Slipfusk

Det händer ofta på tex Maringuiden att man fråga efter hur man lagar en skada på en plastbåt. Tex sätter igen en bottengenomförig. När man då får svaret att man bör slipa upp en urkoning som är 10 -15 gånger så bred som tjockleken på det laminat man skall laga, blir det ofta protester att man måste slipa så mycket. 

Vid ett tillfälle att jag tom var och tittade på en skada på en båt och på plats visade hur mycket som skulle slipas upp. Året därpå kom killen och talade om att lagningen hade lossat när man stötte emot skadan vid upptagningen.  Den urslipningen som var gjord var en bråkdel av det jag anvisat. Ändå var det egentligen inte frågan om några stora arbetsinsatser som krävs. Jag gjorde den andra reparationen själv. Den håller, så vitt jag vet, ännu. 

Nu är det ju inga stora mängder som man behöver slipa ur och det tar egentligen inte nån större tids. Den mesta tiden går ju åt att plocka fram slipmaskinen och dra fram el. Om man slipar några minuter mer eller mindre kan ju va skillnaden mellan en bra eller dålig reparation. Det jag tror avskräcker mest är slipdammet och den klåda den kan förorsaka.

Jag har ju enbart sysslat med plastjobb på amatörnivå och i huvudsak på mina egna båtar. När jag började efter höststormen 1969 var just slipning av glasfiber och allt slipdamm nåt förfärligt. Heltäckande klädsel som tejpades vi armar och hals och naturligtvis munskydd. Vid ett tillfälle besökte jag OSMAB på Smögen, antagligen för att köpa plast och glasfiber. Det stod en kille i bara T-shirt och slipade på luckor till båtarna. Det såg ut som om han inte gjorde nått annat hela dagarna. Han var vit upp efter armarna av slipdamm. Jag frågade hur han klarade att stå och jobba på det viset. "Inga problem. Det är bara att ta en skållhet duch efteråt"

Sen den dan har jag tillämpat den metoden. Helst bara T-shirt men naturligtvis en ordentlig ansiktsmask. Det är som med de flesta andra, på olika sätt skitiga jobb. Tex att rensa ett avlopp efter nån annan. Tänker man hela tiden på att det är äckligt blir jobbet nästan omöjligt att utföra. Man skall analysera riskerna, vidta lämpliga skyddsåtgärder - sen är det  bara att ge sig in i "skiten" och göra jobbet - inte tänka på mer än det man just skall göra.

När jag hade tagit upp och gjort rent Thallatha i botten fick jag se att den som monterat bogpropellern i aktern var den typen människa som inte orkar slipa ur ordentligt. Om det var en som jobbar yrkesmässigt med att installera bogproppellrar eller båtägaren själv som monterat den, vet jag inte. Den var i varje fall eftermonterad. Jag väljer att visa bilder på styrbordssida. det var lika illa på babord, fast sämre ljus ur fotosynpunkt.

Anledningen till att bogproppellern sitter i aktern vet jag inte. Där gör den ju en minimal verkan.  Kölens placering långt akterut gör att förskeppet lätt svänger ut åt sidorna vid backning. Hade bogproppelern suttit i fören  i stället hade den, pga båtens konstruktion, haft en mycket stor verkan.

Om man skall va lite elak, så tror jag att placeringen i aktern var av samma orsak som den bristfälliga urslipningen vid monteringen. Lathet och kanske i viss mån snålhet! Det var mycket lättare att dra ström och manöverkabel om bogpropellern satt i aktern än om man skulle sätta den i fören. Just att dra kablar längst fram är ju inte helt enkelt, men det går om man ger sig katten på det.

Man hade slipat ur några få cm - knappt 5, men plastat ca 10. Dvs ut på bottenfärgen. Detta innebar att plasten släppt på den yta där det fanns bottenfärg under. Plastningen i övrigt var det inget fel på.

Då jag ändå var på gång att sätta igen några bottengenomföringar var det lika bra att åtgärda det som släppt runt bogpropellern. Fast jag hade nog gjort det ändå när jag ändå hade på land och såg eländet. Slipade bort allt det lösa, bottenfärg, tjärepoxy och gelcoat, så att jag kom ner till rent laminat. När jag var klar med slipningen såg lamineringen i övrigt hel ok ut. Något hållfasthetsproblem tror jag inte att det är. Plastningen ser ganska ok ut även inne i båten.

Plastade över skarven med två lager 300 grams väv med dubbel överlapp. Det blev alltså, ungefär 4 lager och styvt 1 mm tjockt. Detta kanske är lite överarbete. Hållfastheten var det säkert inget fel på, men jag hade ju slipat bort ungefär 1,5 mm som i annat fall hade måst spacklas upp. Då kan jag lika gärna lägga på ett par lager glasfiberlaminat. Visserligen nån halvtimmes extrajobb men min arbetstid är ju gratis, glasfiberväven spillbitar och epoxyn hade ju annars gått åt till spackel, så alltihop var egentligen gratis. (här skulle jag vilja infoga en "smylies")

Som alltid - med statistik kan man bevisa vad som helst.

Till allt jobb jag gör under vattenlinjen använder jag epoxy. Det duger egentligen med polyester om man gör jobbet ordentligt, men man skall ju göra nån form av epoxybehandling ändå och då är ju den klar i ett moment om man plastar med epoxy. Sen blir ju hållfastheten mycket större. Dessutom luktar ju inte epoxy något och det är ju ett stort plus när man skall laminera inne i båten om man tex sätter igen en bottengenomföring. Visserligen är epoxy mycket dyrare, men det är ju inga stora mängder vi talar om. Köper man sin Epoxy på Biltema så är den ju inte fullt så dyr som normalt - och helt ok.

När jag kom ner på måndagsförmiddagen för att börja slipa på laminatet, var den grundstötta Bavarian lastad och klar för transport till reprationsvarv i Tyskland. Tråkigt för paret som var alldeles i början av sin seglingssommar. Men de verkade ta det med jämnmod. Hoppas på bättre tur om de vågar ta sig till Bohuslän nån mer gång.


Slipade jämn plastningen och fixade till kanterna. Lyckade få det ganska så skapligt. Kollade med den breda spackelspaden och konstaterade att det blev näst intill perfekt.

Efter avslipning av det nya laminatet bredspackling med epoxyspackel.  hade lyckats ganska bra med plastninge och slipningen så det blev minimalt med epoxyspackel som behövdes läggas på.

I samband med att jag skall förbereda för bottenmålning blir det en lätt  avslipning av bredspacklingen och ett lager ren epoxy. Men det får anstå en tid. Alltid bra att spacklingen får några dar på sig att härda ordentligt.