Idag överträffade jag mig själv!
När jag skulle börja fäsa ut lite ur en plyfaskiva med handöverfräsen i gårkväll, hittade jag inget munskydd hemma.Visserligen är gubben gammal, men det är kanske ändå dumt att fylla lungorna med slipdamm, så jag la ner projektet för kvällen.
Gick ner till båten, för en gångs skull. I regel skall man ha med sig nåt från oc h till båten, verktyg, material, sopsäckar eller så skall man åka och handla. I dag skulle jag bara hämta ett munskydd, så jag gick ner.
På vägen fick jag se denna varelse som kröp på asfalten. Den var ganska stor, ca 2 cm lång. Nu är jag inte speciellt duktig på djur och natur, även om jag njuter av den. Djuret är väl i alla fall nån form av skalbagge! Nån som vet?
När jag kom ner till springet hade mudderverket kommit på plats längst in vid sjösättningsrampen. Under tiden jag var ombord på Thallatha och hämtade munskyddet och passade på att måla locket till vattentanken, hade arbetet med förberdelerna till muddringen kommit igång.
Rampen hade fyllts på med krossgrus och man la ut ett par rediga lämmar, såna som grävmaskiner ibland har för att köra på. Ovan på grävmaskinsmattorna ställde man en container och sedan fylldes det upp med grus mellan kontainern och land.
Gruset var avsett för att en andra grävmaskin skulle komma högre upp och nå ner och gräva ur muddermassorna ur containern och upp på en lastbil, för vidare transport till soptippen.
Eftersom området har varit en småbåtshamn i årtionde, vill man väl inte dumpa massorna i havet, av rädsla att de skall innehålla gifter från bottenfärg mm.
Grävmasinen på på pråmen gräver upp muddermassorna från botten och lägger dem i en fast binge på pråmen. Släpar sig in till Land och gräver över massorna till containern i land. Där den andra grävmaskinen gräver över det till lastbilen. En omständig hantering, men så blir det ju ibland när det är dåligt med plats.
Kommer speciellt ihåg vid ett tillfälle när vi skulle gräva kabelgrav i en smal gränd på Hovenäset. Vår traktorgrävare kom nästan inte in och det fanns ingen plats att lägga upp massorna. Dessutom vill jag minnas att materialet var så dåligt att det till större delen inte gick att återanvända. Vi fick leja in en liten runtomsvängande larvmaskin. Dessutom var det så trångt mellan husen att han fick larva en lång bit för att kunna svänga runt och lägga upp massorna på lastbilsflaket. Själva grävskopan var inte speciellt stor, så det blev många vändor fram och tillbaka innan kabelgraven var klar och vi kunde lägga ner kablarna. Sen skulle det återfyllas. Men som vår grovarbetare alltid brukade säga;"Många hundar blir harens död". Alternativet hade varit att handgräva.
Talade med arbetsledaren i mudderprojektet. En man som jag träffat på många gånger vid olika väg och anläggningsarbeten. Man skulle muddra en ränna mitt i hamnen till 2,5 meters djup och med en slänt till 5 meter från bryggorna på var sida. Närmare skulle man inte gå pga eventuell rasrisk. Arbetet var beräknat att ta 14 dagar.
Jag fick också förklaringen till varför mudderverket legat ute vid andra pontonbryggan under gårdagen. Bogserbåten som skulle dra in pråmarna hade "gått på grund" och kom inte längre in. Hur man fått pråmarna på plats förtäljde inte historien, men de pojkar som håller på med sådan arbeten är inte så dumma och löser såna bagatellartade problem. Den andra pråmen hade de förtöjt i inloppet till hamnbassängen i fråga. Det blir inte lätt för de tre båtarna som ligger i hamnbasängen att komma ut om ägarna skulle få för sig att ta sig en kvällstur. Men som tur är är det ju inte den typen av båtar som man tar en nöjestur med.
När jag skulle börja fäsa ut lite ur en plyfaskiva med handöverfräsen i gårkväll, hittade jag inget munskydd hemma.Visserligen är gubben gammal, men det är kanske ändå dumt att fylla lungorna med slipdamm, så jag la ner projektet för kvällen.
Gick ner till båten, för en gångs skull. I regel skall man ha med sig nåt från oc h till båten, verktyg, material, sopsäckar eller så skall man åka och handla. I dag skulle jag bara hämta ett munskydd, så jag gick ner.
Eftersom området har varit en småbåtshamn i årtionde, vill man väl inte dumpa massorna i havet, av rädsla att de skall innehålla gifter från bottenfärg mm.
Grävmasinen på på pråmen gräver upp muddermassorna från botten och lägger dem i en fast binge på pråmen. Släpar sig in till Land och gräver över massorna till containern i land. Där den andra grävmaskinen gräver över det till lastbilen. En omständig hantering, men så blir det ju ibland när det är dåligt med plats.
Kommer speciellt ihåg vid ett tillfälle när vi skulle gräva kabelgrav i en smal gränd på Hovenäset. Vår traktorgrävare kom nästan inte in och det fanns ingen plats att lägga upp massorna. Dessutom vill jag minnas att materialet var så dåligt att det till större delen inte gick att återanvända. Vi fick leja in en liten runtomsvängande larvmaskin. Dessutom var det så trångt mellan husen att han fick larva en lång bit för att kunna svänga runt och lägga upp massorna på lastbilsflaket. Själva grävskopan var inte speciellt stor, så det blev många vändor fram och tillbaka innan kabelgraven var klar och vi kunde lägga ner kablarna. Sen skulle det återfyllas. Men som vår grovarbetare alltid brukade säga;"Många hundar blir harens död". Alternativet hade varit att handgräva.
Talade med arbetsledaren i mudderprojektet. En man som jag träffat på många gånger vid olika väg och anläggningsarbeten. Man skulle muddra en ränna mitt i hamnen till 2,5 meters djup och med en slänt till 5 meter från bryggorna på var sida. Närmare skulle man inte gå pga eventuell rasrisk. Arbetet var beräknat att ta 14 dagar.
Jag fick också förklaringen till varför mudderverket legat ute vid andra pontonbryggan under gårdagen. Bogserbåten som skulle dra in pråmarna hade "gått på grund" och kom inte längre in. Hur man fått pråmarna på plats förtäljde inte historien, men de pojkar som håller på med sådan arbeten är inte så dumma och löser såna bagatellartade problem. Den andra pråmen hade de förtöjt i inloppet till hamnbassängen i fråga. Det blir inte lätt för de tre båtarna som ligger i hamnbasängen att komma ut om ägarna skulle få för sig att ta sig en kvällstur. Men som tur är är det ju inte den typen av båtar som man tar en nöjestur med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar