Skåpfronter

Dags att börja med fronten och luckorna till de nya stuvurymmena i Thallatha´s förpik. Som alltid blir det wellpapp som blir till mallar. Båten är ganska symetrisk, så jag klarar mig med två malbitar som passar ganska bra på bägge sidorna.

Efter tillsågning hemma i källaren av de 10 mm furuplyfabitarna som utgör grunden av fronten och luckorna bär det åter till båten.

Jag börjar med att använda min gamla elhyvel för att passa till bitarna. De skall dels sluta så tät som möjligt mot övriga inredningen, och dels hyvlas lite sneda, speciellt i underkant. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att använda elhandverktyg som elhyvlar, cirkelsågar och skruvdragare. Däremot har jag använt den elektriska sticksågen och överhandsfäsen väldigt mycket i många år, likaså min snickerimaskin/bänksåg och plan & rikthyveln. När det gäller skruvdragare har yngste svärsonen försökt påverka mig, men när vi fick några hundra mätarbyten att utföra på jobbet, som vår entrepenör inte klarade av, av tekniska eller åtkomstskäl, föll jag till föga. Nu kan jag nästan inte skruva i eller ur en skruv utan skruvdragare. Så förstörd man kan bli.

Jag har inte använt elhyveln så ofta under säkert de 15 åren som gått sen jag köpte den. Kan inte minnas att jag bytt hyvelstål på den nån gång. Det märks. Den är oerhört slö.  För nästan bara väsen, men avverkar inte mycket. Jag fick tar den handdrivna putshyveln till hjälp. Det gick oerhört mycket lättare, fast den inte slipats på länge den heller.

Det blir en hel del hyvlande i alla fall och så här i en båt är ju arbetsställningarna  inte de bästa och möjligheten att lägga arbetsmaterialet på ett bra sätt nästan obefintligt.  Man kan ju inte springa ut och in mellan varje hyvlande, för att prova. Det blir att hålla dem så gott det går. Till slut har jag dock justerad dem så mycket att jag kan skruva fast dem på plats. Konstaterar att den nog behövs ytterligare nån smärre justering.

Ett första tanke blir att skivorna ger ett ganska mastigt intryck. De tar ju bort en hel del volym, men det hade jag ju räknat med. Skivorna skall kapas ett par cm i överkant. Sedan gör det gott när de blir klädda med teakskivor och luckorna blir ursågade. Dessutom kommer ju madrasserna på och det kommer ju att ändra propotionerna.  Det skall i varje fall bli bra med en massa små stuvutrymme.

Det blir förfärligt med skräp bara man gör det minsta lilla. Då jag skall växla över till att jobba med den nya hålltanken till toaletten under tiden som jag lackar och limmar skåpfronterna var jag tvungen att städa upp och flytta en massa saker. Två sopsäckar blev det och en massa wellpappsbitar efter mitt mallande, pluss lite annat. Det är i varje fall skönt när man får kört iväg skräpet till soptippen.

Hemma i källaren har jag redan börjat lacka hela den skiva som jag skall klä furuplyfaskivorna med. Lättare att lacka den hela 2,5 x1,25 meter stora skivan innan jag sågar isär den och kladdar ner teakfaneren. Jag är en riktig kladdpelle och jag vet hur lätt det är att få kladda av lite av varje och repor på den nya faneren. Bättre att förekomma än förekommas.

Det blev efter avtorkning med förtunning två lager förtunnad tvåkomponents lack, mellanslipning, ytterligare tre lager lack med en mellanslipning emellan. Hade tänkt att stryka fyra gånger, men lacken tog slut och räckte barar precis till den tredje. När allt är monterat och klart kommer jag att stryka det hela med halvmatt enkomponenslack. Att ta kort kameran i mobiltelefonen på skivan under lackningen inne i garaget, var inte det enklaste. Ljusförhållandena i det ganska mörka rummet var besvärligt och kortet blev som det blev.  Den något dammiga miljön är kanske inte heller den bästa att lacka i, men resultatet blev inte så illa som jag befarade.

