Där näckrosen blomma

Stävade ut ur Ekenäs hamn genom det södra inloppet. Hissade segel och konstaterade att det var ungefär samma väder och vind som igår. Vinden hade möjligen vridit något mot syd. Detta var ju helt som det borde va. Jag var ju på väg söderut mot Ramsö. De blev kryss med långa och korta slag.

Det var nästan exakt 4 år sen jag var på Ramsö senast. Första helgen i September 2005. Jag kom ifrån Krokstrand efter att ha fullbordat sista etappen i min seglats längs hela den Svenska kusten. Den helgen var det så fullt med båtar i Ramsö hamn att jag fick lägga mig på bryggan alldeles vid inloppet.

Nu var det inte så många båtar, trots att det var ett par veckor tidigare än när jag var där 2005. Fast det var förstås mitt i veckan nu. Det låg en fin mahognykoster vid en bryggan på andra sidan och en stor norsk Hallberg Rassy längs kajen vid kranen. Ett par fiskebåtar hemmahörande på Ramsö låg det också inne, men det var inga som helst problem att få plats. Lite senare på kvällen kom det in ytterligare en segelbåt och la sig akter om mig.

Ramsö ligger i sydöstra delen Kosterarkipelagen och omges av Kosterhavets nationalpark. Ramöborna räknar sig som självständiga och att ön inte tillhör Kosteröarna.

Första gången Ramsö nämns är år 1610 då Knud bosatte sig här. Skrönorna berättar att när ett skepp ur den Spanska armadan 1588 förliste vid Pater Noster, så svepte en av kaptenen in sin lille son ordentligt och placerade honom i en vagga innan fartyget sjönk. Vaggan flöt iland på Sydkoster. Pojken togs omhand av en fiskarfamilj som döpte honom till Anders. Anders fick sju söner, som alla flyttade till Ramsö. Knud var en av dessa.

En mer rimlig berättelse är att Knud kom från herremansgården Wrem i Kville. Under norska tiden tillhörde Ramsö gården Wrem.

År 1634 skrevs öns namn Ramsöen. Det finns två alternativa förklaringar till namnet: att det fornnordiska namnet hrafn (korp) givit ön dess namn, eller att växten ramslök som lär finns på ön givit den namnet. Jag får leta efter den nästa gång jag kommer till Ramsö.

Ramslök är en tämligen sällsynt art som växer på lövängar. Den har en stark smak som påminner om vitlök, till skillnad från vitlöken är det dock de gröna bladen som används. På grund av detta går ramslök i folksmun ofta under benämningen "skogsvitlök". Ramslöken är känslig för värme och bör inte upphettas, då dess smak- och näringsämnen går förlorade.

Jag tog en promenad och gick söderut. Följde den antydan till väg som finns förbi husen och fortsatte på en stig som blev allt svårframkomligare tills jag kom ner till havet på öns sydöstra sida. Hittade en stig som gick åt nord ost och tog mig sedan längs strandkanten norröver. Man kan väl lugnt säga att denna del av promenaden inte var rullatorvänlig. Men som bohuslänning är man ju van att gå i berg, även om detta låg på gränsen för min förmåga. Jag fick dock lön för mödan. Till slut kom jag fram till en mycket fin sandstrand, som ligger i en vik rätt öster om hamnen. Vägen tillbaka till båten gick på lättpromenerade stigar. För den som vill gå till badviken från hamnen, går man först norröver och tar stigen till höger, när man kommer en bit upp. Skulle inte förvåna mig om det är skyltat.

Nästa morgon kom med kulingvindar. Bestämde mig för att stanna på Ramsö. Jag har inget emot att segla när det blåser mycket, men det är ju inte heller tilltalande att ge sig iväg i kulingvindar från en bra hamn, när man dessutom inte har nån brådska. Att kuling inte har något som helst med ordet kul (i betydelse roligt) att göra, är väl självklart. Kuling eller eller kultje som sjötermen lyder, är en försvenskning av holländska koeltje, där koel betyder sval, kylig.

En nackdel med båtlivet är ju att det blir mycket stillasittande och för min dåliga rygg är det inte alls bra. Tog en promenad, gick så långt norrut som det gick denna gång. Jag har ju den ovanan att jag ogärna vill gå samma väg tillbaka utan försöker oftast hitta alternativa väg. Detta har fört mig på många strapatsfyllda vandringar, ofta till min frus förtvivlan när hon är med. Å andra sidan så har jag ett mycket gott lokalsinne så jag kommer alltid rätt, även om vägen ibland är näst in till oframkomlig.

När jag var så långt norr på Ramsö jag kunde komma började jag gå söderut längs den östra stranden. Av någon outgrundlig anledning och mot mina priciper, vände jag efter en stund och gick samma väg tillbaka och fann en stig som gick västerut. Efter en stund fick jag se en liten skyllt pekade åt väster. Näckrosor stod det på den. Hade hört talas om de röda näckrosorna på Ramsö, men hade ingen aning om var de fanns. Kommer ner till en vrakvik och gick upp i berget åt norr. Plötsligt får jag se dammen med näckrosorna högt uppe på berget.

Det finns alltid en sång för varje situation i livet. Där näckrosen blomma är en gammal fin sång, som kom för mig, med text av Sven-Olof Sandberg och Musik av Sven du Rietz. Tyvärr fanns det ingen inspelning med Sven-Olof Sandberg, eller SOS som han ibland kallades, på You Tube. De inspelningar jag hittade med sång var av "Lars Kristerz" och "Flamingokvintetten" som bägge fullständigt förstört denna mycket stämningsfulla låt i sina aggressiva versioner, bägge i fyrtakt. Dragspelduon i länken ovan är väl inga proffsmusiker, men deras version ger ju mer rättvisa åt låten.

När hamnkaptenen Bert Dabe kom för att ta upp hamnavgiften frågade jag honom om de röda näckrosorna. De var inplanterade och hade vid nått tillfälle torkat ut och dött, men man hade skaffat nya plantor.

Den röda näckrosen är väldigt sällsynt och finns i flera sjöar i Tiveden. Har planterats in även på Sandö på Smögen och Bohus Malmön. Lär även finnas på öarna Hästvam och Dyngön i Fjällbacka skärgård. De röda näckrosorna utgör ingen egen art, utan är en färgvariation av den vita.