Super Marina

Super Marina - är ingen nyanlagd fullservicemarina här på västkusten, eller nån annan stans heller förresten, utan den inredningsmattan - melerad Super Marina - som jag skall börja klä Thallathas förpik med.

Utanpå den 20 mm tjocka isoleringen av olikfärgade liggunderlagsbitar blir det snyggt med en ljus matta som täcker över hela härligheten. Pentrybänken var alldeles lagom att lägga upp rullen med mattan på. Bara att dra ut och skära av någorlunda efter listen.

Första gången jag skulle klä en båt invändigt - det var i början av 1970-talet - valde jag en annan typ. Jag har för mig att  den i katalogen kallades "matelaserad PVC". Det var en matta med ytskikt av PVC med några mm skumgummi på baksida och längst bak en gasbinda. Alltihop hopsytt med tråd i ett snyggt mönster. 

Det fanns en variant där samma mönster var svetsad i PVC;n. Jag tyckte att det sydda alternativet var snyggare och såg gedignare ut. Problemet var bara att det satte sig mögel i den vita tråden, som ibland var nästan svart på våren. Mycket jobb vissa vårar för att försöka tvätta bort. Det blev ju betydligt bättre efter några timmars jobb, men vit blev ju sytråden aldrig mer.

Sen dess är det melerad Super Marina som gäller. Ett 3 mm tjockt skummaterial med präglad framsida. Thallatha är tredje båten som jag renoverar förpiken på och alla med den mattan. Man får ju vissa idéer genom åren och om jag trivs med något som också fungerar bra brukar jag inte ändra om det inte är till nåt som är bättre.

Började med för och akterkant på ramen på till däcksluckan, som jag gjort 20 mm tjockare genom att limma på två lager liggunderlag. Detta bara för att det skulle bli snyggare och enhetligare. Lite stöd är alltid bra här i livet. Spillvirke av olika dimensioner måste man alltid ha till hands. Här är det en stag käpp, sån man har för att markera var kablar går vid kabelutsättning, som fått stryka på foten. Undrar var jag fått den ifrån !

Små bitar tar ofta väldig tid. Det kan bli många moment, med torktid emellan, innan man får det hela klart. Här är i varje fall de två bitarna för om däcksluckan och akter om på plats. För att det inte skulle bli för djupt och för många nivåer, fyllde jag upp (eller kanske rättare sagt ner - från däcksnivån)  akter om ramen med flera lager liggunderlag.

Tycker alltid det är bäst att jobba uppifrån och ner. Lim och annat sånt kladd har alltid en förmåga att falla neråt och jag är en kladdpelle, så jag lyckas alltid klanta till det. 

 

Babordsidan under rufftaket på plats. Jag använde samma taktik där som på styrbordsidan. Först hängde jag upp mattan med hjälp av några brädbitar. Sen strök jag på lim på både undersidan av ruffen och på mattan för kontaktlimning. När limmet torkat tryckte jag dit det med början på mitten och utåt sidorna. 

Skillnaden var bara att jag tänkte mig för när jag strök på limmet för babordssidan. Där började jag att stryka på lim på liggunderlaget i rufftaket och sedan på mattan som hängde ner. Jag fick ju krypa in under mattan. På Styrbordsidan gjorde jag tvärt om. Strök lim på den nedhängande mattan först och sedan på liggunderlaget i rufftaket. Jag lyckades naturligtvis stryka håret ganska rejält mot det blöta limmet. "Haar man gjort tabbee". Under tiden limmet torkade på inredningsmattan, åkte jag hem och tvättade håret. Allt är kladdigt nog ändå när man limmar och hade limmet  torkat i håret hade jag kanske fått snaggat mig.

Kanten in mot fönstren limmade jag med riktigt kontaktlim. Det vattenbaserade sättlimmet jag använder fungerar som kontaktlim om det inte är för tunga bitar eller komplicerade former på ytan man limmar mot. Där man vill ha lite bättre styrka får man använda kontakt lim. Nackdelen är ju att lösningsmedlet har en stark lukt.

Jag är inte så känslig av mig, men jag använder ändå riktigt kontaktlim så lite som möjligt. Kontaktlimmet torkar ju betydligt mycket snabbare än sättlimmet, och medan  kontaktlimmet torkar brukar jag ta mig en sväng ut i friska luften och tex titta till "Lilla Hjärtat" min bohusjulle, som ligger vid nästa pontonbrygga. Även några tag med snöskyffeln, medan limmet torkar,  har varit en alternativ sysselsättning tidigare i vinter.

När beklädnaden på sidorna av rufftaket var på plats var det dags att börja klä skrovsidan och under däcket inne i stuvfacken. Ett tidsödande jobb då det blir många bitar som skall på plats. Som synes på bilderna började det bli ganska  rörigt runt arbetsplatsen. Det är många spillbitar som ligger och dräller, men städning har aldrig varit min starka sida.

Stommen till de nya stuvfacken bestod i 19 mm plyfabitar. Spillbitar som jag fått.  Det var inte möjligt att få det enhetligt som man vill ha det om man gör nåt i trä. Bitarna bestod av många olika ytskikt; durkplyfa, lackad teak, olackad teak,  skivor med skador och dessutom var det inte möjligt att såga till dem med trästrukturen åt samma håll. Så mycket och stora spillbitar hade jag inte. Jag hade redan från början bestämt mig för att klä dem med "spillbitar" av inredningsmattan.

