Hemmåt igen

Nästa morgon var det återigen skapligt väder. Kastade loss och stävade ut från Ramsö. Hissade segel och började segla österöver in mot land. När jag rundade Ramsös norra udde skotade jag hem för dikt bidevind. Eftersom jag skulle mot sydost kom naturligtvis vinden från det hållet. Jag klarade inte att hålla upp mot Bisserännan, farleden norr om Storesnart, så jag gick in strax norr om Svartskären. Slog vid västra sidan av Nöddet och satte ny kurs strax söder om Ormskären. När jag slagit vid Ormskären mot Vattenholmen, för att gå klart grundet söder om Ormskären, blåste det upp rejält. Det var som ett åskoväder. Jag hann precis rulla in genuan innan det började ösregna. Det hade varit ganska fint väder fram tills nu och jag hade inga rengkläder på mig. Kastade mig in däcksalongen för att styra därifrån. Det regnade så mycket att det knappast va nån sikt alls.

I samma ögonblick slocknade navigationsdatorn. Den hade stängts av automatiskt för en uppdatering. Som vanligt hade jag kollat på de olika båtforumen på internet på morgonen och det kom ett meddelande att datorn skulle stängas av. Jag bockade i "skjut upp i 4 timmar", och sen glömt bort det hela. Nu hade det gått fyra timmar och den stängdes av för nån löjlig uppgradering, just när jag behövde det digitala sjökortet som bäst. Man blir så trött på teknikens underverk.

Jag gick upp i lä för Storesnart och tog ner och beslog storseglet. Det värsta regnandet hade gått över, men den kraftiga vinden bestod. Gick in till Resö och la mig längs bryggan vid kranen. Efter hand kom det in ganska många båtar. Det var skönt att krypa ner i båten, sätta på värmen och fixa lite mat.

Väderleksrapporten spådde bra väder för nästkommande dag, men sen skulle det bli skitväder. Det är styvt 30 distansminuter hem, en lagom dagstur för maskin då det spåddes sydliga vindar och kanske något regn. Jag bestämde mig för att gå direkt till Kungshamn dagen därpå.

Startade direkt efter frukost och gick för motor söderut. Strax innan Havstensund på Trossösidan ligger den L32;a, Gaston, som Anders Abrahamsson från Smögen seglade jorden runt med för några år sen.

Från Havstensund ut till Tjurpannan upplever jag alltid som en lång och tråkig sträcka. Tjurpannan är nog även den besvärligaste passagen som finns på västkusten. Höll väl upp mot remmaren som står norr om Fyren väcker, för att få så mycket sjörum som möjligt till den beryktade udden, innan jag satte kursen för att passera väster om Klätten. Det var ganska mycket sjö efter de senaste dagarnas dåliga väder. Det var skönt att komma in i lä i Fjällbacka skärgården vid Fiskholmen.

Vadbockar har ju funnits ganska många i våra skärgårdar. De användes för att torka "vaden", ett slags fiskenät som användes för att fånga sill med. På vissa platser har man torkat tex spillånga för lutfisk i liknande ställningar. På Lilla Enerskär utanför Fjällbacka har Kville hembygdsförening uppföra en vadbock. Ett antal "Ålekråkor" tyckte att vadbocken på Lilla Enskär var ett utmärkt ställe att torka sina vingar på mellan fiskepassen.

Vid Fjällbacka började regna från och till och jag växlade om med att styra från sittbrunnen eller inne i däcksalongen beroende på regnets intensitet. Det är betydligt mycket bättre ur många synpunkter att stå ute och styra i sittbrunnen, men det är ganska skönt att stå eller sitta inne, torrt och varmt, när det är kallt och regnigt ute. Från Hamburgsund regnade det hela tiden, så resten av min resa styrde jag inifrån.

Kom till Ulön-Dannemark vid middagstid. Två av de tre kryssarklubbsbojarna var lediga. Det var första gången på min månadslånga seglats som jag sett en ledig SXK-boj. Jag la mig i en undertiden jag lagade mat och åt. Sen fortsatte jag hemåt. Valö huvud, Täre sund, Sotekanalen, Sunnepinan, Väståre sunt och när jag gått genom Tångenrännan fick jag se att pontonbryggan över Tångens badplats var borta. Det ger alltid samma lyckokänsla att slippa gå runt Klåvholmen. En omväg på 0,2 distansminuter eller ca 370 meter. En tidsbesparing att nå hemmahamnen på ca 2,5 minuter.