Akterstagssträckare

Arbetet med Thallatha går trögt. 

Bloggandet går också trögt med för den delen. Har en hel del kvar att berätta om Gotska Sandön och närmast dess Heidenstamsfyr, men det har insmugit sig lite av "skrivkramp". Man måste ju alltid ha nått att skylla på och att jag skrivit lite det sista beror nog mest på min bärbara dator. Jag är ju på något sätt "kroniskt trött" och varje arbetspass varvas med minst lika långa vilopauser på rygg ofta med den bärbara datorn på magen. Det är i regel då jag skriver, fixar med bilder, söker information på internet mm. 

Nu har datorn krånglat den senaste tiden. Är nästan trögare än Andersson själv. Fast den är väl minst två år  gammal och den förra av samma märke blev knappt ett år. Jag fick denna i utbyte för att den andra var så gammal att det inte fanns reservdelar en apparat som man köpt mindre än ett år tidigare!? Problemet med "den nya" påminner om hur det började med "den gamla". Ja, ja - nog om det.

Jag konstaterade för ganska länge sen att det nog inte blir nån större seglats denna sommaren. Ändå  har jag inte helt givit upp hoppet om höstens 12-timmarssegling och att den skulle bli en test på om den förändring av riggen jag håller på med fungerar. Men som nån tänkare sa: "Det är aldrig för sent att ge upp", så även det med 12-timmarssegling med Thallatha kanske utgår.

Att förändringarna i riggen fungerar tvivlar jag inte alls på. Det handlar ju egentligen bara att få ett nytt och så bra uppspänt förstag  som möjligt, och en ny rulle till genuan. Naturligtvis även balansera inspänningen av kutterstaget.

Vinkel mellan masten akterstaget på Thallatha är ju väldigt liten och vinkeln mellan masten och förstaget är väldigt stort i förhållande till vanligt riggade båtar med mastheadrigg. Om man spänner akterstaget 15% av brotthålfastheten för wiren i fråga, får man ca 20% inspänning i förstaget på en normal båt. På Thallatha är det blir det logiskt sett tvärt om. Jag kanske måste spänna akterstaget upp mot 30%  för att få en acceptabel spänning i förstaget och kutterstaget. Så hårt spännt vill man ju inte ha det ständigt. En lösning är ju att sätta dit en akterstagssträckare. Då kan man ju variera anspänningen efter behov.

Nu kan det väl inte spela så stor roll på en gammal motorseglare som man aldrig kappseglar med? Nej, det är klart, men ju sämre seglare det är, ju bättre trim behöver det va om man vill att den skall segla någorlunda och inte ta allt för dålig höjd på kryssen.

En akterstagssträckare skulle jag montera och för att minska belastningen på akterstagets infästning i överbygget tänkte jag göra två nya infästningspunkter och en hanfot mellan röstjärnen och akterstagssträckaren. När jag köpt båten och skulle rigga den konstaterade jag att vantskruven till akterstaget hade skurit. Köpte en ny och försökte spänna upp riggen med den. Använde mig av en för mig normalt stor skiftnyckel och drog så mycket jag kunde med den. Det svårt att komma åt att dra mellan badstegen och akterruffen, men jag drog så mycket jag orkade. Det räckte för att knäcka lagret i CU-rullen, men inte för att få förstaget någorlunda uppspänt.

Genom att monterat två infätningspunkter för akterstaget och göra en hanfot, kommer jag  bättre åt att spänna de två vantskruvarna, kunna spänna akterstaget mycket mer än tidigare och fördela krafterna till två punkter i stället för en.

Jag skaffade det mesta av de grejer jag behövde redan i vintras, men när jag skulle börja montera så fattades ju själva röstjärnsbyglarna. Några sådana, som dessutom borde va lite böjda, fanns ju inte att köpa lokalt, så jag beställde 2 st 10 mm med 18 graders vinkel, hos Hjertmans i Sundsvall. Toggles fattade också. Man skall alltid ha toggles mellan röstjärnet och vantskruven för att det inte skall bli bändningar i vantskruven. Jag fick grejerna på ett par dar.

Vände Thallatha och la aktern mot bryggan. Lyckades få repet som går från bryggnocken ut till min boj i propellern när jag backade - Grattis. Ringde Jan Thorsen, en gammal arbetskompis som är grodman, men han hade ingen möjlighet, utan rekommenderade en annan av sina badande kompisar. Han kom på 20 minuter. Linan var bara lindad 4 varv runt propperaxeln och var bara att linda av. 

Jag märkte direkt när jag fick linan i propellern och körde lite fram för att om möjligt få den att lossa, men det är ju svårt att beräkna antalet varv, så jag vågade inte köra för mycket. Jag har faktiskt lyckats nån gång att få loss en lina som fastnat i propellern på det sättet, men man kan inte ha tur varje gång.

Borrade hålen för röstjärnsbyglarna och konstaterade att de kom alldeles i kanten på den förstärkning som varvet satt för den befintliga röstjärnsbygel. Av borrspånen att döma var det rent bonnjärn. Då det blev nivåskillnader byggde jag upp en balk på sidan av den gamla förstärkningen besående av aluminiumplattjärn och epoxyspackel. När jag kom ner i någorlunda nivå i förhållande till den gamla förstärkningen, la jag dit en 10 mm aluminiumbit, som jag sågat till och fasat av, för att få en sån stor platta som möjligt. La redigt med epoxyspackel på alluminiumbiten, så att allt ev tomrymme fylldes ut innan jag dog upp den mot överbygget med en klenare bult i ett av hålen.

När epoxyn fått härda ett par dar borrade jag upp hålen. Ett av hålen på babords sida lyckades jag få snett, så jag fick slipa ur en hel del från undersidan. När jag fick ner byglarna, visade det sig att den balk jag byggt upp var i tjockaste laget, så att byglarna inte gick igenom. Funderade på olika lösningar, men insåg att det bästa var att förlänga pinnbultarna några cm. Åkte vägen om BIKAB. ett företag som är specialister på att svetsa just rostfritt. Det är ju semestertider, men det fanns en man på verkstaden, som lovade fixa det under dagen. Han skulle lägga röstjärnsbyglarna på utsida när han var klar. Betala kunde jag göra nästa vecka när cheferna var tillbaka efter semestern. Åkte upp till BIKAB vid fyratiden på eftermiddagen. Röstjärnsbyglarna låg klara på anvisad plats.











Fick göra ytterligare lite justeringar i hålen för att byglarna skulle sitta bra. Det ena hålat hade blivit väldigt stort på undersidan. Hade lite 10 mm aluminiumplattjärn kvar, så jag kapade till och tillverkade två stora brickor som jag la på undersidan. Fyllde upp allt tomrumme i hålen med Sikaflex, och drog muttrarna på undersidan måttligt.

Efter att Sikan fått härda över natten. drog jag muttrarna ordentligt och satte på en självlåsande mutter under som låsmutter. Det blir ju också betydligt fler gängor som håller.

Monterade vantskruvar, hanfot och akterstagsträckare. Kapade akterstaget och monterade ögleterminalen. I anvisningarna står det att man skall täta den övre öppningen med Sikaflex, vilket jag gjorde på alla tre ögleterminalerna jag monterat.

Nästa moment skall bli intressant. Att spänna upp riggen.