Tisdagen den 27/5
Går till sjötappen vid nästa brygga och fyller på vatten. Avgår från Dalarö 08.45. Det blåser upp mot 18 m/sek vid Sandhamn men i lä vid Dalarö är det skapligt lugnt.
Vi hade bestämt oss för att gå via Bagenstäket, Skurusundet för att sen gå norröver i innerskärgården. Skepparen och lättmatrosen Erik bemannade sittbrunnen väl påpälsade. De stod ute i snålblåsten och hade det både kallt och guppigt. I min roll som kockjungman kunde jag mest ligga på kojen och dra mig - förutom när jag serverade förmiddagskaffe vid 10-tiden.
Vid 11-tiden var det dags igen. Jag satte mig på akteränden på styrbords koj med en spann mellan knäna. Med den lärdom jag fick när jag var i en liknande situation ett par dagar tidigare, satte jag i en soppåse i den tomma spannen. Då blev rengöringen av spannen betydligt enklare.
Det var alltså dags för att tillaga dagens middag. Jag skulle naturligtvis noterat i loggboken vad jag bjöd på dag för dag, men jag det gjorde jag inte. Tror att det denna dagen var frågan om Burkugnsstekta rotsaker med Halloumi - nån sorts ost som är god att steka. En paket Halloumi räcker gott till två personer, men inte till tre, så jag stekte upp några kryddiga "kôrvesnärtar" till de två i besättningen som inte direkt är några djurvänner - dvs Erik och mig.
Med en soppåse i spannen fick jag upp alla skal av potatis, morötter, palsternacka, sötpotatis, lök och vad det nu var för rotsaker jag skalade. Förra gången blev det en onödig rengöring av spannen när jag lagade till en potatis och morotsgratäng. Skalen skulle ju ändå över i soppåsen, så varför inte se till att de kom dit direkt. Man skall va lat när man arbetar. Tur att jag aldrig nånsin har ont av sjösjuka och kan sitta nere i en båt och jobba hur mycket som helst.
När det var som guppigast på Baggensfjärden var grönsakerna i burkugnen klara att sätta på spisen. och under färden på Baggensstäket var det dags att steka ost och korv.
Vid ett tillfälle jag gick nordost i Baggenstäket med min L32;a mötte jag en relativt stor passagerarbåt där det var som trängst i utloppet mot Baggensfjärden. Jag fick hålla så långt styrbord det gick och på utsidan av pricken för att vi skulle kunna mötas.
Så snart vi gått igenom Baggenstäket högg vi en boj och tog matrast. Skurusundet såg jag inte ett dugg av - jag hade ju disken. Det som smärtade mig mest var att jag missade Kungshamn bakom Sveriges holme. Klicka på kartan så blir den större.
Kungshamn är ett hamnområde vid Kungsviken, på västra sidan av norra mynningen till Skurusundet. Sveriges holme ligger precis utanför.
En hamn fanns på platsen under medeltiden, och är på 1300-talet omnämnd i Björköarätten som uthamn till Stockholms stad. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kungshamn,_Nacka_kommun
Sveriges holme, även kallad Sverigeholmen, är en holme i Stockholms inre skärgård. Den ligger
tillsammans med Danmarks holme vid norra inloppet till Skurusundet, mellan Nacka och Lidingö. Namnet är nämnt redan på 1200-talet.
Ön blev ett fridlyst naturreservat sedan den skänktes av advokaten Lettström till svenska staten 1937. Ett antal stora stenar uppe på ön tolkades på tidigt 1900-tal som någon typ av fornlämning men detta har senare dementerats. http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_holme
Danmarks holme ligger nordost om Sveriges holme. Ön är privatägd och bebyggd med sex sommarstugor av varierande storlek och ett antal mindre bodar och förråd. Inga permanent bosatta finns på ön, som saknar el och kommunalt vatten.
Öns namn har ett oklart ursprung. Enligt sägnen ska danskarna på 1500-talet under ledning av kung
Kristian II ha belägrat holmen i samband med sjöstrider med den svenska flottan kring Skurusundets mynning. I 1600-talslitteratur har holmen kallats för ”Dansken” och på en karta från 1724 benämns holmen ”Dannemarck”.
På 1800-talet beboddes ön av torparparet Jakob Bartelson och Greta Jakobsdotter Bartelsen (1728–1836) som bedrev lantbruk med ett fåtal djur. De fick en dotter som avled i tioårsåldern. Efter ett 30-tal strävsamma år tillsammans på ön drunknade hennes man, varefter Greta kom att leva helt ensam på ön under ytterst knappa levnadsvillkor utan någon egentlig kontakt med omvärlden. När hon blev allvarligt sjuk 1835, togs hon på kyrkans initiativ över till fastlandet men levde bara ett år till. Uppgiften att Greta Jakobsdotter Bartelsen skulle ha blivit 108 år gammal är omstridd.
Mellan 1875 och 1914 påstås det ha funnits ett bageri, Carlshälls bageri, på holmen.
På väg mot Waxholm såg jag i alla fall detta fartyg genom den regnsänkta sprayhoodrutan. Skepparn bad mig kolla upp alternativa hamnar på ett visst avstånd efter Waxholm. De jag kom framtill var Nykvarns Marina i Dyvik, som var närmast. Gästhamnen vid Siaröfortet på Kyrkogårdeön och gästbryggan på Ängsöns nationalpark. Ängsö var längst bort och dessutom en liten omväg.
Efter att ha styrt genom det smala Stegesundet lämnade skepparn över rodret till mig. Vi kom in på mina gamla hemmafarvatten - Trälhavet. Hade ju båt på Svinninge Marina i fem år. Stockholms skärgård är ju fantastisk, men det är en bit innan man kommer ut på öppet hav. Från Svinninge till Sandhamn är det ju ca 25 distansminuter.
Går jag 2 distansminuter åt söder hemma från Spinget, min hemmahamn, är jag ute på öppet hav.
Gick till Nykvarns Marina som låg närmas. Man hade nog egentligen inte så många gästplatser
Blev anvisade en ganska dålig plats i hamnen. Vi hade ju inte speciellt tur med vädret och från Dalarö hade vi haft nordlig vind 12-15 m/sek, vilket vi hade känning av på platsen. Hamnavgift 120 kr. Vattentoalett fanns det - möjligtvis dusch.
Jag glömde faktiskt att ta ett kort på båten - det är sällan jag gör det. Dagens etapp var 34 distansminuter för motor, vilket tagit oss lite över 9 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar