Vårutrustning

Har ju alltid Thallatha i sjön sommar som vinter.

Vintern 2014 var ju inte mycket till vinter om man jämfört med de tidigare. Dessutom kunde jag inte ligga på den plats jag legat på de senaste vintrarna för att innehavaren använde den själv denna vintern. Letade bland mina bilder och hittade ett par som visar det mesta vinterliknande som var.

Brukar ju säga lite skämtsamt, men ändå på fullt allvar, att jag tar upp när alla andra sjösatt. Det är mycket lugnare på uppläggningsplatsen, maskinförarna är inte så stressade med all sjösättningar, det finns gott om lediga pallbockar och framför allt - det är god och varm arbetstemperatur. Det sista kan naturligtvis va en sanning med modifikation - ibland kan det bli alldeles för varmt, speciellt på den sidan av båten där solen skiner just för tillfället.

Hade varit ute och transportseglat en båt mellan Gunnebo/Västervik och Härnösand under 14 dagar runt månadsskiftet Maj -Juni. Hade tänkt ta upp direkt när jag kom hem, men gräsmattan och ogräset hade växt en hel del under tiden, så jag ägnade måndagen att åtgärda det värsta. 

Hade lovat en kompis - som förövrigt var med på transportseglingen, att hjälpa honom koppla in en autopilot elektriskt, så tisdagen gick åt till det. 

Snickargänget samlas i missionskyrkan på Onsdagar. Jag har ju arbetat som vaktmästare där under ett par år, så jag rår mig lite mera själv och gör det jag tycker behöver göras, kanske med en lite annan blick än de som leder och fördelar arbetet mellan snickargängets medlemmar. Så blev det dock inte denna gång, utan jag blev ombedd att kolla på den stora kaffekokaren i missionskyrkan som från och till krånglar en aning. Det arbetet upptog min onsdag. 

Hade lovat pastorn i missionskyrkan att hjälpa honom att montera en lotspullpits på hans snipa, så att han lättare kan ta sig ombord på ett säkert sätt efter den sjukdom han drabbades av i vintras. Torsdagen gick åt till det, men jag talade i alla fall med Anders Olofsson på Olofssons Marinteknik, under dagen, om att ta upp båten på Fredag.

Pontonbryggan på Tångens badplats var på plats, så det blev att ta den ca 400 meter långa omvägen mellan Klåvholmsungen i öster (mitt i bilden till höger) och Klåvholmen och runda den senare.

Tångenrännan som vanligt och sen sikta in mig på "Tobbakshålet" där Anders Olofsson har sin verksamhet. Det är trång i Tobbakshålet. Tom trängre än det ser ut pga det grundflak som sträcker sig från den röda sjöboden mitt i bilden ovan. Det grundaste området har jag markerat med rött. Där är det nästan torrt.

Efter 22 månader i sjön var det en del beväxning på botten, men inte så farligt ändå. Fjolårets månadslånga vistelse i Vänerns söta vatten hade nog gjort Thallatha ganska ren i botten. 

Det som växer i saltvatten - dör i sötvatten och tvärt om. Väst var det på Babordssidan i aktern, som ligger mot solen större delen av tiden.

Anders  tog bort det mesta med högtrycken.

De bottnarna av havstulpaner som blev kvar fick jag hjälp av seglarkompisen Erik Olsson från Smögen, att ta bort - med en vanlig båtskrapa. Det var honom jag hjälpte med autopiloten.

Efter avtvättning, en omgång med Autozol Kromglans. Stefan som vaxade och polerade för två år sen ville kört med Autozol redan då för att båten hade en del matta ytor. Helt bra blev det väl inte, det är ju en gammal båt, men betydligt bättre.

Två omgångar med Ultra Glozz, en omgång som polerades vått - för att få bort eventuella smutsrester och en omgång som fick torka innan poleringen, enligt anvisningarna.

Det var väldigt mycket lättare att polera när Ultra Glozzen torkat än att polera den medans den var våt.

Nästa steg var att tejpa upp över den blå vattenlinjen. Nån gång i mitten av 1970-talet, skulle jag höja vattenlinjen på min dåvarande båt. Jag målade den breda vattenlinjen med blå bottenfärg. Sen har jag fortsatt med det.

I år fick jag tag på blå hård bottenfärg för riktigt snabba båtar hos Smögen Marin.

Fast jag skulle ha slipat bort all gammal mjukare bottenfärg som satt kvar. Den gamla färgen reste sig en en del och andra strykningen blev en aning knottrig. På långt håll och med dåliga ögon är det ingen som ser det. Och jag kommer inte att tala om att ytan inte är helt perfekt för en enda människa 

Efter att ha tejpat upp den undre delen på den blå breda vattenlinjen, efter de tejpmarkeringar som kan anas ett pr bilder upp och målat med svart bottenfärg, på utsatta ställen som i vattenlinje, stäven och runt rodret och propellern, börjar Thallatha se riktigt skaplig ut.

Den skarpsynt kan dock ana nåt avvikande i framkant på kölen.

För tre år sen var jag och mina seglarkompisar ute och seglade vid ett par tillfällen. Thallathas sittbrunn är en aning dum på det sättet att det är svårt att ha ett papperssjökort liggandes och nån plotter hade jag ännu inte skaffat utan körde med en laptop som stod inne i däckssalongen.

Erik Olsson stod till rors och skulle runda en ö och hade följaktligen inget sjökort. När jag såg att han gick för nära ön pga det grund som ligger strax intill beordrade jag honom att gira babord., varpå han styrde rätt upp på grundet.

Hade jag hållt käften hade han gått mellan ön och grundet .

På Hösten samma år var vi ute och seglade igen. Vi låg på kryss mot Lysekil. Jag stod till rors och trodde jag skulle klara att gå på insidan ett grund och därmed slippa att slå - det gjorde jag inte.

Nästa gång vi passerade kunde Erik inte låta bli att peka och att ge en något syrlig kommentar.  

Det blev en del krosskador längst fram på kölen. Såg det visserligen sist jag hade uppe, men hade inte tid att åtgärda. Denna gången hade jag bestämt att jag bara måste få fixat det. Slipade bort allt trasigt och en hel del till. Kölen var väl ingjuten i sandfyllning och när jag fått bort allt löst verkade det inte som om det trängt in vatten mot järnkölen.

Lät det torka så länge som möjligt innan jag spacklade i med ett spackel av epoxy och mickrobalonger med mycket övermått. Det var för att hålla kvar spacklet som jag satte emot skivan. Nästa dag när spacklet torkt slipade jag ner det till en så rätt form som möjligt och plastade över med epoxy och väv i ett stort antal lager.

Polerade propellern så blank jag bara kunde och satte på en ny offer anod, men glömde naturligtvis att ta en bild

Dan efter - sjösättningsdagens morgon slipade jag över laminatet så det inte fanns några trådar som stack ut och det var relativt slätt och målade över det hel med två lager bottenfärg.

Strax före middagen hade Anders tid att sjösätta. Under tiden jag väntade hann jag göra ren tre av mina fendrar. Ibland har man så skitna fendrar att man skämms när man kommer in i en gästhamn.

På eftermiddagen följde min seglarkompis Ingemar med för att följa med på den korta turen till hemmahamnen i Springets småbåtshamn.

Precis när vi skulle lägga till stoppade motorn. Den var helt död och elen var helt utslagen. Kopplade till förbrukningsbatterierna, men det hjälpe inte ett dugg.

Drev tvärs över hamnen och fick tag och la Thallatha på utsidan en gammal fiskebåt. Hade inga mätinstrument, så jag tog mig hem och hämtade verkygslådan. Full spänning på startbatteriet och även på elanslutningen på motorn. Ringde min mekaniker Anders och ställde några dumma frågor till honom. Ett tips var kontakten till manöverpanelen på motorn. 

Bara jag nuddade kontakten började larmet tjuta, som det alltid gör innan man startat motorn. Startade motorn och var klar att gå när den tjuvstoppade på nytt. Tog loss och tryckte dit kontakten. Drog runt ett buntband och drog det väldigt hårt. 

Startade motorn och gick bort till platsen. Högg bojen med min bojkrok som sitter i en Ankarolina. Gav båten en puff framåt för att nå bryggan och backade lite för att den skulle stanna. La ur backen och sprang fram på däcket för att ta förlinan.

Det visade sig att jag inte fått ur backen ordentligt. Har två manöverplatser och en växel för motorreglagen och ibland får man inte ur backen trots att man tror att man satt spaken på neutral.

Hann naturligtvis inte tillbaka till sittbrunnen innan propellern fiskat Ankarolinan, lindat runt ett antal varv och stoppat motorn. Blev hängandes i bojen i ankarolinan. Det blåste relativt mycket och från bryggan

En båtgranne tog sin julle och gick ut för att hjälpa mig. Jag ville att han skulle gå in och lägga tampen i bryggan eller Y-bomen, men han skulle absolut bogsera mig. Han gjorde ett flertal försök, men så snart min båt kom tvärs vinden sket det sig. Till slut fick jag honom att fästa linan i Y-bommen och jag kunde hala mig in och förtöja. 

Det sista låt ju enkelt - ja visst - jag lyckades i alla fall så småningom. 

Precis när jag fått förtöjt började det ösregna. 

Efter att ha gått fram och tillbaka över den gamla fiskebåtens däck och därefter på mitt eget, var mitt däck fullt med svarta skoavtryck och såg ännu bedrövligare ut än innan.

Hade tänkt att använda midsommaraftonens förmiddag till att göra ren, vaxa och polera däck och överbyggnad. I stället höll jag på och försökte få loss Ankarolinan från propellern. 

Det misslyckades naturligtvis, så jag får väl anlita nån av de där pojkarna som tycker om att bada med vass kniv nån gång när det lugnat ner sig efter midsommarfirandet.  

Men båten ligger väl förtöjd på sin plats och jag har återigen fått mig en läxa.  

Av skadan blir man vis - men inte rik.  

.