Fönsterbänk

Fönsterbänk - det kan man väl inte ha på en båt!?

Varför inte!?

Jag kommer ihåg på den tiden då jag var "en liten rar gosse". Vi talar på slutet av 1950 och början av 1960-talet. Det hade flyttat hem en Svensk-Amerikan. Han hade balkonglådor med blommor på och runt båten och en massa annat färggrant krimskrams. Jag tror han fick utså ganska mycket spe. Så gör man bara inte i ett fiskarsamhälle.

Nej några fönsterbänkar är det ju egentligen inte frågan om, utan ett par långa och ganska smala hyllor i överkant på de stuvfack jag håller på att bygga  i Thallatha´s förpik. För att få stuvfacken så stora som möjligt släppte jag ut dem från skrovsidan så mycket som möjligt, tre cm vid aktre skottet och så ökade jag en cm för varje litet skott föröver. Längst fram blev det ca åtta cm. Kan va bra ställe att lägga ifrån sig glasögon, hörapparater, nycklar, plånbok, ev bok eller annan kvällslektyr mm. Att jag skulle ställa några krukväxter där är väl knappast troligt.

Jag hade ingen teakplyfa som var tillräckligt lång för att räcka till i en bit. Å andra sidan kan det va lättare att passa till två bitar och skarva ihop när det är trångt. Passade till två bitar grovt på varje sida, som gick väl omlott. 

Hemma i snickarverkstaden fräste jag ur halvt i halvt.

Det blev förfärligt dammigt som alltid. Jag fick vid ett tillfälle en spånsug, men den fungerade så dåligt att jag också kasserade den. Hittade inget munskydd, så jag åkte till båten och hämtade ett. Visserligen är gubben gammal och i det närmaste utlevad, men det är ändå onödigt att fylla lungorna med mer skräp än nödvändigt. Det blev en ansenlig hög på golvet med frässpån.

Hade köpt polyuritanlim, sånt vattenfast lim som skummar och har ganska goda fyllnadsegenskaper. Naturligtvis kunde jag inte hitta flaskan, men jag hade ju epoxy. Blanda till en skvätt. Jag måste erkänna. Jag använder aldrig vare sig doserpumpar eller vågar när jag blandar epoxy. Jag mäter med en tumstock. Det hörs ju väldigt slarvigt, men är nog inte så farligt som det låter. 

Brukar blanda i en 2-liters glasspaket. Slår i en skvätt bas i plastbunken. Tar en avbruten tumstocksbit. Är den inte i änden på tumstocken, klipper jag eller sågar av den på jämna cm - exakt. Stoppar ner tumstocken i mitten av bunken och ser hur många mm bas det är i bunken. Det brukar finnas ett litet gjutmärke i plasten just i mitten av bunken. Sätter ner tumstocken precis intill den, så att jag  alltid mäter på samma ställe och får dessutom ett medeldjup i bunken, om den inte står helt plant. Är det tex 10 mm bas, tar jag det måttet gånger 1,5. Det blir ju i detta fallet 15 mm och så slår jag på härdare tills ytan har kommit upp till 15 mm. 

Epoxy skall ju blandas 2 delar bas och en del härdare. Jag har blandat väldigt mycket epoxy på detta sättet. Det brukar inte bli nån större skillnad på hur mycket bas och härdare det blir kvar när man börjar närma sig slutet i förpackningen. Skillnaden är ungefär lika med hur det var när jag blandade med hjälp av våg. Det första jag jobbade med epoxy köpte jag doseringspumpar. Det var det sämsta sättet. Den ena pumpen gick söder ganska snart och det rann epoxy lite överallt - aldrig mer doseringspump. Avbrutna tumstockar blir det ju gott om. Finns det inga avbrutna, så är det ju enkelt att bryta av en (smileys). I de fallen är det bara att ta den sämsta, så får man lite omsättning.

När jag fått rätt mängd bas och härdare blandar jag ytterst noga i bunken. Sen slår jag över allt i en ren bunke. Är mycket noga med att få med mig så mycket av blandningen som möjligt. Det gäller ju att blandningsförhållandet är rätt. Sen är man ju snål. Epoxy är dyrt. Därefter blandar jag noggrant igen.

Vid limning av trä brukar jag pensla på ren epoxy på ytorna som skall limmas. Blanda i träpulver i epoxyn. Man säger att det är för att det skall finnas en viss mängd lim kvar i limfogen så att trät inte suger in allt. Sen på med skruvtvingar. Jag limmade bitarna på en bräda och även en stump på översidan  för att få ett jämt limtryck. La därför lite plast emellan för att inte limma ihop bitarna.

Nästa dag, när limmet torkat, slipade jag till limfogen och även övriga skivan, så att den blev ren och fin och klar för att lacka. Använder gärna tvåkomponentslack. Blandade en skvätt med hjälp av tumstocksmetoden. Även här gäller blandningsförhållandet två delar bas och en del härdare. Dessutom blandade jag i 25% lösningsmedel till första strykningen. Blandningen räckte till två strykningar och lite till. Dessvärre satte jag inte in resterande blandning i kylskåpet, som man kan göra för att fördröja härdningsprocessen i bunken något. Nästa dag när lacken torkat slipade jag det hela med fint papper och lackade ytterligare två gånger, med outspädd lack. 

Min snickarverkstad är väl inte det bästa lackningstället. Det är en aning dammigt och jag hade ingen lust att göra storstädning och vattna runtomkring för att binda damm. Efter avslipning bar jag in bitarna i källaren i andra änden på huset, där det är lite mer bostadsutrymme. Inte fullt så dammigt. Nackdelen är att lackdoften sprider sig mycket lättare därifrån till resten av huset. Men lite får man ju både tåla och lida för att båten skall bli fin. Två ytterligare lager med outspädd lack, som avslipades när det härdat några dar.

Nere i båten passade jag till så att innerkanten smet kloss intill plasten i underkant fönstren. Plåtslagarn bockade till ett par plåtar i vitmålad aluminiumplåt, som skall sitta mellan hyllan och fönstret. Dels skall den hindra småprylar från att ramla ner i den "ränndal" som går längst fönstret för att samla upp kondensvatten. Dels skall den va ett fäste för en lysdiodslist som skall ge en indirekt belysning i förpiken. Plåtslagarn bockade därför ut en lite vinkel på 12 mm vågrätt på baksidan plåten.  

Med den vita plåten på plats kunde jag rita av var hyllan skulle kapas i framkant, och såga till den. Sen var det bara att montera den på plats, med lite Sikaflex mellan plåten och ränndalen. Vill ju inte att eventuellt kondesvatten skall kunna ta sig ner den vägen. Det var inte det enklaste att skruva fast skivorna. Har blivit bortskämd med skruvdragare, men det var så trångt att jag fick ta till både stubbe och vinkelskruvmejsel och till den främre skruven fick jag använda linjetång för att skruva ned den så pass mycket att vinkelskruvmejseln fick plats.

Det händer ofta om man hjälper nån i all hast, att man frågar om de har en linjetång. Det brukar aldrig va nån som vet vad jag menar. Efter ett helt yrkesliv som montör på ett elverk, så är ju linjetången ett av de få verktyg man brukade ha i bältet. För dem som inte vet vad en linjetång är för något, visar bilden ovan just en sådan. Det är den röda tången, som har isolerade handtag som skall klara spänningar upp till 1000 volt. Nästa lilla tingest kallas ibland för "stubbe", ja den kan ha många olika smeknamn. En liten kort skruvmejsel. I det här fallet för stjärnskruvar. Den krokiga blanka saken är en vinkelskruvmejsel, både för stjärnskruvar och spårskruvar.

Det som återstår på hyllan är en lätt avslipning och att stryka den med ett lager matt enkomponentslack. Man  vill ju inte ha blank lack på inredningen. Men den strykningen får jag göra samtidigt som jag lackar skåpfronterna.