltså gjort slut på hittills under sommaren (här försökte jag infoga en smilys utan att lyckas) .   Pumpar ut resten dricksvatten. Vattnet som jag fyllde på för alltför länge sen smakar plast. Fyller på friskt. Steker makrill och kokar burkpotatis med dill. Till efterätt glass.

Strax efter klockan två var jag klar att segla igen. Seglar för bara genuan, trots att farten ibland är minimal. Väl ute mot Inre och Yttre Torungen (2 fyrar) får jag både vind (10 m/sek) och sjö . Sätter kurs på Valöerne och Hensö. När jag passerat den senare rundar jag Svartskärs varde för att ta leden in mot Grimstad.

Utmärkningen av Vardar och Båkar i det norska sjökortet är bra, men fyrar däremot är svåra att se i kortet. Dessutom ser fyrar i verkligheten inte ut som de fyrar jag är van att se hemmifrån. När det gäller navigation i trånga leder är det norska sjökortet helt värdelöst. I den trånga leden in mot Grimstad kan jag med god vilja ev hitta fyra prickar. I verkligheten fanns det åtta. Det värsta var att den första av dem är en morden röd prick. Nån huvudriktning på farleden står inte angiven så jag tar den om babord, som det borde va med tanke på att farleden går från havet och mot hamn.










 Att jag gått ”på fel sida” om den första pricken förstod jag när jag passerat den andra. En hederlig gammal norsk prick. En järnstång i berget/grundet, med en plåtflagga på toppen som pekar åt den sidan om pricken man skall gå. De fiffiga norrmännen hade anpassat de gamla prickarna till det intenationella systemet genom att klistra en minimal  röd eller grön reflex på prickens ”flagga”. (Prickarna på bilderna ovan är inte från inseglingen till Grimstad, utan en ilustration på hur riktiga Norska prickar ser ut)

Köper hamburgare i kiosken till kvällsmat i gatuköket 50 meter från båten.  Denna avnjuts i sittbrunnen. Stänger och låser båten och kliver iland för en promenad – då kommer regnet. Det blir regn för kvällen – för natten med tror jag.

När jag dagen efteråt kollade i kortet i dagsljus hittade jag alla åtta prickarna, om än med en viss ansträngning  - jag visste ju var dom stod.

Lördag  20 Augusti

På morgonen hade det i alla fall slutat regna. Under frukosten konstaterade jag att det var skönt att ligga i förpiken och inte i styrbords stickoj. Jag har länge haft en tanke på att göra nått åt de, vid ”överfallsväder” läckande fönsterlisterna. Vissa  påstår att det är bättre med en båt som läcker i skrovet än en som läcker i överbyggnaden. Tanken är inte helt fel.

Tog en lång promenad i Grimstad. En sväng till affären för att köpa osthyvel och dill. Lämnar affären med dill och en kartong persikor. Avstod osthyveln pga priset. Kryddosten som jag köpte i Arendal kommer att avnjutas i tjocka skivor.










En viktig del av förberedelsen för avgång från Grimstad var att ta upp dingen på bryggan och tömma den på vatten. Den var ungefär halvfull efter nattens regn.  Klar för avgång klockan 10.00. Då kommer det en man på kajen som frågar om det inte är en havsfidra jag seglar. Utbyter tankar om båtar, det norska utprickningsystem och EG. Han skall rösta NEJ till medlemskap i EU – jag med.

Lämnar Grimstad klockan 11.05. Gör ett försök att segla. Maxfart 0,7 knop.  Går för motor mot Homburgsund. Tar en extra sväng på havet för att ta ett kort på fyren även från det hållet. Min arbetskompis Frank Sörqvist från svenska Hamburgsund, talade om det norska dito i våras.











När det är dags att gira styrbord in mot Lillesand börjar vinden öka lite, men jag bestämmer mig för att, ”när dagen ändå är förstörd” gå för motor genom den trånga ”Jaktrännan” och sen vidare söderut  genom ”Blindleja”. Vid inloppet till Lillesand blir jag stoppad av en bevakningsbåt för ett motorbåtslopp, och blir ombedd att ta en mindre omväg.



Blindleja är som Jaktrännan oerhört tråg på vissa ställen. Som Nordströmmarna – fast mycket längre.










Kung Olav har varit här. Det syns mycket tydligt. Han har varit ock kulddat på berget strax innanför norra inloppet.









Kanske är det de sista distansminutrarna i söder som är de allra finaste!?

När jag rundar Natvigstangen, med kurs mot Ulvön, får jag känna på att den sydvästliga vinden har ökat markant. I lä i Ulvösund ligger jag någorlunda still för motor på tomgång och autopilot, medan jag klär mig varmt och tar på mig sjöstället.  Riggad och klar ger jag mig i kast med  översegling till Trosö.

Jag gör ett slag tvärs över Kvaase, som fjorden heter. Vänder och går rätt ut mot havet. Efter en stund kommer det drivvandes en bit grön heltäckningsmatta. När det börjar närma sig att jag skall slå tillbaka mot Trosö får jag se, vad jag först trodde var en lite båt som låg ute och fiskade. Min första tanke var;” va är det för idioter som är ute i en sån liten båt på öppet hav i det här vädret”.

Går närmare för att se vad det är för konstigt föremål. Det är vraket efter en 8-9 meter lång kabinbåt i trä. Kan inte se någon levande människa ombord. Försöker att ringa 90 000, men det går inte från Norge. Sätter kurs mot Trosö. Blir omkörd av en av en racerbåt med 5 norska ungdomar ombord. Gör nödsignal och får dem att vända. De hade också sett vraket. Det var bara överbygget jag sett. Skrovet låg och flöt upp och ner lite längre ut. De hade ringt till polisen. Efter ca 15 minuter mötte jag en snabbgående polisbåt och efter dem en större båt på väg ut.

Lade till i naturhamnen på Stokkens östsida. Ön som är en friareal och ligger några distnsminuter öster om Kristiansand. En friareal är allmänningar och har tillsyn och här finns även sopmajor och ”dass”. Dessa områden är ofta goda naturhamnar och populära badvikar och ofta finns här även bryggor.



Tar en promenad runt ön. Stokken har en mycket bra naturhamn och själva ön är också mycket speciell med små ängar i dalgångar. Välhållen, nästan som en park. Toaletter på många ställen. Eldstäder med kubbar att sitta på ved upplagd. Kranar med vatten på flera ställen. Troligtvis självtryck från nån källa på ön. En varningstext vid varje kran;”vattnet bör kokas”.

Den bästa beskrivning jag, som gammal scoutledare, kan komma på;” ett perfekt ställe för ett scoutläger” En fråga som jag ställde mig när jag vandrade runt på ön;”kan ön ha någon historisk bakgrund?”

Fortsättning följer.