Torsdag 29/5
Halvtidig frukost på Gräddö.
En aning bättre väder än under gårdagen men ändå rätt frisk vind.
Vilken skillnad det blir när solen skiner från en molnfri himmel.
Efter de vanliga morgonbestyren avgick vi 08.45.
Av någon outgrundlig anledning tyckte skepparn att jag skulle ta första rortörn och han ansvar för styrbords koj. Skepparns ord är ju lag ombord. Motsätter man det är det ju myteri och kan bestraffas med kölhalning - och jag är en riktig badkruka. Det var bara att kräng på sig flytoverallen och ta plats vid styråran.
Där fick jag sitta tills vi närmade oss Väddö kanal och det blev dags att börja brassa käk. Vad det skulle bjudas på för deliciös rätt denna dagen det kommer jag inte ihåg, men att det var nåt vegetariskt kompletterat med nån stekt korv för vissa, är helt säkert.
I framtiden, när skepparn, lättmatrosen och jag är ute och seglar tillsammans kommer jag alltid att noter i loggboken vad dagens huvudrätt består av. Det var ju i regel undertecknad som noterade i loggboken. Jag satt ju mest inne i värmen i bara T-shirt och utan dubbla handskar med både penna och loggbok inom räckhåll
Vi fick vänta 20 minuter på broöppning vid Bagghus. Bron öppnade kl, 12.30 Sen tar det en halvtimme att gå tills bron öppnar vid Älmstad. Går man i 5 knop passar det precis.
 |
| Bagghus |
 |
| Älmstad |
Väddö kanal i Stockholms norra skärgård skiljer Väddö från fastlandet. Kanalen förbinder Bagghusfjärden i söder med Väddöviken i norr. Den började grävas 1820 av soldater som kommenderades till detta arbete från olika regementen. Som mest arbetade 300 soldater vid kanalbygget. 1832 var det egentliga kanalarbetet klart och det återstod att muddra i vikar och sjöar och sätta ut sjömärken. 1833 fick man problem med muddringsmaskinen, varför experten Samuel Owen tillkallades. 1835 öppnades kanalen för trafik men den invigdes först 1840 av Karl XIV Johan.
Sin nuvarande sträckning fick kanalen 1899–1902 då den rätades, breddades till 10 meter vid botten och drygt 24 meter vid ytan samt fördjupades till drygt 3 meter. Idag har djupet minskat till 2 meter. Den första passagerarbåten som trafikerade kanalen var ångbåten "Roslagen" som började gå i trafik 1855.
Varje år trafikeras kanalen av cirka 22 000 båtar. Den segelfria höjden är begränsad till 17 meter av en kraftledning och en fast bro.
Norr om Älmstabron finns en relativt lång brygga där man kan lägga till i väntan på broöppming mm. Varför det inte finns motsvarande söder om Bagghusbron kan man ju undra. Det står visserligen i länken ovan "Omedelbart norr och söder om bron finns pollare att lägga fast vid. Här finns även direkttelefoner för anrop till brovakt." Det arrangemanget känns inte nåt speciellt om man kommer med en liten fritidsbåt.
Det var inte bara vi som la till för att ät, men vi fick plats längst söder på bryggan, efter en del förhalningar. 13.10 var vi klara att inmundiga en något försenad middag.
Efter avslutad middag, var det som vanligt disken för kockjungmannen, medan Skepparn och lättmatrosen tog båten till Grisslehamn dit vi anlände 16.40. Vi valde mellan att gå dit eller fortsätt direkt till Öregrund, men då vi med tanke på rådande väderleksprognos och hur Öregrundsgrepen kan va vid stark nordlig vind, hade vi kanske fått legat och väntat nån da i Öregrund.
Skepparn hade talat med en seglare som kom norrifrån och han hade haft en jobbig resa över Öregrundsgrepen. Hade talat om våghöjder på två meter. Man brukar ju i regel få dra av lite på såna angivelser, men å andra sidan var det nog tillräckligt ändå.
I Grislehamn hade vi fått vind på 12-15 m/sek på låringen på det möjliga gästhmnspltsernplatserna. På de platserna där det var drägligt att ligga var det så grunt att vi inte kom in. Vi la oss på en de många ledig privata platser.
När vi skulle betala fick vi inte ligga där vi låg, utan killen som satt i kassan hänvisade oss till platserna i lo om bryggan. Han var överhuvud taget inte intresserad av våra argument. Jag blev väldigt irriterad på hans nonsenssnack. Betydligt mer irriterad än på Dalarö. Jag bestämde mig för att vi skulle fortsätta till Öregrund.
Vi -skepparn och jag, -gick i alla fall till fots bort till den kommunala västra gästhamnen. Killarna som hade restaurangen och även ansvarade för gästhamnen visste inte hur väl de skulle kunna hjälpa oss. Även de med invandrarbakgrund och talade dålig svensk, liksom Marinans "kundmotagare" .
Bedömde dock att det inte var tillrådligt att ligga med en fulbruceankare som akterankare i den rådande vinden. Båten var ju dessutom inte vår, utan ett transportuppdrag och man vill ju inte riskera att förorsaka några skador.
Vi bestämde oss för att ligga kvar på den plats där vi lagt oss. Kom ägaren fick vi väl flytta oss till en annan ledig plats och om tramspellarna på marinan kom fick de väl skicka polisen på oss.
Jag har varit ett antal gånger i Grisslehamn, men det lär nog dröja innan jag väljer att går dit igen.
27 distansminuter hade vi loggat mellan Gräddö och Grisslehamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar