Så inleder Anders Hedin sitt kapittel om Malören i sin bok "Ljus längs kusten - Berättelser från tio Svenska fyrplatser"
Under min Norrländska seglats sommaren 2004 var ett av målen just Malören. När man läser om ön och hamnarna där är väl ett budskap ganska tydligt. Norra hamnen finns egentligen inte mer. Man kan kanske lägga till där vid mycket fint väder, men som egentligen alltid, hel på egen risk. Skulle det bli lite sämre väder måste man va beredd att ge sig därifrån.
För södra hamnen står det både i tryckta alster och på internet att för att angöra hamnen får inte båten ha ett större djupgående än 1,2 meter.
Nu är det ju inte det de menar. Ordet angöra betyder ju i första hand att när man får en visuell kontakt med land och kan göra en lägesbestämning - då har man angjort. Det finns äldre skrifter där man med angöring även har menat "lägga till".
Det senare har ju förstärkts Hasse & Tages film och sång "Att angöra en brygga". Så nu tror större delen av svenska folket att uttrycket angöra enbart betyder att lägga till. Personligen tillämpar jag själv följande vokabulär; Man angör en kust, man anlöper en hamn, men man lägger till vid en brygga.
Fyren på Malören har en lysvidd på 14 distansminuter. En fritidsbåt, som klarar att anlöpa Malörens södra hamn, kan angöra Malören på ungefär 12 distansminuters avstånd. Avståndet för hur långt man se på havet beräknas ur formeln 2,08 x √ h. Malörens fyr har en höjd av ca 22 m. √22 ≈ 4,7. Sitter man i en liten båt är ögonhöjden knappt två meter. √2 ≈ 1,4. Avståndet man kan se Malörens fyr är alltså ungefär 2,08 x (4,7 + 1,4) = 12,688 distansminuter.
På avståndet 12 distansminuter är det mellan 10 till 90 meter djupt i de två sydliga kvadranterna. Det är väl från det hållet man kommer om man angör Malören.
När det gäller inseglingen som sker från sydväst finns det två enselinjer som leder in i hamnen.
Den kände seglaren Åke Mattson berättar i sin bok "Vänd och skota hem" om ett besök på Malören. Citerar det han skriver om att angöra och anlöpa Malörens södra hamn;
"Kl. 18 är Gooding seglande med kryssfock. 40 mil till Malören, den spännande utposten i nordligaste Bottenviken. Kk 325°, ostliga missvisningen är 6° häruppe. God gång, kan sträcka babordshals på kursen med lite skön buk i lapparna. Gropig sjö, dock väl 5 knop. Lilla trogna Gooding klafsar glatt. Utan Geishan blir det en nattsegling med handstyrning. Jag känner mig likväl utvilad och fin i den dagsljusa nordnatten. Solen kryper under horisontranden drygt ett par timmar. 02.30 siktar jag Malören som en mörkviolett plump mot den pastellblå himmelshorisonten. Vinden har avtagit något, sjön är brant, men gässar inte längre. 4 knop, Plumpen växer till en svart klump. Snart färgas den mörkrosa av morgonsolen. Jag börjar i kikaren urskilja de välkända siluetterna av Malörens båkfyr och kapell.
Angöringen blir svår. Jag får gå upp i vind ett par gånger för att finna, var man kan segla in. Smalt mellan grund och udde, har unnanvind, men törs inte segla in. Ser stångmärke och ensmärken. Greta (bensinmotorn) hackar. Precis inne i sjölä lägger Greta av. På fladder från halvt beslagen stor lyckas jag styra Gooding in till bryggnocken på en och en halv meters vatten."
I Kryssarklubbens årskrift 2009, som enbart handlar om hamnar på Norrlandskusten, står det; "Denna vackra ö, den yttersta utposten i Bottniska viken, där man knappt har sikte till fastlandet, bör man besöka i gott väder, åtminstone om man har en djupgående båt. Den södra, naturliga hamnen tillåter endast 1,2 meters djupgående och den norra betongkajen, som visserligen tål 2 meters djupgående, blir lätt utsatt för sjöhävning vid måttlig vind från alla väderstreck. Låt inte detta avskräcka för besök."
Jag har kollat med statens fastighetsverk, som bekräftar att det som kryssarklubben och andra skriver i stort sett motsvarar det aktuella läget. Det har länge varit på tal om muddring av den södra hamnen, men inget om när det kan komma till stånd. Det är väl en ekonomisk fråga. En förhoppning är att kunna få EU:medel samt medel från andra intressenter vilket är förutsättningen för ett lyckat resultat.
Ju längre det dröjer ju grundare bli hamnen. Bara landhöjningen i området är 0.9 cm/år.
Att besöka den lokala turistbyrån om man är på främmande ort är alltid intressant. Om inte annat så för att få tag på en lokal turistkarta. Om det är en skada som vi seglare lider av - åtminstone jag - som inte kan förflytta mig en meter utan en aktuell karta - i varje fall inte när jag seglar på okända vatten, vill jag låta vara osagt.
Var i Haparanda 1 Juli 2004 och gjorde ett besök på turistbyrån där. Frågade naturligtvis om Malören. Det är kyrksöndag på Malören först söndagen i Juli, dvs detta år den 4;e, och det gick båt dit. Då väderläget var lite osäkert för helgen, bestämde jag mig för att ta turbåten dit. Man hjälpte mig att ringa turistbyrån i Karlix, under vilken Malören råder och jag bokade biljett hos dem. Båten avgick på söndagsmorgonen från Storön och Innergrundsviken på västra sidan.
På Fredagen seglade jag till och runt Kataja, Sveriges östligaste ö, som delas med Finland. Efter en rundvandring på ön och besök vid gränskummlet, gick seglatsen vidare. Svajankrade för natten i norrviken på Skomakaren, en av de större öarna som ligger mitt i Haparanda skärgård. Det blev en guppig och orolig natt. Lördag morgon började jag segla mot Storön. Kommen till "Lutskärsgrund" ca 5 distansminuer sydost "Skagsudden" ringde skepparn på turbåten och meddelade att turen var inställd pga kulingvarning.
La kursen mot Brädöskäret, där jag tog natthamn. Ock kuling blev det. Först från ost som under natten vred till väst. Ankrade om och förhalade fyra gånger under natten. Min kyrksönda fick bli ett besök i Brändöskärets kapell. Gudstjänstfirande bestod av att titta på kapellet invändigt, men även på det upprörda havet genom fönstret.
Fick aldrig möjlighet att komma till Malören. Åtminstone inte den gången. Det närmats jag kom var att se ön från Haparanda Sandskär.
Malören har med det fornsvenska ordet mal som betyder rundspolat grovt grus att göra; alltså "grusskäret". Man tror att Malören höjde sig över havets yta under senare delen av vikingatiden Till att börja med som två öar antas det, men pga landhöjningen har ytan växt betydligt efter hand. På en karta från 1827 har Malören betydligt mindre landyta än idag.
Det rika fisket lockade tidigt ut folk hit. De kom främst från den finska sidan och byggde med tiden ett stort antal fiskebodar. Den äldsta stugan som kunnat daterats var uppförd 1642. Under den stora ofreden, härjades Finland av ryssar. Strömmingsfisket fick då en ökad betydelse och sommaren 1717 lär det ha legat ca 200 båtlag på Malören
Malören har haft officiell lotsplats från 1827 och fyrplats sedan 1851. Svår sjö har flera gånger förstört norra hamnen. Pålandssjö och is gjorde att man anlade en rälsbana tvärs över ön, så att man kunde sjösätta båtarna i sjölä.
Det var nödvändigt att angöra vid Malören, när man skulle söka sig mot hamnarna å området Torneå-Karlsborg och därför restes redan 1725 ett enkelt stångmärke och senare kostade borgarna i Torneå på en stor fyrkantig båk 1823.
År 1769 uppfördes ett kapell på ön i form av en vacker åttakantig byggnad i rödmålat trä. Med sitt branta tak är det ovanligt högt och därför ett fint sjömärke. Sommaren 1768 timrades det och fraktades ut till Malören. Kapellet var klart hösten 1769, men invigdes först sommaren därpå. Byggnaden är åttakantig med ett brant spånklätt tak. Det är vanligt hos en speciell typ av norrbottniska träkyrkor. Senare fick kapellet den typiska, norrländska spånbeklädnaden, vilket förhöjde byggnadens utseende ytterligare. Kapellet kallas ibland "Skärgårdens domkyrka"
I november 1847 beslutades det att en fyr skulle byggas på Malören. Det första förslaget till fyrbyggnad var ett högt stentorn, men det ansågs bli alltför kostsamt och Gustaf von Heidenstam, som 1849 hade blivit fyringenjör vid Lotsverket ritade ett nytt förslag till ett fyrtorn av trä. 1851 byggdes ett vackra koniska trätorn, 17,5 m höga, i anslutande stil till kapellet. Tornet fick också två, något mindre, syskon på Fjuk i Yättern och Hjortens Udde i Vänern.
Isen lägger sig tidigt häruppe och med den upphörde sjöfarten. Fyren släcktes och fyrmän och lotsar flyttade iland i november och återvände först i maj.
År 1891 byggdes ett fyrtom på gaveln till fyrpersonalens hus och hit flyttades lanterningen och en linsapparat som erhållits från de nedlagda fyrarna på Nordkoster. Den nya, lägre fyren hade byggts för att man skulle kunna dra ner på fyrpersonalen. Det var en dålig åtgärd eftersom lyshöjden minskade från 22 m till 13 m.
År 1910 slopades den senare fyren och man flyttade tillbaka till den gamla fyren, nu med en modern Dalénutrustning och gas. Fyren avbemannades och sköttes senare av lotsarna. Malören blev således en av de första fyrarna som avbemannades. År 1958 fick den en AGA-utrustning och senare har vindkraft och solpaneler prövats för kraftförsörjningesa. Lotsplatsen drogs in 1987.
När man letar efter och kontrollerar faktauppgifter hittar man ibland intressanta små detaljer. Under mitt Googlande på Malören fick jag en träff som jag först inte förstod innebörden av; Bevarandeplan Natura 2000, Malören SE0820724 Det tog lång tid för mig att förstå vad detta sjusidiga, byråkratiskt skrivna dokument handlade om. Det tar ju upp så många saker om Malören och på ett mycket omständligt sätt. Ett ord återkom vid ett flertal tillfällen första gången på sidan fyra (av sju); Strandviva (Primula nutans). Dokumentet handlade om skyddet av en sällsynt växt, som växer på Malören.
Strandviva är en perenn (fleråriga örtartade växter som vissnar ner på vintern och börjar växa igen på våren) Den är fridlyst i Sverige. Första svenska fynduppgiften är från Uddskär i Norrbottens län 1875.
Strandviva växer runt polcirkeln samt på tibetanska högplatån. Runt Bottenviken växer varieteten Bottenviksviva som är beroende av brackvatten. Den blir 5–20 centimeter hög och trivs på öppen fuktig mark. Bottenviksvivan växer på havsstrandängar och i strandsänkor.
Blomningen sker i juni–juli och blommorna blir ljust violetta med gul mitt. Blommorna har en till två centimeter bred krona och sitter i glesa flockar om två till fyra blommor på en späd stjälk.
Många faktauppgifter är bl.a hämtade från wikipedia men även många andra källor. Speciellt Anders Hedin´s bok "Ljus längs kusten - Berättelser från tio Svenska fyrplatser" har varit till stor hjälp. De sista raderna i bokens kapitel om Malörens fyrplats får avsluta;
Under min Norrländska seglats sommaren 2004 var ett av målen just Malören. När man läser om ön och hamnarna där är väl ett budskap ganska tydligt. Norra hamnen finns egentligen inte mer. Man kan kanske lägga till där vid mycket fint väder, men som egentligen alltid, hel på egen risk. Skulle det bli lite sämre väder måste man va beredd att ge sig därifrån.
För södra hamnen står det både i tryckta alster och på internet att för att angöra hamnen får inte båten ha ett större djupgående än 1,2 meter.
Nu är det ju inte det de menar. Ordet angöra betyder ju i första hand att när man får en visuell kontakt med land och kan göra en lägesbestämning - då har man angjort. Det finns äldre skrifter där man med angöring även har menat "lägga till".
Det senare har ju förstärkts Hasse & Tages film och sång "Att angöra en brygga". Så nu tror större delen av svenska folket att uttrycket angöra enbart betyder att lägga till. Personligen tillämpar jag själv följande vokabulär; Man angör en kust, man anlöper en hamn, men man lägger till vid en brygga.
Fyren på Malören har en lysvidd på 14 distansminuter. En fritidsbåt, som klarar att anlöpa Malörens södra hamn, kan angöra Malören på ungefär 12 distansminuters avstånd. Avståndet för hur långt man se på havet beräknas ur formeln 2,08 x √ h. Malörens fyr har en höjd av ca 22 m. √22 ≈ 4,7. Sitter man i en liten båt är ögonhöjden knappt två meter. √2 ≈ 1,4. Avståndet man kan se Malörens fyr är alltså ungefär 2,08 x (4,7 + 1,4) = 12,688 distansminuter.
På avståndet 12 distansminuter är det mellan 10 till 90 meter djupt i de två sydliga kvadranterna. Det är väl från det hållet man kommer om man angör Malören.
Den kände seglaren Åke Mattson berättar i sin bok "Vänd och skota hem" om ett besök på Malören. Citerar det han skriver om att angöra och anlöpa Malörens södra hamn;
"Kl. 18 är Gooding seglande med kryssfock. 40 mil till Malören, den spännande utposten i nordligaste Bottenviken. Kk 325°, ostliga missvisningen är 6° häruppe. God gång, kan sträcka babordshals på kursen med lite skön buk i lapparna. Gropig sjö, dock väl 5 knop. Lilla trogna Gooding klafsar glatt. Utan Geishan blir det en nattsegling med handstyrning. Jag känner mig likväl utvilad och fin i den dagsljusa nordnatten. Solen kryper under horisontranden drygt ett par timmar. 02.30 siktar jag Malören som en mörkviolett plump mot den pastellblå himmelshorisonten. Vinden har avtagit något, sjön är brant, men gässar inte längre. 4 knop, Plumpen växer till en svart klump. Snart färgas den mörkrosa av morgonsolen. Jag börjar i kikaren urskilja de välkända siluetterna av Malörens båkfyr och kapell.
Angöringen blir svår. Jag får gå upp i vind ett par gånger för att finna, var man kan segla in. Smalt mellan grund och udde, har unnanvind, men törs inte segla in. Ser stångmärke och ensmärken. Greta (bensinmotorn) hackar. Precis inne i sjölä lägger Greta av. På fladder från halvt beslagen stor lyckas jag styra Gooding in till bryggnocken på en och en halv meters vatten."
I Kryssarklubbens årskrift 2009, som enbart handlar om hamnar på Norrlandskusten, står det; "Denna vackra ö, den yttersta utposten i Bottniska viken, där man knappt har sikte till fastlandet, bör man besöka i gott väder, åtminstone om man har en djupgående båt. Den södra, naturliga hamnen tillåter endast 1,2 meters djupgående och den norra betongkajen, som visserligen tål 2 meters djupgående, blir lätt utsatt för sjöhävning vid måttlig vind från alla väderstreck. Låt inte detta avskräcka för besök."
Jag har kollat med statens fastighetsverk, som bekräftar att det som kryssarklubben och andra skriver i stort sett motsvarar det aktuella läget. Det har länge varit på tal om muddring av den södra hamnen, men inget om när det kan komma till stånd. Det är väl en ekonomisk fråga. En förhoppning är att kunna få EU:medel samt medel från andra intressenter vilket är förutsättningen för ett lyckat resultat.
Ju längre det dröjer ju grundare bli hamnen. Bara landhöjningen i området är 0.9 cm/år.
Att besöka den lokala turistbyrån om man är på främmande ort är alltid intressant. Om inte annat så för att få tag på en lokal turistkarta. Om det är en skada som vi seglare lider av - åtminstone jag - som inte kan förflytta mig en meter utan en aktuell karta - i varje fall inte när jag seglar på okända vatten, vill jag låta vara osagt.
Fick aldrig möjlighet att komma till Malören. Åtminstone inte den gången. Det närmats jag kom var att se ön från Haparanda Sandskär.
Malören har med det fornsvenska ordet mal som betyder rundspolat grovt grus att göra; alltså "grusskäret". Man tror att Malören höjde sig över havets yta under senare delen av vikingatiden Till att börja med som två öar antas det, men pga landhöjningen har ytan växt betydligt efter hand. På en karta från 1827 har Malören betydligt mindre landyta än idag.
Malören har haft officiell lotsplats från 1827 och fyrplats sedan 1851. Svår sjö har flera gånger förstört norra hamnen. Pålandssjö och is gjorde att man anlade en rälsbana tvärs över ön, så att man kunde sjösätta båtarna i sjölä.
Det var nödvändigt att angöra vid Malören, när man skulle söka sig mot hamnarna å området Torneå-Karlsborg och därför restes redan 1725 ett enkelt stångmärke och senare kostade borgarna i Torneå på en stor fyrkantig båk 1823.
Isen lägger sig tidigt häruppe och med den upphörde sjöfarten. Fyren släcktes och fyrmän och lotsar flyttade iland i november och återvände först i maj.
År 1910 slopades den senare fyren och man flyttade tillbaka till den gamla fyren, nu med en modern Dalénutrustning och gas. Fyren avbemannades och sköttes senare av lotsarna. Malören blev således en av de första fyrarna som avbemannades. År 1958 fick den en AGA-utrustning och senare har vindkraft och solpaneler prövats för kraftförsörjningesa. Lotsplatsen drogs in 1987.
När man letar efter och kontrollerar faktauppgifter hittar man ibland intressanta små detaljer. Under mitt Googlande på Malören fick jag en träff som jag först inte förstod innebörden av; Bevarandeplan Natura 2000, Malören SE0820724 Det tog lång tid för mig att förstå vad detta sjusidiga, byråkratiskt skrivna dokument handlade om. Det tar ju upp så många saker om Malören och på ett mycket omständligt sätt. Ett ord återkom vid ett flertal tillfällen första gången på sidan fyra (av sju); Strandviva (Primula nutans). Dokumentet handlade om skyddet av en sällsynt växt, som växer på Malören.
Strandviva växer runt polcirkeln samt på tibetanska högplatån. Runt Bottenviken växer varieteten Bottenviksviva som är beroende av brackvatten. Den blir 5–20 centimeter hög och trivs på öppen fuktig mark. Bottenviksvivan växer på havsstrandängar och i strandsänkor.
Blomningen sker i juni–juli och blommorna blir ljust violetta med gul mitt. Blommorna har en till två centimeter bred krona och sitter i glesa flockar om två till fyra blommor på en späd stjälk.
"Den som vill, kan betrakta Malören som ett föredömligt exempel på hur en fyrplats kan överleva avbemanning utan att oersättliga kulturella värden gårförlorade. Runt Sveriges kuster växer nu upp föreningar med syftet att rädda de gamla fyrarna och fyrplatserna; lovvärda initiativ som möjligen är det enda realistiska alternativet till förfall och vandalisering. Och kanske vågar man rentav hoppas att inom en inte alltför avlägsen framtid, många fler fyrplatser ska kunna leva upp till Malörens motto:
En plats - inte att lämna - utan att komma till."
En plats - inte att lämna - utan att komma till."
Hej!
SvaraRaderaHamnade på din sida av en slump och oj så intressant inlägg för en Malörenbo som jag är :)
Väldigt fint skrivet.
Hoppas du tar dig ut till Malören en vacker dag!