Efter att ha sågat isär teakskivan med de i båten tillpassade skivorna som mall bar jag in dem i den andra delen av källaren. Den tomt vi har byggt på var en som inte blev bebyggd direkt. Det äldre paret som hade den före oss kom inte igång att bygga av en viss anledning. Efter att ha haft den i några år fick de lämna tillbaka den till Kommunen.

Det var en av de bästa tomterna på området och vi råkade va först i kön när tomten lämnades tillbaka. Man ringde dam, som jag känner mycketväl, från kommunkontoret och talade om att det var vår tur att välja och att det fanns tre tomter att välja på och att vi skulle välja en tomt med ett angivet nr. Hon tyckte att jag skulle bestämma mig med en gång, men jag protesterade med att jag kunde väl få titta på tomterna innan jag bestämde mig. Vist kunde jag få det, men det hade ingen betydelse, för jag skulle ändå välja den tomten som hon föreslog. Jag åkte runt och tittade. Det två andra var de sämsta tomterna på området. Oerhört mycket sprängning. Det var därför ingen ville ha dem. Damen ifråga blev inte alls förvånad när jag talade om vilken tomt jag hade valt.

Det visade sig snart att när man satte ut grannhuset tagit fel på en tomtdubb. Detta kom att innebära att grannes garage låg inne på "vår" tomt, vilket i sin tur resulterade i att vi inte fick plats med något vidbyggt garage som alla andra på vår sida gatan. Tomten bestod dessutom av en djup svacka i berget, och låg i en backe. Killen som ritat huset föreslog att vi skulle spränga lite och bygga en källare under, då vi kunde få ett garage, pannrum och förråd i källaren. Och så blev det.

Pga detta fick vi ganska mycket mer plats än som var tänkt från början. B.la. ett ganska stort rum i källaren som på ritningen betecknades som "Lek och Motion". Trotts att det finns ett par lediga sovrum på övervåningen, slåss barna om att bo i källaren när de kommer hem och hälsar på. För egen del använder jag ofta det stora rummet när jag behöver ett utrymme, som nu, för att limma några skivor.

På bilden syns två skivor under limning, medan de två andra väntar på sin tur. Granit är bra. Det är stabilt att bygga på, även om berget kan avge något radon. Vi har mätt i vår källare och har inte något problem med detta. Även när man är ute och seglar här i norra Bohuslän är ju klipporna av granit fina att lägga till vid och underbara att gå på. I varje fall del slätspolade hällarna. Springa i berg är ju något som man sysslade med redan från barnsben. Ja springa blir det väl inte så mycket nuförtiden, men än kan gubben ta sig fram nästan var som helst - men ack huru länge?

Det har ju huggits mycket sten här ute och det var förr det vanligaste materialet som beläggning på gator och vägar. Det första åren jag jobbade på elverket grävde vi upp gatsten storgatsten och knott (smågatsten) och körde och tippade i havet. Jag tog vara på en del när jag byggde och har byggt mycket murar och liknade på vår, åt alla håll, lutande tomt. Efter ganska många år kom man på att storgatsten och knott var guld värt och nu för tiden tar man till vara minsta knott, även om den är belagd med asfalt. Jag har några storgatstenar över, som blivit liggandes, men jag har användning för dem från och till som tyngder tex när jag limmar. Granit är tungt. De lösa stenarna jag hade räckte inte riktigt till tyckte jag, så jag gick ut och knyckte ett par i en av murarna. Körde på dem med hjulet tjänstebilen för nått år sen, och några stenar lossnade. Bruket börjar väl ha sett sina bästa dagar. Jag hade bara lagt tillbaka dem men inte murat fast dem ännu. Det var ju bra vid detta tillfället.

Denna gång blev limningen med Polyuretanlim. Polyuretanen har goda fyllnadsegenskaper och skummar om det finns utrymme att svälla i, vilket syns på bilden på sidan mellan stenarna på skivan. Förra gången jag limmade hittade jag inte min nyinköpta flaska med Polyuretanlim utan fick limma med epoxy. Jag har fortfarande inte hittat flaskan, men jag har köpt  ytterligare en ny. Det är väldigt mycket enklare att limma med lim färdigt i flaska än att kladda och blanda epoxy.