Reparationer och annat trevligt

"Har man tur, så behöver man inget vett" brukade alltid en gammal arbetskompis säga.

Visst kan människor ha tur ibland, men för de som till synes alltid har tur, handlar det nog om nått annat. Det är kanske det som egentligen faller under begreppet vett. Kunskap, gott handlag och intelligens. Förmåga att göra rätt sak i rätt ögonblick och därtill en positiv livssyn. Jag har skrivit lite om detta i ett tidigare inlägg.

Jag tillhör nog den gruppen av människor som varken har tur eller vett - dessvärre. Trotts att jag alltid försöker göra så gott jag kan, går saker och ting ofta åt skogen. Se bara på det jag beskrivit under rubriken "Segelsommaren 2010". Dessutom genererar ju i regel min "otur" - eller är det brist på vett - en hel del arbete.

Att revlinan till rullbeslaget för kryssfocken trasslar sig - i varje fall när det blåser en massa - är ju ett bekymmer. Så kan man ju inte ha det. Det är ju  en klar säkerhetsrisk. Det fungerade visserligen hela förra sommaren utan problem, med det blåste nog aldrig så mycket då som förra helgen.

Funderade en hel del på hur jag skulle lösa det problemet. På Furlexen sitter det en arm med ett hål längts ut som leder revlinan in på rullen. Så här ser Furlexen ut på min storfidra. Det är den som sitter längst fram på peket. Plastimorullen som sitter på kutterstaget har ju inget sånt stöd för revlinan, utan går direkt till första blocket, på fidran på pullpits, men på Thallatha blev det ganska långt bort på första mantågsstöttan, för att få en nogorlunda vettig vinkel på revlinan.

Borrade ett hål för en liten schakels direkt i plastimorullen, i den delen som sitter fast och utgör ett skydd så att inte linan ramlar ur rullen, och hängde i ett svirvlande block. Det fungerade i varje fall när jag provade att rulla focken in och ut vid bryggan när det inte blåste så mycket.

Det skall bli intressant att prova under riktig segling. Dessvärre verkar det inte bli så  mycket vind kommande helg när höstens 24-timmarsseglingar går av stapeln. Vi kommer att segla 12-timmars. Skepparn orkar inte mer och den övriga besättningen är nöjda med det. Fungerar arrangemanget under 12-timmarsseglingen får jag väl sticka ut och testa en dag när det blåser småspik.

Det andra problemet som uppstod förra helgen var ju den läkande pumpen för att tömma septitanken i havet. Det var ju en ny pump som jag bara använt ett par gånger som länspump, men där något hände under att jag länsade båten. När jag skruvade isär pumpen tyckte jag att det bara var muttern som håller pumparmen som släppt, men det måste ha varit något mer, för när jag försökte tömma septitanken i havet, stod det en sprut av brunt skitvatten för varje pumptag jag tog. Skitvattnet rann ner på kölen. Inte så trevligt.

Lossade de två översta fästskruvarna på den blå pumpen utan problem. De två undre var helt omöjliga att få loss. Stjärnskruvar i all ära, men egentligen är det riktig skit. Lätt att jobba med när man skall skruva i med skruvdragare, men helt omöjligt att få loss om stjärnas spår blir skadad. De två undre, som sitter besvärligt till, hade jag naturligtvis dragit sönder spåren på när jag monterade dem. Konstaterade att klockan hade passerat tolvslaget. Då järnaffären stänger kl ett åkte jag ner direkt och köpte nya skruvar. Efter middag högg jag av fästöronen på pumpen. Det rann naturligtvis ut ännu mer skitvatten under den operationen. Sen skruvade jag ur skruvarna  - mm för mm - med hjälp av en polygrip. Hade nog borrat lite för små hål för skruvarna när jag skruvade i dem.

Den nästan nya Plastimopumpen då. Den stoppade jag direkt ner i en plastpåse, när jag fick loss den. och knöt ihop. Sen transporterades den hem och lades i soptunnan  som töms på måndagar. Jag var inte ett enda dugg nyfiken på att ta reda på orsaken till att pumpen läckte.

Hade köpt en ny pump, en "Gusher Titan" på Norden ett par dar tidigare. Mätte både kärndiametern på skruven och ute på gängerna och kom fram till att 5,5 mm var nog ett lämpligt borr att förborra de nya hålen med. Skruvade fast pumpen och anslöt slangarna på nytt. Nu skall det förhoppningsvis fungera.




Städade toaletten noga efter min magsjuka och försökte sanera "kölsvinet" så gott det gick. Många  spannar vatten med klorin för att skölja. Kommer ju inte åt något handgripligt under oljetanken. Förhoppningsvis fick jag bort skit och skitlukt. Det visar sig ju i annat fall, eller rättare sagt - kommer att kännas på lukten om jag inte lyckades.

Vid mitt tredje arbetspass för dagen plockade jag  bort allt jag dragit fram under mitt arbete. Det är inte klokt va mycket prylar av olika slag man drar fram för några små enkla arbeten. Efter en allmän städning av förpik och däckssalong var Thallatha åter "shipshape".

"Shipshape" är ju ett uttryck som används ofta när båten är klar och ordningen är återställd ombord. När jag skrev det funderade jag lite på just det uttrycket. Man svänger sig ju med en massa konstiga ord, utan att kanske egentligen varken veta eller förstå vad de egentligen betyder eller kommer ifrån. Googlade på ordet och hittade en ordlista hos Sjöfatsverket som förklarade. Där stod det;


"Shipshape and Bristol fashion; sinnebilden för god sjömansmässig ordning. Bakgrunden är föga rumsren, dock. Till Bristol kom slavskeppen, som både stank och var veritabla smitthärdar. Inför ankomsten skulle rårna svängas in och hela skeppet rundvaskas. Ingen fick gå iland innan skeppet inspekterats och konstaterats vara ship shape enligt the Bristol fashion. Ytterligare en bakgrund var hamnens skillnad på uppemot tio meter mellan ebb och flod. Det var oerhört påfrestande för skeppen att bli liggande i gyttjan under ebb. Sådana strapatser klarade endast skepp av högsta klass, de som var ship shape. 1803 dämdes hamnbassängen upp och 1807 förbjöd England slaveriet. Uttrycket lever dock kvar."