Ur isens grepp

 När våran Hållöjulle byggdes sattes en kraftig kloss i fören på relingen som man skulle kliva på när man gick ombord. Sen skulle man kliva ner en halvmeter till durken. Dessutom är ju båten i det läget inte speciellt stabil och det finns egentligen inte så mycket mer än det ganska slacka förstaget att ta sig i. Börjar man bli gammal och "stöpplebent" är det inte helt enkelt och en ganska stor olycksrisk.

Vintern 06-07 tog jag in Hållöjullen "Lilla Hjärtat" i garaget för jag ville göra en del förändringar. I stället för den ganska lilla klossen i fören tänkte jag lägga ett "halvdäck" från fören och som vilade på masttoften. Då blev det en ordentlig yta att kliva på och dessutom fick man ju lite stuvutrymme för segel och annat under. Målat med halskyddsfärg var det ju en ganska säker yta att kliva på. 

Hade också tänkt göra nya och bättre sittbänkar i aktern. Jag hade fått tag på två spillbitar durkplyfa som skulle passa perfekt. Gjorde en mall, la på mallen på ena plyfaskivan och sågade till den. När jag skulle såga ut den andra skivan var räckte den inte till. Jag hade vänt mallen fel när jag sågade ut den första skivan. Skruvade tillbaka de gamla bänkarna för tiden var knapp till sjösättning. Luckorna till stuvutrymmet under halvdäcket hann jag inte heller montera.

Vintern 07-08 tog jag in jullen i garaget igen för att göra klart föregående vinters påbörjade arbete. Luckorna till stuvutrymmet under halvdäcket monterades, skivan till sittbänken skarvades i. Det var ju en imitation av teakdurk. 19 mm pyfa med ett ytskikt av ett par mm teak, med nåt i ett ljust träslag, Tänkte skarva i zikzak och lägga i remsor av det ljusa träslaget i tvärskarvarn. Därför var jag inte helt noga med tillpassningen i den ledden. när det hela var klart övervann jag mig själv och insåg att skarvarna var tillräckligt bra så det var helt onödigt att lägga in ljust trä på tvärsen. Det hade nästan sett sämre ut. Om jag inte talar om det för nån så kommer ingen annan att märka att jag fuskat. Varpå jag lakade bänkarna med lack med halksyddsmedel.

Jag blev naturligtvis inte helt klar med jullen denna vinter heller, men i alla fall det mesta. Min arbetskapacitet är mycket begränsad och det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet.  Det som återstod var lite lackning och målning och liknande. Tog därför upp jullen hösten 08 och satte den tillfälligt på gräsmattan. La över en presenning. Jag hade lite annat att göra innan jag satte igång med julle och dessutom var jag tvungen att röja i garaget.

Jag har ett ganska stort garage. Första vintern 1979 hade vi en bekant på besök och det var svinkallt ute under den helgen. Det var innan garaget var klart och jag hade inte byggt nån arbetsbänk eller satt in några hyllor. Det gick fint att köra in både en Volvo Amazon och en Volkswagen  bubbla. Trångt - men det gick. Sen dess är det inte många nätter nån av mina bilar stått i garaget. Hållöjullen har stått inne betydligt mer än alla mina bilar genom åren tillsammans.

Dessvärre har jag en pedantisk läggning men i en stor slarvpelles kropp. Det är egentligen ett elände. Kan aldrig få något tillräckligt bra  och jag blir dessutom aldrig färdig. Speciellt inte med städning. Mitt garage är för det mesta en veritabel katastrof. Använder det som verkstadslokal när jag gör vissa projekt och dess emellan är det ett ställe där jag förvara allehanda saker. Vintern 08-09 fick jag inte städat klart i garaget så jag kunde ta in båten. Men det går ju fler tåg.

Hösten 09 skulle jag i varje fall ta in båten i garaget och göra klart - jag skulle bara röja och städa först. Innan jag hann städa klart slog den värsta vintern vi haft på mannaminne till och jullen frös fast. Det var kanske lika bra för då kunde jag ägna mig helt åt den stora båten Thallatha. Den blev heller inte klar så att jag kunde använda den i nån större utsträckning sommaren 2010.

En dag i början av november, gick det arbetet jag hade planerat att göra på förmiddagen över all förväntan och jag blev klar i ett vinkla ett. Det jag hade tänkt göra på eftermiddagen gick inte att utföra alls. Det var den härligaste dagen på länge, så jag tog och seglade ner "Lilla Hjärtat" till kranen på Guleskär. 

Jag har alltid tidigare tagit upp båten med båtkärran och en fyrhjulsdriven bil. Det har inte alltid varit helt lätt och nu ar jag dessutom inte tillgång till nån fyrhjulsdriven bil. Sjöstätta kan jag kanske göra med kärran, men jag skall alltid ta upp med kranen hos Guleskärs Marin, även om det kostar några kronor.

Började återigen röja i garaget. Det var värre än någonsin. Hade ställt in en del grejer som jag flyttat från min mors lägenhet när hon fick ett rum på ett äldreboende. Sen hade jag jobbat en hel del med både grejer till Thallatha och till huset i garaget under vintern. Fem fulla lass till soptippen i min kombibil blev det. Ett av lassen var enbart saker av typen "bra att ha". Jag överträffade mig själv med att slänga - fast det kunde varit minst dubbelt så mycket. Om man slår samman var det nog minst ett lass med wellpapp från emballage till saker som vi köpt det senaste året. Hur kan det bli så mycket skräp? Efter sista lasset såg det ganska skapligt ut i garaget. Bättre än på länge.

I fredags var det ett strålande väder, så jag passade på att sticka ner till Guleskär och förhala båten från pontonbryggan till bryggan vid kranen. När jag kom ner hade Stefan, som har marinan, precis åkt efter att ha tagit upp en båt. Enligt ägaren den sista för året. Ringde upp Stefan och hörde efter om han kunde ta upp min på måndag och om jag kunde lägga båten vid kranen ifall isen skulle frysa till ytterligare. Jo då, men han ville att jag skulle lägga den på nocken för att det skulle komma en båt under dagen. Halade över "Lilla Hjärtat" och förtöjde den på anvisad plats.

När jag varit på soptippen med sista lasset från garaget och blivit fördröjd ganska länge av ett telefonsamtal, åkte jag ner till Guleskär för att masta av. Då hade man redan förhalat jullen och satt längorna på plats. Det var Stefans pappa Lennart som förberett upptaget. Dessvärre kunde de inte ta upp förrän vid fyratiden. Mastade av. Halv fyra ringde Stefan att nu var de på plats igen. När jag kom ner var båten redan uppe och det var bara att backa under båtkärran.

Spände fast båten, la på masten och släpade hem den. En enkel avtvättning med varmvatten och piasavakvast. Den var ganska ren. Hade ju den uppe på Guleskär i våras och gjorde ren den i botten och ny bottenfärg. Sen var det bara att backa in den i garaget där den får stå ett tag och smälta bort all snö och is och torka. Nån gång efter nyår är det dags att börja jobba med båten. Exakt vad och hur jag skall göra vet jag inte i dagsläget. Men såna små petitesser brukar ju lösa sig.