Westkust´s sjösättning

När jag kom ner till Thallata, där hon låg på sin ordinarie plats i Springets småbåtshamn, fick jag se tre master över Klåvholmen, vid Tångens badplats, på väg åt Smögen. Det var Onsdagen den 28 Maj. Hade lite att fixa med inför upptagningen.

Frampå eftermiddagen tyckte jag det var läge att åka ut och tala med pojkarna på "slipen på Smögen" eller Smögenvarvet, som det så fint heter. När jag kom ut till "slipen" Låg tremastaren uppe. Det var Westkust, en av de många skutorna som finns på Västkusten.

Marstrands Mekaniska Verkstad  hade sin glansperiod i början av 1900-talet. Om jag inte kommer ihåg min "elverkshistoria" fel, tecknades ett avtal mellan Smögens kommun (eller vad det nu kan ha hett på den tiden) och Marstrands Mekaniska Verkstad att dessa skulle uppföra en slip och mekanisk verkstad på Smögen.

Marstrands Mekaniska Verkstad hade för avsikt att bygga ett dieseldrivet elverk för produktion av likström och i avtalet med Smögen ingick att de Marstrands Mekaniska Verkstad skulle distribuera ström till Smögrarna. Detta kom aldrig till stånd.

1919 drog statliga Vattenfall fram högspänd växelström till mottagningstationen, som än idag (fast ombyggd) ligger på samma plats, vid uppfarten till Smögenbron på landsidan. Marstrands Mekaniska Verkstad fråntogs tillståndet att bedriva eldistrubution på Smögen och Smögrana bildade tillsammans men Hasselösund, Väjern, Hovenäset, Vägga och Fiskettången en inköpsförening för inköp av elektrisk växelström från Vattenfall. Inköppsföreningen gick under namnet "Smögen med omnejd"

Varvet startades först 1914 och såldes 1931 till Anders Abrahamsson som kom från en båtbyggarefamilj från Orust. På 60-talet övertogs varvet av  sonen  Hasse Abrahamsson och idag drivs det av hans tre barn Stefan, Anders och Lisen.







När jag på måndagsmorgonen (31/5) komm ut med Thallatha till Nya Hamnen på Smögen, låg Westkust kvar på slipen. På tisdagens eftermiddag, tog jag en paus, satte mig i sittbrunnen en stund och njöt i det fina vädret. Fick då se att Westkust rört sig en bra bit akterut, fast oändligt långsamt. Man höll på att sjösätta. 



Att det gick långsamt tror jag berodde på att det kan bli ganska stora krafter som påverkar ett gammalt träskrov. Går det för fort är det nog stora möjligheter att det uppstår läkage. Jag satt väldigt länge i sittbrunnen och tittade på efterhand som hon sakta gled allt närmare vattnet.









När hon till slut kommit så långt akterut att hon skymdes av en container gick jag ner tog ett kort från slipen och gick sedan och satte mig på den utvändiga "personalmatsalen" som stod uppställd på andra sidan slipen.

Det tog en bra stund innan Westkust innan hennes köl lyfte från slipvagnen och hon flöt, hon kunde backa ut och stäva ut ur Nya Hamnen på Smögen.







Det sista jag såg av Westkut var  hennes master som syntes över Omholmen när hon stävade söderut på väg hem mot Edshultshall.








Dagen efter att man sjösatt Westkust, på Onsdagen, tog man upp en mindre stålfiskebåt. Kunde naturligtvis inte låta bli att ta  bildäven på den. På Torsdagen när jag befann mig i sittbrunnen när den båten sjösattets. Det gick väldigt mycket snabbare än vid sjösättningen av Westkust. Tog naturligtvis ett par kort även på den sjösättningen. När jag skulle ta ur minneskortet för att tanka in bilderna i datorn fanns det inget minneskort i kameran. Jag hade glömt kvar det i datorn.

Det dröjde inte länge förrän en annan, betydligt större fiskebåt stod på land på slipen. När jag på Fredagseftermiddagen råkade lyfta blicken från mitt arbete med Thallata, var fiskebåten borta och det stod i stället en 50 fots segelbåt på slipvagnen. 

Den var kraftigt beväxt på vissa delar av undervattenskroppen. talade med killarna som jobbade med den. Det var tre år sen den var uppe sist och nu var det dags. På en sån båt får man ju ha "riktig" bottenfärg.








Trotts att det på ytan verkar råda ett lugn, händer det hela tiden en massa saker på "slipen" på Smögen. Ett "pet" ställe att stå och jobba med båten på.