När de första människor för länge sen kom till Gotska Sandön var kiss och bajs med all sannolikhet inget stort problem, som det nog inte heller var i början av mänsklighetens historia. Det var först när ett stort antal människor trängde ihop sig på ganska liten yta, som en bristande latinhantering började skapa problem, som bl.a bärare av smittsamma sjukdomar mm.
I den västerländska världen har vi ju löst hanteringen av latrin med teknik. Den första vattentoaletten konstruerades år 1589 av en engelsk hovman, John Harrington. Den spolades 2 gånger per dag men blev inte någon succé. År 1775 kom en urmakare i London på att man kunde sätta vattenbehållaren på väggen ovanför toalettstolen, därmed blev vattentoaletten alltmer populär. Denna var först gjord i gjutjärn men på 1870-talet började man göra den av keramik. Vattentoaletter började införas på allt fler ställen och avloppsnätet vidgades och byggdes ut. Vilka problem som uppstår pga dagens västerländska latinhantering behöver ju den vanlige användaren inte bry sig om. Dvs om man inte är speciellt miljömedveten och därför intresserar sig för problematiken av den anledningen.
Avträde, i dagligt tal oftast kallat utedass, är en plats där människor lämnar sin avföring och urin, men som till skillnad från en vattenklosett inte är ansluten till en kloak. Restprodukterna samlas upp antingen i ett grävt hål i marken eller i en tunna under sittbänken. Innan vattenklosetten infördes var utedass vanliga vid de flesta hushåll och arbetsplatser. Nu för tiden förekommer utedass mest i utvecklingsländer och på landsbygden.
På Gotska Sandöns lägerplats finns nio utedass i tre byggnader. Av typen "grävt hål i marken" men kanske ändå lite mer sofistikerad. Nån stans stod det skrivet mulltoa. På utsidan fanns det även ett skärmtak med ett antal handfat med rinnande kallt vatten.
Inredningen var skapligt fräsch, även om lukten de varma sommardagar då vi var på ön, klart påminde om vad inrättningen användes till. Det fanns en låda med mull som man kunde täcka över det man lämnat kvar, vid behov.
Toaletter har väl för många varit ett ställe där man kunde dra sig undan och få vara någorlunda ifred och ett ställe för eftertanke.
Toalettskyltar finns ju i en stor mängd med olika utformning och budskap. Hemma hos min morfar hade man en skyllt som såg ut ungefär så här.
Det är väl många som smugit sig undan och suttit i ensamhet på dass och läst.
Bokklubbar har en viss egenhet att hänga sig på och få en att köpa böcker trotts att man redan från början bestämt sig för att bara köpa de böcker man måste efter att man fått deras välkomsterbjudande. I regel glömmer man att skicka in att man "inte vill ha någon bok denna gång". Vid nåt enstaka tillfälle köper man en bok som man vill ha. Köper man en bok till ordinarie pris finns det ofta premieböcker som man får köpa för en billig peng. "Dassuniversitetet" var en sådan som jag frestades att köpa.
Den innehåller korta faktauppgifter i de mest skilda ämnen. Lennon, Lenin och Che Guvara. Svenska kungar, Berömda mord, Kvantfysik, Tuggumi och Danmark. Afrikas huvudstäder, Vem som uppfann vad och Toalettpapperets historia men ingenting om Gotska Sandön.
För sitt eget (och kanske i viss mån andras) välbefinnande finns det skäl att uppsöka en toalett nån gång emellanåt. Vid första besöket på utedassen på Gotska Sandön fick jag se att det satt ett anslag på insidan av dörren, som berättade en liten bit av Gotska Sandöns historia. Kunde naturligtvis inte låta bli att titta in, även på ett annat torrdass. Även där satt ett anslag, men med en helt annan historia. Sparade dem i digital form. Under dagarna jag var på ön besökte jag samtliga utedass som var öppna. Av de nio befintliga var ett låst.
När jag kom hem och började med detta inlägg fann jag att jag bara hade dokumenterat sju. Pga numreringen på mina bilder misstänker jag att samma anslag satt på två toalettdörrar. Men jag har haft fel förr.
Det finns kanske några som besöker Gotska Sandön enbart gör det för baden på Bredsandsudden. Det är också långt att gå från Lägerplatsen och till den södra änden av ön, där de historiska sevärdheterna finns. En dagspromenad blir lätt två mil. Har man då, som jag,problem med både ben, fötter och ork, kan det ju bli i mesta laget. Om man inte kan gå så långt kan ju "Gotska Sandöns Toaletthistorier" ändå ge en liten inblick i delar av öns historia. För övriga kan de ju va en inspiration för platser att besöka. Har försökt att markera på kartan var de olika ställena ligger. Liten reservation för eventuella fel.
Bronsåldersröset
Följer man skogsvägen ovanför Höga Land hittar man lätt det största av de fyra bronsåldersrösena.Gå gärna dit - men inte nattetid, för då vaktar de mäktiga hövdingarna sina gravar.
Det är också i ett av dessa som Sandögubben lär bo. Sandögubben är bror med Hoburgsgubben, och han har stor makt över saker och ting som sker på ön. Det gäller att hålla sig vän med honom, att visa aktning och vördnad för Sandön och naturen. Annars kan han se till att det blir sjösjukeväder när det är dags för hemfärd...
Wsadniks strandning
"Till Herr Lotsfördelningschefen får jag härmed inrapportera att kl. 10 på aftonen den 24 d:s strandade på öns sydöstra sida Ryska Örlogsångklipperten "Wsadnick", befälhavare Comendör Byroloff, med 140 mans besättning.120 man blefo följande dag med knapp nöd bärgade genom fyrpersonalens raskhet och rådighet medels en kabel sträckt från fartyget och fastgjort i land, på hvilken fördes en båtsmansstol med tvenne tåg halade fram och åter gjenom bränningarne mellan land och fartyget. 15 à 20 man omkom vid strandningstillfället genom för tidig landgång, emedan båtarne kantrade och fylldes i de svåra bränningarne.
Bland de saknade är 3:ne Officerare och en Läkare. En del av liken äro af sjön uppkastade och skola idag begrafvas. På tvenne dagar efter strandningen kunde ej något bergas. Fyrbetjäningen har utmärkt sig med stor raskhet vid det myckna folkets räddning och ansträngde vi oss till det yttersta.
Klipperten törnade med ONOstorm med regntjocka. Folket är inlogeradt i Österbo såsom varande närmast till strandningstället.
Gotska Sandöns Fyrstation den 28 Augusti 1864
J.B.m Fyrmästare
Ryssmoren
Under något av våra krig kom ett ryskt fartyg för att härja på Fårö. Men Fåröborna påstod att Fårö var ett fattigt land. Ryssarna borde hellre segla till Sandön, ty där bodde en man med orimligt stora ägodelar. Då gjordes det upp mellan den ryske befälhavaren och Fåröborna, att några av dem, 6 eller 2, antalet är något osäkert, skulle följa med som kännare av ön och visa ryssen tillrätta.När de en kväll kommo till Sandön, ginge alle man iland för att överrumpla den rike mannen. De hade bl.a. hästar med sig och lämnade endast nödigt vaktmanskap ombord samt de medförda Fåröborna. När Fåröborna blevo ensamma med ryssarnas vakt, letade de reda på sprit, fyllde vakterna och stängde in dem i kajutan, kapade ankartåget och läto fartyget driva till sjöss, togo en av deras båtar och seglade hem till Fårö, lämnade ryssarna kvar inför hungersdöden.
Men ryssarna, som trodde att de skulle överumplas på något sätt, barikaderade sig i en djup och otillgänglig dal, som allt sedan kallas Ryssmoren. Den ligger lite norr om Höga Åsen, och i den dalen dogo de.
Höga Revaren
Höga Revaren är en 30 m hög dyn i skogen innanför Kyrkudden. Den användes som utkikspunkt av säljägare. Från havet syns höjden tydligt, men den kan vara svår att hitta på land. Du vet att du kommit rätt när du ser de inskriptioner som säljägare, troligen, ristat in i tallarna på Höga Revaren.
Lycka till!
Kinesens grav
Efter någon dag träffade de Kalle igen och berättade att de varit vid kinesens grav, och att det hade varit så intressant. Nu frågade de Kalle om han visste vem det var som låg där?
"Jo visst" sa Kalle, "det vet jag. Det var den kinesen som ensam byggde den Kinesiska muren! Och som tack för det bjöd kjesaren honom på en jorden-runt-resa med ett fartyg. När han kom till Sandön och fick se det fina vattnet, så ville han bada och hoppade i - och drunknade! Sen begravde de honom på Gumskullen."
De båda damerna stod tysta en stund. Så knäppte de händerna och den ena utbrast: "Ett sånt märkligt människoöde!"
Ja, ja, allt är inte sant som hörs på Sandön. (fast sant är i alla fall att det ligger en kines begravd på Gumskullen; för det är väl ingen hund?)
ur "Ljus längs kusten"
Anders Hedin
Tomtebo
Här, vid Tomtebo, bodde en gång på 30-talet (1830) ett par Fåröbor som kom hit för att fånga säl. Tidigt en morgon vaknade de av buller och obekanta röster. Dörren öppnades och en massa beväpnade män kom in. En italiensk brigg hade strandat under natten.
På den tiden vågade ingen gå iland utan att vara beväpnade till tänderna. Ön hade dåligt rykte sedan Gottbergs dagar.
Fåröborna hjälpte de strandade och fingo sin betalning i vin. De hade inget annat kärl än en gryta att ta vinet i. Så ofta grytan var tömd reste de ut och fyllde den igen. De seglade icke därifrån förrän vinet var slut, och när de kommo hem och deras familjer sedan länge trott dem kullseglade och drunknade, voro de tokiga i skallen ett halvår framåt. Så länge dröjde det, innan kyrkvinet, som de kallade det, gått ur deras blod.
ur "Gotska Sandön"
Albert Engström
De vita stenarna vid Tärnudden
"Här på höjden av randdynen byggde han sin museidröm, planerade dess omgivning, samlade klapperstenar av ovanligt utseende och kantade stigarna med dem."Hjalmar söderlund, fyrvaktare vid Tärnuddens fyrplats 1877-1910 skapade ett sandömuseum, som innehöll en mängd föremål från ön, allt från flintadolkar, bronsvikter, bronsspännen, bärnstenspärlor, brakteater, järnsvärd, yxor och gravurnor till skeppsläkaren på den strandade "Wsadrick", "axelpoletter" och värja, hökägg mm. mm.
Besökarna uppmanades att "ovillkorligen att icke på några villkors villkor vidröra föremålen".
Söderlund tog med sig samlingarna när han flyttade till Fårö 1910. Samlingarna auktionerades bort efter hans död. Här på Sandön finns nu bara de vita kiselstenarna kvar. Ni hittar dem på höger sida av Tärnuddsvägen, strax innan ni kommer fram till Tärnudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar