När vi hade köpt L32;an i Stockholm och bestämt oss för att ha kvar den där och sålt havsfidran till Öregrund, var vi bå
tlösa hemma i Kungshamn. Vi pratade på att köpa nån form av båt att ha hemmavid. En söndag hade jag en avlägsen, men ändå "när" släkting, Lars, hemma på kaffe. Vi satt och pratade och plötsligt fick jag en tanke och sa; "En sån båt som din Hållöjulle hade ju vart perfekt" Varpå Lars svarade; "Du kan ju köpa min. Jag skall köpa en styrpullpetare och lämnade in jullen till Bengt Göran för försäljning". Bengt Göran drev Sotefjordens Marina och nån gång i veckan brukade vi sitta vid samma bord på restaurangen "Bella Gästis" i Hunnebostrand och äta middag. Nästa gång jag träffade Bengt Göran frågade jag honom om han hade Larses Hållöjulle till salu och fick ett nekande svar. Jag blev en aning förvånad. Lars brukar aldrig ljuga och det brukar inte Bengt Göran heller göra. Jag fick förklaringen. Lars lämnade in båten på torsdag och Bengt Göran sålde den på fredag. Det visste inte Lars när han var hemma hos mig på Söndagen.
Ett par månader senare kom Bengt Göran och talade om att han hade fått ett försäljningsuppdrag på en precis lika dan båt. Han hade ingen plats att ta in den på sin marina under vintern, utan den låg kvar hos ägaren. Jag köpte båten.
Förlagan till Hållöjullen var en gammal ekjulle som ägdes av en man på Vigane, i Sotekanalens södra inlopp. En man från Kungshamn lånade jullen, plastade den och gjorde en form på den. Lokaler och material höll en firma på Bohus Malmön med. Det göts ett antal skrov i formen och såldes under namnet Hållöjulle. Dessvärre gick firman i konkurs och formen försvann i konkursen.
På bilden ligger vår julle förtöjd på Tyrggö, som ju ligger på andra sidan kanalen, mitt emot där originalet en gång fanns.
Den översta bilden har en särskilld historia. Jag och min fru var ute och seglade en mycket fin dag i oktober 2003. Sista seglatsen för året. När jag stod och väntade på min tur hos rörmokaren i Hunnebostrand, fick jag se den nya Sotenäskartan för 2004, som stod i ställ på disken. Jag tyckte jag kände igen masttoppen på båten på bilden, och när jag tittade närmare visade det sig va min båt när vi var ute och seglade på hösten året innan. Vi var på väg mellan Långö och det lilla skäret i sydöst.
Träffade frampå hösten min gamla kompis Bertil Andersson, som är gift med hon som vid tillfället va turistchef i Sotenäs. Jag frågade honom om han visste vem som var ansvarig för Sotenäskartan 2004; "Det är jag" svarade Bertil. "Då skall jag stämma dig, för att du tagit ett smygfoto av mig och min fru när vi är ute och seglar och använt det som omslagsbild på Sotenäskartan. Får jag en digital kopia av bilden, så kan jag tänka mig att låta udda va jämt".
Bertil hade varit ute med sin båt denna fina söndag. Han var jagt efter en bild till den nya kartan när han fick se oss komma seglandes. Han tog ett kort. Det blev inte så bra som han ville. Han körde efter oss och tog ett kort till. När han hade tagit det fjärde kortet insåg han att han hade fått en perfekt bild. Jag fick en kopia med omedelbar verkan. Den var så stor att han inte kunde maila den utan brände den på en CD.
Efter ganska mån
ga år kom den gamla jullen som utgjorde pluggen till Hållöjullen i allmogebåtsföreningen "Tôllar & Seiel´s" ägo. Den togs om hand av en av mina kompisar, Stefan Andersson på Smögen. En höst hade han jullen liggandes mellan sina Y-bommar, där han vanligtvis har sin stora segelbåt. I det dåliga vädret hände det nåt med förtöjningen och aktern på jullen gick in under pontonbryggan och jullen blev skrot.
När det gällde tillkomsten av min båt gick det till på det viset. Tre av mina kompisar på Smögen, Lars, Torbjörn och Wolfi, köpte tre skrov. Två vita och ett svart. De gjorde i ordning båtarna så att de blev lika dana. Sen drog de lott om dem. Wolfi fick den svarta och Lars och Torbjörn var sin vit. Wolfi sålde ganska snart sin. Torbjörn jobbade en hel del för att få riggen bra. Efter många år sålde han båten till en badgäst och köpte en Rånäsjulle. Det var "Torbjörns" båt som jag köpte.
När jag tog upp Hållöjullen första hösten och skulle spola av den med högtrycken försvann hälften av färgen på skrovidorna. Man hade målat över den, troligtvis med toplack. Nått underarbete hade man inte gjort.
Jag hade in
för första sjösättningen tagit bort det halvrunda järn som satt som skydd under botten. Det var gammalt och rostigt och hade släppt från delar av undersidan på kölen. Med hjälp av mina grannar vände jag båten på kärran och körde in den i garaget. Slipade ner till ren gelcoat och spacklade upp en del skador och porer. Målade ett par lager Gelshield som grundfärg och penselmålande skrovsidorna med tvåkomponentsfärg. Att man kan se penseldragen i viss mån tycker jag är ett plus på en sån här gammal båt.
Ett par vintrar sedan byggde jag ett litet fördäck, som syns på bilden. Det var lite besvärligt för en annan som är "gammal och stöpplebent" när man skulle gå ombord. Först skulle man stå och ballansera på den lilla däcksliknande biten längst föröver i relingshöjd. Sen skulle man kliva ner ca en halv meter. Med fördäcket blev det mycket enklare att komma ombord och dessutom fick vi lite skyddat stuvutrymme för segel mm under.
Monterade även ett batteri under fördäcket och en automatisk länspump. Den håller båten läns minst tre månader på ett fulladdat 75 Ah batteri. Jag blev naturligtvis inte färdig med arbetet förrän det var dags att sjösätta, utan jag fick ta in jullen i garaget även nästa vinter. Hade fått ett par stora spillbitar nåtad durkpywood av en kompis. Av dessa tillverkade jag nya och längre sittbänkar i aktern. Dels var de gamla ganska fula och dels hade luckan över stuvutrymmet i aktern försvunnit i en storm. Genom att jag gjorde dem längre får ytterligare minst en person plats att sitta på sidan tex när man seglar.
Seglingsorådet är ju
i hemmafarvattnet och när vi seglade till den gamla fyrplatsen Klåvskär mitt på Soten kändes det verkligen som en långsegling. Där har människor bott och levat året runt medans man skötte fyren. Det var visserligen lågvatten när vi var där, men jullen fick med nöd och näppe plats att förtöjas inne i hamnen. Man hade ju på den tiden fyren fanns på klåvskär en kran så man kunde hissa upp båtarna på land när det var dåligt väder, men ändå. http://thallatha.blogspot.com/2010/03/klavskar.html
Namnet "Lilla Hjärtat" fick den av mitt äldsta barnbarn, som en dag frågade varför jullen inte hade nått namn, något som jag aldrig hade tänkt på. Hon visste precis; "Jag tycker den skall heta "Lilla Hjärtat" - och så fick det bli.
tlösa hemma i Kungshamn. Vi pratade på att köpa nån form av båt att ha hemmavid. En söndag hade jag en avlägsen, men ändå "när" släkting, Lars, hemma på kaffe. Vi satt och pratade och plötsligt fick jag en tanke och sa; "En sån båt som din Hållöjulle hade ju vart perfekt" Varpå Lars svarade; "Du kan ju köpa min. Jag skall köpa en styrpullpetare och lämnade in jullen till Bengt Göran för försäljning". Bengt Göran drev Sotefjordens Marina och nån gång i veckan brukade vi sitta vid samma bord på restaurangen "Bella Gästis" i Hunnebostrand och äta middag. Nästa gång jag träffade Bengt Göran frågade jag honom om han hade Larses Hållöjulle till salu och fick ett nekande svar. Jag blev en aning förvånad. Lars brukar aldrig ljuga och det brukar inte Bengt Göran heller göra. Jag fick förklaringen. Lars lämnade in båten på torsdag och Bengt Göran sålde den på fredag. Det visste inte Lars när han var hemma hos mig på Söndagen.Ett par månader senare kom Bengt Göran och talade om att han hade fått ett försäljningsuppdrag på en precis lika dan båt. Han hade ingen plats att ta in den på sin marina under vintern, utan den låg kvar hos ägaren. Jag köpte båten.
Förlagan till Hållöjullen var en gammal ekjulle som ägdes av en man på Vigane, i Sotekanalens södra inlopp. En man från Kungshamn lånade jullen, plastade den och gjorde en form på den. Lokaler och material höll en firma på Bohus Malmön med. Det göts ett antal skrov i formen och såldes under namnet Hållöjulle. Dessvärre gick firman i konkurs och formen försvann i konkursen.På bilden ligger vår julle förtöjd på Tyrggö, som ju ligger på andra sidan kanalen, mitt emot där originalet en gång fanns.
Den översta bilden har en särskilld historia. Jag och min fru var ute och seglade en mycket fin dag i oktober 2003. Sista seglatsen för året. När jag stod och väntade på min tur hos rörmokaren i Hunnebostrand, fick jag se den nya Sotenäskartan för 2004, som stod i ställ på disken. Jag tyckte jag kände igen masttoppen på båten på bilden, och när jag tittade närmare visade det sig va min båt när vi var ute och seglade på hösten året innan. Vi var på väg mellan Långö och det lilla skäret i sydöst.
Träffade frampå hösten min gamla kompis Bertil Andersson, som är gift med hon som vid tillfället va turistchef i Sotenäs. Jag frågade honom om han visste vem som var ansvarig för Sotenäskartan 2004; "Det är jag" svarade Bertil. "Då skall jag stämma dig, för att du tagit ett smygfoto av mig och min fru när vi är ute och seglar och använt det som omslagsbild på Sotenäskartan. Får jag en digital kopia av bilden, så kan jag tänka mig att låta udda va jämt".Bertil hade varit ute med sin båt denna fina söndag. Han var jagt efter en bild till den nya kartan när han fick se oss komma seglandes. Han tog ett kort. Det blev inte så bra som han ville. Han körde efter oss och tog ett kort till. När han hade tagit det fjärde kortet insåg han att han hade fått en perfekt bild. Jag fick en kopia med omedelbar verkan. Den var så stor att han inte kunde maila den utan brände den på en CD.
Efter ganska mån
ga år kom den gamla jullen som utgjorde pluggen till Hållöjullen i allmogebåtsföreningen "Tôllar & Seiel´s" ägo. Den togs om hand av en av mina kompisar, Stefan Andersson på Smögen. En höst hade han jullen liggandes mellan sina Y-bommar, där han vanligtvis har sin stora segelbåt. I det dåliga vädret hände det nåt med förtöjningen och aktern på jullen gick in under pontonbryggan och jullen blev skrot.När det gällde tillkomsten av min båt gick det till på det viset. Tre av mina kompisar på Smögen, Lars, Torbjörn och Wolfi, köpte tre skrov. Två vita och ett svart. De gjorde i ordning båtarna så att de blev lika dana. Sen drog de lott om dem. Wolfi fick den svarta och Lars och Torbjörn var sin vit. Wolfi sålde ganska snart sin. Torbjörn jobbade en hel del för att få riggen bra. Efter många år sålde han båten till en badgäst och köpte en Rånäsjulle. Det var "Torbjörns" båt som jag köpte.
När jag tog upp Hållöjullen första hösten och skulle spola av den med högtrycken försvann hälften av färgen på skrovidorna. Man hade målat över den, troligtvis med toplack. Nått underarbete hade man inte gjort.
Jag hade in
för första sjösättningen tagit bort det halvrunda järn som satt som skydd under botten. Det var gammalt och rostigt och hade släppt från delar av undersidan på kölen. Med hjälp av mina grannar vände jag båten på kärran och körde in den i garaget. Slipade ner till ren gelcoat och spacklade upp en del skador och porer. Målade ett par lager Gelshield som grundfärg och penselmålande skrovsidorna med tvåkomponentsfärg. Att man kan se penseldragen i viss mån tycker jag är ett plus på en sån här gammal båt.Ett par vintrar sedan byggde jag ett litet fördäck, som syns på bilden. Det var lite besvärligt för en annan som är "gammal och stöpplebent" när man skulle gå ombord. Först skulle man stå och ballansera på den lilla däcksliknande biten längst föröver i relingshöjd. Sen skulle man kliva ner ca en halv meter. Med fördäcket blev det mycket enklare att komma ombord och dessutom fick vi lite skyddat stuvutrymme för segel mm under.
Monterade även ett batteri under fördäcket och en automatisk länspump. Den håller båten läns minst tre månader på ett fulladdat 75 Ah batteri. Jag blev naturligtvis inte färdig med arbetet förrän det var dags att sjösätta, utan jag fick ta in jullen i garaget även nästa vinter. Hade fått ett par stora spillbitar nåtad durkpywood av en kompis. Av dessa tillverkade jag nya och längre sittbänkar i aktern. Dels var de gamla ganska fula och dels hade luckan över stuvutrymmet i aktern försvunnit i en storm. Genom att jag gjorde dem längre får ytterligare minst en person plats att sitta på sidan tex när man seglar.Seglingsorådet är ju
i hemmafarvattnet och när vi seglade till den gamla fyrplatsen Klåvskär mitt på Soten kändes det verkligen som en långsegling. Där har människor bott och levat året runt medans man skötte fyren. Det var visserligen lågvatten när vi var där, men jullen fick med nöd och näppe plats att förtöjas inne i hamnen. Man hade ju på den tiden fyren fanns på klåvskär en kran så man kunde hissa upp båtarna på land när det var dåligt väder, men ändå. http://thallatha.blogspot.com/2010/03/klavskar.htmlNamnet "Lilla Hjärtat" fick den av mitt äldsta barnbarn, som en dag frågade varför jullen inte hade nått namn, något som jag aldrig hade tänkt på. Hon visste precis; "Jag tycker den skall heta "Lilla Hjärtat" - och så fick det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar