Saxat ur noteringar i loggboken från en segling med havsfidran DIS till Norska Sörlandet i Augusti 1994.
Fredag 19 Augusti
”Västanvind och flickor – kan ingen lita på” skriver Evert Taube i en sång. Det gäller i lika hög grad nordostlig vind från ett åskväder. Strax efter midnatt började ett fall slå infernaliskt mot masten. Upp på däck i ösregnet och lägger ut dirken, som är den som förorsakar oväsendet, på vantspridaren. Kryper till kojs igen. Efter en stund börjar det igen. Denna gången var det fallet till kryssfocken. Lyckas, genom förpiksluckan, spänna ut fallet mot vantet med hjälp av ett skot som fanns till hands.
Vinden vrider mot nord och ökar. Får vinden mot sidan. Upp och kollar några gånger under natten, men draggen håller. Sträcker upp dragglinan fram på morgonen. En arbetskompis som vikarierar för mig under min semester, ringer vid åtta. Tidigt tyckte jag, som sovit dåligt under natten. Hasse lovar att kolla upp hur man gör för att ringa från Norge.
Tar en promenad runt ön. I inloppet från sydost, det jag inte valde, finns en dubbad, väl skyddad hamn för ALLA vindar! Dessutom är det där toaletten ligger. Provar den. Den fungerar alldeles utmärkt. En modern plasthistoria med multrum och ljusinsläpp i taket. Har de moderna norrmännen tröttnat på att skita i mörker? En kvarglömd kastrull på eldstaden och tre tältspikar vittnar om att ön besökts av människor tidigare.
Att min avfärd skulle bli problematisk hade jag räknat med. Långgrunt strax i lä, och vinden rätt i sidan. Draggen skall upp. Nästan inget manöverutrymme. Stor yta på förskeppet och svag motor och dessutom en långkölad båt. Inget drömläge. Under mina många och tappra försök att få fören i riktning mot vinden, ringer naturligtvis Hasse för att tala om hur man ringer på en mobiltelefon från Norge. Struntar i att svara och lyckas så småningom få fören åt det hållet JAG vill.
Väl ute på havet ringer Hasse igen. För att komma till Sverige slår man 09546, riktnumret utan inledande nolla och sedan abonnentnumret. Det borde jag ha kollat innan jag seglade hemifrån. Jag har ju order på att ha med mig jobbets mobiltelefon och att svara om det skulle va nåt. Sitter ju inne med en massa information som kanske ingen annan känner till. ”Är man dum, så blir man arbetsledare på elverket” brukar alltid en annan av mina närmaste arbetskompisar säga. Ringer upp min chef Henrik när jag lite senare passerar norska Havstensund.
Gör ut en dörj och får två makrillar. Går på länsen för bara Genuan Loggar vid ett par tillfällen 6 knop. Seglar in till Arendal och lägger till vid Essomacken. Fyller på hela 11 liter dieselolja. Så fruktansvärt mycket diesel har jag alltså gjort slut på hittills under sommaren (här försökte jag infoga en smilys utan att lyckas) . Pumpar ut resten dricksvatten. Vattnet som jag fyllde på för alltför länge sen smakar plast. Fyller på friskt. Steker makrill och kokar burkpotatis med dill. Till efterätt glass.
Strax efter klockan två var jag klar att segla igen. Seglar för bara genuan, trots att farten ibland är minimal. Väl ute mot Inre och Yttre Torungen (2 fyrar) får jag både vind (10 m/sek) och sjö . Sätter kurs på Valöerne och Hensö. När jag passerat den senare rundar jag Svartskärs varde för att ta leden in mot Grimstad.
Utmärkningen av Vardar och Båkar i det norska sjökortet är bra, men fyrar däremot är svåra att se i kortet. Dessutom ser fyrar i verkligheten inte ut som de fyrar jag är van att se hemmifrån. När det gäller navigation i trånga leder är det norska sjökortet helt värdelöst. I den trånga leden in mot Grimstad kan jag med god vilja ev hitta fyra prickar. I verkligheten fanns det åtta. Det värsta var att den första av dem är en morden röd prick. Nån huvudriktning på farleden står inte angiven så jag tar den om babord, som det borde va med tanke på att farleden går från havet och mot hamn.
Att jag gått ”på fel sida” om den första pricken förstod jag när jag passerat den andra. En hederlig gammal norsk prick. En järnstång i berget/grundet, med en plåtflagga på toppen som pekar åt den sidan om pricken man skall gå. De fiffiga norrmännen hade anpassat de gamla prickarna till det intenationella systemet genom att klistra en minimal röd eller grön reflex på prickens ”flagga”. (Prickarna på bilderna ovan är inte från inseglingen till Grimstad, utan en ilustration på hur riktiga Norska prickar ser ut)
Köper hamburgare i kiosken till kvällsmat i gatuköket 50 meter från båten. Denna avnjuts i sittbrunnen. Stänger och låser båten och kliver iland för en promenad – då kommer regnet. Det blir regn för kvällen – för natten med tror jag.
