Stockholm - Kungshamn 2005

Va uppe på Svinninge en vecka på våren och gjorde Santa Maria sjösättningsklar. Sjösatte den 14 Maj och seglade från Svinninge den 15. I höjd med Muskö fick jag dimma, men jag smög med hjälp av det digitala sjökortet ner mot Nynäshamn. Som tur var lättade dimman när jag kom närmare inseglingen för de stora fäjorna. På hamnkontoret i Nynäshamn kunde jag byta kylklampar. Det var sista gången på denna resa som jag lyckades med det.


Vid Öja/Lansort gick jag rätt västerut och tog innervägen Oxelösund, Arkesund, Fyrudden och ner till Västervik. Passerade Dämmans gamla och nya fyrplats. Hade tänkt gå till Utklippan, Christians ö och Bornholm, men när jag kom ut ur Kalmarsund vred vinden åt väster och ökade. Det började också bli en taskig sjögång. Hittade en smygväg in i Blekinge skärgård och gick in till Karlskrona.


I stället för de tilltänkta öarna blev det Hanö. Låg kvar ett dygn och promenerade runt ön.








När jag låg i Kåseberga var ju en promenad upp till Ale stenar ett måste. Jag vågade mig dock inte fam till att börja med. Två "häxor" dansade en magisk dans inne bland de stora stenarna. Eller va det kanske shigong?



Jag hade haft övervägande kryss hela vägen. När jag lämnade Kåseberga hade jag för första gången plattläns. Jag hade tänkt att bara gå 10 distansminuter till Ystad. Hade ju varit i Haparanda förra sommaren. Vinden var så svag att jag efter fem distansminuter gav upp och skar under Gjutjärnsgenuan. Nästa dag var det kryss till falsterbokanalen. När jag på kvällen lyssnade på väderleksraporten löd rapporten; " västlig vind, i morgon vridande till nord" och så blev det.

Funderade på att gå in till Ven, men stod på upp till Råå. Strax norr om Ven fick jag se nåt underligt. Det visade sig va en bogserbåt som som släpade på en ubåt. Dessvärre försvann kotet som jag tog i en datakrasch senare under resan. Bilden på måsen är nog den finaste jag tog under resan, fast betydligt längre österut.

Låg i Råå ett par dygn i regnet och städade i väntan på att Johan, den yngste svärsonen skulle komma. Hämtade honom i Helsingborg en kväll och nästa morgon gick vi norrut. Ute på Laholmsbukten fick vi en sydlig kuling och efter hand allt mer sjögång. Jag har hitills aldrig haft ont av sjön och tyckte det var en härlig seglats. Jag tror inte Johan tyckte det samma. Jag har aldrig sett nån som varit så sjösjuk och han gick så småningom ner och la sig.

Rätt va det var, så ryckde det till i båten och hon blev så lugn och fin. Vi hade gummibåten på släp och den hade slagit runt och låg och tog sjö över sig och verkade som ett drivankare. Jag fick beordrat Johan upp i sittbrunnen och vi lyckades vända gummibåten på rätt köl igen. Jag har ett kapell till gummibåten som alltid sitter på, mest för regnets skull, men även i det här fallet gjorde det ju stor nytta. Johan gick och la sig igen och kom inte upp förrän jag lagt till i Glommen. Jag hade köpt köttfärs ett dygn tidigare, som jag tänkte laga en av mina paradrätter av. När jag öppnade paketen luktade det misstänkt. Stack köttfärsen under näsan på Johan och frågade vad han tyckte. Det kanske inte var så taktiskt med tanke på hur han mått de senaste timmarna. Det fick bli nåt annat.




När vi nästa dag passerat Nidigen kom dimman. Vi seglade på med hjälp av det digitala sjökortet och tog hamn på Donsö. Nästa dag gick vi norrut. När vi passerat Hjuvik blev vi omkörda av ånngaren Bohuslän. Vi gick in till Björlanda kile och käkade middag på Tairesturangen därstädes och lättade lite på semesterkassan. Inhandlade ersättning för sånt som med all sannolikhet låg nånstans nere på Hallandskusten. När vi kom tillbaka till båten var datorn död och gick inte att starta. Det visade sig senare att hårdisken rasat.

Katastrofläge - vi fick segla till Kungshamn via Skärhamn på det gammeldags uråldriga sättet - med pappessjökort. Och tänka sig - det gick.