fredag 14 maj 2010

Vinden och kylan


I Jesu bergspredikan Matteus evangelium kapitel 7 vers 7 står det bl.a.; "Söken och I skolen finna". Det stämmer ju att om man letar så hittar man alltid något. Fast kanske inte alltid det man letar efter. Letade härom dan efter ett papper som jag inte hittade, men jag hittade naturligtvis en del andra papper. Ett var en gammal uppställning om vindens kyleffekt vid olika vindstyrkor och olika temperaturer. Om du klickar på tabellen får du upp den i läsbart format.



Det börjar ju få allt mindre betydelse ju närmare sommaren vi kommer och hade passat bättre som ett inlägg framåt hösten, men det var just nu som jag hittade den. Till hösten kan jag ha glömt bort den om jag över huvud taget lever. Det första är jag ganska övertygad om och det sista kan man ju aldrig veta. Det finns ju ett uttryck som säger;" Folk dör som aldrig har dött förr".

Tabellen börjar på +10 grader och går neråt. +10 grader är väl inte direkt kall. Åtminstone inte för mig som tillhör den gruppen människor som "kan frysa". Jag har ju varit kommunalarbetare i många år och jag tror uttrycket "kan frysa" kommer därifrån. Det är inte få timmar man stått och lutat sig mot skyffeln och med ögat följt grävskopans rörelse. Grävmaskinisten ser ju inte allt, eller egentligen knappast något. Däremot är grävmaskinerna ofta oerhört skickliga i det de gör. Den som står och kollar på baksidan grävskopan genast ser en liten skiftning i tex sanden. Det är många kablar man har bärgat på det sättet. Idag gräver man väl av kabel och sen skarvar den, det var sämre när det mesta var blypapperskabel. Det var så kladdigt att skarva.

Anmärkningsvärt är ju vindens kyleffekt. Vid kulingvindar är vindens kyleffekt  ett par tre minusgrader även om lufttemperaturen är plus 10 grader. Man har ju märkt att det kan va kallt på sjön en ganska fin dag. Folk ligger och solar i badkläder på klipporna och en annan segla förbi med långkalsonger, seglarställ och toppluva.

Jag kommer ihåg när jag klippte ut "Vind och Kyla"-tabellen ovan, ur Bohusläningen. Det måste ha varit i början av 1980-talet. Jag hade fått en "arbetsorder" på att koppla in en byggström på Valberget i Kungshamn. Rolf Hansson, eller "Norra Bohusläns Maskinförmedling AB" skulle gjuta en platta och behövde ström. Det var fruktansvärt kallt och när jag kom upp till bygget gick, Roger, en av firmans bergsprängare och höll på med armeringen. Konstaterar att huset som byggdes på plattan fortfarande står kvar 30 år senare

Vi gjorde ofta så att vi lät en stump kabel sitta kvar i byggskåpet när vi kopplade loss det. Då var det bara att skarva ihop stumpen med servisen. Betydligt lättare än att hålla på att skruva på de små plintarna och lock mm. Skåpet var ett sånt skåp som hade varit med förr, så jag tog och skarvade ihop kablarna. När det var kallt använde vi ett tape som hette 33+ och som man kunde använda i låga temperaturer. När jag kopplade loss byggskåpet nåt halvår senare fick jag se att inte ett enda lager av tapen hade fäst. De stod bara lindade utanpå varandra. 

Dagen efter stod tabellen i Bohusläningen. Man hade beräknat att temperaturen på kajen i Lysekil hade varit -52 grader.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar