Allting, vitt, vitt, vitt.

Rubriken har egentligen ingenting med Povel Ramels sång "Titta det snöar" att göra. Men naturligtvis finns det en association. Det finns väl nästan inget här livet, där det inte finns en sång som på något sätt berör ämnet.

Nej det handlar om inredningen i Thallatha´s förpik. När jag runt årsskiftet började renoveringen bestod rufftaket av tidens tand märkt vitmålad mahognyplywood, lite vitmålad bar plast, en bred skitig teakplyfalist som gick strax under fönstren, en torr och "sunkig" blå heltäckningsmatt och dåliga madrasser med trasigt grön tyg. Dessutom var plywoodstommen till vattentanken av integraltyp, som utgjorde en del av underredet till kojen, rutten. På ett kort ser det ju ändå ganska skapligt ut, men om man granskade det hela lite närmre, var det inte så fagert. Dessutom ville jag ju ha en massa små stuvutrymme för allehanda ting. Och dessutom är mitt behov att ändra på båtar stort.

Som jag beskrivit i tidigare inlägg börjar isolering och klädsel med inredningsmatta mm bli klart. Det som återstår är att montera en skiva mitt i rufftaket. Eller rättare sagt - under fördäck. Jag hade tagit ner den skivan som satt i mitten när jag monterade ett beslag för kutterstaget. När jag monterade tillbaka skivan var det ett par av de gamla skruvarna som inte tog, varför jag tog ett par nya plåtskruvar. Dessa var några mm längre än de gamla. När jag kom upp på däcket fick jag se att de nya skruvarna hade gått igenom.

Shit happens skulle kanske en yngre generation säga. "Man skall inte gråta över spilld mjölk" är kanske ett uttryck som mera ingår i min vokabulär. Ur med skruvarna, kapa av och skruva i igen. Fräsa ur hålen en aning med en försänkare och i med Sikaflex fick bli den tillfälliga lösningen i väntan på nåt bättre. Limma dit en skiva flexiteak eller liknande?

För att misstaget inte skulle upprepas monterade jag ett par lister på de längsgående däcksbalkarna. Naturligtvis blev den gamla skivan en aning för liten så jag fick såga till en ny bit ur en 7 mm plyfaskiva. Efter tillpassning på plats tog jag hem den och limmade på ytmatta. Det kanske inte är lätt att förstå av den något dimmiga bilden till höger. Kameran i mobiltelefonen som jag ibland använder, bara för att jag har den i fickan, är inte alltid det optimala kameraalternativet.

 Hela förpiken är ju isolerad med 23 mm isolering. Då det fanns lite plats mellan däcket och upplaget för skivan skar jag till och fäste upp isolering med kuddar av dubbelhäftande tape. Har fått en förkärlek för de små kuddarna av självhäftande tape. Har löst många, både permanenta och tillfälliga fastsättningsproblem med dem. Det fanns en del 12 mm liggunderlag kvar, så det fick bli 2x12 mm.

Sex rostfria kullrigförsänkta plåtskruvar med inredningsbrickor blev fastsättningen av den klädda skivan. Att montera skivan var nästan det enklaste jobbet hittills. Nu är förpiken nästan helt vi - om man bortser från från det slipdamm som skitar ner det mesta. Rester från inpassningen av kojbotten. Tyckte inte det var nån ide ide att damsuga nu. Om några minuter skall jag igång med att  passa till lite träskivor för de hyllor och fack som jag håller på att bygga. Det blir ju så småningom en hel del mattlackad teak so bryter mot det vita, och nya madrasser. Men mer om det senare.