När jag dagen efteråt kollade i kortet i dagsljus hittade jag alla åtta prickarna, om än med en viss ansträngning - jag visste ju var dom stod.
Lördag 20 Augusti
På morgonen hade det i alla fall slutat regna. Under frukosten konstaterade jag att det var skönt att ligga i förpiken och inte i styrbords stickoj. Jag har länge haft en tanke på att göra nått åt de, vid ”överfallsväder” läckande fönsterlisterna. Vissa påstår att det är bättre med en båt som läcker i skrovet än en som läcker i överbyggnaden. Tanken är inte helt fel.
Tog en lång promenad i Grimstad. En sväng till affären för att köpa osthyvel och dill. Lämnar affären med dill och en kartong persikor. Avstod osthyveln pga priset. Kryddosten som jag köpte i Arendal kommer att avnjutas i tjocka skivor.
En viktig del av förberedelsen för avgång från Grimstad var att ta upp dingen på bryggan och tömma den på vatten. Den var ungefär halvfull efter nattens regn. Klar för avgång klockan 10.00. Då kommer det en man på kajen som frågar om det inte är en havsfidra jag seglar. Utbyter tankar om båtar, det norska utprickningsystem och EG. Han skall rösta NEJ till medlemskap i EU – jag med.
Lämnar Grimstad klockan 11.05. Gör ett försök att segla. Maxfart 0,7 knop. Går för motor mot Homburgsund. Tar en extra sväng på havet för att ta ett kort på fyren även från det hållet. Min arbetskompis Frank Sörqvist från svenska Hamburgsund, talade om det norska dito i våras.
När det är dags att gira styrbord in mot Lillesand börjar vinden öka lite, men jag bestämmer mig för att, ”när dagen ändå är förstörd” gå för motor genom den trånga ”Jaktrännan” och sen vidare söderut genom ”Blindleja”. Vid inloppet till Lillesand blir jag stoppad av en bevakningsbåt för ett motorbåtslopp, och blir ombedd att ta en mindre omväg.
Blindleja är som Jaktrännan oerhört tråg på vissa ställen. Som Nordströmmarna – fast mycket längre.
Kung Olav har varit här. Det syns mycket tydligt. Han har varit ock kulddat på berget strax innanför norra inloppet.
Kanske är det de sista distansminutrarna i söder som är de allra finaste!?
När jag rundar Natvigstangen, med kurs mot Ulvön, får jag känna på att den sydvästliga vinden har ökat markant. I lä i Ulvösund ligger jag någorlunda still för motor på tomgång och autopilot, medan jag klär mig varmt och tar på mig sjöstället. Riggad och klar ger jag mig i kast med översegling till Trosö.
Jag gör ett slag tvärs över Kvaase, som fjorden heter. Vänder och går rätt ut mot havet. Efter en stund kommer det drivvandes en bit grön heltäckningsmatta. När det börjar närma sig att jag skall slå tillbaka mot Trosö får jag se, vad jag först trodde var en lite båt som låg ute och fiskade. Min första tanke var;” va är det för idioter som är ute i en sån liten båt på öppet hav i det här vädret”.
Går närmare för att se vad det är för konstigt föremål. Det är vraket efter en 8-9 meter lång kabinbåt i trä. Kan inte se någon levande människa ombord. Försöker att ringa 90 000, men det går inte från Norge. Sätter kurs mot Trosö. Blir omkörd av en av en racerbåt med 5 norska ungdomar ombord. Gör nödsignal och får dem att vända. De hade också sett vraket. Det var bara överbygget jag sett. Skrovet låg och flöt upp och ner lite längre ut. De hade ringt till polisen. Efter ca 15 minuter mötte jag en snabbgående polisbåt och efter dem en större båt på väg ut.
Lade till i naturhamnen på Stokkens östsida. Ön som är en friareal och ligger några distnsminuter öster om Kristiansand. En friareal är allmänningar och har tillsyn och här finns även sopmajor och ”dass”. Dessa områden är ofta goda naturhamnar och populära badvikar och ofta finns här även bryggor.
Tar en promenad runt ön. Stokken har en mycket bra naturhamn och själva ön är också mycket speciell med små ängar i dalgångar. Välhållen, nästan som en park. Toaletter på många ställen. Eldstäder med kubbar att sitta på ved upplagd. Kranar med vatten på flera ställen. Troligtvis självtryck från nån källa på ön. En varningstext vid varje kran;”vattnet bör kokas”.
Den bästa beskrivning jag, som gammal scoutledare, kan komma på;” ett perfekt ställe för ett scoutläger” En fråga som jag ställde mig när jag vandrade runt på ön;”kan ön ha någon historisk bakgrund?”
Fredag 19 Augusti
”Västanvind och flickor – kan ingen lita på” skriver Evert Taube i en sång. Det gäller i lika hög grad nordostlig vind från ett åskväder. Strax efter midnatt började ett fall slå infernaliskt mot masten. Upp på däck i ösregnet och lägger ut dirken, som är den som förorsakar oväsendet, på vantspridaren. Kryper till kojs igen. Efter en stund börjar det igen. Denna gången var det fallet till kryssfocken. Lyckas, genom förpiksluckan, spänna ut fallet mot vantet med hjälp av ett skot som fanns till hands.
Vinden vrider mot nord och ökar. Får vinden mot sidan. Upp och kollar några gånger under natten, men draggen håller. Sträcker upp dragglinan fram på morgonen. En arbetskompis som vikarierar för mig under min semester, ringer vid åtta. Tidigt tyckte jag, som sovit dåligt under natten. Hasse lovar att kolla upp hur man gör för att ringa från Norge.
Tar en promenad runt ön. I inloppet från sydost, det jag inte valde, finns en dubbad, väl skyddad hamn för ALLA vindar! Dessutom är det där toaletten ligger. Provar den. Den fungerar alldeles utmärkt. En modern plasthistoria med multrum och ljusinsläpp i taket. Har de moderna norrmännen tröttnat på att skita i mörker? En kvarglömd kastrull på eldstaden och tre tältspikar vittnar om att ön besökts av människor tidigare.
Att min avfärd skulle bli problematisk hade jag räknat med. Långgrunt strax i lä, och vinden rätt i sidan. Draggen skall upp. Nästan inget manöverutrymme. Stor yta på förskeppet och svag motor och dessutom en långkölad båt. Inget drömläge. Under mina många och tappra försök att få fören i riktning mot vinden, ringer naturligtvis Hasse för att tala om hur man ringer på en mobiltelefon från Norge. Struntar i att svara och lyckas så småningom få fören åt det hållet JAG vill.
Väl ute på havet ringer Hasse igen. För att komma till Sverige slår man 09546, riktnumret utan inledande nolla och sedan abonnentnumret. Det borde jag ha kollat innan jag seglade hemifrån. Jag har ju order på att ha med mig jobbets mobiltelefon och att svara om det skulle va nåt. Sitter ju inne med en massa information som kanske ingen annan känner till. ”Är man dum, så blir man arbetsledare på elverket” brukar alltid en annan av mina närmaste arbetskompisar säga. Ringer upp min chef Henrik när jag lite senare passerar norska Havstensund.
Gör ut en dörj och får två makrillar. Går på länsen för bara Genuan Loggar vid ett par tillfällen 6 knop. Seglar in till Arendal och lägger till vid Essomacken. Fyller på hela 11 liter dieselolja. Så fruktansvärt mycket diesel har jag alltså gjort slut på hittills under sommaren (här försökte jag infoga en smilys utan att lyckas) . Pumpar ut resten dricksvatten. Vattnet som jag fyllde på för alltför länge sen smakar plast. Fyller på friskt. Steker makrill och kokar burkpotatis med dill. Till efterätt glass. Strax efter klockan två var jag klar att segla igen. Seglar för bara genuan, trots att farten ibland är minimal. Väl ute mot Inre och Yttre Torungen (2 fyrar) får jag både vind (10 m/sek) och sjö . Sätter kurs på Valöerne och Hensö. När jag passerat den senare rundar jag Svartskärs varde för att ta leden in mot Grimstad.
Utmärkningen av Vardar och Båkar i det norska sjökortet är bra, men fyrar däremot är svåra att se i kortet. Dessutom ser fyrar i verkligheten inte ut som de fyrar jag är van att se hemmifrån. När det gäller navigation i trånga leder är det norska sjökortet helt värdelöst. I den trånga leden in mot Grimstad kan jag med god vilja ev hitta fyra prickar. I verkligheten fanns det åtta. Det värsta var att den första av dem är en morden röd prick. Nån huvudriktning på farleden står inte angiven så jag tar den om babord, som det borde va med tanke på att farleden går från havet och mot hamn.
Att jag gått ”på fel sida” om den första pricken förstod jag när jag passerat den andra. En hederlig gammal norsk prick. En järnstång i berget/grundet, med en plåtflagga på toppen som pekar åt den sidan om pricken man skall gå. De fiffiga norrmännen hade anpassat de gamla prickarna till det intenationella systemet genom att klistra en minimal röd eller grön reflex på prickens ”flagga”. (Prickarna på bilderna ovan är inte från inseglingen till Grimstad, utan en ilustration på hur riktiga Norska prickar ser ut)
Köper hamburgare i kiosken till kvällsmat i gatuköket 50 meter från båten. Denna avnjuts i sittbrunnen. Stänger och låser båten och kliver iland för en promenad – då kommer regnet. Det blir regn för kvällen – för natten med tror jag.
När jag dagen efteråt kollade i kortet i dagsljus hittade jag alla åtta prickarna, om än med en viss ansträngning - jag visste ju var dom stod.
Lördag 20 Augusti
På morgonen hade det i alla fall slutat regna. Under frukosten konstaterade jag att det var skönt att ligga i förpiken och inte i styrbords stickoj. Jag har länge haft en tanke på att göra nått åt de, vid ”överfallsväder” läckande fönsterlisterna. Vissa påstår att det är bättre med en båt som läcker i skrovet än en som läcker i överbyggnaden. Tanken är inte helt fel.
Tog en lång promenad i Grimstad. En sväng till affären för att köpa osthyvel och dill. Lämnar affären med dill och en kartong persikor. Avstod osthyveln pga priset. Kryddosten som jag köpte i Arendal kommer att avnjutas i tjocka skivor.
En viktig del av förberedelsen för avgång från Grimstad var att ta upp dingen på bryggan och tömma den på vatten. Den var ungefär halvfull efter nattens regn. Klar för avgång klockan 10.00. Då kommer det en man på kajen som frågar om det inte är en havsfidra jag seglar. Utbyter tankar om båtar, det norska utprickningsystem och EG. Han skall rösta NEJ till medlemskap i EU – jag med.
Lämnar Grimstad klockan 11.05. Gör ett försök att segla. Maxfart 0,7 knop. Går för motor mot Homburgsund. Tar en extra sväng på havet för att ta ett kort på fyren även från det hållet. Min arbetskompis Frank Sörqvist från svenska Hamburgsund, talade om det norska dito i våras.
När det är dags att gira styrbord in mot Lillesand börjar vinden öka lite, men jag bestämmer mig för att, ”när dagen ändå är förstörd” gå för motor genom den trånga ”Jaktrännan” och sen vidare söderut genom ”Blindleja”. Vid inloppet till Lillesand blir jag stoppad av en bevakningsbåt för ett motorbåtslopp, och blir ombedd att ta en mindre omväg.
Blindleja är som Jaktrännan oerhört tråg på vissa ställen. Som Nordströmmarna – fast mycket längre.
Kung Olav har varit här. Det syns mycket tydligt. Han har varit ock kulddat på berget strax innanför norra inloppet.
Kanske är det de sista distansminutrarna i söder som är de allra finaste!?
När jag rundar Natvigstangen, med kurs mot Ulvön, får jag känna på att den sydvästliga vinden har ökat markant. I lä i Ulvösund ligger jag någorlunda still för motor på tomgång och autopilot, medan jag klär mig varmt och tar på mig sjöstället. Riggad och klar ger jag mig i kast med översegling till Trosö.
Jag gör ett slag tvärs över Kvaase, som fjorden heter. Vänder och går rätt ut mot havet. Efter en stund kommer det drivvandes en bit grön heltäckningsmatta. När det börjar närma sig att jag skall slå tillbaka mot Trosö får jag se, vad jag först trodde var en lite båt som låg ute och fiskade. Min första tanke var;” va är det för idioter som är ute i en sån liten båt på öppet hav i det här vädret”.
Går närmare för att se vad det är för konstigt föremål. Det är vraket efter en 8-9 meter lång kabinbåt i trä. Kan inte se någon levande människa ombord. Försöker att ringa 90 000, men det går inte från Norge. Sätter kurs mot Trosö. Blir omkörd av en av en racerbåt med 5 norska ungdomar ombord. Gör nödsignal och får dem att vända. De hade också sett vraket. Det var bara överbygget jag sett. Skrovet låg och flöt upp och ner lite längre ut. De hade ringt till polisen. Efter ca 15 minuter mötte jag en snabbgående polisbåt och efter dem en större båt på väg ut.
Lade till i naturhamnen på Stokkens östsida. Ön som är en friareal och ligger några distnsminuter öster om Kristiansand. En friareal är allmänningar och har tillsyn och här finns även sopmajor och ”dass”. Dessa områden är ofta goda naturhamnar och populära badvikar och ofta finns här även bryggor.
Den bästa beskrivning jag, som gammal scoutledare, kan komma på;” ett perfekt ställe för ett scoutläger” En fråga som jag ställde mig när jag vandrade runt på ön;”kan ön ha någon historisk bakgrund?”
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar