Vattenlinje

Det finns en sak som skall vara rak på en båt - vattenlinjen.

Den traditionella metoden att slå ut en vattenlinje är att ställa båten i våg i sidled. Rigga upp en rak bräda, ganska lång, vågrätt ut från fören där du vill ha vattenlinjen och en från aktern.

Jag brukade ta ett klent snöre och hänga en stor skifftnyckel i varje ände och hänga snöret över bräderna. Föra in snöret till skrovet och rita ett märke där snöret tangerar skrovet. Flytta snöret så att man får punkter längs hela vattenlinjen att sätta maskeringstape efter. Sen flytta brädan till andra sidan och göra om processen.

Jag läste på ett forumet att någon förde in snöret mot en punkt mitt på båten och satte fast snöret med en tejpbit och sedan förde in snöret mot för och akter och tejpade fast snöret efterhand  - avstånd ca 20 cm. därefter ritade märke och maskerade efter dem. Då behöver inte brädan va så lång och man kan låta den gå ut på bägge sidor samtidigt. lite bredare än båtens maxbredd.

Talade med en gammal båtbyggare på Tjörn som sa att man gjorde som det senaste alternativet, men slog i en liten nubb (liten spetsig spik) i stället för tape. Men det var ju träskrov han hade byggt.

När jag slog ut ny vattenlinje på min bohusjulle "Lilla hjärtat" använde jag ett laservattenpass. Båten är liten så det var lätt att ställa den i våg både i sidled och längsled. Använde en punktformad lins som jag vred efter som jag satte punkter på vattenlinjen. Det blev den rakaste vattenlinje jag någonsin slagit ut. På en klinkbyggd båt är det ju alltid svårt i lanningarna - de punkter där borden möts. Vattenlinjen måste ju där gå liksom i zikzak för att bli/se rak ut.

Det var besvärligt att se när det var starkt solsken, men i kvällningen eller en mulen dag går det bra. Står inte båten vågrätt i längsled kan man använda en lins med en linje som man riktar mellan punkterna i för och akter, men det blir ännu ljussvagare. Man måste har relativt skapligt med plats på bägge sidor om båten när man använder laservattenpass.

Det händer alltid något på "slipen". Här är det en av varvsägarnas bohusjulle som sjösätts. Nån risk att kranen inte skulle orka med var det väl knappast. Min bohusjulle "Lilla Hjärtat" är en liknande båt, fast med skrov i glasfiberlaminat. En avgjutning av en gammal bohusjulle.

Sen finns ju metoden med ett slangvattenpass. En genomskinlig plastslang fylld med vatten. Jag har provat men aldrig fått det att fungera. Man måsten nog va två. Dessutom kräver det att båten står i våg i alla ledder och det är inte alltid så lätt att få en båt som väger flera ton att stå i våg i längsled. Sidled är det betydligt enklare, fast man måste nog va lite envis och ha ett rättvisande vattenpass. Vattenpass är för övrigt ett precisionsinstrument som man måste va rädd om.

Jag håller mig nog till den traditionella metoden med bräda och snöre på stora båtar. På småbåtar blir det laservattenpass.

 

Eftersom jag under vintern haft ur vattnet ur vattentanken och inte haft något i stuvutrymmet förom, har fören flutit väldigt högt. Dessutom har jag ju använt akterruffen som förråd och haft en del tunga grejer där. Detta har ju gjort att båten legat djupt med aktern.

Jag har gärna haft vit botten med blå bred vattenlinje på mina båtar. Båtar tenderar att sjunka allt djupare med åren. Dvs man plockar i mer och mer grejor, vilket gör båtarna tyngre. Första gången jag höjde vattenlinjen var på min gamla Bianca. Den var beställd med en svart vattenlinje ingjuten i plasten. När jag talar om vattenlinje menar jag en ca 10 cm bred rand i en avvikande färg. Konstruktionsvattenlinjen KVL, är ju egentligen bara en streck, men jag tycker det är snyggt med en bred rand.

När jag bestämde mig för att höja vattenlinjen kom jag på den ljusblåa iden att måla den med bottenfärg. Jag var väl aldrig nöjd med den svarta vattenlinjen, så färgen fick bli blå.

När jag renoverade botten på min havsfidra, som var i mycket dåligt skick, med dåligt lagade  grundstötningsskador mm slipade jag ner hela botten till gelcoaten och la på en epoxygrundfärg - Gelshield. Sen var jag fria tt välja vilken bottenfärg som helst. Det blev vit botten med blå vattenlinje till det vita skrovet. När jag köpte L32;an var färgvalet givet. Den blåa vattenlinjen har jag alltid målat med bottenfärg. Det är ju ett litet extrajobb på våren, att måla med två färger bottenfärg, men det tar jag gärna.

Skrovet på Thallatha, är väl som på många gamla båtar, inte speciellt välhållet. Även om skrovet är tjockt har jag fått den känslan att gelcoatlagret på vissa ställen är väldigt tunt. Speciellt dåligt är det runt den befintliga vattenlinjen. En sak som jag bestämt mig för att göra var att dra upp en bred blå vattenlinje, varför jag ställde Thallatha i våg med hjälp av ett vattenpass över sittbrunssargen. Det är väl förhoppningsvis det stället som bör va i våg i förhållande till båten och som är enkelt att mäta.

Riggade upp en vågrätt bräda, lite längre än skrovet är brett både i fören och aktern. Började med att montera ett antal stående reglar, som syns på bilden, men de har inget med vattenlinjen att göra. Vad de är bra för återkommer jag till senare. Mellan de vågräta brädorna spände jag ett snöre, som man kan ana på bilden till höger.











Spände snöret så det kom in till skrovet mitt på båten och satte dit en bit silvertejp. Försökte först med en liten bit, men skrovsidan är så blank, efter vaxning, att jag fick ta en bra bit för att tejpen överhuvudtaget skulle sitta kvar. Förde efter habd in snöret mot skrovet och satte en tejpbit på ca 20 cm avstånd. I aktern där rundningen är ganska kraftig blev avståndet mellan tejpbitarna 10 cm.

Markerade med en penna ett märke på var femte cm, tog bort snöret och tejpade upp med vattenlinjestejp efter markeringarna.

Slipade ner med maskin från nån cm under tejpen och ca 20 cm ner på skrovet, så att det blev rent från vax och bottenfärg och in på bara gelcoaten. Den återtående biten upp till tejpen mattade jag ner för hand med ett slippapper. Man vill ju inte förstöra tejpen, utan får ta det lite försiktigt. Lyckades ändå skada tejpen på ett ställe och satte över en ny bit tejp just där.

La på epoxygrundfärgen Gelshield. Hade tänkt att måla två lager som grundfärg. Som böldpestskydd rekommenderas 7 lager. Färgen finns i två kulörer, grå och grön. Man skall måla var annat lager med olika färger för att garanterat få bra täckning. Börja och skuta med den grå. Då jag bara skulle måla två lager hade jag bara köpt en liten burk grå. Blandade på måfå till en skvätt färg. Den är ju en tvåkomponentsfärg där man blandar två delar bas och en del härdare. Blandningen räckte precis att måla ett lager. Till nästa lager blandade jag resten färg och la på ganska flödigt. Det blev en del kvar i burken. När det andra lagret var övermålningsbart, började jag att rulla över en gång till fast lite smalare och så tunt jag kunde. Färgen räckte precis till ett tredje lager.

Nästa moment var två lager bottenfärg. Hade tänkt nån hård bottenfärg. Nu gick det inte att få tag på här hemma, fast jag åkte runt på alla affärerna som säljer bottenfärg. Hård bottenfärg typ "hard Racing" hade de bara hemma i svart och vitt. Det var sällan nån frågade efter nån annan kulör. Men man kunde beställa. Jag skulle ju måla samma dag så det fick bli Internationals "Cruiser" som ansågs va det "hårdaste" av de självpolerade bottenfärgerna.

Som jag sagt förr - det händer hela tiden saker på slipen. Över helgen kom det upp två mindre fritidsbåtar i trä, för rengöring och bottenmålning.

Dags att slå ut den undre linjen. Jag hade valt 2 stycken 2 tum 4-reglar eller 45x95 som man säger idag. Genom att hänga snöret i underkant fick jag en ca 10 cm bred vattenlinje där den är som smalast. I fören och aktern där skrovsidan faller inåt blir uj själva linjen mycket bredare, men så måste det bli för att den skall va rak. Brukar linda snöret två varv runt regel och lägga snöret i kors efter att jag dragit in snöret lagom mycket och sträckt upp det. Då brukar skiftnyckelns tyngd låsa det hela.

Tejpade snöret till skrovet efter hand på ca 20 cm avstånd.

Märkte även undre linjen med tuschpenna. Det kommer att dröja några dar innan jag kan måla bottenfärgen, varför jag väntar med att tejpa upp med vattenlinjestejp.

Under tiden jag höll på med den undre linjen lyfte man upp en relativt stor träsegelbåt ur vattnet. Det är sonen till en rektorn på realskolan i Kungshamn, när jag gick där, som byggt och äger båten. Jag var kompis med ägarens bror. Varför de lyfte upp den vet jag inte. Den lyftes bara ur vattnet, hängde där en stund och sen sjösattes igen. Kanske var det nåt man ville kolla. Hur mycket botten var beväxt?


Efter ett par dar med bl.a. passning  av barnbarn i Karlstad var det dags att tejpa upp för den undre delen av vattenlinjen och slipa över botten. Botten på Thallata är i ganska dåligt skick, som det nästan alltid är när man köper en gammal båt. Några tecken på böldpest har jag inte direkt sett, men det finns ett antal små gelcoatskador. och dessutom många olika lager bottenfärg och dessutom rester av epoxytjära. Egentligen skulle allt slipas rent och ner till gelcoaten eller kanske tom ner till glasfiberlaminatet, spacklat upp skador och gjort en epoxybehandling av botten. Men det är för mycket jobb just nu. Det arbetet får anstå tills jag kan ta upp Thallatha och låta den stå en vinter i mitt båtskjul i Munkedal.

När jag slipat över botten och marskerat upp den "undre vattenlinjen", var det dags att bottenmåla. Helst hade jag nog valt vit färg, men jag såg att tjärepoxyn slog igenom och missfärgade gelshielden, så det får duga med svart bottenfärg tills jag fått gjort i ordning botten ordentligt.

Hela tiden händer det saker på slipen. Båtar tas upp och sjösätts. Här två Strömstadsregistrerade fiskebåtar i motljus.



Dom stående reglarna då!

Har försökt att få tag på en spantruta till Fjord 28 CS. Försökt både att maila och ringa till konstruktören. Mailen fungerar inte och på hans telefoner har jag inte fått något svar. Jag funderar på att bygga en modell på skrovet som jag skrev tidigare http://thallatha.blogspot.com/2010/06/spantruta.html

När båten står på land går det ju att mäta upp skrovet på några punkter. Jag valde att sätta upp lodräta plankor att mäta från. Satte upp två vid mantågsstöttorna där båten var som bredast och fäste dom i överkant med skruvtvingar i avbärarlisten. Underkant sattes på en en planka som låg på marken och fästes med byggvinklar när den stod i lod på bägge leden. Avståndte mellan de vertikala plankorna blev 130 cm.

Sen satte jag upp två liknande plankor på samma avstånd för om och två akterom. Märkte ut Konstruktionsvattenlinjen KVL och var 10:de cm över och under. Mätte avståndet från plankan till skrovet vid varje märke och noterade värdet i en tabell för varje planka. Mätte även upp några andra mått och tog några bilder på vissa detaljer, speciellt vid rodret. Med hjälp av tabellerna kan jag rita upp en spantruta och utifrån den bygga en modell av skrovet. Men det jobbet får jag göra under nästa vinter. Dels kan det var roligt att ha en modell av båten, men jag har några vilda idéer om ombyggnad av skrovet - men till det får jag återkomma med längre fram.