1. "Tre mann i en båd" - Transportsegling Västervik - Härnösand

Vi fick ett transportseglingsuppdrag från Västervik till Härnösand.

Tanken var att vi skulle åka buss och tåg till och från båten. Sedan visade det sig att båten låg i Gunnebo strax söder om Västervik. Min fru trodde inte för ett ögonblick att jag skulle klara att åka buss och tåg, så hon lovade köra mig och seglarkompisen Erik Olsson, från Smögen.

Anlände till Gunnebo på fredagseftermiddagen  den 23 Maj  och strålade samman med skepparen Kalman som redan var på plats.

Ganska snart dök den tidigare ägaren Bengt upp och invigde oss i båtens "hemligheter".

Båten - en Allegro27 - var mycket gott skick och Bengt hade lagt ner mycket möda på att allt skulle va i bästa ordning inför vår seglats. 

Vi ägnade Fredagskvällen åt att bekanta oss med båten och komma i ordning. Själv hade jag tagit uppdraget att ansvara för maten. En grannlaga uppgift. Det skulle dessutom serveras vegetarisk mat ombord. Hade tränat i 14 dagar hemma att laga dylikt på mitt origokök och burkugn.

Då det enligt uppgift inte fanns nån speciellt bra affär i Gunnebo hade jag handlat en hel del hemma och kylvaror inköptes i Ankarsrum - nån mil från Gunnebo - när vi körde förbi.

På vägen ner i bilen till Gunnebo började Erik fundera. Om Kalman är skeppare och bestämmer. Tommy är kock och har ansvar för maten. Vem skall då göra allt annat som måste göras ombord!?


Killen i blått är Erik Olsson. Smögare av födsel och ohejdad vana. Erik kommer bara ihåg en sommar som han tillbringade på Smögen under sin barn och ungdomstid.

Fadern hade fraktskuta och hade den sommarn fått en frakt så han inte kunde komma till Smögen och hämta sin familj - som annars alltid var med på fraktskutan på somrarna.  Seglationsområdet var Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt, Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken och jag tror även Vänern.

Den ståtliga killen med vit T-shirt är jag. Skepparn hann precis sticka upp huvudet i förpiksluckan när Bengt knäppte kortet.

Lördag morgon kom Bengt med fru ner för att ta avsked av sin båt som de haft i väldigt många år och som de vårdat ömt.

Bengt hissade de gästflaggor under spridaren från de länder han varit i med båten, som en avskedsceremoni, och sen lav vi ut från Gunnebo 09;20.

Det blåste en svag sydostlig vind, så vi startade för motor. Bengt och hans fru stod på bryggan och vinkade av oss. Från Bryggan längst in i Verkebäcksviken, som är en djup och smal havsvik, till öster om ön Händelöp, i mynningen, är det ca 7,5 distansminuter.



Hemma - på västkusten - kallar vi ju alla sådana här djupa havsvikar för fjordar, trotts att det bara är Gullmarsfjorden som är en riktig fjord med en tröskel ytterst.

Dessutom kallar vi ju alla öppna vattenytor för fjordar - det som man i Stockholms skärgård kallar för fjärdar. Denna språkliga förbistring är nog ett arv från den tiden då Bohuslän hörde till Norge!?

På västkusten går alla dessa "fjordar" i nordostlig riktning räknat från havet. Här på ostkusten finns en del likadana djupa havsvikar som går åt nordväst räknat från havet. En tanke som aldrig slagit mig förr.

 Om man klickar på kartan ovan, och även alla bilder, så blir de större.

Längst ut på sydsidan av ön Händelöp finns ett litet fiskeläge.

När vi passerat fiskeläget, skären och grunden alldeles på utsidan kunde vi gira norröver och hissa segel.




Först rullade vi ut genuan och ganska snart hissade vi även storen.

Det var inte mycket vind och vi kom överens att hissa Gennakern. Det fanns både en Spinnaker och en Gennaker ombord. Vi tog den säcken som var märkt Gennker och hissade. Misstänker att det var spinnakern som låg i fel säck, vi seglade dock med den som Gennaker och gjorde god fart.

Det mojnade efterhand och vid halv femtiden bestämde vi oss för att ta natthamn i Flatvarps fiskehamn i norra änden på Stora Askö, dit vi ankom 17.00. La oss bakom en skärgårdskryssarliknade plastbåt. Hade inte förr hunnit förtöja förrän vi blev ombedda att förhala oss akteröver. De skulle sjösätta en båt och det stället där det gick var precis där den framförvarande båten låg, så han fick också förhala sig.

De faciliteter som vi använde oss av va ett torrdass och el. Det fanns ett elskåp och ur den hängde det en sladd med ett uttag. När jag testade fanns det spänning på uttaget. Drog ut vår kabel och anslöt.

Var ju lite osäkra på  konditionen på batterierna och man använder ju en del ström, plotter, autopilot, belysning mm. På kvällarna körde vi med datorerna och laddade min läsplatta med sjökort över hela Europa. som jag hade och kollade att de två andra navigerade rätt .

På ett anslag stod det att el kostar 40 kr/dygn och att man skulle ringa ett telefonnummer om man ville ha el. Ringde och talade om att jag anslutit och hängt 40 kr i en bärkasse på ett visst ställe. Killen som svarade lät rätt förvånad, men skulle komma och hämta pengarna nästa morgon.



Vi hade med Eriks plotter som har en dubbelt så stor skärm som min och är mycket ljusstarkare. Hade monterat den på en träplatta som jag klätt under med en bit liggunderlag, för att den inte skulle skava på det underlag vi ställde den på.

Under första dagen hade vi den fastsurrad, men det visade sig att det stod bra under hela resan bara av sin tyngd och liggunderlaget. Det var ju mycket lättare att ställa den så att den syntes på bästa sätt för rorsmannen om den inte var fastsurrad. Dessutom var det inte så dumt att kunna ta till sig plottern och hålla den i knät om man tex villa lägga in nån ny waypoint eller liknande.

Mina sjökort över den svensk kusten passade i Eriks plotter som tur var, annars hade vi tvingats använd min lilla.

Det fanns en riktigt gammal autopilot som den teknisk sinnade skepparen fick att fungera tillfredsställande. Det fanns en kompassros som man skulle vrida när man ställde in kursen. Det är ganska skönt att slippa hålla i rorkulten precis hela tiden. Man har väl blivit bortskämd.

Fast det är klart att de moderna autopiloterna med sin dator och många tekniska finesser fungerar bättre och drar mindre ström.

Av dagens etapp  på ca 29 distansminuter hade vi seglat 20 distansminuter och gått för motor i 9. Dagens färd tog 9 timmar och 40 minuter , vilket ger en medelfart på strax över 3 knop. Nu gick ju inte färden så spikrakt som jag ritat på översiktskortet - det var mera av rittekniska själ som det blev så. I skärgården norr om Västervik, Gryts och St Annas skärgårdar slingrar sig den många gånger smala och mycket vackra inomskärsleden mellan alla de otaliga öarna.