24-timmarseglingen på våren brukar gå första helgen i Juni, helgen efter 12-timmar. 2009 valde vi att starta Fredagen den 5/6 kl 18.00.
Besättningen var förutom mig själv, Ingemar, som som oftast är med. Ny i gänget var Roland Bäckman från Hunnebostrand, van seglare som jobbat med granit hela livet och ungefär jämngammal med Ingemar.
I överkant på bilden, rakt ovanför Rolands huvud, ser man den orange "24-timmarsvimpeln" som skall föras på akterstaget under seglingarna.
Vindarna var ungefär de samma som vid 12-timmars veckan innan. Dvs nästan obefintliga. Vi körde mycket med gennakern/lättvindsgenuan, som var ett av de seglen som fanns med i båten vid köpet. Är inte säker på att den är avsedd för Fjord 28 cs, då den är minst ett par meter för kort i förliket, men den drar väldigt gott är den knappast finns nån vind. Vad skepparn gör på bilden är väl frågan. Det kan väl knappast va frågan om navigering och i så fall är det väl någon form av "matlagning". Gennakern syns i varje fall i överkant på bilden.
Vi satte kurs på lysbojen och rundningspunkten Brofjordens angöring. Det gick lungt och fint och vi hade inte så mycket att göra. Det kan ju va en anledning till att man tar ett kort på en båtshake, men visst finns det något speciellt med bilden. Måsar är annars ett kärt motiv för mig.
Det tog ett antal timmar att segla de 6,7 distansminutrarna till lysbojen, i den allt mer mojnade vinden. Roland ville absolut fortsätta styra, så både jag och Ingemar gick och la oss. När jag vaknade tre timmar senare hade vi "seglat" några hundra meter. Det är bojen Brofjorden angöring som syns som en liten prick strax till vänster om den nedgående solen på bilden till höger, kortet togs när jag tog över rodret från Roland. Om man klickar på bilden kommer den upp i ett större format och man kan tydligt se bojen.
Inte långt efter att Roland lagt sig började det komma lite vind och jag började segla mot Lysekil. Ganska snart ökade vinden och vi började göra ganska bra fart. Jag var nästan framme vid Lysekil när Ingemar och Roland vaknade. De tog sig lite frukost innan de löste av mig.
Efter ett par timmar kom pojkarna och väckte mig. Navigationsdatorn med det digitala sjökortet hade lagt av och de kunde inte få igång den igen. Det kunde inte jag heller trots att jag försökte ihärdigt. Det blev att segla på det antika sätten - pappersjökort.
Morgonen hade nog varit kall. Roland såg lite frusen ut, men Ingemar hade hittat min flytoverall som värmer gott. Vi var vid Hållö och eftersom vi skulle få förlig vind norröver och prognosen var att vinden senare skulle vrida till nordlig och det dessutom fanns önskemål om att segla till Väderöarna, satte vi kursen norröver.
Vindvridningen kom naturligtvis lite tidigare än vi hoppats på, och för att slippa kryssa, styrde vi mot Saltskär och dess berömda "Kärring". Den ganska nyreparerade Båken som kallas för Saltkärs Kärring men ibland även Biskoppen syns i mitten på bilden. Roland står troget vid rodret.
Vi seglade runt Saltskär och gick in i sundet mellan Hornö (till vänster på bilden) och Dannemark (till höger) för att runda pricken som står strax söder om Hornö ränna. Efter att vi rundat gick vi ut samma väg igen. Jag undrar va den motorbåtsförare tänkte, som kom i farleden söderifrån, när han såg en underlig segelbåt komma in från havet, svänga runt pricken väldigt nära, och gå samma väg ut igen.
I stället för att gå den säkrare vägen norr om Saltskär, som vi gjorde på invägen, gick vi närmsta vägen tillbaka mot rundningsgsmärket vid Mjölskärs fyr. Om vi skulle rundat Saltskär så hade vi varit tvungna att kryssa och det vill man ju helst undvika om det går. Det var ganska kymigt att gå emellan alla grunden vid "Styggarna". Det bröt runt omkring oss, men enligt sjökortet fanns det en djup ränna mellan brotten. Man har ju blivit bortskämd med att navigera med digitalt sjökort när man kan se exakt var man är.
När vi var ute på fritt vatten mojnade det och efter en stund var det totalt bleke. Vi låg och drev över en timme innan vi bröt seglingen, startade motorn och gick hem till Springet.
Besättningen var förutom mig själv, Ingemar, som som oftast är med. Ny i gänget var Roland Bäckman från Hunnebostrand, van seglare som jobbat med granit hela livet och ungefär jämngammal med Ingemar.I överkant på bilden, rakt ovanför Rolands huvud, ser man den orange "24-timmarsvimpeln" som skall föras på akterstaget under seglingarna.
Vindarna var ungefär de samma som vid 12-timmars veckan innan. Dvs nästan obefintliga. Vi körde mycket med gennakern/lättvindsgenuan, som var ett av de seglen som fanns med i båten vid köpet. Är inte säker på att den är avsedd för Fjord 28 cs, då den är minst ett par meter för kort i förliket, men den drar väldigt gott är den knappast finns nån vind. Vad skepparn gör på bilden är väl frågan. Det kan väl knappast va frågan om navigering och i så fall är det väl någon form av "matlagning". Gennakern syns i varje fall i överkant på bilden.
Vi satte kurs på lysbojen och rundningspunkten Brofjordens angöring. Det gick lungt och fint och vi hade inte så mycket att göra. Det kan ju va en anledning till att man tar ett kort på en båtshake, men visst finns det något speciellt med bilden. Måsar är annars ett kärt motiv för mig.
Det tog ett antal timmar att segla de 6,7 distansminutrarna till lysbojen, i den allt mer mojnade vinden. Roland ville absolut fortsätta styra, så både jag och Ingemar gick och la oss. När jag vaknade tre timmar senare hade vi "seglat" några hundra meter. Det är bojen Brofjorden angöring som syns som en liten prick strax till vänster om den nedgående solen på bilden till höger, kortet togs när jag tog över rodret från Roland. Om man klickar på bilden kommer den upp i ett större format och man kan tydligt se bojen.
Inte långt efter att Roland lagt sig började det komma lite vind och jag började segla mot Lysekil. Ganska snart ökade vinden och vi började göra ganska bra fart. Jag var nästan framme vid Lysekil när Ingemar och Roland vaknade. De tog sig lite frukost innan de löste av mig.Efter ett par timmar kom pojkarna och väckte mig. Navigationsdatorn med det digitala sjökortet hade lagt av och de kunde inte få igång den igen. Det kunde inte jag heller trots att jag försökte ihärdigt. Det blev att segla på det antika sätten - pappersjökort.
Morgonen hade nog varit kall. Roland såg lite frusen ut, men Ingemar hade hittat min flytoverall som värmer gott. Vi var vid Hållö och eftersom vi skulle få förlig vind norröver och prognosen var att vinden senare skulle vrida till nordlig och det dessutom fanns önskemål om att segla till Väderöarna, satte vi kursen norröver.
Vindvridningen kom naturligtvis lite tidigare än vi hoppats på, och för att slippa kryssa, styrde vi mot Saltskär och dess berömda "Kärring". Den ganska nyreparerade Båken som kallas för Saltkärs Kärring men ibland även Biskoppen syns i mitten på bilden. Roland står troget vid rodret.
Vi seglade runt Saltskär och gick in i sundet mellan Hornö (till vänster på bilden) och Dannemark (till höger) för att runda pricken som står strax söder om Hornö ränna. Efter att vi rundat gick vi ut samma väg igen. Jag undrar va den motorbåtsförare tänkte, som kom i farleden söderifrån, när han såg en underlig segelbåt komma in från havet, svänga runt pricken väldigt nära, och gå samma väg ut igen.I stället för att gå den säkrare vägen norr om Saltskär, som vi gjorde på invägen, gick vi närmsta vägen tillbaka mot rundningsgsmärket vid Mjölskärs fyr. Om vi skulle rundat Saltskär så hade vi varit tvungna att kryssa och det vill man ju helst undvika om det går. Det var ganska kymigt att gå emellan alla grunden vid "Styggarna". Det bröt runt omkring oss, men enligt sjökortet fanns det en djup ränna mellan brotten. Man har ju blivit bortskämd med att navigera med digitalt sjökort när man kan se exakt var man är.
När vi var ute på fritt vatten mojnade det och efter en stund var det totalt bleke. Vi låg och drev över en timme innan vi bröt seglingen, startade motorn och gick hem till Springet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar