Kryssarklubbsflagga

Väder och vind och även solen tar hårt på mycket. I fjol sensommar lossnade den undre delen på senjfallet på styrbordsidan där klubbflaggorna vanligtvis sitter.  För den som till äventyrs inte vet vad ett sejnfall är så skriver Vikipedia; "Sejnfall är en flagglina på ett fartyg. Ordet sejn kommer av det lågtyska sein eller engelskans sign, vilket kan härledas till latinets signum 'tecken'."

När jag slog ifrån seglen i mitten på Januari, behövde jag en lina för att fästa rullbeslaget till fallhornet, så att det inte gick till väders. Till Sejnfallen på Thallata har man satt ett ganska stort block i centrum på varje spridare. I min enfald trodde jag att kryssarklubbsflaggan skulle gå igenom blocket om jag bara drog i linan. Jag fick igenom halva flaggan, sen gick fästet i flaggan sönder och flaggan blev hängande i blocket. Jag hade i alla fall fått tag på en klen lina till mitt akutea problem.

På båtmässan i Stockholm i början av Mars passade jag på att köpa en ny flagga i Kryssarklubbens monter. Det har nästan blivit en daglig promenad till båten de senaste dagarna och nån timmes fix där. Tog med mig kryssarklubbsflaggan för att byta den. Lånade en stege som låg intill närmsta sjöbod och reste den mot masten. Lite vingligt känns det alltid att klättra på stegar som står lite halvdåligt. Stegen var dessutom inte så lång, så jag fick sträcka mig för att få loss den gamla flaggan och trä i sejnfallet igen.

Tryggt nere på Thallathas däck hissade jag den nya kryssarklubbsflaggan. Det var egentligen inget fel på den gamla flaggan, mer än att snörena som man fäster den med var helt sönderbrända av solen. Dålig kvallitet!? Jag har ju bytt kryssarklubbsflaggor många gånger under mitt seglarliv. Alla andra gånger har själva flaggan varit helt sönderblåst och trasig, men snörena hela.

Styrbords sejnfall är ju det viktigaste. Där hissar man ju gästflaggan om man seglar till främmande länder där ju Norge och Danmark är de vanligaste för min del. Då får ju klubbflaggorna skiftas över till babords sejnfall.

Ett lagom stort jobb.

Då jag hade lite mer tid passade jag på att dra i en ledning i ett tomrör, för att förlänga ledningen till tankmätaren. Sen jag flyttade dieseltanken i fjol vår har jag inte haft nån fungerande tankmätare. Klämde på kabelskor ock anslöt tankgivaren samt skarvade ihop ledningen. Riktigt spännande att slå på strömmen för att kolla om det fungerade. Det gjorde det och instrumentet visade full tank vilket det också borde göra. Har ju inte gått så mycket med båten sen jag fyllde på sist.