torsdag 26 juni 2014

5. "Gräddö" - Transportsegling Västervik - Härnösand

Onsdagen 28/5


Vi kom inte iväg från Nykvarns Marina förrän halv elva. Det blåste en skaplig nordanvind även  idag, så vi gick för motor.


Öar som ödelagts av Ålekråkan finns tydligen över hela ostskusten. En syns i bakgrunen precis till vänster Erik som står till rors och  ser sammanbiten ut,. Det var nog snarare för snålblåsten än pga Ålekråkans (Storskarvens) härjningar.



Ankrade för middag tjugo i två, i lä för Stora Askern, 3 distansminuter sydväst Furusund. Det är inte dumt att få ett litet uppehåll, speciellt inte för skepparen och lättmatrosen som i regel vistas uppe i sittbrunnen. För kokjungmannen är det inte så farligt, som får vistas i värmen i byssan och från och till mellan måltiderna kan sträcka ut sig på kojen.

Vi ankrade från aktern, då akterankaret, en Brucekopia, var riggad och klar att användas på direkten. CQR.ankaret i fören, är väl egentligen ett mycket bättre ankrar, men ankarkättingen och ankarlinan var undanstuvad.

Har själv mitt huvudankare på en hållare i aktern. För såna här lunchankringar ankrar jag alltid från aktern och det händer även att jag svajankrar över natten med ankaret i aktern om det är fint väder. Skall jag ligga över natten drar jag nog ändå oftast ankarlinan till fören och gör en hanfot på ankarlinan med en av förtöjningslinorna.

Efter en styv timme lättade vi ankar och gick mot Furusund.

La till vid sjötappen och ringde efter en kille som skulle kamma och hjälpa oss att tanka.

Behövde kompletteringshandla lite och fick reda på att det fanns en servicebutik uppför backen och till höger. Av någon anledning fick jag för mig att servicebutiken och sjömacken hörde ihop!?

De fanns naturligtvis inte allt som jag tänkt köpa, men det mesta. Fast man får göra så som Kasja Varg beskyllts för att ha sagt; "Man tager vad man haver".

En annan är ju synnerligt väl begåvad med ett rörig intellekt och jag kom att tänka på en hemsk matupplevelse från min ungdom.

Hemma i Gravarne, som det samhälle kallades som jag är uppväxt i (idag en del av Kungshamn) fanns en båt som hette ELIDA. Båten ägdes av pastorn i Kungshamns Missionsförsamling, Lennart "Tarren" Abrahamsson. Tarren var ju från Vänersborg och en inbiten seglare.

Han hade ju också många vänner i det området. Elida var en gammal, dålig, engelsk kutter, som han köpt från Lysekils sjöscoutkår. Det var mycket som behövdes göras på båten och en av de första vintrarna lades den upp i Trollhättan.

En av Tarrens kompisar var snickare och bodde i Trollhättan. En annan av Tarrens  kompisar jobbade på SAAB i Trollhättan och påstods ha varit kartläsare till "Karlsson på Taket" i början av dennes karriär. De hade naturligtvis i sin tur ett stort kontaktnät av människor som ställde upp och jobbde med Elida.

Man hade gjort en massa jobb på båten under vinter och när det var dags att hämta Elida, anordnade Tarren det som en utflykt med övernattningar ombord för scoutkåren i Kungshamn. För oss små scouter var det naturligtvis en upplevelse, med många inslag, som i alla fall jag aldrig glömmer.

Ett av dessa var en fruktansvärd matupplevelse. Vi skulle få korv och potatismos och moset var nåt av det äckligaste jag någonsin smakat. När man frågade den som lagade till potatismoset varför det smakade som det smakade blev svaret; "det fanns inget salt, så jag tog socker i stället".

Fullt så galen är jag inte när det gäller matlagning.

Strax före Kappelskär, efter att jag diskat och serverat eftermiddagskaffet, tyckte skepparn och lättmatrosen att de frusit färdigt och tvingade upp mig från värmen i byssan och till platsen vid styråran. Skepparn intog styrbords koj i mitt ställe, fast lättmatrosen Erik stod stadigt kvar på sin post. Här spejande mot färjeterminalen.

Det är väl ingen som kan gissa vad det stod på den vita mössan som han ständigt hade på sig på sig - antingen den var torr eller våt.

Det stod naturligtvis SMÖGEN på den. Det namnet värmer alltid för en Smögare.

Hade två val på natthamn Lidön eller Gräddön. Lidön har en Naturhamn med pontonbrygg på västra sidan och Gräddö är  en lite större småbåtshamn i en viken på norra sidan av Rådmansö, en halvö ca en mil från Nortälje.

Norr om Kappelskär var det ganska guppigt och jag valde att gå till Gräddö med tanke på rådande vindriktning, trotts att det var en aning längre och en liten omväg.

"Vore resan stormig, hure skön äro icke hamnen"




Om valet av hamn var rätt lär man ju aldrig reda på. Ganska guppigt var det i alla fall, även på insidan av gästhamnsbryggan och det skvätte över en hel del också.










Solnedgången var i alla fall fantastisk. På morgonen fick jag se att bojarna som syns hitom "Solida" markerade en sjunken båt.

På de sju timmarna vi varit på väg hade vi gått 29 distansminuter för motor.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar