Semestersegling 2009

Hela Augusti 2009 var vikt för segling. Jag skulle segla i stort sett själv. Vi kunde inte få gemensam semester detta år. Från början hade jag ingen plan för vart jag skulle segla, men efterhand bestämde jag mig för att segla dit vindarna bar. Frugan skulle följa med första helgen och åka hem med buss därifrån vi hamnade.

Kom iväg lite sent på fredagskvällen och gick norrut mot Sotekanalen. Vid kanalens södra mynning finns några små naturhamnar. Det låg båtar på de två bästa ställena. I Kryssarklubbens "hamn och farledsbeskrivning" fanns det dubbar på västsidan av ön "Fånytt" och där skulle man kunna ligga långsides berget. Gick dit och förtöjde och fendrade gott - som tur var.

Vi hade precis dukat fram på bordet, när båten, som väger 4,5 ton, kastades om en vante mot berget med oerhörd kraft. Jag trodde nästan att båten skulle krossas mot berget. Att man aldrig lär sig. Det var en av dess felkonstruerade motorbåtar, som med hjälp av stora motorer pressar sig fram genom vattnet och river enorma svallvågor och vars förare inte ser mindre djur än elefanter. Dvs, man kör båt som om det vore en sportbil på en motorväg och man inte tycker att man ska ta någon som helst hänsyn i sin framfart och dessutom nog inte har den minsta aning om vad ordet betyder.

Jag skrev vid något tillfälle på en diskussionssajt på internet att jag tyckte att det skulle va förbjudet att äga båtar som går fortare än 12 knop - undantaget polis, kustbevakning, sjöräddning militär och liknade. Gissa om jag fick på pälsen?

Men - varför skall man ha så brått på sjön?

Sen höll sjögången på, från och till, ända tills Sotekanalen stängde. Men den första båten som orsakade svall var den värsta, kanske beroende på att den kom utifrån havet.

Nästa dag gick färden vidare genom Sotekanalen och där mötte vi dessa kajaker som minsan inte river upp nån sjö liksom vi seglare. Fortsatte till dubbelön Ulö-Dannemark där vi ankrade i bukten på norrsidan.http://www.vastkuststiftelsen.se/visanaturres.asp?id=505 Det var massvis med båtar som ankrat i den poppulära viken.

Då vi har huvudankaret i aktern, ett 10 kg delta-ankare, och båten har ett "kosterskrov" kan man lika gärna svajankra med aktern mot vinden. Då slipper man ju att dra linan till fören efter att man ankrat. Skulle det bli mycket dåligt väder få man ju överväga det för att minska vindmotståndet, men normalt kan man ju lika gärna svajankra från aktern. En fördel är ju att förseglen sitter längst bort från vinden och verkar som ett ankarsegel, som ju förhindrar att båten svänger hit och dit. Jag hade faktiskt tagit med mig den gamla focken till min bohusjulle, som är för nästan bara är en stormfock till jullen, just med tanke att använda som ankarsegel om det skulle behövas.

Rodde iland med gummibåten och tog en promenad runt den västra ön Dannemark. Storslagen utsikt över skärgården från de högsta punkterna. Viss konstnärlig verksamhet pågår ständigt med bl.a en skoparad. Stenhuggare har också verkat på denna ö som på så många andra i den Bohuslänska skärgården.

Skroten som ligger kvar efter denna verksamhet är kanske inte så vacker, men det är ju en påminnelse om det hårda liv många människor levde förr i tiden. Det var ju då som nu. De som gjorde det hårda arbetet var inte dom som tog hand om de stora pengarna. Många människor hade det nog oerhört kämpigt att få ekonomin att gå ihop och många levde nog i misär. Det finns ju ett uttryck som säger:" det var bättre förr", men på den fronten är det allt mycket bättre nu.

Vi låg kvar tills på Söndag eftermiddag då vi lättade ankar och gick in till Bovallstrand och en avgående buss till Kungshamn.

När frugan åkt hem, kastade jag loss och seglade norrut igen. Strax söder om Ulön ligger ön Landlösa med sin spilta. Spiltan är en av mina favoritplatser och jag har varit där många gånger. Tog ner seglen och gick för motor mot spiltans mycket trånga inlopp. Det blåste en sydlig vind kanske med liten dragning åt ost och det var en måttlig sjögång. Jag vågade inte försöka gå in i spiltan utan satte återigen kursen mot Ulö - Dannemarks nordvik. Kryssarklubben (SXK) har ju tre bojar i viken och jag brukar ofta ligga i SXK´s bojar när jag är ute och seglar. De var upptagna precis som de varit de två gångna nätter vi legat här.

SXK´s bojar är privata och endast avsedda för SXK´s medlemmar. Det räcker heller inte att bara va medlem i SXK för att få utnytja bojarna, utan båten skall va registrerad i SXK och man skall föra SXK`s vimpel eller stävmärke och båten skall va försedd med tydligt namn. Har under sommaren konstaterat att många av de båtarna som ligger i bojarna inte uppfyller kraven att ligga i dem.

Nåväl - det finns ju ingen anledning att hetsa upp sig över det. Jag kastade ankar. Nu hade vinden vänt till västlig och det var sämre väder på gång. Det kom in allt fler båtar under kvällen. Ibland trycker man att de lägger sig onödigt nära, men det är ju egentligen inget att göra nåt åt. jag kanske gör lika dant själv.

På natten vände vinden till sydost och det började blåsa upp. Fick en känsla att jag började dragga. La ut lite mer ankarlina och konstaterade att draggningen upphörde. Låg otäckt nära de båtar som tidigare ankrat akter om mig. Som tur var var vindriktningen sån att jag låg mitt emellan dem och om vinden höll samma riktning och jag började dragga igen skulle jag passera mitt emellan dem. Hade inte ro att gå och lägga mig utan stod uppe i däckssalongen och höll ankarvakt i några timmar. När jag kände att vinden mojnat en aning och att jag ändå låg relativt säkert gick jag och la mig. Sov länge på morgonen.

Jag käkade en mycket sen frukost och gjorde mig klar för avgång. Precis när jag fått upp ankaret börja det åska. Efter ett par minuter kom ösregnet och jag kastade mig in till styrplatsen i däckssalongen. Det var underbart att kunna stå inne och styra. Konstaterade ganska snabbt att vinrutetorkarmotorn nog sett sina bästa dar. Det luktade bänt redan efter en liten stund. Stängde av den och gjorde ett torkande emellanåt, för att spara motorn så mycket som möjligt. Sikten var i övrig ytterst begränsad pga regnet och jag gick norrut mot Hamburgsund med dieseln på tomgång.