Strömstad

Det var många år sen jag var i Strömstad med båt. Minst 10 - om inte mer.

Inre hamnen var full av båtar, men man hade byggt en pir ut till Skurve (Strömstads segelsälskaps klubbhus) från Torskholmen. Där fanns gott om plats vid pontonbryggorna på insidan piren. Klicka på kartan, och öppna den helst i ett nytt fönster, så kan du se var olika delar i Strömstads centrum finns.

Strömstads första stadsplan från 1695 var tomter efter åns södra sida och vid stranden. Kyrka och torg ligger på samma ställe idag. Redan på 1500-talet anlades en lastplats för timmer vid utloppet från Strömsvattnet, Strömmen, som fick köpingsrättigheter 1667. Det är inte helt klart när stadsrättigheter erhölls, men 1672 kallas samhället "staden Strömstad" och stadsrättigheterna stadfästes formellt av Karl XI den 15 april 1676.

De stora sillperioderna på 1700-talet var mycket positiva för stadens utveckling. Strömstad hade ca 300 invånare omkring 1750, 1805 hade folkmängden ökat till nära 1 100.

Redan i slutet av 1700-talet blev Strömstad känd som badort. Lejonkällan utanför Surbrunn hade redan 1782 ett gott rykte som hälsokälla och nyttjades flitigt av brunnsgäster under hela 1800-talet. Vid Bojarkilen fanns redan 1786 Sveriges första varmbadhus. Under 1800-talet byggdes två nya varmbadhus ungefär där badhus finns idag.

Kustfiske och småskalig redarverksamhet blev viktiga näringar för staden, då många fartyg i kusttrafiken hade sin hemmahamn här under 1800-talet.

Bohuslän har ju tidigare tillhört Norge och pga Strömstads närhet till gränsen har inneburit att staden varit indragen ett antal nordiska konflikter.

Karl XII hade Strömstad som ett högkvarter under kriget mot Norge 1716 - 1718. Han bodde under sina besök i ett hus som ligger ungefär där polishuset ligger idag

Vid tre tillfällen under 1900-talet har Strömstad befunnit sig i närheten av internationella konflikter. Vid upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge 1905 var det ett tag mycket spänt vid gränsen. Militär hade besatt staden och svenska flottan befann sig på redden i högsta beredskap. Under det första världskrigen 1914-1918 förlades trupp till Strömstad, landsstormen mobiliserades och flottan gjorde besök i staden. Under andra världskrigen 1939-1945 gränsade Strömstad till en krigszon och två tyska plan blev nedskjutna över staden. Många strömstadsbor bistod med viktig hjälp till den norska motståndsrörelsen.

Som en symbol för banden mellan Norge och Sverige invigdes Svinesundsbron den 15 juni 1946 av Norges konung Haakon VII och Sveriges kronprins Gustaf Adolf. Femtio år senare den 10 juni 2005 invigdes den nya bron av kungarna Carl den XVI Gustaf och Harald V.

Jag hade ingen möjlighet att närvara vid invigningen, efter som jag var i England vid tillfället. Å andra sidan var jag ju knappast inbjuden heller. Däremot seglade jag under broarna, både fram och tillbaka i månadskiftet Augusti/September samma år, på min väg till och från Krokstrand. Broarna utgör en imponerande syn, speciellt inifrån.

Krokstrands samhälle var under en period större än Strömstad. Detta berodde på uppsvinget som stenindustrin fick i början av 19oo-talet som varade fram till 1930-talet. Strömstads historia



Fru Andersson kom sent på Fredagskvällen. Hon hade helt andra planer än skepparn och då har högsta befälet ombord bara att rätta sig. Jag hade tänkt gå ut till Koster - hon hade läst att det var marknad i Strömstad på Lördag. Efter att ha gått runt i centrum på förmiddagen, men inte hittat mer marknad än de vanliga affärerna frågade vi. Marknaden skulle hållas nästkommande Lördag!

På eftermiddagen tog vi en promenad längs sjökanten. Gick förbi Skagrack, restaurangen, som har en intressant historia. Vidare förbi det nya kallbadhuset som stod klart så sent som i juni 2005. Det står i texten som jag länkade till; "Nu kan man på ett lättillgängligt sätt ta sig ett uppfiskande morgondopp eller en snabb simtur på lunchen i centrala Strömstad." Fast jag är en riktig badkruka och knappast letar efter badplatser på de ställena jag kommer till, fick jag en känsla av att några speciellt bra badplatser inte finns i Strömstad.

Den mest kända badplatsen ligger väl på Furholmen, en ö som ligger ca 0,5 distansminuters båtresa från inre hamnen. Ännu finare badö än Furholmen är nog Styrsö, ca 3 distansminuter från Strömstads hamn.

Jag kan naturligtvis ha fel beträffande Strömstad som badort, men - tanken går till Skånska Mölle, som på sin tid var en badort av rang!!!??? Badplatsen i Mölle - en veritabel katastrof, enligt min mening.

Panoramabilden över Strömstad tog jag från Furholmen.

Vi gick vidare längs Ångbåtskajen och Norra hamnen, vidare över bron mot Udden och bort till Rödudden, som är en en form av badplats med trappor från klippan. Efter att ha suttit ner en stund och tittat ut över havet och alla båtarna som gick förbi in och ut från Kebalviken fortsatte vi förbi sjukhuset och längs Västra Hamngatan. I slutet av gatan finns en linfärja av samma typ som den mellan Syd- och Nordkoster. Färjan utgör en genväg över Bojarkilen för den som skall över till Kebal. Om du klickar på länken så kommer du till SJÖ-vägen Vägverkets färjerederis tidning. Om du skrollar dig ner lite så finns det en artikel om just denna linfärja.

Det gäller samma principer för denna färja som för den på Koster. De som fått ett kort kan köra färjan själv den 35 meter långa färjeleden. Vi hade sån tur att det var en "behörig färjeskeppare" som just skulle över, så vi åkte med.

Fick sällskap med ett par som hade sin segelbåt på gästbryggan på Marieholms Marina i Kebalviken. När vi skildes åt vid marinan fortsatte vi längs bryggorna till den norska stugbyn som byggts upp längst inne i viken.

Västkustkuriren skrev 16 Maj 2002; "Här är Strömstads Venedig! Den nya staden på Nötholmen står klar i en första etapp med 148 lägenheter"

Tidningsrubriken är inte helt fel. En intressant stugby med grävda kanaler som påminner om Venedig. Grundläggningen är förhoppningsvis bättre än i sin Italienska förebild. På något sätt en mysig stugby, även om jag inte skulle kunna tänka mig ha en stuga där. Jag har nog dessvärre eller som tur är, ingen flockdjursmentalitet.

På vägen tillbaka till båten gick vi förbi en busshållplats, men då det var så enkelt att ta sig över Bojarkilen med färjan gick vi förbi. Vi väntade länge på att det skulle komma nån som skulle över och fick köra färjan. Under tiden gick en buss förbi in mot Strömstad. Efter att ha väntat en bra stund till gick vi tillbaka till busshållplatsen. Det skulle dröja mycket länge innan nästa buss gick. Båten till Furholmen låg vid en brygga längst in i Kebalviken. Innan vi hann tänka tanken att åka med den, la den ut från bryggan. Promenerade tillbaka till linfärjan. Att gå runt var ju ett alternativ, men vi visste inte hur långt det var. Till slut kom i alla fall ett sällskap som hade rättigheter att köra färjan.

Nere i centrum köptes pizza som avnjöts i båten.