Rullfocksbeslag

Nästa moment med mitt arbete med riggen på Thallatha, var att monterar rullfocksbeslagen. Börjar bli ganska van, har haft ett antal sen början av 1990-talet.

Det första var ett litet Hood-beslag till min havsfidra. Det är nog egentligen det jag gillat bäst. Det hade ändlös lina, så att man slapp och ta hand om en massa tamp, när man rullat in seglet.

På storfidran satt det en Furlex - fungerade oklanderligt - bortsett från att man var tvungen att ta hand om en massa lina när man rullade in seglet.

När jag satte på kutterstag på Storfidran monterade jag en Plastimorulle. Den rullen har jag monterat och demonterat ett antal gånger. Första gången jag monterade det insåg jag att det borde monteras en fallledare i masttoppen för att få rätt vinkel på fallet mot förstaget. Annars kan man linda runt fallet och tom dra av förstaget. På väg till Danmark tänkte jag gå in till Donsö och montera en fallavledare, där en av den närmaste klättringsbara mastkranarna som jag kände till fanns. På väg söderut inträffade det en sak som gjorde att vi skyndsamt var tvungna att gå in till Lilla Bommen i Göteborg. När jag gick från Göteborg var både fallavledaren och Donsö bortglömda.

På väg hemåt i Limfjorden, skulle jag rulla in kryssfocken. Det gick trögt, men jag var tvungen att ha bort den, så jag la revlinan på vinschen och drog och focken rullade snällt in sig. Väl i hamn fick jag se vad som inträffat. Fallet hade snott sig runt förstaget och när jag drog in revlinan med vinschen drog jag av förstaget. Det står i alla monteringsanvisningar jag läst att man aldrig skall dra in linan med vinschen. Går det trögt, så kolla varför.

Dags för första demonteringen. När jag kom hem blev det nytt kutterstag. Hade sån tur att en av killarna på jobbet var i Kungshamn och servade gatubelysningen med skyliften när jag skulle montera förstaget och rullbeslaget på nytt och naturligtvis sätta dit en fallavledare.

När jag köpte Thallatha satt det en CU-rulle på förstaget. Monterade ett kutterstag där jag tänkt ha en kryssfock med pistolhakar. Pga kutterstagets placering så skymde kryssfocken  sikten föröver väldigt mycket när den låg på däcket, speciellt från den invändiga styrplatsen.

Under uppspänningen av riggen, knäckte jag ett lager i CU-rullen. Man har kaptförstaget och sätter in två delar med ett lager i varje. En helt vansinnig konstruktion. Kunde inte använda genuan på hela sommaren. 

Då jag hade Plastimorullen liggandes oanvänd i mitt båthus i Munkedal, åkte jag och hämtade den och monterade den på kutterstaget på Thallatha. Då kutterstaget på Thallatna var lite längre än på storfidran, blev profilen i kortaste laget. Man hade en påbyggnadssats hos UK-Syversen. Jag demonterade rullen, kapade till den nya profilbiten och monterade det hela igen. Det visade sig att jag hade tagit till lite väl mycket, så jag var tvungen att demontera det hela igen, kapa av 10 cm och montera ytterligare en gång. Nu blev det perfekt.

När jag skulle börja med riggen på Thallatha demonterade jag Plastimorullen, för att jag skulle få koll på inspänningen av stagen. Det går ju inte att mäta på ett stag där det sitter en rulle. Nu var det dags att montera rullen igen. Det gick galant. Nån fallavledare hade jag inte tänkt att det behövdes denna gång. Hade monterat ett wiregenomföringsblock när jag hade nere masten före midsommar. 

Det svåraste momentet är att sätta i riggbulten vid däcket. Den skall igenom nåt av de hålen i "bandet" som sitter fast i underkant rullen, ändhylsan på förstaget och hålet i däcksinfästningen. Det är alltid bökigt. Man borde kanske varit två. Hade svårt att få i bulten i det nedersta hålet som jag hade tidigare, men fick till slut i bulten i nästa hål.

Dags att montera det nya rullbeslaget. Först trär man igenom förstaget i rullens underdel och sätter fast det hela som det skall sitta. Det visade sig att den nymonterade ögleterminalen var för grov så den inte gick genom beslaget. Hade kapat banden med hål under rullen så att det bara fanns ett hål kvar, för att få en så låg montering som möjligt. Har ju ingen vantskruv att ta hänsyn till. Satte fast rullen i stävbeslaget.

Nästa moment är att mäta längden från underkant ändhylsan i överkant på staget, till överkant på rullen. Det rekomenderas att man tar en liten schakels om går runt förstaget men inte över ändhylsan och hissar upp den till den tar i hylsan och markerar på snöret i nedkant. Nu hade jag redan monterat en fallavledare, så jag kom inte i topp med schackeln, så jag fick lägga till några cm på ett giss.

Därefter lägga ut profilerna och mäter med snöret var den översta profilen skall kapas.

För att kunna montera det hela fick jag lossa ögleterminalen. Först trär man på den liten toppdel av plast. Sen ett enkelt lager som skall centrera profilen i överkant och sen trär man i profilen, borrar ett litet hål och skruvar i en plåtskruv. Plåtskruven skall säkras  med en klick silikon. Sen trär man på toppsvirveln, som måste vändas åt rätt håll. Sätter fast fallet och en nedhalningslina - det  senare glömde jag. Sen kan man börja hissa profilen och stoppa i den inre plastprofilen och varva med att sätta på en aluminiumprofil som låses till profilen ovan med en skarvbit och två skruvar.

Man varvar aluminiumprofil med plastprofil tills man har monterat alla. Innan man stoppar i sista plastprofilen, monterar man segelinmataren tillfälligt så att man kan ta ett exakt mått på den sista plastprofilen. Sen är det bara att montera själva rullen på förstagsprofilen. För mig återstod att montera tillbaka ögleterminalen på wiren. Inte helt enkelt. Som tur var hade jag kapat förstagsprofilen 10 cm kortare än den egentligen skulle varit. Kunde skjuta upp hela förstagsprofilen 10 cm. Nypa fast förstaget med min älsklingstång, som är fantastiskt användbar till det mesta, och sen montera tillbaka ögleterminalen. Det gick på ett nödrop.

Sen kom ytterligare ett besvärligt moment. Den rostfria bult som är medlevererad med rullfocksbeslaget var för grov för ögleterminalens hål och den grövsta toggelsen jag kunde få tag på. Järnaffären hade stängt för dagen, men jag hade en 10 mm galvad bult av rätt längd. Försökte få bulten på plats genom de fyra hålen, men det var helt omöjligt. En av mina båtgrannar dök upp på bryggan och han hjälpte mig och till slut lyckades vi få i bulten. När jag tog den galvade bulten, tänkte jag bara sätta dit den över natten så att jag kunde se hur det blev och i viss mån staga masten och köpa en ny rostfri dan därpå. När vi hade fått dit bulten med mycken möda, bestämde jag mig för att bullten får sitta tills jag tar ner masten nästa gång - om ett par år. Den kommer kanske att rosta, med då får den väl göra det. Det är ju bara en utseendefråga.

Det var i detta läge som jag upptäckte att jag glömt nedhalningslinan för toppsvirvel. Lossade fallet och försökte på alla tänkbara sätt få svirvel att glida ner för förstaget. Varken att skaka eller banka på förstagsprofilen mm hjälpte. Nådde inte heller svirvel med nåt annat fall. Till slut insåg jag att jag måste upp i masttoppen på något sätt.

Jaja. "Har man gjort tabbe", som den gamle båtbyggaren, som vi brukade kalla "estländarn", brukade säga, på sin brutna svenska.

Satte fast revlinan i rullen på kutterstaget och snurrade rullen så att linan samlades på rullen. Det behöver va några extra varv, så att det finns några varv kvar när seglet är helt inrullat.  Hissade kryssfocken. Konstaterade att det blev bäst om jag satte ett antal schacklar i halshornet. Då kom fallhornet så högt att jag inte tror att det är någon risk att fallet kan sno sig runt förstaget.

Slog under storseglet och konstaterade att snörplinan i akterliket var av. Den gick av när jag var ute och seglade i fjol sommar, men jag hade naturligtvis glömt att lämna in seglet till segelmakaren.

Fick ett telefonsamtal om att det möte som jag skulle på i Uddevalla på Torsdagen var inställt och framflyttat till Onsdag veckan därpå. Torsdagen kom med ett strålande väder. Hade tidigare under våren via maringuiden.se fått ett tips om att det fanns en klättringsbar mastkran i Vallbodalen i Lysekil. Vinden var ostlig, så jag gick dit för motor. I den hamnen jag jag tänkte på fanns det ingen mastkran. Det var den hamnen som ligger vid Skalhamn. Jag insåg att det nog inte var dit jag skulle. Småbåtshamnen vid Vallbodalen hade jag inte haft en aning om att den fanns, men hittade den på sjökortet. Gick in i hamnen från söder. När jag kom in en bit såg jag mastkranarna - det fanns två - längst i norr och dessutom en låg bro till en ö på utsidan ,Valboön, som gör hamnen väldigt skydd för hamnen. Det var bara att vända och gå runt ön.

La till vid den högsta kranen och klättrade upp, försedd med en lång klen lina att fästa i svirveln. När jag bara nuddade svirvel lossnade den i sitt beknip och åkte sakta ner efter förstagsprofilen och drog med sig fallet. Hissade genuan och fann att den var ca 20 cm för lång i förliket. Lät den sitta uppe och rullade in den som det var.

I övrigt såg allt ok ut i masttoppen.

Kastade loss och gick för motor hemåt igen. Vinden hade under uppehållet i Valbodalen viridit till västlig. Bestämde mig för att gå direkt till Smögenvarvet, där Bobo Syversen har sitt segelmakeri. Gick söder om Bohus Malmön. När jag passerat Draget gick en tanker ut från Brofjorden. Tog den gamla leden från "trillingarna" mot Tångerännan väster om Ramnen. La båten på Smögen över natten.

Var ute hos Bobo när han öppnade. Han hade tid att titta på  seglen direkt. Fixade först snörplinan i storseglet. Tog ett mått på genuan, kapade av det i underkant och sydde nytt underlik och halshorn. Under tiden Bobo sydde om genuan gick jag ut och slog under storseglet.

Stefan Abrahamsson hade fått en tamp med tillhörande kätting i propellern kvällen innan. Han skulle lyfta upp båten med mobilkranen och ville ha hjälp att styra båten så att den inte vred sig. Precis när båten kommit på land kom Bobo med seglet och vi hjälptes åt att hissade det. Det passade perfekt.

När jag skulle gå iland från sitt brunnen, fick jag se något som låg och flöt på insidan av båten. Det var en död sälunge. Stefan konstaterade snabbt att det var en Stockholmare. Vi undrade hur han kunde se det. "Jo - den hade inget huvud". Så snälla är Smögrarna när de sins emellan talar om badgäster.

Bobo hade en snällare variant;  En annan  ortsbo tyckte att det egentligen va synd om Stockholmarna. "Ve här ude, ve släpper i alla fall ifrå dom efter nörre vegger när de åker tebaks te Stockholm. Stockholmarne får dras me sej sjölv alltid".

Vi Gravare kallade alltid förr Smögrarne för "kannibaler" - dom levde ju på "badgäster".

När jag hjälpt Stefan att sjösätta sin båt, tog jag bilen och åkte hem till Kungshamn.

Efter middagen tog jag en promenad till Smögen över Smögenbron. Fin utsikt från bron både åt söder och åt väster.

På slipen hade man tagit upp en betongbåt, som närmast kom från Brasilien, efter att ha seglat jorden runt. För rengöring av botten och bottenmålning.

Gjorde klar båten för avgång, gick jag ut ur hamnen, rullade ut genuan och seglade till Springet.

Det var en härlig känsla. Under färden kom jag på att jag hade möjlighet till fyra dygn på sjön, efter kommande Onsdags möte i Uddevalla och farm till Söndag kväll.

Det om återstod var att sätta undervanten och montera tillbaka skyddshyllsan över akterstagssträckaren.  Efter att jag lossat och återmonterat ögleterminalen på förstaget, behövde jag ta 18 varv på akterstagsträckaren för att få 30% anspänning i akterstaget. Satte ett rött tapemärke i det läget.

Dessutom behövde "bara "städa bort allt damm mm och plocka lite i ordning, så skulle Thallata va segelklar. Tisdag kväll kl 21.30 gick jag hem från båten. Då var allt klart för avgång. Hur vädret skulle bli, var däremot väldigt osäkert.