Även detta var mycket jobb. Mitt bästa arbetsredskap - mall av wellpapp - kom till heders. Började med ett av de större skotten och gjorde en mall. Varje skott har ju två sidor och det finns två ungefär lika skott, ett på varje sida. Det visade sig att jag kunde använda samma mall för alla skotten. Någon liten justering, men mest en markering i framkant efterhand som skotten blev mindre.

Stuvutrymmet längst akter under styrbords koj som jag isolerat skrovsidan i kläddes med ytmatta. Det blir ju lite tåligare och ljusare än liggunderlaget. Motsvarande utrymme under babordskojen får vänta tills jag flyttat sjövattenintaget till toaletten och plastat igen hålet. Så det kan ju dröja nått år eller två.

Det blir inte mycket skrovsida kvar att klä. Hade en teori om att jag skulle ta en hel bit, limma fast den längst fram, klyva den från där fören möter kojbotten och sen sträcka och limma fast de två flikarna på var sin sida akterut. Trotts ihärdiga försök gick det inte alls. Det blev för mycket material som jag inte kunde sträcka bort. Efter två försök gav jag upp. Jag blev tvungen att göra en skarv längst fram.

Vi det andra försöket hade jag kontaktlimmat en rems på 10 cm längst fram. Jag lät den biten sitta kvar och skar loss inredningsmattan. De två bitarna hade lite övermått så de var tillräckligt stora för att täcka sidorna. "Har man tur behöver man inget vett".

När jag skulle limma fast bitarna visade det sig att jag glömt att sätta på locket på limburken när jag var och jobbade i båten för nästan en vecka sedan. Limmet var ganska segt och penseln stod kvar. Det senare var kanske en fördel. Jag fick bra tag i penseln och kunde dra upp en hel del av det torkade limmet tillsammans med den. Under det sega limlocket fanns det så mycket användbart lim att jag kunde limma fast sidobitarna.

En tur till  Nordens Skeppshandel på Smögen  på tisdagsförmidagen för inköp av en burk lim. Det är konstigt va ens fokus kan ändras. Jag är ofta på Norden och handlar. Ibland kan det bli flera gånger om dan. Det första jag fick se när jag kom in i affären, var en modell på Måseskärs  Heidenstamsfyr.  Jag är helt övertygad om att det berodde på mitt förra inlägg som ju handlade om Heidenstammsfyrar.

Jag har naturligtvis sett modellen tidigare, men det har inte berört mig så att jag kom ihåg att den fanns. Nu kommer jag att minnas den till "dödagar". Kunde naturligtvis inte låta bli att ta ett kort på fyrmodellen. Stefan som sålde limburken till mig kom med på bilden -  han får skylla sig själv. Kollegan  Janne hade i alla fall vett att hålla sig undan.

Till Heidenstamsfyren på Måseskär ber jag att få återkomma i sinom tid.

Åter till Thallatha blev det renskärning och inpassning av mattbitarna på skrovsidorna. Därefter att limma alla kanter på de samma. Skarven som syns precis i underkant på stuvfacken kommer att döljas av fackens framsida av teakplyfa.

Det som återstår av den mattan som skall limmas fast i någon del av båten är skottet mot ankarboxen. Skar till en bit av rulle i fullbred och 90 cm lång. Fäste upp mattan i överkant med några nålar, såna som man sätter fast papper på vissa anslagstavlor med. Lång nål och stort huvud som är lätt att greppa. Mitt på skottet finns en bult. Egentligen till fästet för kutterstaget. Bulten är en vagnsbult vars skalle sitter i ankarboxen och som sticker in i förpiken. De andra bultarna har jag kapat tätt in till muttern, men denna valde jag att behålla i sin fulla längd. Det blev ett fäste för en ögla avsett att fästa sjökojerna i. Sjökojer är ju nödvändiga om man måste vila när man seglar och består i sen enkelhet av ett stycke tyg med rep och pistolhakar.

Tog ett litet hål för bulten. Eller rättare sagt jag tryckte bulten rakt genom inredningsmattan. Det blev perfekt. Skruvade dit öglan så blev det ytterligare en punkt inredningsmattan satt fast i. Satte en brädbit strax under öglan och stämpade den mot vattentanken med två  st 2x4 reglar. Strök på lim på skottets liggunderlag, med rikligt med lim vid kanterna Tryckte dit inredningsmattan så att jag fick en markering var limmet skulle va. Strök ett tunt och jämt lager på mattan och jämnade till limmet på skottet. En sväng hem och kokade mig en kopp kaffe. När jag kom tillbaka till båten var limmet lagom torrt för kontaktlimning. Strök fast överdelen på inredningsmattan.

Tog bort reglarna och fäste upp undre delen av inredningsmattan med mina långa nålar. Strök på lim på skottet och mattan och lät det hänga och för att torka. Jag överträffade faktiskt mig själv genom att täcka den färdiga mattan under med en bit plast och en bit liggunderlag. - innan jag började stryka på limmet Det första som hände var att jag "tappade" en stor klick lim som hamnade på skyddsplasten. Då tycket jag att jag hade varit duktig och förutseende, väl värd att åka hem och ta en paus, medan limmet torkade.

Nån styv timme senare var jag tillbaka. Limmet hade torkat och jag släppte ner mattan och strök fast den på skottet. Klippte till kanterna och strök lim på den och tryckte dit den mot skottet. När limmet får torkat lite om nån timme, i varje fall innan jag lägger mig, skall jag åka ner och trycka till kanterna och kanske göra nån mindre justering.

Sista biten mitt i taket skall jag limma på en plyfaskiva som skruvas fast. Där finns ju tex bultarna till knapen mm som kan va bra att kunna komma åt utan att behöva riva halva båten. Men det blir en senare historia.