Upptaget

Alltså - dags att ta upp båten på land. Körde en bil till Smögenvarvet, min fru hämtade mig där och körde mig till Springet. När vi kom dit kom seglarkompisen Ingemar med storseglet som jag lyckade "sköra" under lördagens 12-timmarssegling. Han skulle åka ut och lämna det hos segelmakaren som har sitt "loft" på Smögenvarvet. Föreslog Ingemar att han kunde åka med mig i båten.

Det var ännu en ljuvlig dag, med strålande väder. Vi kastade loss och började gå mot tångens badplats. Från propellern kom ett vitt streck av krossade snäckskal mm under minst hundra meter. Sen kom det bara gröna växtdelar tills vi kom fram till badplatsen ca 500 meter. Då hade det lossnat det som kunde lossna. Thallatha hade ju legat i sjön i två år utan att va uppe. Vad för typ av bottenfärg som används har jag ingen aning om. Farten var inte överdrivet hög, kanske max två knop, fast motorn gick på fullt varv.

Pontonbryggan på badplatsen kommer ju inte i sjön förrän senare så vi tog den vägen. Det känns alltid härligt när man kan göra det, fast omvägen är minimal.

Vi mötte en som var ute och paddlade kajak i "Tåneränna" och "Asta" låg på sin ordinarie plats. Det har hänt att jag både sett säl och tumlare i Tångerännan på väg till upptaget tidigare är. Fast vid bägge tillfällena hade jag lämnat kameran hemma. Taskigt.

 

Sundet mellan "Tjuvsundsholmen" och "Tjuvsundsberget" måste väl va det som egentligen är "Tjuvsund". När man säger och tänker "Tjuvsund" eller "Tysen" som det blir på vårt hemlands vilda tungomål, så menar man i regel bebyggelsen av den gamla del av sammhället som ligger på "Tjuvsundsberget". Oavsett - så är det alltid mysigt att gå den vägen. Det kan gå ganska stora båtar igenom sundet.

Det känns alltid tryggt att ha ytterst kompetent besättning ombord. Här, sjökaptenen Olaisson till rors. 

Hållö fyr är släckt och insvept i presenningar under tiden den renoveras. Det är i sådana här läge man skulle haft systemkamera med telobjektiv, med tanke på bilden på Hållö.

Det är i "Nya Hamnen" som Smögenvarvet eller "Slippen på Smögen" som man väl oftast säger, ligger. Det är väl den enda större slip som är kvar i området. "Slippen" på Roparebacken är borta sen länge och även Fisketångens slip har nog tagit upp sin sista båt.

Det är inte ofta jag går in i Nya Hamnen på Smögen. Inte i den andra hamnen på Smögen heller - föresten.

 

En riktig "pen" båt har sin permanenta plats längs berget i inloppet till hamnen, och skutan Westkust ligger sen några dar uppe på slipen för bottenmålning och lite andra arbeten.

Hade egentligen tänkt gå ut till "slippen" på söndagen, men jag var helt slut efter lördagens segling, så jag orkade inte. Nu spelade det ingen roll, för en grundstött Bavaria från Tyskland hängde i kranen. Man hade knäckt ett par bottestockar och delaminerat en bit av botten vid mötet med den Bohuslänska graniten. En provisorisk tätning av den ringa läckan utfördes så att man kunde sjösätta i avvaktan på försäkringsbolagets beslut. När det kom, blev det både avmastning och lastbilstransport till Tyskland för både båt och ägare. 

Fram på eftermiddagen var det klart med sjösättningen av Bavarian och sen gick det fort. Efter att ha tagit upp en snipa krokade vi i spinnakerfallet i mobilkranens krok och belade på en knap och Stefan lyfte masten rakt upp. Det var den enklaste avmastningen jag varit med om. Dessutom hade jag tur då Ingemar kom vägen om för att kolla precis när vi skulle börja masta av. Det är alltid lättare med ett par extra händer.

Jag hade informerat om att jag skulle stå på land i en månad. Stefan röjde en plats där jag inte skulle stå i vägen och flyttade kranen så att han kunde lyfta Thallatha på plats i ett svep.

Det var ju en del påväxt på botten, men mest blåmusslor som växt i stora klasar. Runt rodret, på proppelern.

 

Allra värst på loggivaren där det hängde en stor klase. Tyvärr var en nyfiken åskådare framme och pillade loss härligheten innan jag ha att ta en bild på det hela. Det som syns på bilden är bara en bråkdel.

 

Däremot var det inga havstulpaner över huvud taget. Beväxtningen gick lätt bort med högtryckstvätten. Friborden var ganska skitiga och det blev först avtvättning med Jiff (Vim). Därefter polering med Autosol och därefter polering med ett nytt medel som man rekomenderade på Nordens Skeppshandel.