Från Fur till Ek

När frugan åkt till Kungshamn och jag fyllt vattentanken och kompletteringshandlat så att jag hade allt det som behövs av livets nödvändigheter - mjölk tex - kastade jag loss och stävade ut ur Strömstads hamn. Jag kunde lika gärna ligga gratis i en naturhamn som att betala de dryga hamnavgifterna som råder.

Kryssarklubben har två bojar söder om stan. Den närmaste, sydost Karholmen, var naturligtvis upptagen och som oftast nu för tiden av en norrman, som inte heller va behörig att ligga i denna privata boj. Jag fortsatte mot bojen norr om Södra Öddö. När jag kom igenom sundet mellan Norra Öddö och Daftö-Valö såg jag att det låg en båt i den bojen också. Vände och gick samma väg tillbaks. På Furholmen borde man kunna ligga. Mycket riktigt. Där fanns en pontonbrygga där säkert 20 såna båtar som min fått plats att ligga långsides.

Furholmen är väl mest känd för en bredare allmänhet genom TV-serien av Gösta Unefäldts deckare om polisen i Strömstad. Per Oskarsson som polischef Jörgensson och den alltid lika klantige Evald Larsson som spelas av Stefan Ljunggvist. I avsnittet Polisen som vägrade ta semester hittas en flicka mördad just på Furholmen.

Furholmen har vart Strömstabornas lättåtkomligaste badplats i generationer. Förr gick man dit med småbåtar, men nuförtiden trafikeras ön av passagerarbåtar som kan ta lite mer folk. En av båtarna M/F Birgit har gått till Furholmen sen 1945. Hon lägger till på bryggan som syns i bakgrunden akter om min båt.

Restaurangen, som syns till vänster i bild, har ju en hel del att erbjuda, tom Julbord. Den var dock stängd när jag var på ön, så jag fick försöka överleva på medhavd skaffning.

En snabb promenad på ön för att titta på de faciliteter som fanns. När jag tittade på bilderna i länken till restaurangen/Företags-Event insåg jag att jag missat badviken i väster. På något sätt borde det finnas nån form av stig som går västerut. Jag får väl leta om jag kommer till Furholmen nån mer gång. Det är ju inte omöjligt. Det var ju ett bra ställa att ligga på och man kan ju besöka restaurangen om den är öppen. För att komma iland från pontonbryggan var man tvungen att gå genom serveringen.

När jag kom tillbaka till båten var det dags att kasta loss och börja kryssa hemåt. Inte mycket till segelvind, men i övrigt ett härligt väder. Efter några timmars stilla kryss var jag i närheten av Ekenäs på Sydkoster och jag tyckte att det nog med kryssande för dagen.

Vi var i Ekenäs för ganska många år sen när barnen var små, med Biancan. Kommer ihåg att vi gick till affären som låg en bit in på ön. Minnesbilden var att det var mycket långt. Men så var det ju ibland med småbarn. Även den kortaste promenad kunde va hur lång som helst. Gick till affären som en kvällspromenad. Var tacksam att jag handlat medan jag var i Strömstad. Det var faktiskt långt. När jag mätte på sjökortet var det nästan 2 km fågelvägen enkel väg.

Vi hade en grovarbetare, när jag började jobba på elverket i Kungshamn, som alltid brukade säga; "liten börda tynger lång väg". Hade jag varit tvungen att bära ett par bärkassar med förnödenheter från affären till båten, hade nog mina armar blivit "mycket längre" än de redan är.

Enligt hamnkaptenen som kom och tog upp hamnavgift, brukade man ha god beläggning i hamnen, av norrmän, ända fram till jul.