tisdag 24 juni 2014

3 "Kjesarens hämnd" - Transportsegling Västervik - Härnösand


Måndag 26/5

Strax innan vi var klara att avgå från gästhamnen på Öja kom hamntillsyningsmannen och ville ha hamnavgift. Han prutade med sig själv och tog 100 kr. 

Normalt är det nog det dubbla, men vi hade ju inte fått tillgång till i stort sett några faciliteter, mer än en kaj att förtöja vid och ett torrdass. Mer behöver man ju egentligen inte.

Vi betalade och lämnade Öja 08.00. Ganska vindstilla, så vi fick börja dagen för motor.


Har legat i Öjas gästhamn ett antal gånger under de år jag hade båt i Stockholms skärgård och alltid gått den smygvägen som finns om man kommer eller skall norröver.

Av någon anledning tycker jag att sträckan från Strömskär upp mot Nynäshamn är en förfärlig tråkig transportsträcka. Den tar liksom aldrig slut.

På den tiden jag hade båt i Stockholms skärgård, hade jag ingen aning om passagen "Dragets kanal". Man kan ju gå in i denna trånga, men fina led, mitt emellan Nynäshamn och Strömskär. Det är ju en aning långt att segla från Kungshamn bara för att gå Dragets kanal. Fast - å andra sidan så finns det ju mycket fint att se på vägen.









Passerade snabbt Nynäshamn, såg ett par intressanta båtar - vissa såg dock inte mindre djur än elefanter. I höjd med Muskö hade vinden ökat så pass att vi tyckte det var ide att hissa segel.









Vi siktade Dalarö skans men konstaterade också att Ålekråkorna hade ödelagt en ö (eller två) även i detta området.

Dalarö skans är en före detta fästning ombyggd till restaurang, som ligger på ön Stockskärsholmen i Stockholms skärgård strax söder om Dalarö.

Den första skansen anlades 1623 på Skansberget norr om Lotsberget. Den byggdes av stockar med jordfyllning och efter bristande underhåll förföll den med tiden. Nuvarande skans började anläggas 1656 av Johan Peter Kirstenius på uppdrag av Karl X Gustav. Skansen var tänkt att skydda de fartyg som låg i hamn vid Dalarö och alltså inte för att hindra fienden från att nå Stockholm. Enligt en annan källa var den anlagd i syfte att skydda inloppet till Stockholms skärgård.

1683 inleddes planeringen med en modernisering av fästningen under Erik Dahlbergh. Först 1698 påbörjades arbeten enligt detta förslag. Skansen var försvarsduglig 1724, över 20 år efter Dahlberghs död. Tornet fick sin huv 1753.

I samband med Finska kriget 1808–1809 fick skansen en viss upprustning. Fästningen har aldrig varit i strid och kringgicks av de ryska styrkorna under rysshärjningarna 1719. Militären lämnade skansen slutgiltigt 1854.

Byggnaden blev 1935 byggnadsminnesmärkt och huserar idag en festvåning för privata event och bröllop. Byggnaden ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk.


Det var något som inte stämde på Dalarö skans när vi passerade. Kollade med kikaren. Det stog en man på taket och en annan hängde under takutsprånget och höll på med något.

Skrax före kl 14.00 yar vi ner seglen vid Dalarö och går in till sjötappen och tankar diesel. Flyttar oss sedan till gästbryggan söder om och går och äter middag på serveringen i hamnen och tar sedan  en promenad och kompleteringshandlar på ICA i centrum.



Klockan var inte så mycket och Vi tyckte att vi kunde gå vidare till Stavsnäs dit det var ca 15 distansminuter med tanke på att det var många timmr kvar på dan. Rapporten sa att vinden först skulle vrid till väst och vid fyratiden vrida ytterligare till nord och  öka till 12-15 m/sek.

Vi la ut från Dalarö 16.10 för motor. Vinden var nordlig och det blåste en del. När vi kom ut på Jungfrufjärden var vinden hård och sjön krabb. Vi gjorde knappt 2,5 knop för motor i den krabba sjön. Det skulle inebära 7 timmar till Savsnäs i stället för 3. Vi vände och gick in till en privat brygga som låg i lä i södra ändan av Edesön och tog oss en kopp kaffe. Diskuterade hur vi skulle fortsätta och bestämde oss till sist att vi skulle gå tillbaka till Dalarö.

Detta var naturligtvis Kejsarens sätt att hämnas på oss för att han inte tyckte att vi inte visar honom tillbörlig respekt när vi passerade.

Naturligtvis faller  det tyngsta ansvaret och den mesta olyckan på skepparn - det får jag i alla fall hoppas - med med tanke på allt elände som inträffat för min egen del sen jag passerade våren 2005. 

2005 hade jag inte en aning om att Kejsaren över huvud taget existerade, utan såg honom bara som en vanlig prick. Jag är inte ett enda dugg vidskeplig, men man kan ju börja undra med tanke på allt som inträffat sen passagen.



  • Naturligtvis fick jag motvind resten av vägen hem förutom mellan Kåseberga och Ystad där den var så svag att den inte var seglingsbar och en sydlig kuling över Laholmsbukten, varvid gummibåten slog runt och jag nästan inte klarade av att få den på rät köl. 



  • Efter att ha laddat ner en stor mängd av bilderna från seglatsen till datorn och raderat dem i kameran kraschade hårddisken på datorn och bilderna var förlorade.



  • Lite senare på på hösten skulle jag segla till Krokstrand för att fullborda min Sveriges-kust-runt-segling. Fick naturligtvis skitväder med regn och dimma.



  • Tog upp båten och lyckade få in henne i en tempererad lokal för att åtgärda bl.a. en böldpestskada. Det blev ca 10 000 kr dyrare än jag räknat med och dessutom blev jag inte klar så jag tvingades stå inne ytterligare ett år vilket kostade mig ytterligare 10 000 kr plus en förlorad seglingssommar.


Nästa sommar skulle jag segla till Limfjorden i Danmark. 



  • Skitväder med regn varje dag i en hel månad. 
  • Tekniska problem, minst ett om dan. 



  • Krånglande Autopilot och GPS pga glappkontakt i minusanslutningen på motorn.
  • Motorn ville inte gå riktigt bra beroende på att jag glömt en trasselsudd i tanken när jag byggde om den, så motorn fick inte tillräckligt med olja. 
  • Den tillfälliga plyfaskivan på peket slogs loss i en brottsjö. 
  • Ett avdraget kutterstag pga att jag glömt att montera en bygel för att få rätt vinkel för fallet till rullfocksbeslget.
  • Tre digitala kameror la av och laddaren till en av dem brann upp.
  • Bogserlina i propellern när jag försökte hjälpa en båt som gått på grund.
  • Ett av de värsta ryggskotten jag haft under nån seglingssemester.
  • Till slut skar även motorn när jag nästan var hemma.



  • Året därpå hade jag skitväder när jag var ute och seglade - i en hel månad. Till slut seglade jag till Havstenssund där jag hade jobb att göra och bodde i båten och jobbade i en vecka.

När semesterperioden var över och jag skulle segla hem blev det kanonfint väder.


  • När jag 2008 köpte min nuvarande båt fick jag ett båthus med köpet. Skulle ta upp Storfidran där för att fixa till några halvfärdiga detaljer, för att sedan sälja henne. Hela botten var totalt täckt av havstulpaner. Dessutom lossnade en kvadratmeter av tjärepoxin, pålagd 1984, när jag försökte ta bort tulpanerna med högtryckstvätten.

Detta var bara ett litet axplock av allt elände som hänt mig sen jag nonchalant seglade förbi Kejsaren utan att hälsa honom på ett respektfullt sätt.

Det står visserligen på skylten på Kjesaren om syns i bild ovan;"Den som skadar eller gör åverkan på Kejsarens krona kommer att drabbas av evig förbannelse. De sammansvurna"


De vette katten om det inte även gäller för de som inte visar honom tillbörlig respekt när de passerar, Jag är inte på något sätt vidskeplig - men man kan ju undra!?



Tillbaka på Dalarö la vi oss vid en brygga norr om sjömacken. Det var inget särskillt bra ställe att ligga och det var just vid tillfället väldigt strömt. Jag talade i telefon i ett, för mig mycket viktigt samtal, när hamntillsyningsmannen kom och bryskt krävde oss på hamnavgift. Jag är normalt en mycket vänlig person, men i uppretat tillstånd kan jag bli mycket "bitsk". Hamntillsyningsmannen dröp av muttrande att vi ändå skulle betala hamnavgift. 
När han lite senare passerade, ropade jag på honom och sa att vi i alla fall skulle ligga kvar, men på en vettig plats. Betalade och flyttade oss, ungefär där vi legat tidigare på eftermiddagen. 160 kr kostade det.

Ingen el fanns det på bryggan. Inget vatten - om hamntillsyningsmannen fanns på plats kunde han dra ut en slang på en annan brygga. Duscharna var bara tillgängliga när hamntillsyningsmannen var på plats - dvs under den tiden vi inte hade behov av dem. Skall man gradera så var nog hamnavgiften i Dalarö den minst prisvärda - ja åtminstone nästan.
På de 7 timmarna vi varit på väg hade vi gått 36 distansminuter varav 13 för segel

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar