PoP 16 - 1967-1969

Efter att ha haft ansvar för scoutbåtarna i några år, fick jag se att det fanns båtritningar till salu i tidningen "Teknik för alla". Jag fastnade för en Pelle Brohäll konstruktion, PoP 16. Båten skulle byggas av plywood och var 4,85 meter lång. Min morfars garage var ca 5 meter.

Köpte ritningen och bilade upp en dörröppning mellan garaget och det källarkök som låg vägg i vägg. Jag var ju "morfars pojke" och han hade inga synpunkter på mitt tilltag - snarare tvärt om. Källarköket hade inte används på många år, sen man slutade hyra ut till badgäster och vi inredde en verkstad där med en kraftig arbetsbänk mm.

Jobbade under sommarlovet från verkstadsskolan i Mölndal på färjan Ägir, som gick mellan Gravarne och Smögen, och bodde hos mina morföräldrar. Material inköptes och det blev åtskilliga resor under hösten till Gravarne (som samhället hette på den tiden) för att tillverka stapelbädd och spant mm. Under jullovet jobbade jag ihärdigt med båten och den blev skrovfärdig.

Akterspegeln bestod av två plyfaskivor. Den ena skruvades på spantet och den andra skruvades och limmades dit när skrovet i övrigt var klart. Den täckte då över ändarna på slag och balkvägare och plyfaändarna på skrovsidorna. När jag skulle limma fast den var det kallt ute. Det fanns bara ett utrymme på några få cm mellan garageporten och akterspegeln. När det var klart att montera akterspegeln öppnade jag garagporten, satte dit plyfaskivan och skruvade fast den. Stängde porten och satte dit ett par elektriska kaminer för att få upp temperaturen så fort som möjligt för att limmet skulle härda.

När skrovet var klar började jag ytbehandlingen efter anvisningen fram tom grundmålningen. När färgen torkat samlade jag ihop några gubbar som hjälpte mig att bära ut skrovet, vända det på rätt köl och sen bära in det igen. Däck och överbygge kom på plats och båten målades färdig invändigt innan det var dags att bära ut den igen för montering av köl, som köptes från ett varv i Tierp, där man även kunde köpa färdiga båtar.

Under vintern hade jag också tillverkat en mast av lamellimmade granribbor och en bom.

Jag hade bestämt mig för att båten skulle målas mörkblå. Kårchefen i min scoutkår som var gammal seglare och som jag ofta diskuterade mitt båtbygge med. Han hade en helt annan åsikt beträffande färgen. "Segelbåtar skall va vita". Eftersom jag aldrig ger mig "när jag har fel och sällan när jag har rätt", började jag måla båten blå. Målade först akterspegeln. När det var klart tog jag några steg bakåt och beundrade mitt verk. Det var en hemsk syn att se den mörkblå färgen mot det grundfärgsmålade vita skrovet. Med trasor och vanolen torkade jag bort den blå färgen.

Det blev mycket funderande under veckan som jag tillbringade i skolan i Mölndal. Nästa helg målade jag skrovet blått, men jag började i fören och tittade inte på det i sin helhet förrän arbetet var klart. Jag tror ändå att det var ett bra färgval. En plyfabåt med skarpa slag skall inte va vit utan ha en stark färg.

Det var härligt att sjösätta, rigga och hissa de nya seglen som Syversen hade sytt. Jag seglade varannan dag hela sommaren 1968. Varannan dag jobbade jag som hoppilandkalle på färjan Ägir. Jag har i efterhand konstaterat att mitt första bygge aldrig fick nåt namn mer än att jag möjligen sa "Poppen" om jag syftade på båten.

På bilden har fotografen lyckats fånga oss med back i bägge seglen, kan det möjligen ha varit precis när vi håller på att gå över stag. Skepparen till rors. Vem gasten är kan jag inte komma på. Bilden måste i varje fall va tagen sommaren 1969 av färgen på ruffsidorna att dömma. Det gamla magasinet till höger i bild står på Kristens holme.

Våren 1969 lade jag på duk på däcket. Färgen på plyfadäcket hade en benägenhet att spricka i skarvarna. Klädde också ruffsidorna med 4 mm mahognypyfa. Hade från början bara betsat furuplyfan och det blev inte speciellt snyggt.

Började jobba på en elfirma direkt efter skolan så det blev segling på kvällar och helger under sommaren 1969. Seglingsområdet tom denna sommar var i huvudsak runt i närområdet, med nån enstaka tur till Lysekil i öst och genom Sotekanalen i nord.

22 September 1969 kom höststormen. Jag var på elfirmans verkstad, när taket få fiskebrödernas konservfabrik, som låg alldeles i närheten, blåste av. De bägge scoutbåtarna och min PoP 16 låg förtöjda i var sin boj på Ringen. Det var väl en ok plasts att ha båtarna på under normala förhållande, men definitivt inte under ett sån oväder. Båtarna halades ut till bojen med en lina som gick genom ett block i bojen.

Den första båten som slet sig var Bris. Vi lyckades få tag på den och förtöja den längs med berget. Bris blev efterhand skrot. Nästa båt som slet sig var J10;an. Även den fick vi tag på och lyckades förtöja den väl avfendrad utanpå Bris. J10;an klarade sig med några mindre skador.

Fram på eftermiddagen mojnade det. Vi ringde till "tullen" och de kom ut med en båt, släppte ner en lina till mig där jag var ombord på J10;an och bogserade mig till ångbåtsbryggan i Gravarne. När jag var så nära att jag skulle kunna ta mig in till Ångbåtsbryggan släppte de linan och jag kunde förtöja på en skyddad plats. Seglen satt på bommen och det kom ut en man på ångbåtsbryggan och skällde ut mig för att jag hade gett mig ut och segla när det var så dåligt väder att "tullen" hade fått gå ut för att bärga mig.

Efter en stund kom stormen tillbaka med oförminskad styrka, fast från andra hållet. Då slet sig min PoP 16. Det var omöjligt att få tag på den där den hamnade upp efter ett brant berg. Den blev skrot men jag fick i alla fall ut hela försäkrigsbeloppet.