När jag, våren 2009, skulle fylla vattentanken inför primärseglingen, hällde jag först i rengöringsmedel för vattentanken. Fyllde på vatten, väntade en tid och spolade ur. Upprepade detta ett par gånger enligt anvisningarna. Jag hade varken tid eller lust att lossa manluckan och skrubba ren tanken invändigt för handkraft.
När rengöringsprocessen var avslutad la jag i ett antal tabletter för vattenrening och började fylla på vatten. Trodde att det skulle komma vatten i luftaren när tanken var full, så jag stod kvar på pontonbryggan och väntade. Fören sjönk allt djupare och djupare, men det kom inget vatten ur avloppet från ankarboxen, där jag trodde att vattentankens luftare mynnade ut.
Till slut stängde jag kranen och gick ombord och tittade. Nog var vattentanken full och det var det utrymmet för om vattentanken också, samt att det runnit ut en hel del vatten på kölen. Utrymmet för om vattentanken, som syns på bilden, saknade utlopp och rymmer nog bortåt 500 liter vatten. Dessutom var förpikens madrasser våta på undersidan. Det hade läckt i manluckan.
Tömde tanken, och lossade manluckan. Det jag såg gav mig, kanske inte en mindre chock, men nåt åt det hållet. Man hade gjort ett "upplag" för manluckan i plywood. Den var plastad på undersidan, men ändträt och ovansidan där manluckan låg var rent trä, som ju ständigt hade exponerats för vatten sen 1979.
Jag har ofta funderat på hur människor som bygger plastbåtar är funtade. De kan ju knappast va båtbyggare eller hantverkare. Jag har sett så mycket fusk i de gamla båtar jag haft att ingenting längre förvånar mig. Då det inte var läge att gör nån mera omfattande reparation, var jag tvungen att fixa till så att tanken blev tät, åtminstone över den närmaste två veckornas seglingar och helst över hela sommaren.
Passade på att göra ren tanken invändigt "för hand". Längst ner i botten på tanken låg det nåt som såg ut som löv som låg packade på snedden. Det såg väldigt äckligt ut. Tvekade nästan när jag skulle sträcka ner handen och gräva ur skiten. Det visade sig va plastskivor. Troligtvis hade man hällt i nån liter polyesterplast för att bottennivån i tanken skulle komma upp i höjd med avloppet. Denna ansamling av plastskivor har ju under årens lopp varit en bra grogrund för allehanda bakterier och annan skit.
Om man låter en liter plast härda i tex en burk, blir det mycket varmt i härdningsprocessen och plasten spricker. Det var detta som hade hänt. Det är bättre att ha ett utrymme under utloppet och en manlucka som går att loss. Då kan man med några års mellanrum öppna luckan och göra ren i tanken för hand.
Jag hade skaffat en 10 mm aluminiumplåt på 200x300 mm. Anledningen till detta var ett annat fuskarbete.
När jag skulle montera ett av två beslag för att hålla mot draget från kutterstaget tog jag ner innertaket för att komma åt. Till min förfäran fick jag se att förtöjningsknapen på fördäck satt med två 8 mm bultar genom däcket med mutter på undersidan. De två brickorna som låg under muttrarna hade en diameter på ca 1 mm större än muttrarna. Då detta inte var knapens orginalplacering, utan hade flyttats till förmån för ett ankarspel, misstänker jag att det heller inte finns någon förstärkning ingjuten i däcket. Båten har troligtvis inte varit utsatt för att legat förtöjd i nåt oskyddat läge. I så fall hade den enda knapen på fördäck fläkts ur däcket oavsett om det hade varit förstärkning i däcket eller inte. Jag hade ett par andra aluminiumplåtar som tillfälligt fick utgöra brickor.
Aluminiumplåten passade perfekt som provisorisk tätning. Borrade och gängade ett hål i plåten. Stack ner den i tanken och skruvade upp den mot tankens översida. Borrade hålet genom tankens översida och genom plåten. Gängade även det hålet och drog fast den skruven. Borrade och gängade ytterligare två hål i tankens översida och genom plåten. Monterade de två återstående skruvarna så att de bara tog på gängorna. Skruvarna var mycket långa. De längsta M6 skruvar de hade på järnaffären. Sänkte ner plåten så långt det gick och la på mycket sikaflex - en hel tub. Skruvade upp plåten tills Sikaflexen hade trängt ut mellan plåten och tanklocket runt om. Efter att Sikaflexen hade härdat några dar och bildat en hel packning, drog jag åt skruvarna ordentligt. När jag fyllde på vatten läckte det inte längre ur manluckan.
När jag bestämde mig för vad för arbete jag skulle göra på båten under vinterhalvåret 2009/10 blev det renovering av förpiken och däri ingick att göra en ny och större manlucka till tanken. Under arbetet i förpiken skruvade jag loss den provisoriska manluckan för att kolla hur det såg ut. Jag fick bruka en hel del våld för att få luckan att släppa från undersidan av tankens lock. Den satt redigt fast i sikaflexen. Jag fick tillgripa en hel del våld för att få luckan att lossna och en hel del av den ruttna plyfan lossnade också. Efter avslutad inspekton skruvade jag fast aluminiumplåten över hålet tillfälligt, för att slippa tappa ner grejer i tanken under mitt fortsatta arbete ned inredningen.
Arbetet i förpiken innebar ju att jag satt på och kröp över vattentanken ständigt. En dag när jag satte mig på tanken brakade locket ihop. Då jag ändå skulle göra nåt åt tanken, var det lika bra att fixa det med en gång. Det var ju ganska besvärligt att ha ett hål på ca 40 cm precis där man alltid satte sig när man skulle jobba.
Sågade sönder tankens lock och den syn som mötte mig när det var borta var inte rolig. Man hade satt upp två plywood skott som plastats på bägge sidor med några få lager matta. Plasttjockleken var i och för sig tillräcklig, men det fattades lite i överkant på det främre skottet. På ovansida plyfaskivorna hade man dragit en liten sträng tätningsmedel och sen lagt dit locket, som var plastat på undersidan, och spikat fast det med galvad dyckert. Dessutom var inte locket plastat i ändträt vid manluckan, där det kan komma åt vatten, som jag redan beskrivit. Det senare har ju inneburit att plyfan i tankens lock var totalt ruttet. Det var därför den till slut brakade ihop under min tyngd. Nu väger jag visserligen en hel del, men knappt en åttondels ton borde en sån konstruktion hålla.
Man kan väl göra på det sättet, men man måste ju se till att det är tät mellan locket och sidoskottena. Detta kan ju lämpligen göras genom att man lägger en sträng tätningsmedel runt kanten mellan locket och skottet och formar ett hålkärl. Dessutom måste allt trä som kan komma i kontakt med vatten va tätat. Jag blir mer och mer irriterad över dessa klåpare till båtmontörer som, troligen, över huvud taget inte vet vad de sysslat med.
Bifogade bilder visar hur det såg ut när jag tagit bort tankens lock. Det vita i överkant på skottet påden högra bilden är tätningsmassa som applicerats i alldels för otillräcklig mängd. Då det inte var tätat mellan locket och skotten hade ju vatten trängt ner mellan plasten och plywooden, som till följd härav hade ruttnat. Då jag misstänkte att det stod mycket vatten i varje skott, borrade jag ett litet hål i nederkant på varje skott. Det rann ur ca 2 liter ur vardera skott inom en ganska kort tid.
Funderade en stund på om jag skulle köpa en Platimos vatttensäck och lägga i hålet. Skotten hölls ju på plats av plasten och övrig inredning. Kom efter en natts funderande fram till att det var lika bra att riva bort skiten. Den ruttna plyfan bli ju så småningom jord och den är ju en källa till sk. "båtlukt".
Bestämde mig alltså för att riva bort skiten och bygga en ny integraltank. På den vänstra bilden är plasten på insidan tanken bortriven ocvh man ser den ruttna skivan. Bilden till höger är plyfafaner från det aktre skottet. Det finns inte vattenfast limm i världen som klara att stå i vatten i 30 år som det gjort här. Fanerskikten kunde plockas bort ett och ett med nävarna.
När rengöringsprocessen var avslutad la jag i ett antal tabletter för vattenrening och började fylla på vatten. Trodde att det skulle komma vatten i luftaren när tanken var full, så jag stod kvar på pontonbryggan och väntade. Fören sjönk allt djupare och djupare, men det kom inget vatten ur avloppet från ankarboxen, där jag trodde att vattentankens luftare mynnade ut.
Till slut stängde jag kranen och gick ombord och tittade. Nog var vattentanken full och det var det utrymmet för om vattentanken också, samt att det runnit ut en hel del vatten på kölen. Utrymmet för om vattentanken, som syns på bilden, saknade utlopp och rymmer nog bortåt 500 liter vatten. Dessutom var förpikens madrasser våta på undersidan. Det hade läckt i manluckan.Tömde tanken, och lossade manluckan. Det jag såg gav mig, kanske inte en mindre chock, men nåt åt det hållet. Man hade gjort ett "upplag" för manluckan i plywood. Den var plastad på undersidan, men ändträt och ovansidan där manluckan låg var rent trä, som ju ständigt hade exponerats för vatten sen 1979.
Jag har ofta funderat på hur människor som bygger plastbåtar är funtade. De kan ju knappast va båtbyggare eller hantverkare. Jag har sett så mycket fusk i de gamla båtar jag haft att ingenting längre förvånar mig. Då det inte var läge att gör nån mera omfattande reparation, var jag tvungen att fixa till så att tanken blev tät, åtminstone över den närmaste två veckornas seglingar och helst över hela sommaren.
Passade på att göra ren tanken invändigt "för hand". Längst ner i botten på tanken låg det nåt som såg ut som löv som låg packade på snedden. Det såg väldigt äckligt ut. Tvekade nästan när jag skulle sträcka ner handen och gräva ur skiten. Det visade sig va plastskivor. Troligtvis hade man hällt i nån liter polyesterplast för att bottennivån i tanken skulle komma upp i höjd med avloppet. Denna ansamling av plastskivor har ju under årens lopp varit en bra grogrund för allehanda bakterier och annan skit.
Om man låter en liter plast härda i tex en burk, blir det mycket varmt i härdningsprocessen och plasten spricker. Det var detta som hade hänt. Det är bättre att ha ett utrymme under utloppet och en manlucka som går att loss. Då kan man med några års mellanrum öppna luckan och göra ren i tanken för hand.
Jag hade skaffat en 10 mm aluminiumplåt på 200x300 mm. Anledningen till detta var ett annat fuskarbete.
När jag skulle montera ett av två beslag för att hålla mot draget från kutterstaget tog jag ner innertaket för att komma åt. Till min förfäran fick jag se att förtöjningsknapen på fördäck satt med två 8 mm bultar genom däcket med mutter på undersidan. De två brickorna som låg under muttrarna hade en diameter på ca 1 mm större än muttrarna. Då detta inte var knapens orginalplacering, utan hade flyttats till förmån för ett ankarspel, misstänker jag att det heller inte finns någon förstärkning ingjuten i däcket. Båten har troligtvis inte varit utsatt för att legat förtöjd i nåt oskyddat läge. I så fall hade den enda knapen på fördäck fläkts ur däcket oavsett om det hade varit förstärkning i däcket eller inte. Jag hade ett par andra aluminiumplåtar som tillfälligt fick utgöra brickor.Aluminiumplåten passade perfekt som provisorisk tätning. Borrade och gängade ett hål i plåten. Stack ner den i tanken och skruvade upp den mot tankens översida. Borrade hålet genom tankens översida och genom plåten. Gängade även det hålet och drog fast den skruven. Borrade och gängade ytterligare två hål i tankens översida och genom plåten. Monterade de två återstående skruvarna så att de bara tog på gängorna. Skruvarna var mycket långa. De längsta M6 skruvar de hade på järnaffären. Sänkte ner plåten så långt det gick och la på mycket sikaflex - en hel tub. Skruvade upp plåten tills Sikaflexen hade trängt ut mellan plåten och tanklocket runt om. Efter att Sikaflexen hade härdat några dar och bildat en hel packning, drog jag åt skruvarna ordentligt. När jag fyllde på vatten läckte det inte längre ur manluckan.
När jag bestämde mig för vad för arbete jag skulle göra på båten under vinterhalvåret 2009/10 blev det renovering av förpiken och däri ingick att göra en ny och större manlucka till tanken. Under arbetet i förpiken skruvade jag loss den provisoriska manluckan för att kolla hur det såg ut. Jag fick bruka en hel del våld för att få luckan att släppa från undersidan av tankens lock. Den satt redigt fast i sikaflexen. Jag fick tillgripa en hel del våld för att få luckan att lossna och en hel del av den ruttna plyfan lossnade också. Efter avslutad inspekton skruvade jag fast aluminiumplåten över hålet tillfälligt, för att slippa tappa ner grejer i tanken under mitt fortsatta arbete ned inredningen.Arbetet i förpiken innebar ju att jag satt på och kröp över vattentanken ständigt. En dag när jag satte mig på tanken brakade locket ihop. Då jag ändå skulle göra nåt åt tanken, var det lika bra att fixa det med en gång. Det var ju ganska besvärligt att ha ett hål på ca 40 cm precis där man alltid satte sig när man skulle jobba.
Sågade sönder tankens lock och den syn som mötte mig när det var borta var inte rolig. Man hade satt upp två plywood skott som plastats på bägge sidor med några få lager matta. Plasttjockleken var i och för sig tillräcklig, men det fattades lite i överkant på det främre skottet. På ovansida plyfaskivorna hade man dragit en liten sträng tätningsmedel och sen lagt dit locket, som var plastat på undersidan, och spikat fast det med galvad dyckert. Dessutom var inte locket plastat i ändträt vid manluckan, där det kan komma åt vatten, som jag redan beskrivit. Det senare har ju inneburit att plyfan i tankens lock var totalt ruttet. Det var därför den till slut brakade ihop under min tyngd. Nu väger jag visserligen en hel del, men knappt en åttondels ton borde en sån konstruktion hålla.
Man kan väl göra på det sättet, men man måste ju se till att det är tät mellan locket och sidoskottena. Detta kan ju lämpligen göras genom att man lägger en sträng tätningsmedel runt kanten mellan locket och skottet och formar ett hålkärl. Dessutom måste allt trä som kan komma i kontakt med vatten va tätat. Jag blir mer och mer irriterad över dessa klåpare till båtmontörer som, troligen, över huvud taget inte vet vad de sysslat med.
Bifogade bilder visar hur det såg ut när jag tagit bort tankens lock. Det vita i överkant på skottet påden högra bilden är tätningsmassa som applicerats i alldels för otillräcklig mängd. Då det inte var tätat mellan locket och skotten hade ju vatten trängt ner mellan plasten och plywooden, som till följd härav hade ruttnat. Då jag misstänkte att det stod mycket vatten i varje skott, borrade jag ett litet hål i nederkant på varje skott. Det rann ur ca 2 liter ur vardera skott inom en ganska kort tid.
Funderade en stund på om jag skulle köpa en Platimos vatttensäck och lägga i hålet. Skotten hölls ju på plats av plasten och övrig inredning. Kom efter en natts funderande fram till att det var lika bra att riva bort skiten. Den ruttna plyfan bli ju så småningom jord och den är ju en källa till sk. "båtlukt".
Bestämde mig alltså för att riva bort skiten och bygga en ny integraltank. På den vänstra bilden är plasten på insidan tanken bortriven ocvh man ser den ruttna skivan. Bilden till höger är plyfafaner från det aktre skottet. Det finns inte vattenfast limm i världen som klara att stå i vatten i 30 år som det gjort här. Fanerskikten kunde plockas bort ett och ett med nävarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar